El cementerio

Förra veckan var det allahelgona (santos nånting). Hela vår gata och vårt kvarter var fulla med bilar; så blir det när man råkar bo ett kvarter från kyrkogården. Vi gick dit som resten av staden för att rensa ogräs, sopa, vattna och sätta nya blommor i vaserna vid familjens två gravar. 

 

Det var en fantastiskt vacker dag. Så fint att dagen för de döda är på våren då allt föds på nytt.

 

Chilenare sätter verkligen krut på det här med gravar. Att promenera runt här är som att gå på konstutställning. Och klart syns klasserna här också. I mitten står små hus för hela familjen, sedan öppna gravar med blommor och vackra stenar och sist bara en ruta på marken med fint målat staket. Längst bort finns väggar fulla med gravar som jag inte har bilder på.

 

Jag fick Sverigekänslor av alla blommor som också finns här. Förrutom maskrosorna som tar över stan har jag sett påskliljor, pingstliljor, pärlhyasinter, tulpaner, tusenstjärnor och andra jag inte kan namnet på. 

 

Muy fint. Mycket bonito.

Håller med, fint att allt börjar leva igen vid allhelgona. Här blir allt bara mer och mer grått :(

Å vilken uppmuntrande vändning från förra inlägget "Hola, mi llamo Ramo"! Ja, här i gamla landet har det regnat rejält i flera dagar. Idag vackert - sol,gult och rött.

oj vad fina gravar, och vad tätt de står.
Precis som din mamma och astrid beskriver är vädret ganska trist här. Dock perfekt om man ligger hemma sjuk som jag idag, nu kan jag mysläsa din blogg hela dagen!

Hej Tove!
Stort tack för vykort som damp ner i brevlådan i veckan. Det var postat 15 oktober så det har tagit sin lilla tid över Atlanten... Jätteglad blev jag iallafall ska du veta!
Apropå vårt samtal så går ju livet upp och ner och det du vill med detta år kanske inte riktigt är glasklart i alla stunder. Men med tillit och tålamod så kanske du ändå ser att du växer och får insikter om både dig själv och livet under tiden. Jag hoppas det iallafall :-) Stor kram!