Min helg i Bergen

Det var så mysigt att få spendera några dagar med Ida, som jag lärde känna i Chile. Vi pratade såklart om Chile, vandrade uppför berg bland überhurtiga norrmän, strosade i stan, lagade mat och tittade på norsk TV. Och det är helt otroligt hur mycket norska man kan lära sig på en helg. 
 

San Pedro de Atacama 6

 

San Pedro de Atacama 5


San Pedro de Atacama 4

 

San Pedro de Atacama 3


San Pedro de Atacama 2


ISLA DE PASCUA LA GIRA 6

Denna morgon skulle bli mycket speciell. Vi åkte och dök! Med gastuber och våtdräkt och allt! På riktigt! Hela veckan hade jag varit nervös men när stunden väl var kommen tog endorfinerna över.
 
Först fick vi viktiga instuktioner (1. andas 2. cyklopet 3. tryckutjämna 4. skit, det var något mer..).
 
Sedan hoppade vi ner grupp efter grupp och försvann under ytan med heta instruktörer.
 
Tillslut var det min tur. Andas kunde jag göra (det var så coolt!) men öron ploppade inte ur, vilket jag hade förfarat. Jag och världens gulligaste instruktör försökte flera gånger. Till sist sa han att om jag inte lyckades blev det ingen dykning för min del. Äj för fan tänkte jag och testade en gång till, dåså! Han rufsade mig i håret och vi simmade längst botten bort mot korallerna, hand i hand. där mötte jag de andra i min grupp och vi tog foton, höll i korallerna och såg färgglada fiskar. Jag hade också turen att se en stor plattfisk visa sig under sanden. Måste få göra det igen!!! Sedan gick vi bort till stranden till de andra och fick lunch.
 
Mina älgar klättrade i palmer.
 
Jag älskar dem så mycket! Och nu det bästa...
 
Sedan åt vi den sista middagen. Och! Yuyú tatuerade sig! Jag och Pedro följde med och jag var nog den mest nervösa. Efteråt var jag som i extas och hade stora planer på att tatuera Chiles karta längst fotleden bak på ena sidan av hälen. Skulle nog blivit fett coolt men tror jag lägger den planen på is ett tag.
 
Carpning av sista kvällen.
 
Morgonen då vi lämnade ön lade jag mig en 20 min och sög i mig all sol och lycka utav veckan som gått.
 
Kom på, men! Jag har glömt att ha på mig min hippietröja på den mest hippiga platsen på jorden!
 
Sådärja, den mest fulländade selfien någonsin.
 
Precis innan vi stack till flygplatsen köpte vi ett par påsar med guayabafrukt från en tant på gatan; jag lyrisk över att kunna bidra med denna för mig nya frukt till Juanitas fruktsallad till frukosten.
 
Men så sa de att de inte kunde passera tullen. Så vi åt allt vad vi orkade.
 
Här äter jag också min första färska passionsfrukt. Gudars.
 
Sörgning av frukterna. Hoppas tullpersonalen äter upp dem. 
 
Hejså Rapa Nui!
 
Den sista bilden.
 
Snipp snapp slut, så var denna klassresa slut.

ISLA DE PASCUA LA GIRA 5

Idag skulle bli en spännande dag.
 
Såhär vacker är hotellets trädgård.
 
Vi gick på promenad längst kusten. Vågorna var heelt underbara, dock var det svårt att fota dem. 
 
 
Jag gick på huppiguppstäckfärd ensam på klipporna.
 
 
Efter lunchen stack vi ett gäng och skulle rida! Jag tänkte såhär, om jag ändå ska dö så kan det väl vara på en hästrygg på Påskön. Men för säkerhets skull tog jag en allergitablett innan.
Vi hoppade upp bak på en pickup och blev färdare till en gård. Å, den här är nog en av mina favoritbilder från resan.
 
När vi kom fram fick vi en varsin häst och så var det bara att hoppa upp och börja gå. "Du slår den med hälarna och drar åt höger eller vänster" och så var det inte mer med det. Det gick inte bra. För att en helt hästovan person som jag och en häst som inte ville lyda eller kunde förstå mig gick vi ungefär sist i ledet hela tiden. Två av oss hade hästerfarenhet och guidningen var ju inte den bästa vilket förstörde upplevelsen ett slag. En tjej ramlade av och gjorde sig riktigt illa också. Men när vi kom upp på högsta punkten på ön som kallas "världens navel" var det värt mödan. 
 
Så otroligt vackert. Tack min fina häst för att du bar mig hela vägen.
 
Tillbaka i byn. Cristóbal ser söt ut med sin gigantiska alfajor.
 
Åå tyckte allt påminde så mycket om filmen Lilo och Stitch! Och det är nog rätt för kulturerna liknar varandra.
 
Mina vänner klottrade sina namn på mina skor. <3
 
Argentinskan bland andra. Nu skulle vi på dansföreställning!
 
Det var heelt galet coolt. Ett band spelade på annorlunda instrument och dansarna, som var skitduktiga, sjöng också. Och kläderna. Och stämningen liksom, har aldrig sett något liknande. 
 
Isa och Rodo blev uppbjudna.

ISLA DE PASCUA LA GIRA 4

Morgonen började med en grotta!
 
Sedan mötte vi betande kor på södra kullen.
 
Dessa öar är målet i en årlig tävling. De modigaste männen bor i stenhyddor i en månad för att sedan simma ut dit och hämta ett ägg från fåglarna som bor där.
 
Och vände man sig om såg man världens häftigaste vulkan!
 
En annan vacker plats.
 
Och moais såklart. Men tror de är de sista nu!
 
 
Sedan åkte vi till vattnet och fick se en sköldpadda!
Stackarn låg där på stranden och myste för sig själv och så kom en skolklass på 30 pers och skulle fota den.
 
Tillslut tröttnade den och gled ner i det lugna vattnet. Vi blev exalterade och filmade spektaklet. 

ISLA DE PASCUA LA GIRA 2

Dag 2 och dags för rundtur på ön i jakt på stenskulpturer.
 
Moai-info: Stenskulpturer som efterliknar ledare av klanerna som bodde här. Skapades när de levde och fraktades till de nuvarande platserna när de dog. Alla tittar inåt ön för att skydda invånarna. Under ett inbördeskrig vältes alla moias, de här till exempel. Tsunamin spolade bort en hel del också så alla som står upp nu är återställda. Kultur- och naturarvet är mycket viktigt på ön; ett fingerpet och du åker i fängelse.
 
Nu skulle vi bestiga en vulkan! Men titta först vad vackert.
 
I dess krater finns en sjö.
 
Och på dess sluttning en stor drös med utslängda mois! Det är nämligen här alla tillverkades, utav den porösa vulkanstenen. Antar att dessa inte fick bli de lyckliga vinnarna som fick fraktas och ställas på podium.
 
Säg hej till mina kramande älgar som älskar Sverige! De fick komma med till Påskön och visa upp sig med mig. Några du kanske känner igen Agata?
 
När det berättades att den största moiaen mätte 20 meter blev jag lite upprymd. Men här är den alltså, halvt urhuggen och under mina fötter.
 
Naturen är så otroligt drömsk, något med ljuset. Och på grund av många människor + liten ö är all skog slut. Nu täcks ön av kulliga sommarängar och vildhästar som betar i grupp. Hästarna är dock importerade.
 
Eftermiddagen tar vi i nästa. Hej svejs.

ISLA DE PASCUA LA GIRA 1

Here we go.
(Några bilder är Vickys, Pedros och Felipes. Fast de flesta är mina. Så.)
 
Hela klassen samlad på flygplatsen, supertaggade i våra gröna klassresetröjor!
 
Taggen på planet var total.
 
I Santiago installerade vi oss med mobilladdarstation, ready för 7 timmars väntan på en nattom terminal.
 
Den specialdesignade tröjan har en jättefin sköldpadda på ryggen, några flaggor på ärmen och så står det Rapa Nui (Påskön) och gen'14 The British School Punta Arenas.
 
O! Måste visa mitt dödsballa blåmärke på ögonlocket! Eller blir det blåtira då? Hur som, Yuyu var en kväll mycket ivrig att berätta något för Vicky och mig och slog helt enkelt våra huvuden ihop och jag var den som fick ta smällen. 
 
Var är alla samlade?!?!?! :'O   A, där.
 
När sömnen smög sig på vid 4 på natten norpade jag åt mig en filt och kudde och sov en timme.
 
På planet över Stilla havet! Jag såg på film, halvsov, satt obekvämt och hade gasig mage; som alltid när jag flyger.
 
Framme! Landningen var så sjukt häftig. Hav hav hav, och så plötsligt en klutt land. Ön är så ofattbart liten! På marken luktade luften jättegott och så fick vi blomsterhalsband.
 
Lagom primitivt bagageband.
 
Bästa rummet Moai 4! Hotellet var supermysigt. Småstugor, trädgård, pool och underbart god mat.
 
A, så här ser det faktiskt ut i öns enda by Hanga Roa.
 
Skickade två selfies till Tamara. Oj, första moiaen!
 
 
Redan efter första dagen hade vi hur kul som helst. Det här skulle bli en bra resa.

Semana Santa, Domingo

Ja, sånt här existerar faktiskt på denna jord.
 
Vi gick ner till en sjö där familjen alltid tillbringade påskhelgen förr i tiden. På strandkanten plockade vi upp gasköket och fixade lunch.
 
Jag kunde inte hålla mig utan doppade fötterna i det klara vattnet.
 
Sedan kunde jag ha suttit i denna jungfrupose hela mitt liv om jag ville.
 
Vi svängde förbi la Cueva del Milodón som är en grotta som formats av is för jättelänge sedan och där det förrut bodde ett vidunderligt djur. Så vacker plats.
 

Semana Santa, Sabado

En onsdag eller något sånt sa Rodri att vi sticker till Torres del Paine över helgen! Okejdå. Eftersom fredagen var ledig sov vi på hotellet där två nätter. Det var så mysigt. Och så oändligt vackert. Vi tog faktiskt en minitur på några kilometer i lågt tempo och just den påskhelgen belömades vi med en fantastisk värmebölja. Jag var såklart superlycklig. 
 
Vi åt choripanes utomhus, och drack en skvätt piscosour såklart.
 
Vi gick åt andra hållet och såg vad som fanns där. Små gröna bulor?
 
Ett eco camp! Så vacker inredning.

Al Sur con YFU - Termas Calientes, Valdivia

Denna dag kommer jag faktiskt inte ihåg att vi gjorde så mycket, vi åkte buss.
 
(Ej min) Jag och tysken Robert som varken kunde prata spanska eller engelska utan att alla skrattade, stackarn. 
 
Fast en sak gjorde vi! Badade!!!
(Ej min) I en pool med jättevarmt vatten från varma källor i bergen. Var 10e minut var man tvungen att duscha iskallt och i duschrummet, som saknade lyse, var det kaos. Men jag var glad! Bästa turistattraktionen på denna resa.
 
Efter massa buss till kom vi sent fram till Valdivia. Där Branko bor ju! Fast vi hann aldrig ses. Nästa dag såg ut såhär:
Stan och dess flod. Kanske inte visade sig från sin ljusaste sida, dock är det regnrekordsstaden här i Chile. 
 
(Ej min) Vi sydbor.
 
(Ej min) Sista flaggbilden, jag lovar.
 
(Inte mina heller)
 
(Ej min) När vi gick ut från hotellet fick vi stor uppmärksamhet från eleverna i skolan mittemot. De stirrade, vinkade, tog foton och vi gjorde det samma. 
 
Vi åt lunch där de tillverkar sin lokala öl. Mycket tysklandinfluerat.
 
(Ej min)
 
Ännu en båttur!
 
Det var ruskväder och därmed mycket guppigt.
 
Ännu en ö, ännu ett fort.
 
(Ååå det ser ut som fågeln flyger precis ovanför oss! Men det är två bilder)
Vackert med skog och dimma.
 
Åter till staden och den sista marknaden. Sedan in på snabbköpet för att köpa choklad och chips och efter en natt på vägen vaknade vi upp i ett nyvaket Santiago, så som jag ensam gjorde en morgon i februari.
 
Och det var den resan. Nu väntade Tamara på mig.

Al Sur con YFU - Chiloé: Castro y Ancud

Vi vaknade tidigt för att ta bussen mot nya äventyr. Men plötsligt ser Ida att vulkanen vackert tittar fram i soluppgången och vi springer allt vi har till slutet av vägen för att fånga den.
 
(Ej min) Sen sprang vi tillbaka till bussen i lyckorus där alla satt och väntade. Vi åkte till Puerto Montt där vi tog färjan över till den mytomspunna ön Chiloé.
 
(Ej min) Jag omringad av fina danskar.
 
Gillade hur det såg ut på Chilé. 
 
(Ej min) Lite klubba.
 
Här är det speciella med denna ö, hus som står på pålar! Mycket fin plats för övrigt.
 
(Ej min) Obligatorisk gruppbild, check.
 
Vi besökte ett fint torg.
 
(Ej min)
 
Titta vilket fint sagoslott!!!!! Fast, nä, det är faktiskt en kyrka.
 
Svenskorna!
 
(Ej min) Så var det dags för båttur! 
 
De kan det här med att hitta på kul hus de.
 
Här, på övervåningen i detta hus som också står över vattnet, åt vi lax med potatis. Fasaden, som liknar fiskefjäll, är typisk för regionen och syntes överallt.
 
Åter en marknad för att plocka på sig ännu några fler souvenirer. Men de sålde också vackert garn. Nu ser vi på mer arkitektur.
 
Sista stoppet denna dag, ett fort.
 
Sedan sov jag en timme på hotellrummet pga utmattning av resande och människor, sedan vid middagen råkade jag sätta mig vid ett bord men bara tyskar, som pratade på tyska. 

Al Sur con YFU - Puerto Varas, Petrohué, Peulla

Dag... 3. Utflykt till naturen! Trevligt, sånt gillar ju jag. Efter en otroligt vacker bussresa i gryningen genom dimmbeslöjade kohagar kom vi fram till ett vattenfall.
 
(Alltså förlåt men kan inte låta bli att klaga på hur bilderna mister all deras färg och skärpa när jag lägger upp dem här,arrgh!)
 
I det klarblå vattnet simmade lax! Ja, Chile är världens andra största laxproducent.
 
Vulkanen Osorno envisades med sina moln.
 
(Ej min bild. De flesta är Idas) Fint fint. Vi fortsatte vidare för att åka båt!
 
(Ej min) På färjan deckade vi ett slag. Kolla, är vi inte lite lika, liksom i ansiktet? Jag och Gustas från Litauen.
 
Inte för inte att jag fick lite vibbar av kryssningen i Patagonien i november. Vackört.
 
(Ej min) men föreställer mig.
 
Vi kom i land och besökte en pytteliten avskild by. Här är en flicka och hennes hund som hon snällt visade upp.
 
ÄLSKADE SKOG
 
Solljus som strilade ner genom lövverket.
 
Här är vi ungefär 2 mils promenad från den kända argentinska byn Bariloche. 
 
(Ej min)
 
Sedan åt vi äntligen lunch, här.
 
(Ej min)
 
Och så tog vi båten tillbaka. Vi solade på decket. 
 
Haha, precis lika min.
 
(Ej min)
 
På kvällen mös vi runt i Puerto Varas och drack varm choklad. Fin dag!

Al Sur con YFU - Santiago, Frutillar, Puerto Montt y Puerto Varas

Dagen innan vi reste kom Jonatan hem till mig och sov över. Vi åt middag och han tittade på när jag packade. Nästa morgon, klockan 5 på morgonen, mötte vi upp Line (danska som också bor i Puerto Natales) på flygplatsen och så bar det av!
 
Så vackert att flyga genom soluppgången till den väntande huvudstaden.
 
 
Väl där hämtade en volontär oss och vi åt lunch på ett flådigt ställe. Sedan mötte vi upp alla på YFU-kontoret och lyckan när jag fick träffa alla vänner och panikprata på svenska och tagga inför resan!
Sedan tryckte vi in oss och våra väskor i bussen som skulle bli vårt hem i en vecka och stack iväg! (ej mina bilder)
 
(Ej min bild) Här stannade vi och åt middag. Jag var helt död i kropp och hjärna efter resande hela dagen och alla nya människor. Sedan var det bara att trycka i öronproppar och lägga sig till rätta i busstolen och hoppas att man skulle få sova natten ut.
 
Vi vaknade av att vi kom fram till byn Frutillar där vi, mer döda än levande, åt frukost. Sedan gick vi längst stranden och det var så vackert och fridfullt. Fick lite Rättvik-känsla.
 
(Ej min bild) Här är de flesta utbytesstudenterna som åkte med på resan! Jobbigt att inte vara ensam blond längre.
Det mycket vackra konserthuset som, likt Noaks ark, ligger på vattnet. 
 
Jonatan och Aurora från Finland som har svenska som modersmål och pratar världens gulligaste finlandssvenska!
 
(Ej min bild) Jonatan hade tagit med Magallanesflaggan! Så vi körde med en fin tradition.
 
Grejen med denna region är att den blev koloniserad av tyskar i början av 1900-talet; på Chiles initiativ. Chile ville nämligen snabba upp utvecklingen och bjöd in ekonomideprimerade tyskar till denna folktomma plats. Grejen var att det inte alls var folktomt, men indianerna röjde man undan lite snabbt sådär. Därför är husen i tysk anda och mycket stora dessutom eftersom varje familj tilldelades mer mark för varje pojke som föddes. Vi reste vidare.
 
Till Puerto Montt! Det är här jag mellanlandar med flyget och här slutar den civiliserade delen av Chile, eller a, den med sammanhängande bilvägar. Inte sådär jättekul stad men dock viktig i många samanhang.
 
Patagonerna upptäcker vidare.
 
Att man alltid måste ställa upp sig på varenda ställe. Vi skymmer ju utsikten. 
 
SANTIAGO-ERNST-GATAN! Det ska jag döpa min son till, för att binda ihop mina två hem.
 
Vi åt Pichanga, en härlig hög med pommes frites, kött, korv, ost och lite ättiksgrönsaker. Skulle tydligen vara typiskt här.
 
Jag och min fina norska Ida. Tröjan köpte jag till henne på torget i Punta Arenas. Efter denna resa hade alla minst en lamatröja efter alla besök på turistmarknader.
 
Sedan åkte vi till en just en sådan marknad och tog en svängom med bussen.
 
Mäh, Sverige?!
 
Äntligen kom vi fram till resans första hotell i Puerto Varas. Det är turistbyn här i "syd", fint.
 
Bakom oss i molntäcket är vulkanen Osorno.
 
Och det var de två första dagarna, fullproppade!

Antártica Isla Rey Jorge

Nu kommer det sista av mina sommaräventyr, Antarktika.
 
Min chilenska kusin hämtade upp mig och så åkte vi till flygplatsen. Där träffade jag på en svensk men det var faktiskt lite svårt att förstå hans grova skånska. Han och resten av flyget skulle åka på kryssning bland isbergen.
 
Drakes sund, ett av de mest svårnavigerade haven. Jag satt bredvid ukrainska forskare och pratade med den mycket trevliga kvinnan bredvid mig. 
 
I flygstolstidningen fanns en artikel om mig! Hon ville ha min autograf och skulle lämna tidningen på den ukrainska basen, tänk så knäppt. Snart skymtades små isberg i vattnet och tillslut sydpolens glaciärer.
 
När vi landade var det barmark med snöfläckar, sommarväder! Vi fick vänta ett tag men tillslut kördes vi till den chilenska basen. Där blev vi motagna av en snäll man som visade oss runt. Vi klädde på oss och gick på promenad.
 
Vi är alltså inte på fastlandet sydpolen utan på en ö, på 62 breddgrader (Stockholm ligger på 59). Här ser ni nästan hela populationen. I området samsas Chile, Ryssland, Kina, Uruguay och Sydkorea. Vissa chilenska militärer lever här året runt med sina familjer. Här pågår framför allt forskning. Antarktika är den enda landsmassan som inte "ägs" av någon nation och det finns alltså stränga regler på vad man får göra här. Men 2041 är ett mörkt årtal för då försvinner detta avtal. Usch, vågar inte tänka på vad giriga människor kommer tycka att de har rätt till att göra. 
 
Vi besökte den ortodoxa kyrkan som är byggd av den ryska basen. 
 
Ett par har vigts här!
 
Min fönstervy.
 
På kvällen visade de oss kartor (jag som älskar kartor!) och förklarade massa intressanta saker. Alla på basen åt middag i matsalen som lagades där i köket.
 
Sedan riggades det upp minibio! Vi såg en superdålig film och en flygplanskrasch som vi skrattade gott åt. Efter samlades vi alla och firade flera personerns sista kväll här. Vi pratade och skrattade enda tills klockan 3. Alltså folket här var så otroligt trevliga och intressanta! Djupa analyser av samhället, vetenskap och länder. Jag har samlat på mig olika visitkort från hela världen. 
 
Nästa morgon var det lätt snöstorm så planerna på att åka till pingvinön och glaciären ställdes in. Istället gick vi ut till fots.
 
Trots minusgraderna, snön och blåsten klädde jag av mig för jag hade förberett mig...
 
Det var Sverigetröjan det, bra, nu har man representerat sitt land. Av med den för att visa nästa.
 
YFU såklart! Adrenalinet höjdes, kroppstemperaturen skönk, kameran immades igen; dags för att ta på jackan igen.
 
Vi travade vidare. Plötsligt såg jag en svart prick som vankade fram där borta på stranden...
 
Antarkiska pingviner!!! Vi hade tur för de brukar inte vara just här. Vilka fina djur.
 
De två sista bilderna är Jorges. Nöjda gav vi oss av tillbaka till basen.
 
Genast hoppade vi in i en slags vagn efter en bil för alla på ön var bjudna på lunch på den kinesiska basen!
 
Där inne träffade jag forskade från Ryssland och Tyskland! Mycket skrattiga och trevliga personer.
 
Den basen var enorm! Med flera våningshus, jättemånga personer, gympasal och stort buffébord med kinesisk mat. 
 
Lite presentlotteri. Kineserna fotade och skrattade hela tiden. 
 
Jag minglade runt med lite olika människor (militärer, mariner, öns bankman, polare från basen, forskare, researchare, chefer, arbetare) och berättade på engelska eller spanska vad denna blonda lilla flicka 
gjorde här.
 
Jorge, kinesiska chefen och jag. Sedan var det dags att åka hem till sydamerikanska kontinenten.
 
Vi var ett stort gäng som skulle åka samtidigt. Här är jag vid en skyltstolpe. Såg en bild på en annan prydd med massa svenska städer! 
 
Vårt monster till transportmedel hem!!! Det är nog inte många 18åriga tjejer som åkt i en Hercules.
 
Alltså!!!
 
Jag var i extas. Som i en actionfilm. Det var ett skitstarkt buller hela vägen och fönster fanns inte så man visste inte var man befann sig. Jag lyssnade på musik hela vägen eftersom det inte gick att prata.
 
Ja, jag smygfotade den galet.. välformade venezuelanen. 
 
Plötsligt var vi hemma i Puq (Punta Arenas) igen.

Valle Elqui

Morgonen började med solkrämspåtagning.
Den bästa solkrämen evör. Som tog slut ganska fort pga överförbrukning. Vi hoppade in i en minibuss och tillsammans med en guide och en bunt andra semestrare for in i Valle Elqui, en grön dal mitt i öknen. Första stoppet var en papayaodling!
 
Såhär växer papaya! Inte visste jag att sådant fanns på jordklotet.
 
Trädet ger frukt året runt och de mognar allt eftersom och dimper gula och fina ner på marken.
 
Chirimoyaträd fanns också fast utan frukt. Jag försökte lista allt som odlades i dalen: papaya, chirimoya, avokado, mandariner, mandlar, potatis, kronärtskocka, sallad, vindruvor (till vin och pisco), zuchini, tomat, vindruvetorkning till russin och kaktus.
 
Familjefoto vid fet natur.
 
Vi fortsatte upp i dalen med minibussen.
 
Vi besökte Gabriela Mistrals barndomshem och skola. Hon har ju kammat hem Nobelpriset för litteratur för tusan. Alltså fanns många svenska saker, till exempel en likadan gammeldags våg som står i mormor och morfars kök!
 
Jag och Juani posar med Gabi och hennes lärljungar.
 
Denna dal är mest känd för att det alltid är soligt och för att det är PISCONS vagga! Denna by heter Pisco Elqui.
 
Här uppe i öknen är de lite mer andliga av sig, som ni ser på lappen. Men gud, blir mer och mer frustrerad när jag kommer på att ni inte förstår spanska! Alltså meditation i naturen i solnedgången med tibetanska sagor på en cambing.
 
Men det var inte för det vi var här. Vi skulle ha pisco!
 
Sådär ja.
 
Och lite kyrkbesök med korstecken över bröstet. 
 
Hade en informativ konversation med Astrid via Snapchat.
 
Äntligen lunch! På en restaurang med en speciell tillagningsmetod.
 
Solenergi aucustic style.
 
Sedan gick vi ut i öknen. Alltså det var just det här jag åkte till Chile för. Att gå bland kaktusar i ett stekhett, annars dött landskap för att 3 dygn senare befinna mig i snöstorm på sydpolen. (Inte för att jag någonsing kunde ha föreställt mig att jag skulle få uppleva det just så extremt).
 
Vi hittade hängmattor, satte alarm på 5 minuter och njöt.
 
En vanlig kaktus selfie. Ser förresten nu hur mitt hår och huvud liknar en kaktus. Det var väl kul.
 
Rundtur på en psicofabrik! Som dock var inte var igång.
 
Det var väl ganska kul. Sista stoppet var en liten by.
 
Vid torget fanns charmiga aliens, marknad och en konsert.
 
Som förvandlades till ett skumparty!!!
 
Tack men nej tack. Vi fortsatte hemmåt.
 
Otrolig utsikt från en flodstoppare (?). 
 
De dumpade Tamara och mig på bussterminalen för att köpa biljett till mig. Halv 12 samma kväll skulle jag åka. Vi hade problem med att komma hem men plötsligt kom den bästa colectivon någonsin.
 
En kvinna med rötter i Italien som körde runt i sin smakfullt inredda bil med sin nittioåriga mamma. Hon gör som hon vill: köp på sina tider, stannar för de hon vill, orkar inte med män. Hon stack ut handen och vek ner skylten, nu mamma åker vi längs stranden. 
 
På kvällen åt vi middag och det var lite sorgligt alltihop. Sedan sa jag hejdå till alla och åkte till bussterminalen men det var jag redan berättat om.
Lyckan när jag tillslut hittade min buss som kom enda från Arica.
 
Och det var min solsemester.
 

Maitencillo 2

Jag fortsätter längta mig tillbaka.
 
Mer strandhäng, nu i opropotionella hippieglajjor. En mamma sittandes i sin bil hallåade mig och frågade viskande var jag köpt dem.
 
Rafa med sitt barn som i en kokong, flygandes i sin pappas armar.
 
En lunch på altanen. För det mesta åt vi sallad med massa goda tillbehör. Och massa frukt!
 
En till strand.
 
Poppis med tält, camping eller vad är grejen?
 
Vi åt glass på ett fik som deras kompis hade. Han var i sin ungdom i Norge på utbyte, bara en sån sak, och sa glatt: jag snakker norsk!
 
En eftermiddag, efter många övertalningar och tummanden, stack vi ut och sprang på stranden. Jag, Nico och Mauricio. Så härligt att springa barfota vid vattenbrynet. Vi gick upp till Maus lägenhet och han tog en bild med hans gamla analoga kamera.
 
Sista stranddagen. Magaly och jag simmade ut till en sten en bit ut i vattnet och klättrade upp på den, precis så som vi gjorde hemma hos mormor och morfar.
 
Sista kvällen. Efter sista myshänget på vår balkong blev det partaj på en strandbar med månen som speglade sig i vattnet. Vi var nog en 20 pers till slut.
Vi åt hejdålunch och sa gud så sorgligt att det är slut.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0