Descanso entre aventuras maravillosas

Hej mina vänner,
 
Jag är hemma från vildmarken och en av mina bästa upplevelser i livet. Hinner inte visa allt nu för ska vidare på nya äventyr. Istället får ni läsa den enda text jag hann skriva under vandringen, en liten inblick på hur jag kände just då.
 
Är redan vid dag 3, läger Los Cuernos. Det här är fan helt underbart. Är riktigt skitig, har skrubbsår, tovigt hår, torr hud, sömnigt solbränt ansikte men lever ändå. Tog såklart ett tag att komma in i gruppen men känner mig bra och fri. Det är så coolt att bära allt man behöver på sin rygg, vandra 1,5 mil per dag och tömma kroppen helt på energi och faktiskt klara det. Har mött 2 svenskor och 2 svenskar och massa andra intressanta personer. Måste nog säga att det här är en av de vackraste platserna på jorden, andra plats efter Mormor&Morfars hus. Det ser ut att bli dåligt väder.
 
Nu på söndag flyger jag ensam till Santiago för att få bo hos kära Magaly. Jag ska träffa de svenska tjejerna och förhoppningsvis klasskompisar och såklart njuta av Santiago och värmen. Sedan får jag följa med Magaly på familjesemester! De har hyrt ett hus vid stranden i Maintencillo. Efter en vecka åter till huvudstaden där jag möter upp med mina chilenska föräldrar och så åker hela familjen till La Serena och strandar lite där med. Men efter några dagar måste jag resa hem själv för ska ner till Antarktis en sväng och härja. Den 27e februari börjar skolan igen. Pju, vilka planer va?
 
För tillfället ägnar jag min tid åt att tänka, dokumentera, planera, lyssna på musik och vara lycklig.
 
 

La mitad y chileno

Nu har halva tiden gått. Glaset är halvfullt och halvtomt på samma gång. Lika mycket Chile som jag fått kommer jag nu att få. Som det stod i ett brev från YFU Sverige; först är det mycket ”sådd” och nu har stunden kommit för att ”skörda”. Jävlar vad fort det har gått.

För att fira denna milstolpe på mitt maraton i kuperad terrängmiljö kan jag presentera mitt språk; chilenskan! Att jag inte gjort det tidigare? Det kan såklart hjälpa med förkunskaper i spanska men ska försöka förklara tydligt.

Ordet ”po”. Kan sägas efter nästan vad som helst. Sipo, nopo, yapo, pero puedes caminarpo. Kommer från “pues” och är lite som svenskans “ju”. Gör allt man säger lite betydelselösare, ingen big deal, vänligt.

Om man ska snacka grammatik så skippar de vosotros-formen helt. Inget hablaís utan ”ni” och ”de” blir samma grej ungefär, alltså ”hablan” betyder både ni pratar och de pratar och man fattar vilken av samanhanget.

De svär som fan. Jag kan nog fler könsord på spanska än på svenska. Används mest hos ungdomar såklart och Juantina tjatar alltid på barnen att inte svära men visst kan hon dra till med några ord hon med. Ett ord som överanvänds något brutalt är ”weon”. Har egentligen ingen betydelse men jag tycker det är lite som dude, fast ohyffsat. Weon är någon dålig, weona är den feminina formen (även svärord måste ju användas korrekt) fast används också för kompis, polare. En gång lyssnade jag extra noga på en kille som pratade och typ hälften av orden han sa var po och weon. En klassisk fras som summerar upp chilenskan är ”ya po weon”. Ungefär amen komigen då. När jag väl tänker efter kan weon användas nästan som ett kommatecken, så ofta sägs det.

Sedan finns det såklart ord som är helt annorlunda från resten av spanskan, som bara används i Chile. Som bil: auto (och ej coche som i Spanien), pengar: plata, 1000 pesos: luca, fest: carrete, pojk/flickvän: pololo/a, avokado: palta

Det är ofta som ett tjejnamn sägs i bestämd form, alltså la Señora, la Pati. Kanske händer det för killnamn också men har inte hört det. Alltså: ”Dile a la Rosita que venga, y la Tove, ¿dónde está?”

Saker blir små. Så som vi svenskar överanvänder ”lite”. Substantiv får ändelsen ito/a. Jugo – jugito, Juana – Juanita, perro – perrito, flacita. Sista ordet är lite kul tycker jag för i spanskan kan man få in tre saker i ett och samma ord. ”Flacita” säger liten smal flicka, till exempel. Det här med att förminska saker gör det med gulligt och kärvänligt.

Cachai? Fattaru, hajaru? Överanvänds också. Ett verb som böjs som alla andra. Cacho, cachas, cacha, cachamos, cachan…

Sedan finns tusen andra så uttryck som: altiro – right away, chucha! – oj! Skit!, filo – strunt samma/okej, ni cagando – aldrig i livet/no way, la raja! – asbra!, wea – sak (fast ohyffsat), bacán! – grymt! Super!

Sedan snackar de slarvigt och tar ofta bort s:en på slutet. Detta har jag lyckats kopiera jättebra men det får jag tydligen inte glädjas åt för Tamara blir galen på att jag inte uttalar dem. När jag väl tänker efter pratar vi svenskar också superslarvigt. När jag försöker lära chilenare att prata svenska går det sådär. Hej, hur mår du, jag heter Tove = hei hu måru, ja hete Tove. Cierto? (ellerhur?)

 

 

Isla Riesco

Tidigt en morgon promenerade Tamara och jag till släktingarnas hotell. Efter strul med bilbatteri och dramatik och väntan var vi äntligen påväg, som en klassisk mysig familjeutflykt, lagom sena. När vi kom till sundet där färjan skulle ta oss över till ön missade vi båten med några minuter. För att döda 1 och en halv timme promenerade vi runt i området och solade på en gammal kärra.
 
Tillslut kom vi över till Chiles fjärde största ö. Har ju varit här förrut med klassen för att besöka kolgruvan. Vi åkte på torra vägar och sand kom in i bilen men vädret var underbart.
 
Det unga paret som vi hälsade på (någon avlägsen släkting) bor i världens finaste stuga och såklart blev jag helt frälst. De åker in till Punta Arenas kanske två gånger i månaden för att handla mat och annat nödvändigt men annars är det ensamheten som gäller. 
 
Ett litet lamm!
 
Och ett gammalt sto med sitt föl. Barnet heter ett så kul namn: Amador. Människobarnet alltså.
 
Mitt inre jag uppnådde lycka när jag fick kontakt med denna ko och smekte dens ansikte.
 
Jag och Sofia, Santiagobo ett år äldre en jag, gick ner till vattnet.
 
Vi åt lammkött (såklart), bröd och sallad och myste och pratade.
 
Tamara tog en siesta under ett träd.
 
Vi tog sista färjan hem och el tío berättade historier hela vägen hem, han hade en lista med hundratals historier i sin mobil. Såhär ser vägskyltarna ut förresten; Ruta del Fin del Mundo.
 
Tack för den lilla utflykten!

Inspiración del Paine

Idag har jag köpt bussbiljetter och lite av min mat inför VANDRINGEN. Tänkte lite för naivt och visade glatt upp tomatsoppa i konservburk och minipasta som jag hade tänkt laga till uppe på en bergstopp lite sådär men blev utskrattad. "Inte en chans att jag lånar ut spritköket för din tomatsås! Fattaru inte hur mycket det där kommer väga?" Jahapp, då får det väl bli nudlar och pulversoppor och andra torra lätta grejer som försöker leka mat 3 gånger per dag 5 dagar i veckan. Undrar lite varifrån jag ska få energin men 3 rediga chokladkakor ska i alla fall packas ner. 
 
Det jag egentligen ville visa var dessa videos. 
  
Hon är mamman till en av tjejerna som ska med och vandra och ölen produceras här i Punta Arenas.
  
El doble W är turen vi ska gå. Alltså hur fett verkar det inte va?

Asados, onces, cenas...

Hej folket,
 
Vi börjar med en frågestund! Mobbo Anders frågade om lamor faktiskt spottar så som de gör i Tintin i Solens tempel. Jag tror de gör det, har faktiskt inte sett en lama spotta än, knappt sätt några lamor alls faktiskt eftersom de bor i öknen i norr. Här dere är det ju guanacos som gäller och har hört att de är värre på att spotta!
 
Hur har min början på 2014 sett ut? (Såklart händer miljoner saker till i mitt liv men jag väljer att reducera ner det jag visar till de foton jag tagit, för enkelhetens, minnets och hemligheternas skull.)
 
Farmor! Titta vad som har kommit fram! Tack så mycket. Det enda problemet var att chokladen såklart hade smält och stelnat igen och tog slut för fort. Jag ser fram emot att träffa min skyddsängel när jag kommer hem.
 
Vi barn gav föräldrarna en spavisit med massage och bad och när de kom hem, loja och mosiga, hade vi fixat en liten supé! Olika ostar, skaldjur, kex, chips, oliker, choklad, vin, pisco sour, nötter och värmeljus. 
 
Men det bästa av allt; denna teckning Tamy ritade. O gud. Och jag med mina hippiekläder.
 
Mysmänniskor. Trivs så bra med min familj. Så synd bara att Vesna åker idag, söndag till Australien för ett år för att återförenas med sin kanadenske pojkvän och att jag tillslut kommer vara det ensamma barnet hemma.
 
En kväll besökte vi några släktingar och det bjöds på jättegod asado och mysiga konversationer. Jag gillade atmosfären på något sätt. Tamara och jag blev också medbjudna på en utflykt dagen efter men den kommer i ett eget inlägg!
 
I fredags fyllde mormodern år och vi bjöd på en storslagen once för hela släkten. 
 
För det mesta går jag till gymmet jätteofta. Det blir springband, styrketräning och zumba som leds av den energirikaste människa jag sett, han är så bra.
 
Annars har jag gått i mataffär. Här har vi sötningsmedelavdelningen.
 
Och här mjölkavdelningen. Som jag sagt tidigare står den i skafferiet tills den öppnas. Jag köpte ett paket kex, eller kakor kanske det är, eller galletas heter det såklart. Gud så de äter galletas. Ska försöka prova alla sorter.
 
Igår fikade jag på Tapiz igen med Florencia.
 
 
Åååå måste berätta en superbra sak. Om en vecka ska jag få vandra i Torres del Paine!!! Jag, Tamy och 4 tjejer till ska överleva 5 dagar i vildmarken, sova i tält, bära på tunga ryggsäckar och laga nudlar med stormkök. Det här har ju varit en dröm för mig och jag är så taggad!!! Men för att göra det möjligt behövde jag ett par egna kängor. Dessa köpte jag igår och nu ska jag har på mig dem hela tiden och gå in dem.
Branko grillade massa kött och vi satt tillsammans ute på bakgården och myste.
 
Superdupermysigt. Sedan, efter en del krångel, fortsatte jag och Tamara till en fest utanför stan, utomhus och det var helt mörkt och ganska skumt men nästan hela Punta Arenas var där och marken rörde på sig när alla hoppade och dansade.
 
Och med dessa uppspärrade ögon avslutar vi detta inlägg. Nu ska jag ut och gå med mina kängor.

La navidad chilena

För det första var jag mycket förvirrad om det var den 24e eller den 25e man firade. Alla jobbade halvdag den 24e och inget speciellt hände så det var nog 25 som var grejen för då var hela Chile ledigt. Men på kvällen den 24e hade Juanita lagat kalkon, den enda gången på året hon lagar mat och guu så gott! Branko och Rodrigo kom lortiga hem från landet och hela familjen var äntligen samlad!
 
Kolla Sulti och hans kyckling! 
 
Min fina chilenska familj.
 
Jag spelade lite piano.
 
Kalkon med fyllning, äppelmos, potatisbollar och avokado. Avokado till allt för sjutton. Mormordern var också hos oss och vi skålade och myste.
 
Sedan plockades små klockor fram och stämningen blev genast mystisk. Enligt tradition gick vi rädda runt i hela huset och klingade med klockorna och plötsligt ropade någon att viejito pasquero (jultomten) hade varit här! Utanför dörren fanns en påse med 4 julklappar till barnen!
Man tackar så mycket för parfymen! Den har används flitigt...
 
Mina underbara systrar. Vid tolvslaget blev det julklappsutdelning och jag fick så många fina saker som var så genomtänkta, taack!!!
 
Till exempel en lamatröja! Jaa gud så jag har velat ha precis en sådan här!
 
Den är jättevarm och kan nog bli en konkurent till blå fleecen hemma hos mamma. Fast nää gud nu började jag sakna den också!
 
Sedan fick jag örhängen, kortlek med Chilebilder, jonglerarbollar (!!), två hemmagjorda CDs med Covacevich Classics (!!!), och halsmuffgrej.
 
Och det var min chilenska jul. Inte helt olik den svenska faktiskt.

Palabras de mi corazon con mucho queso

Det här blir ett inlägg tillägnat mina vänner.
 
Jag älskar er. Och det är märkligt hur kärleken blir mer påtaglig nu när jag är ifrån er, känslorna liksom dramatiseras och förskönas vilket jag såklart njuter mycket av. De relationer jag hade har jag fortfarande och det känns som om de växer, även fast vi inte ses, om man bortser från internet, tacka vare internet. Jag skulle vilja tacka er också, mina fina fina kompisar, som stöttar mig i allt och får mig att må så bra och känna mig älskad. När jag pratar med er känns det som om jag blir mer verklig och färgglad och att jag kan göra precis vad som helst. Chattrutor från er kan få mig att skratta och gråta samtidigt - vad ni än har skrivit, och kommentarerna här på bloggen gör mig varm i kroppen (de som leder just nu är mamma, Astrid och mobbo Anders). När jag längtar efter er är det inte sorgligt och jag önskar inte att jag vore hemma utan det känns mer tryggt och mysigt och jag tänker på allt kul vi kommer göra när jag kommer tillbaka, för det gör jag ju. Jag skriver inte det här för att jag känner mig ledsen, tvärtom. Just idag är det superbra och jag tänkte att det skulle sitta fint med en kärleksförklaring till er där hemma.
 
Jag tycker vi avrundar med en drös snapchats från Astrid, Ella och Sofia, som får representera er alla. Nu vet ni varför jag alltid varit irriterande och screenshottat era bilder. De skulle nämligen ut i offentligenheten!
 
Till denna började jag gråta.
 
 
 
Ni är fantastiska människor. När jag tittar på er ser jag samtidigt mig själv för ni gör mig hel.

Cosas que pasaron 2

Vi fortsätter intressera oss för mitt liv!
 
Jag skrev, tillsammans med Rosita, ner fudgereceptet till henne, fint va? Är så stolt över denna samling spanska ord skrivna av mig.
 
En eftermiddag spenderades ensam på favoritcafét med en hallonjuice och böcker att läsa och skriva ner tankar i. 
 
En kväll då vi åt grillade lamrevben och korvar. Sultán fick komma in i huset och blev överöst med kärlek.
 
Mina fina jonglerarbollar jag fick av Tamara! Övar lite då och då över min säng och kan kasta ungefär 6 gånger och börjar nog få in knixen men är för snabb, måste få upp dem högre. 
 
Grannarna och kusinerna hämtade hem ett lamm från deras gård som hörs bräkande enda in i vårt hus. Vi hälsade på och jag fick mata det. Och när det springer hoppar det med alla fyra benen samtidigt!
 
En kväll vi hängde hos Iván.
 
Titta vilken fin magnet som fanns på hans kylsåp!
 
La nona och la Vesna och jag spelade kort i flera timmar. Åh när mormodern skrattar; det är det sötaste som finns.
 
Min myshörna jag spenderar mest tid i och min nya tankebok jag inte skulle kunna leva utan.
 
Och jag har en till roligt sak att berätta! Jag har börjat ta spanskalektioner med en lärare! Vesna och jag besökte hennes gamla språklärare och igår hade jag min första lektion. Vi två satt i hennes vardagsrum och gick igenom grammatik och frågetecken efter frågetecken rätades ut. På måndag blir nästa lektion! För jag tänkte såhär; när jag väl är i ett land i ett år vill jag få ut hela språket och inte slarva igenom med talspråk, jag vill ha hela spanskan och på riktigt behärska tre språk. Fatta vad cooolt!

Cosas que pasaron 1

Nu drar vi ett samlingsinlägg, jaa!
 
För en evighet sedan besökte utvbytesstudenten och vännen Yatzini från Mexiko Punta Arenas med sin pojkvän. Vi gick till Skybar och pratade om våra chilenska liv. Hon ska hem nu i januari!
 
Ett fint hus under en långpromenad med sommarprat i hörlurarna. 
 
En kväll stack Tamy och jag till la costanera för det vankades konsert!
 
CUMBIA! Gubbar i blå kostymer med trummor av olika slag, trumpeter och piano spelandes salsaliknande rytmer.
 
La Barbara kom förbi och jag köpte en Magallanesflagga! Det är faktiskt bara den tolfte regionen i Chile som har en egen flagga för invånarna här kallar sig ibland independenta. Viva Magallanes Patagonia!
 
En dag mötte jag upp Pedro och vi fikade på detta mysiga café. Drack mangojuice och spelade Truco.
 
Såhär fina ser pepparkakor ut här! De är lite tjockare och smakar såklart inte likadant men goda är de!
 
Ett vackert stycke ur Andarnas Hus.
 
Min första 1 peso! 0,012 kronor.
 
Tamy och jag gick för att se hennes kompis och hans band spela vid vattnet. Har aldrig hört liknande musik tidigare men spännande var det!
 
Blev längtig efter att spela och sjunga i band...
 
Kände mig vuxen och bohemisk i denna utstyrsel. Skjalen har mamma skickat med paket tillsammans med en mörkgrön skinn - förlåt, plastjacka och är nu en favorit.
 
En söndag var det dags för cirkusträning! Tamaras kompisar satsar på cirkus som yrke och drömmer att flytta till Stockholm och gå på en känd jonglerarskola. Jag följde med och känpade på med tre bollar som inte ville lyda.
 
Helt galet vad folk är duktiga. 

Feliz Año! Que te vaya bien!

GOTT NYTT ÅR! FELIZ AÑO NUEVO!
2014, året jag kommer spendera 6 månader till i Chile, återförenas med alla mina Sverigemänniskor, börja trean och fylla 19. Känner att jag har livet framför mig och att det ser ljust ut. Är så lycklig och stolt.
 
Mitt nyår spenderades först med familjen på middag hos några familjevänner med god mat och dans i vardagsrummet. Chilenare har en hel drös nyårstraditioner och skrock så att det nya året blir lyckat; springa ett varv runt huset med en resväska, äta tolv vindruvor, en för varje månad, äta en sked linser, ha på sig gula trosor och att den första personen man kramar ska vara en man. 
 
Här äts det. 
 
Vi såg lite fyrverkerier från bakgården men det är förbjudet att privat köpa och skjuta upp pga många olyckor.
 
Rodri sprutade konfetti och det dracks champagne. Alla kramade varandra och sa feliz año och jag njöt av alla kramar under den kvällen för här kramas man annars aldrig.
 
Juani och Ridro lånade varandras jackor till alla andras förtjusning.
 
Mysfamiljen. Stackars Tamara har varit sjuk i en månad nu och inte kunnat göra annat än att ligga i sängen och kunde inte ens gå ut på nyårsafton.
 
Vid 1 hämtades jag upp av Iván och så åkte vi till previa hos Javier och det var fullt med folk!
 
Bland andra Gabi! Jag kan lugnt säga att jag var glad att jag valde mina converse.
 
Vid 3 stack vi vidare till den stora nyårsfesten där hela Punta Arenas var och dansade. Mötte så många jag kände och tappade samtidigt bort alla men hade superkul! Vid 5 var det ljust som mitt på dagen och jag åkte hem. 
 
Idag vaknade jag vid 12 med sminket på och tänkte inte göra ett skit idag, precis som alla andra dagar.

RSS 2.0