OOoo gud så svårt detta kommer bli. Det är som terapi, eller rehab. Jag kommer nu visa otroligt många bilder utan att skriva en textrad under. Jag har egentligen såå mycket att säga och förklara men NEIN! Jag ska hålla emot. Ni får fantisera själva. 

 

Sista Istanbulinlägget. Gud så skönt! När var det egentligen vi åkte, mars nångång? I alla fall, vid matmarknadens slut fann vi vad vi sökte, en prisbelönad restaurang. 

Sista dagen i Istanbul! Fast ni kanske vill se bilder från kvällen innan när tittade på bilder, skrattade och skrev vykort? Jamen då ska ni få det!

 

Nästa morgon. Vår utsikt - detta är Istanbul.

Vi hade blivit tipsade om en restaurang inte så långt ifrån oss. Den var väl gömd på en bakgata bakom två dörrar men när man steg in där var det som att komma till en annan värld. Det var så hemtrevligt och stämningen helt en annan än övriga kaosartade Istanbul. Jag trivdes, kan man lugnt säga. 

 

Vi fortsätter. Första dagen har precis hunnit blivit 12. Vi gick till The Sultan Café och åt toasts. 

Äntligen, finalmente! (Ni kommer få se lite spanska ord smyga in lite då och då, måste ju få vardagsspanskan intryckt i mig. (hej desperat)).

 

Detta blir en salig blandning av mina och Sofias bilder. Men who cares.

 

Igår träffades vi igen och tittade på alla bilder från Istanbulresan. Sofia och jag klippte ihop en video med alla videoklipp hon filmade när vi var där. Så mycket minnen! Vi skrattade konstant när vi gjorde den. Det är så mycket internskämt i den så för utomstående syns väl bara toppen på isberget, I guess. Aja. Låt mig presentera Sofias och mitt mästerverk genom tiderna:

 

Här kommer absolut sista delen på USA-resan.

 

Sista dagen skulle vi ta vara på. Vi tänkte, på något logiskt sätt, att vi gör jättemycket grejer innan jag åker så att jag skulle kunna sova på flyget. Tanken var väl bra , antar jag. Så klockan 6 åkte vi till ett naturreservat med en jättefin strand.

 

Vi gick en smal stig precis vid en brant klippvägg vid vattnet. Redan nu på morgonen var det varmt.

 

 

 

 

 

Det var helt otroligt vackert.

 

 

Äntligen kom vi fram till stranden.

 

Min högt älskade sandeler från Walmart.

 

 

 

Sen försvann det.

 

 

 

 

Och så vidare.

 

Vi åkte tillbaka genom majsfält.

 

Och villaområden.

 

Kolla det här! En regnbåge i en attenspridare!

 

Och en klängerväxt som ser ut som en dinosaurie! USA är väl ett fantastiskt land.

 

Ja, såhär ser det ut ungefär överallt.

 

När vi kom hem var Kris där så vi vindsurfade!

Men titta, den är uppe!

 

 

 

 

 

Kris grejade det lite bättre än vad jag gjorde. Efter några smärtsamma sekunder ramlade jag i av mig själv för det var så jobbigt i ryggen!

 

Kali körde också en stund.

 

Sedan var det dags att packa och säga hejdå till grandmaDee. Kris, Meluska, Kali och jag åkte till Green Bay och och shoppade i en mall några timmar. Under tiden smälte alla mina chocolate chips-påsar till en enda stor klu,p i bakluckan på bilen i den 40gradiga värmen. Sedan bar det av till flygplatsen och jag sa hejdå till alla och flög hem till Sverige. Resten är historia!

 

 

Följande morgon gick vi upp till vägen där vi såg trilatontävlande snabbt cykla förbi. Vi hejade på och jag fotade.

 

Vissa var glada och vinkade tillbaka. Man kunde tydligt se vilka som tävlande på liv och död.

 

En fick hjälteaktigt dra sin kompis.

 

Dagens största händelse var att vi stack till en farm! Eller, inte en riktig bondgård, för poängen var att man skulle mata gulliga killingar och klappa hästar. Men det var såå kul för alla djur var såå söta!

 

 

Jag var glad, som ni ser.

 

 

 

 

Trots att den bara var en låtsasgård var den väldigt fin.

 

 

 

 

Kolla rufset!

 

 

Nykläckta kycklingar! Äggskalen ligger precis bredvid.

 

Ena hästen var skitstor!

 

Kalis face!

 

Påfåglar!

 

Fast man har sett dom på bild många gånger är de ändå lika häftiga.

 

Denna hane försökte impa på bruden och skakade så att hela solfjädern prasslade men hon var inte alls intresserad av hans tönterier.

 

Så han gav upp.

 

Han pratar ut om misslyckandet, man to man.

 

Albinokanin!!!

 

De hade också en fin örtträdgård.

 

Det ser ju lite jobbigt ut det här. Både för mamman och kultingarna. 

 

Nu ska ni få se en underlig sak. Vad gör man med träden om de råkar stå i vägen för elledningsstolpar?

 

 

 

Så skumt! Det ser ju faktiskt helt stört ut! Men sen börjar jag tänka... hur gör vi egentligen med våra träd vid stolparna i Sverige?

 

På kvällen hälsade vi på Kalis mamma. Vi lagade Mac n' Cheese och såg på bästa filmen 21 Jump Street.

 

Nu finns det bara ett inlägg till på denna USA-resa!

Nästa dag blev det båten igen. (Totalt fick jag vara med på båten 6 timmar när jag var där). Coilar lite tamp.

 

 

Någon som gör det rätt.

 

När båten var full och Kali behövde jobba tog hennes kompis Meluska hand om mig. Ha, vem kan ta Tove, nån som har tid? Iaf, vi åkte till Cave point med jättecoola klippor.

 

 

 

 

 

Sedan på väg hem började det spöregna och vi skrattade åt stackarna ute på båten. Hemma hämtade vi lite grejer som behövdes på utomhusbion på kvällen och sen åkte vi och köpte glass. Åka åka åka. 

Den här ladan ligger ute på en brygga och är helt nedklottrad med båtnamn som har varit i hamnen. Tror den hette The Anderson's barn.

 

 

 

 

Fina stockrosor, slängde iväg en tanke till mamma när jag såg dom. 

 

Sedan var det stressigt. Jag och Meluska skulle fixa gratis pizzor (Reilys mamma jobbade på restaurangen (allas någon jobbar överallt = gratis mat)) och sedan åka så fort som möjligt till Outdoor theatre för att kunna backa in pickupen i en bra spot.

DRIVE IN MOVIE!! Nu händer det!

 

 

Vi såg Batman och Dark shadows. 

När vi sedan åkte hem, sisådär klockan 2 på natten, hände det coolaste ever. Vi blev eskorterade hem i en polisbil. Cops-låten "Bad Boys" började genast spelas i mitt huvud. Såhär skrev jag till mamma på fb när hon försökt ringa otaliga gånger.

 

"Precis det jag sa i smset. Vi korde hem fran bio kl 2 pa natten och plotsligt funkade inte lysena pa bilen. En polisbil sag det och vi fick pulla over. De mekade lite men det funkade inte. Alltsa laste vi bilen och fick skjuts hem av polisbilen. Polisen var snall. Han kande Kalis pappa fran collage tror jag. Jag var jattefnittrig saklart. Nar vi kom fram till grandma dees hus erbjod kali polisen pizza men han ville inte ha. Kali hamtade bilen imorse. Det hande, och det var jattekul! Annu en erfarenhet att ha suttit bak i en polisbil! Du kan vara mer oroad over att dina plantor ska do eller nat. Nu ska jag ata macaroni and cheese. Ring inte, ingen signal."

Ännu en dag på havet (sjön). 

 

 

Snackade med nåra killar från Chicago. Han närmast var extra intresserad av Sverige och jag gjorde mitt bästa (kallt - men inga isbjörnar, köttbullar, ja - många är blonda och blåögda). 

 

 

Kali, Peter the Boss och en gubbe som ville styra detta vackra fartyg in till hamn. 

 

 

Jag sitter och chillar.

 

Hamnen i Sister Bay. 

 

Den fullbokade solnedgångsturen tar sin början. 25 personer.

 

 

Kali och Reilly har tävling om vem som hissar snabbast.

 

I väntan på att Kalis arbetsdag skulle ta slut satte jag mig vid vattnet och läste, tog ett dopp i det blå och njöt av solnedgången.

 

 

 

Jag följde med stort intresse den asiatiska (ja, inte japanska. Tänk er om nån kallade oss norskar eller danskar. Eller hur.) familjen och pappans ack så stereotypiskt stora objektiv.

 

 

 

Nästa dag hände det mycket så den här dagen får ett eget inlägg.

Nästa morgon lagade vi pancakes med chocolate chips i. Absolut inte from scratch.

.

Det här är verandan, den minst varmaste platsen i huset. Nedanför ringlar en liten bäck och ibland ser man  pyttesmå humingbirds som står helt stilla i luften.

.

.

GrandmaDee som var så snäll och tog hand om mig hela tiden jag var där.

.

Den äldsta av de tre broarna som går över sundet i Sturgeon Bay.

.

Åt majskolvar.

.

Sedan kom Kris (någon som jag kunde prata svenska med!) och jag titta på när han och hans bror Kurt spelade softball.

.

.

Notera texten på tröjan. (Och, för all del, gubben där nere och vad killen gör med Kris huvud (?))

.

De enda tjejen som var med och spelade.

.

Kolt, Kris och jag spelade detta spel. Jag vann!

.

Och jag hittade ett kaleidoscope. Tänk att jag kunde fota genom det!

.

.

.

Vi åkte ner till hamnen en kväll.

.

.

.

Här är huset jag bodde i, jättefint med massa udda vinklar.

.

Det var en så vacker solnedgång så jag sprang ut till vattnet.

.

Ja men ni ser ju. Vet ni, här är det så långgrunt att när man går ner för stegen på bryggan når vattnet inte ens upp till knäna.

.

.

.

Detta är min nuvarande skrivbordsbakgrund = jag är riktigt nöjd med bilden.

.

.

Måste fixa så att bilderna blir större, det här funkar inte!

.

Jag överlevde de 3 flygplanen till Green Bay, Wisconsin, där Kalis farmor Dianne (GrandmaDee) och brorsan Kolt hämtade mig mitt i natten som var varmare än sommarn i Sverige. Under bilturen pratade jag som en galning, någon slags hype innan jag förstod att jag var trött. Kom fram utan att ha sett hur USA faktiskt såg ut eftersom det var kolsvart. Jag vaknade i ett jättefint hus precis vid vattnet.  Kolt tog fram en gammal röd tandemcykel från 50 talet (dream come true) och bakom honom på en för låg sadel trampade jag runt på spruckna vägen mellan envåningshus, amerikanska flaggor och mail boxes.

.

Vi stannade till vid hamnen och spelade ett mycket snabbt schackspel (han äger, jag suger).

.

Här är Kolt! och cykeln. Notera de biffiga bilarna i bakgrunden. Om man inte har en pickup eller liknande är man ingen. Det var otroligt varmt, varmare än vad det bore vara där, 90-100 degrees, ca 35 celsius. Vi köpte glass och så fort vi kom ut rann den ner på våra händer! Men ack så gott mintchoklad är.

.

Detta är 3rd Avenue, huvud- (och nästan den enda)gatan i the small town.

.

.

På kvällen skjutsade DeeDee mig en timme norrut till turistorten Sister Bay (och när jag menar turister är det främst från Chicago eller andra delar av landet) där Kali bor större delen av tiden och jobbar på en segelbåt som kör korta dagsturer. Följande dag:

.

Första segelturen! Kuriosa: 60 feet (stor), set att vara byggt på 1800-talet men mycket nyare. Byggdes av en familj i ett garage som sedan seglade jorden runt med den (tänk att bo på en båt i 17 månader, så underbart). Kali jobbar som en gris, mycket mer än vad som är tillåtet. men hon tjänar pengar inför collage.

.

Jag var överlycklig för att gratis få följa med. Coila lite rep, sola och socialisera sig med amerikanare.

.

.

.

Kali och Reilly hissade de tunga seglen för hand. Ni skulle ha sett hennes biceps.

.

I ren sjörövar-anda hette dessa Dead Eyes.

.

Hon bodde i en övervåning på ett hus hennes boss Peter (som såklart har svenska ättlingar som alla andra här) med två av hennes kompisar. VILL OCKSÅ!

.

.

Kali! Jag hade glömt hur kort hon är.

.

.

Ja men ni ser ju. Men who cares, systrarna är återförenade!

.

Captain Andy och Crew reilly. De måste ha världens bästa jobb.

.

.

Kali och jag åkte till Fish Creek till Malibu Moo's Frozen Griddle och åt just det. Så, välj nåt snabbt från menyn då!

.

Allt liknade mest Italien tyckte jag. Inte trodde man att medelhavsklimat fanns i norra USA ellerhur?

.

Något av det bästa jag tyckte att göra var att åka bil genom den amerikanska landsbygden, alltid med rutorna nedvevade och sjunga med i alla hitlåtar på radion med hög volym.

.

.

Detta blev jag välkommen med när vi kom hem till Kalis pappa och hans familj. Root Beer, hamburger and chips.

.

Tja, detta får väl räcka för det här inlägget. Nästa kommer börja med pancakes.

.

Igar larde jag mig att vindsurfa! Kris hjalpte mig och efter att ha fallit i flera ganger och fatt kallsupar var det faktiskt riktigt kul! Har tittat pa amerikans TV, vilket ar lagom roande. Oh, jag har spelat ett gammalt flipperspel! Sant dar som man maste knuffa med hoften nar bollen rullar fel, det ar ett Baywatch spel med skithog musik.

.

Pa fredag ska vi aka och titta pa outside movie theater! Och det ar verkligen som i filmer, att man sitter i sin bil, utomhus, och tittar pa en jattestor skarm, tror det blir Spiderman 3. Nu ska vi snart aka och titta pa Kolt (Kalis lillebror som ocksa ar 16 ar) som ar med i en rowing competition (han ar galet muskelos). See you soon!

.

Det var ett hipstercafé med svarta väggar och bartentern i tajta jeans skulle tydligen bli min framtida man, haha.

.

Jag åt jättegoda beagles med cream cheese och sylt. Sedan drack jag en latte och vi alla fick milkshakes i stora metallglas.

.

.

Ellen var fin i fläta. (Ellens)

.

Sedan tackade vi och gick ut i ett regnigt Soho. Äntligen fick jag använda mitt rosa paraply! (Jossans)

Hejhejheej! (Jossans)

.

Vi traskade vidare över Picadilly Circus och över Regent street, för vi skulle till...

Abercrombie & Fitch! Astrid var redan en i the crew med sin hoddie.

.

.

Och det var allt jag fotade innan de sa till mig att ta ner kameran.

.

Affären är gömd i detta fina palats.

.

När vi gick ut tog vi foto med den barbröstade modellen och efteråt var vi alldeles fnittriga. Astrid blev till och med alldeles knäsvag, men det kan man förstå.

.

Ellerhur, ellerHUR! Men det bästa är att jag ser jäkligt snygg ut, även om jag står brevid honom!

.

Vi gick ner till turisternas torg, Trafalgar Square och skulle såklart upp och klättra. (Jossnas)

.

Notera hur samspelta jag och lillkillen är. (Jossans)

.

Turister vid lejonen. Ungefär precis nu börjar det regna (som sig bör) så vi traskade tillbaka till Soho för vi skulle käka på Ellen's Niall's Nando's!

.

.

Det var jättegott!

.

Och vi var jätteglada! (Okej, alla bilder neråt är Jossans)

.

Efter lunchen ville Astrid och jag äta glass. Jag tog mango och yogurt!

.

Vi gick förbi en fin karamellaffär.

.

Vårt sista mål för dagen var Primark!! Herregud, det var något av den värsta shoppingupplevelsen jag har varit med om. Som Astrid sa, även de mest erfarna shopparna skulle bryta ihop där inne. Men billigt är det så visst bar man med sig ett par saker. Efter var all min energi slut så vi åkte hem till hotellet så att jag kunde packa inför min hemfärd. :(

.

Här ser ni den sista bilden på mig i London. De andra vinkade av mig vid Queensway och sedan var jag lämnad för att klara mig själv hem till Sverige. Efter några panikattacker på vägen till flygplatsen (som egentligen var helt onödiga) och några timmar uppe hos fullmånen var jag åter i min mors famn.

.

Och det var mina tre dagar i London med mina allra bästa vänner. Om jag inte skulle gjort dessa blogginlägg skulle jag ha glömt att jag faktiskt har varit där, för det gick så fort och nu känns det mer som en dröm.

.

Nästa år blir det Paris!!!!!!!!!

Vår första morgon i London började med frukost bara några kvarter bort från hotellet i den fina delen Bayswater.

.

Men innan fotade vi. (Jossans)

.

Nån gång i sitt liv skulle man bo så här.

.

.

Här, på franska Côte åt vi. (Jossans)

.

Jag hade klätt mig fint inför denna dag. (Jossans)

.

.

Jag drack cappuccino.

.

.

Jag, Astrid och Jossan åt gudomliga french toast.

.

Ellen åt detta på en träbricka.

.

Efter frukosten gick vi ut igen.

.

Även här var jag pollenallergisk och gick runt och grina hela tiden. (Ellens)

.

.

Sen fotade vi som galningar! (Ellens)

.

Jag vet inte hur många bilder det är på Jossan vid just det här tillfället, men just den här var finast. (Jossans)

.

Ellen chillar vid ett träd. (Jossans)

.

.

Vårt mål var Portobello Road Market! (Jossans)

.

.

Vi gick in i små butiker, den här sålde plåtskyltar.

.

.

Plötsligt hittade jag denna underbara hippievan och det var kärlek vid första ögonkastet så den fick följa med hem!

.

Tiilslut kom vi för långt bort och det började regna så vi tog bussen in till stan igen.

.

.

För vi skulle gå på After Noon Tea på fem-stjärniga Hilton Hotel!

Till en början kändes det skitstelt, vi hade aldrig gjort något sådant och vi fick in så otroligt mycket bakelser! (Tacka min allergi, specialtorn bara för mig)

.

Men efter några koppar lyxigt te och ett tiotal bakelser var humöret på topp, där vi satt bland rika par och oroliga indiska servitörer springandes runt oss.

.

När mättheten övergick till illamående tackade vi och gick bärandes på rosa doggybags. (Jossans)

.

Efter några minuters vila på hotellet var det dags att återvända till restaurangen där vi åt frukost. Ellen vad söt du äär! (Jossans)

.

.

En av de godaste huvudrätterna under resan, crêpes med spenat, svamp och gräddsås, muuhms!

.

Glass med varm chokladsås!

.

Sockerrusiga gick vi ut i Londonnatten.

.

Vi hittade ännu en telefonkiosk!

.

Hejhejhejhej!!!!!!!

.

.

På den här grekiska restaurangen åt jag, mamma och mormor när vi var här för en miljon år sedan. Vi hade en tummen-upp-konversation med en kille som satt vi fönstret.

.

Ner till tunnelbanan för vi skulle till Londons turiststolthet - Big Ben. (Ellens)

.

Magii!!! Just här kom jag in i en fotonördstrans, inget kunde stoppa mig.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

.

Okejdå, vi går vidare. Till Westminster Abbey till exempel.

.

Jag intar en markpose för den perfekta vinkeln. (Ellens)

.

.

Jamen tryck in er i bilden då, nej nej det är lugnt. (.....) Det var också här, vid Jesus älskande närvaro, vi framförde vacker stämsång såsom Tänd ett ljus och Mange Bjuder.

.

Eftersom vi var hyper kom vi på den brillianta idéen att det var tråkigt att gå tillbaka till the tuube så vi började gå åt andra hållet. På en mörk gata mellan två parker som aldrig tog slut började vi dock tvivla.

.

Så plötsligt, som en royalistisk hägring tornade Hennes Kungliga Höghets boning upp sig!

.

.

Vi vandrade vidare i natten.

.

Sedan kom vi till nästa överraskning! Piccadilly Circus!

.

Sedan satt Jossan och jag längst fram uppe i bussen och njöt av Regent Streets alla ljus medans Astrid och Ellen tod tuben hemmåt.

.

Perfekt dag.

Allt började i kön på Arlanda. Fyra helt tokglada tjejer!

.

Från internationell mark fotade jag Storbrittanien. Vackert land.

.

På tåget in till London från Gatwick diskuterade vi hur den industriella revolutioen hade skapat Londons vackra förorter.

.

Astrid, Ellen,

.

Jossan och jag. Nu vet ni det. (Jossans bild)

.

.

.

Framme vid Victoria vilade vi oss på Starbucks. Astrid och jag brände våra tungor helt hemskt på kaffet, den här mackan var jättegod och på Ellens mugg stog det Alan = nya smeknamnet.

.

I taxin till hotellet var vi helt hyper för det var först då vi förstod att vi var i LONDOOON!

.

Vi svischa förbi Hyde park (Haay Paaaaaak),

.

Och The Marble Arch.

.

Sen in på hotellet (som låg i Bayswater nära Quensway), upp med sedlarna på receptionsdisken och in med väskorna i förrådet, för vi skulle och shoppa! (Jossans)

.

Vi tog the tuube till den enorma gallerian Westfield.

.

Vi var fortfarande alldeles hyper!!

.

.

Och där var den!

.

Filmkameran var med överallt och vartenda steg vi tog har dokumenterats!

.

Väl inne var vi lite lost (den var huuuge!) men tack vare mitt lokalsinne hittade vi. (Ellens)

.

Astrid var ledsen för hon hade inte hittat nåt.

.

Men det hade jag! Jag kände verkligen shoppingen pumpa i blodet.

.

.

Efter en sisådär 5 timmar fick det vara nog och vi begav oss hemåt.

.

För vi var lite trötta.

.

Asså kolla sängarna på hotellet!!!

.

På kvällen hade vi bokat bord på den italienska resaturangen Ponti's vid Oxford Street. Det var jättemysigt och servitrisen var hur bra som helst!

.

.

Först fick vi så otroligt gott vitlöksbröd (på pizzadeg med mozarella) och oliver.

.

Margerita.

.

Goooott! (Jossans)

.

Vi delade på en crème brulé och chokladtårta.

.

.

Sen betalde vi, tackade och gick.

.

och ut i Londonnatten!

.

.

Sen försvann Astrid och Jossan in på Forever21 som hade nattöppet, men herregud vad tror dom om oss! All min energi var borta, det är lite tärande att flyga och shoppa på en dag.

.

Väl hemma satt Ellen och jag i våran säng som ett lyckligt gift par och fridfullt räknade med våra kvitton. Astrid och Jossan hade det inte lika fridfullt. (Jossans)

.

.

Älskling, hur var det nu? Betalade du eller jag för vattenflaskan? (Jossans)

.

Och så var den första Londondagen avklarad och vi var nog så lyckliga att vi kunde spricka.