Majestic Casual
(Jag har insett att jag har så mycket jag vill visa från resan med Tamy och Anders och min tid efter det och julen så allt kommer inom sin tid.)
Men nu är dagarna händelselösa och ganska ensamma. Men tack vare Tamys jonglerarkompisar har jag hittat ny musik och det är ju alltid fantastiskt. Youtubekanalen Majestic Casual. De gör helt underbara remixer och här är några av mina favoriter:
Äj asså guu va svårt att välja ut, finns så många fler bra!
Hur som haver, just nu är min tillvaro relativt tom och tråkig. Men får intala mig själv att jag upplevt så mycket fantastiskt redan och att jag faktiskt aldrig har haft så här mycket fritid förrut i mitt ungdomliga/vuxna liv och att det är sällsynt. Alltså njuter jag extra mycket av vackra saker, såsom denna musik.
Santiago 5
Näst sista dagen bar det av in till staden.
De andra hade köpt en erotisk novellsamling på spanska till sin kompis i USA.
Sedan fortsatte vi till en marknad med billiga kläder!
Vi gick runt ett bra tag och det enda som köptes var ett par hippiebyxor! Har på mig dem var eviga dag just nu och är högt älskade.
Och en halv färsk mango! Guuud så gott.
Vi åt kebab och fortsatte till en matmarknad.
Svart majs, yukapalm, ingefära, tomater?, det där gröna där uppe???
Jag har ingen aning om vad det heter men gott var det. Friterat bröd med stark pebre. Ah, sopaipillas står det där tydligen. På eftermiddagen stack jag ensam till ett köpcenter för att försöka shoppa lite mer vilket såklart gick sådär.
Men denna magtröja fick det bli! Barnslig och orange och superfiin.
När jag själv tog tunnelbanan hem hamnade jag i eftermiddagsrushen! Helt galet, folkmassan täckte varje liten yta och gungade långsamt framåt som pingviner. Tog kanske 10 minuter att komma upp till gatan.
Jag köpte min andra riktiga kaffe och läste i hängmattan. Tillslut möttes vi upp alla tre och stack till ett lyxköpcentrum.
Vi åt crêpes och kände oss lite malplacé men hade superkul i alla fall.
Det blev krig om efterrätten.
Vi tog bussen hem, min första lokalbusstur här i Chile. Men kolla vad vi hittade på torget vid busshållsplatsen...
Ett piano!!! Knuffade undan killen i bakgrunden och drog av en Chopin.
Mina två klädesplagg jag lyckades köpa i Santiago. Användbara och bra. Innan sängdags fotade jag två fina stycken i Andarnas hus.
Morgondagen skulle bli spännande.
Santiago 4
Söndag.
Min frukost + en apelsin i ett solhörn på balkongen. Vi var bara hemma och slappade hela dagen fram till klockan halv fem då vi gick ut på utflykt.
Vi korsar den... tvivelaktika flod som flyter genom staden. Vi kallar den chokladfloden istället. Där borta står skyskrapan också.
Vi promenerade till Cerro San Cristóbal!
Efter ett par serpentinsvängar uppför kullen kom vi fram till en park. Där sprang några ungar omkring och hade vattenkrig. Jag skvätte några droppar på Tamy jag med och så var kriget igång.
Gud det var längesedan jag hade så roligt! Vi blev helt dyngsura.
Vi hängde upp linnena och solade ett tag.
Jag köpte en mintmagnum!
Jag och Anders chillar vid kantn'.
Stället är populärt att träna i. Vilka kämpar som cyklar eller springer upp i konstant uppförsbacke men fin belöning får de tillslut.
På toppen stod en virgen, jungfru, med böljande klädnad och utsträckta armar.
Vi gick ner i solnedgången och de pratade minnen och personer från Minnesota.
Linnena fick dingla och lufttorka från min ryggsäck hela dagen, fast det hjälpte inte dock. Det är lite synd om min ryggsäck också. Använder den nästan varje dag, har sytt lite i axelbanden för att förstärka, snörena börjar bli lite slitna och den behöver en till tvätt. Och jag går fortfarande stolt runt och bär på Tredje Vågen-pinnen. Heja feminismen!
Den här bilden har en mycket spännande historia! Vi gick in i den här kiosken och jag tog ut pengar. Tamy hade pillat lite på lejonet här. Sedan gick vi till Pizza Hut runt hörnet. Då upptäcker jag att Tamy fortfarande håller i lejonet. Hon skrattar och springer tillbaka. När hon kommer tillbaka har hon med sig mitt bankkort som jag glömt i automaten och som expediten sett! Ödet alltså...
Vi åt våra pizzor och tittade på film med Vesna. Vi såg The kids are alright och en av karaktärerna såg precis ut som mig och jag kunde koppla så mycket mer till mitt liv så när den var slut var jag helt tagen.
Santiago 3
(Måste säga att jag lånar hej vilt från Anders och Tamys kamerabilder.)
Dag 3. Den startade heelt underbart för jag träffade för första gången på 4 månader SVENSKAR och pratade SVENSKA! Flytande! Det gick till såhär.
Min vän Emelie och hennes två svenska kompisar bor och jobbar i Santiago och vi möttes upp för en brunch och åt detta och drack RIKTIGT kaffe och pratade ut om allt och jag passade på att prata så mycket jag kunde. Vackert andningshål. Men att jag inte fick en bild på dem!!!
Sedan mötte jag upp de andra vid lägenheten. Hur liten är inte världen när Magalys föräldrar bor i det vita huset vägg i vägg med vårt? Hur som haver, vi skulle ut och turista.
För det mesta åkte vi tunnelbana. Varmt och mysigt med chilenskt vardagsfolk.
Vi besökte presidenthuset, La Moneda, som visserligen var under renovering men här är baksidan. För några dagar sedan vann Michelle Bachelet och hon är nu för andra gången Chiles president.
Vi gick vidare i centrum.
Vi lyssnde på gatuopera och föll i kärlek i dessa killar. På torget hände bästa grejen.
Jag blev porträtterad!!! Av en mycket sympatisk man, vi pratade hela tiden.
En piscodrickande, flaggklädd, dansande blondin med opropotionella bröst och muskulösa ben med en senare tillkommande gatuhund; mitt nya jag.
Runtomkring torget blandades gamla byggnader som sparats med nya minimalistiska. Här är schackpaviljongen.
Tamy armbågade sig fram mellan gubbarna och drog åt sig en bra skara åskådare.
Vi kom fram till Cerro Santa Lucia och poserade lite där.
Vi satte oss ner ett tag och drack ur min vattenflaska och tittade lite på min karta jag fått av Vesna. Tamy tyckte det var töntigt med karta, "du kommer bli rånad direkt", men en av de saker jag älskar mest här i världna är kartor. Jag var också mamman i familjen som bar med allt nödvändigt och deras saker i min ryggsäck (och drog upp dem ur sängen, och diskade, och blev retad).
Vi vandrade uppåt mellan klippblock.
Tillslut kom vi upp till 360 graders utsikt.
Santiago ligger alltså som i ett hål omringat av berg. En timme bort eller så finns skidcenter.
Fint och så vidare. Vi gick ner och åt glass.
Vi återvände hem. Fläktarna pyste ut behagligt vattenstänk. Hemma åt vi middag medans Tamaras kompis och hennes pojkvän kom förbi. På kvällen tog vi många tunnelbanestationer bort till ett mycket speciellt ställe.
Ett mycket flaite ställe, som man säger. Det sägs att det var här sk terremotos, vin med glass, uppfanns, därav populäriteten. Vi käkade också pommes, kött, korv och ägg från samma talrik och pratade bland annat om parets militärutbildning. Sedan, mycket spontant, stack vi och dansade!
Mycket trevligt, mycket bra musik, lite svensk såklart.
Och det var den dagen, en supertoppendag!
Tiempo de Navidad
Igår var en minnesvärd dag.
Jag gjorde fudge!!! Denna handling ligger mig, som ni väl vet, mycket varmt om hjärtat. Efter tre turer till Unimark tills jag hade allt jag behövde, några tio stycken kulprov och provsmakningar och 2-3 timmar var det klart.Det har försvunnit en hel del så jag måste gömma dem men det ser jag som ett mycket gott tecken! Vi fortsätter denna berättelse i julens tecken.
Vi klädde julgranen! Och det under överdådig julmusik; Tamara sjöng med på spanska, jag på svenska. Plastig och fin var granen, klädd med fyra olika ljusslingor, kulor och handgjorda prydnader från dagistiden. Ser ni fotona på syskonen? Det bestämdes att jag skulle få äran att också vara med!
Tube, 14 años. Fint va. Sedan plockade vi fram och ställde alla möjliga fina och fula prydnader på varje möjlig plats i huset.
Jag pyntade lite i mitt rum också.
Santiago 2
Nästa dag satte jag mig här och väntade på Magaly som tillslut kom och mötte mig; höggravid och med sin mamma. Vi åt lunch med hennes familj på en vegetarisk restaurang.
Jag berättade om hur jag haft det och vi pratade om Chile och Sverige och jag förstod allt och kunde säga allt jag ville säga. Det var så mysigt!
På eftermiddagen gick jag runt ensam, bland annat till köpcentret Costanera Center som ligger i Sydamerikas högsta skyskrapa. Där fanns rubbet av internationella affärer, bla H&M såklart.
Känns lite nice sådär att själv hitta bland gatorna, som om jag bodde där.
Så såhär ser det ut i stadsdelen Providencia. Lägenhetshus, glaskontor och lummiga träd. Köpte en milkshake och satte mig på ett torg och tittade på människor.
Vesna har en hängmatta på sin balkong, hur underbart är inte det?
Utsikten. Jag väntade på de andra som hade tillbringat eftermiddagen vid en kompis pool. Vi åt middag och sedan stack vi hem till Tamys polare. Nu var jag inte ensam med att inte förstå något men kommunikationen gick bra ändå och vi hade jättekul.
Santiago 1
Herregud okej nu kommer allt. Jag är själv så peppad på att visa allt och jag har ett stort arbete framför mig. Men eftersom jag inte har något planerat tills slutet på februari gör det inget. Parentes: (En kille i skolan som spelar bas heter Santiago. Tjena, jag heter Stockholm.)
Klockan 5 på morgonen åkte Tamara och jag trötta till flygplatsen för att ta direktflyget till huvudstaden över Patagoniens glaciärtäckta berg. Dett var min utsikt när jag samtidigt lyssnade på Lisa Nilssons mjuka röst i hennes sommarprat. På flygplasten mötte vi upp Tamys kompis Anders från Minnesota, dumpade våra väskor i Vesnas lägenhet och käkade lunch på ett populärt mackställe.
"Jag äger på att ta selfie!" Förresten, under hela resan var det minst fem chilenare som frågade om jag och Anders var syskon. Såklart.
Vi satte oss i en park vid floden, söp in storstadsluft, vi är i Santiago!, och sov lite.
Det här är så typiskt Vesna, hela hon är positiv energi. Hon hade fullt upp med slutpresentationer men vi såg henne lite titt som tätt.
Vi åkte till området Las Condes och såhär hette gatorna där!
Vi hälsade på Tamaras kompisar. Det är vanligt att de efter studenten flyttar till Santiago för att plugga och bor ensamma, fast med hushållerska såklart.
Vacker storstadssolnedgång. Ett av mina största orosmoment just nu (förrutom ostabil psykisk hälsa pga jordförflyttning) är mina och Ellas skor. De är de finaste skor jag äger men varje promenad är en riskfylld aktivitet. Hålen blir fler och större, sulbitarna måste jag försiktigt vika till innan jag sätter i fötterna och det börjar bli svårare att se att de faktiskt är olikfärgade. Men att tvätta dem är omöjligt för då försvinner ju mitt värdefulla klotter skrivet med tuschpenna och så kan vi inte ha det. Måtte de bara överleva tills de återförenas med sina partners.
Åter till röda tråden. Tamy är ju schacktönt så vi stack till klubben där en turnering pågick. Vi gick runt i svettig tyst koncentration och tittade på spelen. Efter en stund åkte vi med en av ledarna till Bellavista och satte oss på ett mysigt ställe.
Sedan anslöt Tamys kompis och hans kompis. Ett tyskt par fick också vara med. Vi hade många intressanta diskussioner om vetenskap, religion, akupunktur och länder.
Sedan stack vi vidare till en kareokebar! Och det var den eminenta första dagen i Chiles huvudstad.
En vez de Luciatåg y Nobelfest
Buenas tardes,
Under dessa dagar har jag upplevt och känt så otroligt mycket. Som att livet drastiskt ökade i densitet. Och jag har varit så lycklig. Utbyte är verkligen inte lagom någonstans, det är antingen skitbra eller skitdåligt. På bara några dagar jag har besökt Santiago, Viña del Mar, Valparaíso, Puerto Natales, Torres del Paine och Punta Arenas. Nu sitter jag sjuk och försyld för första gången här i Chile, men så blir det ju när man reser mellan olika klimatzoner. Jag har så många bilder att visa er, det kommer bli inläggsföljetong för hela slanten. Ikväll ska jag tydligen följa med på Tamys avslutningsparty för hennes klass med finmiddag och dans, det fick jag veta igår. Och idag har jag inte gjort ett skit, precis som jag ville ha det.
Bered er.
Café Karukinka
Hola.
Nu sitter jag ensam på ett café jag alltid gått förbi men inte besökt, dricker aprikosjuice, och har lyckats komma åt wifiet. På TV spelas latinamerikanska musikvideos med lättklädda tjejer och mörka killar i solglasögon. Jag skolkar. Sitter här i min buzo. Igår hostade Tamy party i huset för alla som skrivit PSU men jag la mig klockan 11 med öronproppar. Vaknade av matlukt och av att solen sken starkt. Halv 10, varför väckte ingen mig??? Eftersom jag skippade förra eftermiddagen ville jag verkligen gå idag eftersom det är sista dagen för mig. Kom lagom till engelskalektionen där läraren och 4 personer fanns. Jag spelade Truco, ett klurigt kortspel med spanska kort (som alltid här i Chile), med Pedro och min rätt så speciella engelskalärare hade satt på en Ingmar Bergman film, den med schack och död. Sedan berättade han att jag hade fått högsta betyg, en 7a, i både engelska och theory of knowledge, och sa att han inte kommer tillbaka nästa år. Så synd - eftersom han var amerikan, gringo, har jag känt en trygg samhörighet med honom.
Sa hejdå till några klasskompisar, betsämde att vi skulle ses under sommarlovet och gick bort till Junior för att ensam ha musiklektion med läraren som kanske kommer, man vet aldrig. Pratade en lång stund med portvakten och vände sedan tillbaka. Mötte faktiskt musikläraren och följde honom till gympasalen där konsertrep höll på. Barn inte mer än 10 år gamla spelade och sjöng som om de vore äldre och mycket större i kroppen. Och nu sitter jag här. Måste tillbaka hem till lunch klockan 1. På eftermiddagen ska vi till fotbollsplanerna och äta varmkorv, completo. Hoppas jag. Om inte alla stannar hemma eller det händer något annat eller inget alls. Det får en åtminstone att leva i nuet.
Jag kanske kan berätta om min Santiagoresa också. Tamara och jag flyger tidigt imorgonbitti. På flygplatsen möter vi upp hennes kompis Anders från Minnesota och vi alla ska bo hos storasyster Vesna. Vi kommer göra massa kul saker men jag har egna planer också. Först och främst ska jag träffa Magaly som är höggravid och ska föda när som helst! Sedan träffa Emelie, som bor och jobbar i Santiago, och hennes kompisar och njuta av att prata obehindrat. Sedan ska jag shoppa. Förhoppningsvis mycket. Annars är jag allmänt taggad på 30 granders värme efter månader av kyla, storstadsliv och nya erfarenheter från andra plaster i Chile.
Bueno, tengo que pagar mi jugo y ir a la casa. Chao!
Qué difícil es hablar el español
Teatro, desayuno y gringos
Nu kommer nästa lass mobilbilder. (Yeeeyy!!!)
Gatukonst. Det finns så mycket gatukonst här och alla hus är målade i roliga färger, det spelar ingen roll om allt är lite slitet eller trasigt, fantasin finns ändå. Min dröm är att få åka till Valparaíso, gatukonstens stad.
Annars har jag varit ensam denna vecka för Tamy har varit på basketturnering i Argentina, som ett smakprov på nästa termin då hon börjar plugga i Santiago.
En idrottslektion. Några få kom men vi tre var de som överhuvutaget deltog. Och det är därför Chile inte är ett i-land! utropar idrottsläraren frustrerat. Vi joggade, stretchade och körde lite intervaller. Sedan hjälpte vi till att städa förrådet och chillade i omklädningsrummet. Nu gör vi verkligen inget på lektionerna, om man kan jämföra med innan.
Mauricio, portvakten vid Junior, är så söt. Alltid när jag kommer förbi får jag kindpussar och karameller. Nu fick jag också en biljett till en ungdomsteater så den gick jag på helt ensam en torsdagskväll. Förstod ärligt talat inte ett skit men känslosamt var det och duktiga var de.
I fredags var det los cuartos sista skoldag så de kom i vanliga kläder och vi terceros hade traditionellt fixat en desayuno. En skillnad mot Sverige är att alla olika årskurser umgås med varandra mycket mer; kompisgängen sträcker sig mellan 15 och 18 år och åldern spelar ingen roll.
Det bjöds på choripanes, torta, och bebida. Prisutdelning med smeknamn och pinsamma bilder. Musik och applåder.
Här är den arga ballongen Jum. Chilenskt uttal [chom (chh långt bak i gommen)], argentinskt uttal [shom (shh som norrlänskt shh], svenskt uttal [jum]. Jag, Rodrigo och Vicki skrattade mycket åt detta och jag ännu mer när de försökte läsa på svenska, lite som blattesvenska.
Satte på mig Tamaras avslutningshatt och lekte cuarto (vilket jag egentligen skulle varit).
Åt lunch. Så här ser bordet ut varje dag, fullt med sallad, varmt bröd och tillbehör. Och mosad banan i apelsinsaft, obligatorisk efterrätt.
Sedan hände bästa grejen. Ett gäng 20åriga amerikanare som pluggar i Valparaíso kom med sina ryggsäckar hem till oss för att nästa dag vandra i 5 dagar i nationalparken Torre del Paine! Jag som var ensam hemma fick välkomna dem och visade runt dem i staden på en lång promenad. Jag njöt i fulla drag av att prata engelska och jag kände verkligen hur allt släppte; min blyghet, tystnad och förvirring. Och att sedan komma på att jag faktiskt kan prata ett till språk ännu bättre var en häftig uppenbarelse.
Här är de, fina människor.
De köpte bussbiljetter och planerade mat och jag ville också med.
Men istället åkte jag på födelsedagsonce hos Barbara. Jag kom försent men var ändå den första ***kulturskillnad***. Vi åt galet mycket mat och jag förstod ganska mycket av vad de sa, bra Tove.
På lördagen stack jag till gymmet. Alltså människor, jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle börja lyfta vikter och springa på springband som en vana och tycka det är kul??? ***Personlig utveckling*** Sedan begav jag mig i regnstorm till andra sidan stan till min kompis Yuyú.
Himlen var heelt fantastisk, men min mobilkamera pallade inte trycket och förstörde alltså allt.
Vi åt sushi (ja, sushi är plötsligt jättegott?) och tittade på film.
Idag är det min världens bästa mammas födelsedag så jag grattade henne tidigt på morgonen. Sedan pratade jag länge med Ella och tankades på med framtidsinspiration, uppenbarelser och självförtroende. Annars har denna söndag bestått jag dess obligatoriska element; empanadas, kortspel med la nona och slappande till 100%.
Tamara har STÄNGT in sig på sitt rum och vill inte att någon ska prata med henne för imorgon är det PSU, ett slutprov som bestämmer alla cuartos utbildningsöde. Själv provet liknar högskoleprovet men man får bara en chans på sig och i skolan de har förberett sig i ett HALVÅR inför just denna dag. Om man råkar faila kommer man inte in där man vill och får vänta tills nästa år. Annars är det orättvist för de dyra privatskolorna ger en bra förberedelse inför provet medans de skolor som är gratis och inte är lika bra gör det svårt för de studenterna att klara provet. Fast vad spelar det för roll när själva univeristetet ändå kostar en förmögenhet. Vilket bra system!
Idag läste jag också ut min första spanska bok! HURRA. Fast pissTOKensayon skriver inte klart sig själv. Hejdå!
Yo sólo quiero darte un beso
Hej svenskar!
Uppdatering. För en tid sedan hade vi skolfotografering! Här är min klass.
Förra söndagen följde jag med Tamara när hon röstade. Stod i kö och tittade och så.
Resten av dagen var det maraton framför TVn för att följa röstningen. Eftersom ingen fick över 50% ska det bli omval i december. Det står mellan presidentkandidaterna Michelle Bachelet och Evelyn Matthei.
Tamara och jag förbrukade en bortglömd present från USA.
Guu så gött! Med sirap också!
Skolveckan har sprungit, nej sprintat förbi, kan knappt komma på något som hände. Jo, har haft två prov, biologi och sportvetenskap, på spanska som gick sådär men jag är glad ändå. Under biologiprovet frågade de mig vad ett organ hette på engelska. Jag sa att jag bara visste på svenska och med faktiska svårigheter uttalade jag bukspottskörtel vilket de tyckte var jättkul. Har pratat med mamma och mormor på Skype och lättade mitt hjärta om saker och ting. Igår hände bästa grejen denna månad: jag fick ett stort grönt svenskt näst intill heligt paket från Astrid, Jossan och Ellen.
När jag läste breven grät jag floder och jag öppnade varje paket omsorgsfullt, nästan rituellt. Resten av eftermiddagen spenderades i vardagsrummet som dånade med Veronica Maggiomusik från CDn jag fått och jag och Rosita åt lösgodis i mängder och jag sverigemös för fullt.
På kvällen gick jag och Tamara på bio och såg Catching Fire som var såå bra och läskig och intense. Idag har jag pluggat, sprungit och hängt i Astrids vardagsrum med tjejerna fast i en datorskärm och skitsnackat medans de åt lussebullar.
Lite så. Nu har jag 8 skoldagar kvar sedan sticker jag till SANTIAGO i en vecka och sen har jag SOMMARLOV i nästan 3 månader!!!
Biología y rugby
Hej!
Livet just nu är inte så spännande. Trötta skoldagar och mycket plugg nu på slutet av läsåret. Det händer inte något nytt utan allt går på rutin. Skulle åkt på en klassresa till Argentina över helgen men kontoret där papper autoriseras strejkade så det blev inget med det. Tänker inte så jättemycket på spanskan längre. Kan verkligen inte förstå eller uttrycka allt såklart men föredrar spanska framför engelska. Om någon pratar engelska med mig blir jag mest irriterad och förvirrad och svarar på spanska. På måndag har jag ett specialprov i lenguaje bara för mig, det är frågor på en bok på spanska som jag hittills har läst 43 sidor i. I början markerade jag varje ord jag inte kunde och översatte men nu skumläser jag mest för att hinna med eftersom det går så långsamt.
Har lite Sverigelängtan. Går in på svtplay och myser med svenska intelektuella trevliga program och älskar allt och alla för gud så Sverige är fint. Och får lite ångest också. Det får jag varje gång jag gör/ser/läser/tänker något svenskt för jag vet inte hur mycket jag boorde och fåår och så vidare. Men jag har i alla fall en regel att läsa svenska bara på söndagar. Och tycker jag upplever Chile rätt så bra i alla fall.
Eh ja. Det jag egentligen ville visa var lite coola bilder från en biologilaboration. Förra veckan åkte vi till havet och mätte och tog prover och i fredags tittade vi i mikroskop. Asså guuud jag älskar mikroskop!!!
Den sista är en miniräka! Och de andra alger.
Och! Jag har sett min första rugbymatch! Eller två; först spelade laget i min skola och sedan vuxna. Det är verkligen brutalt men verkar sjukt kul också.
Tränaren hamnade i bråk och fick ett sprucket ögonlock.
På söndag är det val här i landet vilket blir mycket intressant att följa. Därför är allt stängt på lördag. Jag börjar tänka lite smått på när jag kommer hem till valet i Sverige och jag får rösta! Herregud för jag är 18! O, en kul grej hände idag. Skulle lösa in en check på bank (har hållit i min första check!) och mannen i glasburen tittade misstänksamt på mig och frågade hur gammal jag var. Tengo dieciocho! Ha!
Nu blåser det som aldrig förr. När jag gick på gatan blev jag liksom framknuffad av vinden och hår och pliserad kjol stod åt alla håll. Min kompis fick precis strömavbrott för ett träd hade fallit på en elkabel.
Hejdå!
Los glaciares de la Patagonia 4
Okej sista inlägget om denna resa jag lovar.
Här sitter jag och äter frukost ensam medans de andra drar sig. ***Kulturskillnad***
Stämningen var inte den bästa när vi återigen satte oss i den mindre båten i iskallt spöregn för att se en till glaciär. Men Tamy och jag sjöng lite för att lätta upp stämningen och när vi väl kom fram var det magiskt.
Här förtöjde de skeppet för att hämta vatten från ett vattenfall.
Dags för den sista utflykten. Juanita som egentligen är rädd för att åka båt (som mormor!) gjorde alldeles utomordentligt ifrån sig.
Vi gick iland och vandrade genom en miniskog för att komma fram till isen.
De hade byggt en snirklig gångväg genom den turkosblå lagunen. Guu så vackört.
Kläderna slängdes av igen och här står vi med en colombian som sedan drog av sin tröja.
Happy chey på utbyte, fri as a bird, hippie exploring the world, mina rubia osv osv osv...
Vi vandrade över moränhögarna, på stenvägen över vattnet, genom skogen och åkte den lilla båten till den stora båten. (Låter som en barnsaga)
Vackert på väg hem till hamnen.
Pappa, jag tänkte på dig när jag låg där i vinden och njöt.
På kvällen var det finmiddag med buffé och vita dukar.
Vid tolvslaget skulle det bli Tamaras 19 årsdag så hon och två gifta par som också fyllde år fast i sina äktenskap blev firade.
Jag var glad. Bakom mig sitter en fransos och ett mycket trevligt par från Australien. Totalt var vi 8 länder på båten: Chile, Sverige, Colombia, Tyskland, Frankrike, USA, Mexico och ett till, heh.
Sedan sköts borden undan och det bjöds upp till dans! Intressant när hela dansgolvet gungade...
Gänget med colombianer hade dansen i blodet, såklart. Jag måste säga att mina dansskills har förbättras anmärkningsvärt! Efter detta år kommer jag kunna dansa reggaeton, salsa, bachata, cueca, bugg och säkert massa mer!
Tamy med sin papi.
Nästa morgon åt vi den sista frukosten, sa adjö till diverse nyfunna vänner världen över ifrån, steg i land och kom hem till Punta Arenas lagom till lunchen.
Vilken fantastisk resa, gracias.
Los glaciares de la Patagonia 3
Jag har ingen aning om varifrån denna båt kom ifrån, plötsligt var den där och vi skulle på utflykt.
Det bjöds på kakor och varm choklad. Vädret var ruggigt och kallt men alltså vilken natur.
Turisterna med kameran i högsta hugg.
Det hackades is till whiskydrinkar. Glasen fick vi som present!
ESKAAL!
Nu kommer en av de vackraste stunderna jag har varit med om.
Patagoniska delfiner följde båten in i dimmar i Fjordo Calvo.
På kvällen lyssnade vi gammal raeggeton och myste.
Fotos de la gala
Nu har jag köpt mina foton från galan! Här är 3 av dem:
Los glaciares de la Patagonia 2
Vi vaknade av irriterande glad musik och en hurtig röst som sa åt oss att stiga upp, först på spanska, sedan på engelska. Första morgonen var det ganska kul, den sista not so much any more.
Damer och herrar, amigas y amigos. Vi närmar oss resans första glaciär.
Ganska så jävla mäktigt. Och vädret skiftade mellan allt möjligt under denna halvtimme som ni ser.
Gruppbilder och piscosourdrickande i llamamössa.
Tamy är Tamy och klädde av sig. Alltså jag avgudar hennes spontanitet.
När hon tagit sina foton och ville ha sina kläder tillbaka fick hon lida ett tag till. Mehehehehe
Dominospel i bar Zeus och pinsam översättning.
På eftermiddagen blev vi nedstoppade i mindre båtar för att få nudda vår första glaciär!
Och så vidare. God. Jag tror man inte riktigt vet hur man ska bete sig i närheten av så stor och kraftig natur. Så vi alla sänkte vårt IQ och fotade varandra i neonorangea flytvästar som lyste som små prickar mot den oändliga isen.
Sedan hände det bästa någonsin. Från andra sidan viken hördes ett dundrande brak från glaciären och ett stort isblock bröt sig loss i slow motion och störtade ner i vattnet, som på naturtvprogram om klimatkrisen på Sydpolen, och världens svallvåg byggdes långsamt upp och kom emot oss. Efter några sekunders oooohh och desperata kameraklick från den IQ-befriade människan började vi springa och halka upp till högre klippor bort från vattnet. Efter ett tag började det slurpa vid vattenbrynet och så var vågorna framme. Fett. Och detta hände två gånger.
När the fun var over återvände vi tillbaka till båten. Bildernas upplösning här på bloggen suger, annars kunde ni ha sett människorna på klippan där borta och förstå hur stor glaciären var.
Resten av dagen tror jag... äh jag har glömt bort ordningen på dagarna. Men nu stoppar vi här så kommer fortsättningen senare.
Los glaciares de la Patagonia 1
Den 1a november packade vi väskorna och reste 3 timmar bort till grannstaden Puerto Natales där kryssningsfärjan låg vid hamnen och väntade.
Vi stannade till vid ett hostel/fik för att dricka kaffe. In kom en busslast av engelsmän/australienare så vi flydde ut i solen och sedan vidare.
Här bodde Juanita under sin barndom. Då fanns hus och köksträdgård här men nu fanns det bara gräs. Puerto Natales är mycket mindre men jättefint ändå med gulliga hus och parker. Turister finns det också gott om eftersom detta är närmaste stoppet innan nationalparken Torre del Paine.
Vi åt jättegoda pizzor på en mysig restaurang.
Något annat det finns gott om här är utbytesstudenter! Jag messade min danske kompis Jonatan att jag befinner mig i din stad! så han kom förbi en stund. Såklart snackade vi spanska hela tiden, det känns liksom mest naturligt, så knäppt egentligen.
Blåsig gruppbild innan ombordstigning på vårt framtida hus för 4 dagar.
Så var vi iväg! Tänk att invånarna i Puerto Natales har detta som utsikt varje dag.
Mingel i fören på skeppet. Jag har aldrig känt så stark vind, någonsin. Nu åker vi igenom den smalaste passagen och naturen var ganska så fantastisk.
Photoshoot med Tamara, to be continued.
En snutt karta visande vår rutt.
Våra bordsvänner var 3 tjejer från Punta Arenas. Maten var helt fantastisk, jag kan inte föreställa mig hur de kunde trolla fram allt från det lilla köket och hur fullproppat matförrådet måste ha varit vid avfärd.
Nästa dag kommer nästa dag, helt enkelt.
El cementerio
Förra veckan var det allahelgona (santos nånting). Hela vår gata och vårt kvarter var fulla med bilar; så blir det när man råkar bo ett kvarter från kyrkogården. Vi gick dit som resten av staden för att rensa ogräs, sopa, vattna och sätta nya blommor i vaserna vid familjens två gravar.
Det var en fantastiskt vacker dag. Så fint att dagen för de döda är på våren då allt föds på nytt.
Chilenare sätter verkligen krut på det här med gravar. Att promenera runt här är som att gå på konstutställning. Och klart syns klasserna här också. I mitten står små hus för hela familjen, sedan öppna gravar med blommor och vackra stenar och sist bara en ruta på marken med fint målat staket. Längst bort finns väggar fulla med gravar som jag inte har bilder på.
Jag fick Sverigekänslor av alla blommor som också finns här. Förrutom maskrosorna som tar över stan har jag sett påskliljor, pingstliljor, pärlhyasinter, tulpaner, tusenstjärnor och andra jag inte kan namnet på.
Muy fint. Mycket bonito.
Hola. Me llaman Romeo...
Jag ska nu visa en sida av den chilenska själen.
Gud så jag börjar älska sydamerikansk musik. På fullt allvar.
