Det här var ju jobbigt.

Oj. Det här var ju jobbigt. Några månader av mitt liv som ej är dokumenterat på nätet. Vilken identitetskris. Ska jag släta över det hela och dra till med ett sammanfattningsinlägg om hösten 2014? Vet inte. Jag kan väl säga att jag inte levt till mitt fullo. Trodde inte plugg skulle påverka mig såhär mycket. Kul att jag skriver det här just dagen efter skolavslutningen (missvisande dock med julavslutning när man har grejer kvar att göra). Jag har känt mig så trött och orkeslös. Har i princip inte skrivit, fotat och tränat på ett halvår. Fast i och för sig, andra saker jag inte gjort så mycket förrut har tagit större plats.
 
Okej, nu har jag inte mycket tid kvar, ska iväg och julbaka på Söder men här kommer så många bilder jag hinner!
 
Gjort namn av alla grundämnen.
 
Fyllt år och fått den bästa presenten.
 
Skypat med Yuyú! <3333
 
Råkat hamna på Island.
 
Och sedan i New York. Tack och lov så var min familj också där.
 
Under Halloween.
 
De har blivit så fruktansvärt stora.
 
Befunnit mig i bloggvänliga kvarter.
 
Blivit kärleksfullt misshandlad.
 
Träffat en NewYork-boende Chilekompis!
 
Sett en triumfbåge från en limousin.
 
Fått den bästa/sämsta stavningen på mitt namn genom tiderna.
 
Gått trick or treating i amerikansk förort.
 
Haft födelsedagskalas och fått den näst bästa presenten.
 
Och så dansa vi!
 
Varit naturälskare på halvåttahosmig.
 
Satt upp fotovägg numero 2. Med en posande lillebrorsa i sängen som man nu kan ha kloka diskussioner med.
 
Spelat dragspel med Tilda. Framtida studentpresent tack.
 
Tagit flera selfies för att försöka visa min besvikelse för inte bästa betyg och HP-resultat och universitetshets och samtidigt se duglig ut.
 
Skrattat åt hur förskräckliga mina kemi- och fysikanteckningar är.
 
Kommit i en klass som gör knytkalas vid thanks giving.
 
Ätit på kreddig hamburgerestaurang fylld med skäggiga män.
 
Skapat organellen lysosomen i mycket förstorad skala.
 
Gått på teater på Dramaten med Ella och känt mig kulturellt intellektuell.
 
Sedan kom äntligen dagen då mamma disputerade! Så hon har slitit och tänk vad hon har uträttat. Hurra!
 
Alltihopa firades med middag för 25 pers och 14 som sov över. Här är la familia som fotar...
 
DOKTOR Karin i ett ornament av blommor ihållandes sin avhandlig. Amen.
 
Jag var vacker, dagen till ära.
 
Och så har man varit på universitetsfest på Karolinska Institutet.
 
Och såklart hängt på Dovas med klassisarna.
 
Okej. Varför klagar jag ens. 

Start varv 3

Hej! Nu kommer en presentation av mitt liv från skolstart till nu. Asså det här är ju pinsamt. 
 
När Sundin och jag satt och kom på idéer till gymnasiearbetet. Jag skriver om Ebola och det är så intressant!!! Tack gode gud för att jag valt ett ämne som jag vill sitta 100 timmar med.
 
Astrid och jag var på Popaganda! Min första festival någonsin vilket var spännande. 
 
Alltså magin när London Grammar spelade. 
 
Hipsterspaning i toalettkön. Tror de stod för halva underhållningen.
 
Peppen innan Veronica Maggio!!!
 
Annars käkar jag konstigt mycket frukt, dels av upptäckten att jag faktiskt inte är allergisk mot allt och så mamma Juanitas stenhårda pli som sitter i fortfarande. 
 
Vi gick på bio mycket tidigt en dag och såg The fault in our stars utan att gråta i en praktiskt taget tom sal.
 
Gick med mamma och hennes kompisar och såg Bo Kasters Orkester på Grönan och sjöng med i låtarna från min barndom.
 
Sedan bar det av till YFU-helg! Supermysigt med Sveriges alla dialekter och internhäng med sydamerikanerna.
 
Alltså orkar inte med min syrras coolhet när hon tatuerar sitt ben med Hedda äger, yolo, swag och heart.
 
Och den andra som gnäller till när man råkar störa henne i sin läxläsning.
 
Min stora FÖRSKRÄCKELSE när det såldes syamerikanska alpacatröjor på Hötorget. Nej, bara nej.
 
Nu forskar mamma på för fullt i panik för att hinna slutföra sitt projekt. Som en följd av detta söker hon sig till vad som helst som inte är forskning. Därför har vår trädgård aldrig sett mer välansad ut och vi livnär oss på egenodlade tomat, paprika, potatis, örter, bär och äpplen. 
 
Jag som för vidare chilensk tradition med taxfree-piscon mamma och jag köpte för 60 kr flaskan. Blev jättegott!
 
Tilda introduserade mig till barlivet på Söder och visade upp sitt stamställe.
 
Och så kom valdagen! Jag utförde demokratins plikt på min gamla skola med lillasyster i hand.
 
Mikroskoptittande på biologin, alltså jag älskar att titta i mikroskop?! Rena konsten.
 
Den gamla fotoväggen från anno 2010 ersätts nu av nyare foton.
 
Kubbturnering! Vårt lagnamn var Make tea not war så under två matcher spelade och vi drack te samtidigt tills att taktiken pajade och vi åkte ut.
 
Jag och en till kille höll i en YFU-intervju och förberedde oss med den här utsikten.
 
Ett gäng klasskompisar gjorde fondu x 2 hemma hos Ella och jag bidrog med piscosour. Sedan gick vi ut!
 
Gissa hur wild and crazy jag kände mig när jag köpte en SNÖGLOB med mig själv i från skolfotot. Årets, kankse livets bästa köp!
 
Dags för insparksfest! Tema: något som slutar med IST, här med 3 årtal.
 
Torsdagen efter såg ut såhär.
 
För det mesta kan ni hitta mig här, i Stadsbiblan som är mitt andra hem.
 
Helt okej ställe ändå.
 
Vi levererade bra utklädnader till första Halv-åtta-hos-mig-middagen tycker jag!
 
Ellen och jag på väg in till dans. Min selfiekamera har någon "Beauty Face"-funktion så vi är egentligen fulare.
 
Just det, jag har uppträtt på Circus!!! VRG hade jubileumskonsert och vi i kören medverkade på 2 låtar => gratis föreställningstittade. Superbt.
 
Ändå hyggligt liv tycker jag! Sedan reste jag till Norge en helg men det kommer sen. Nu är pluggpaniken tillbaka som den ska och humöret skiftar i takt med trädens löv och hormonförändringarna. Överåut!

Utdrag ur min tankebok

Jag märker att bloggen blir mer och mer avlägsen, vilket är synd. Livet kommer emellan antar jag. Men jag vill inte tappa den, det ska jag inte låta hända. Så sålänge citerar jag min senaste sida ur tankeboken som är som ett suddigt fotografi på just den här stunden av mitt liv.
 
"Cyklar på morgonfuktiga gator mellan buskar i tung äppeldoft. Kommer på skulle-ha-tankar om Chile, såsom hur roliga människor jonglerarkompisarna verkade vara. Vad som skulle hända om jag kom tillbaka nu med min nya energi.
 
Om man kan stanna upp och titta bakom märker man vad intressanta saker vi faktiskt lär oss; Ebolautbrott, radianer, CV på proffsnivå, hur fan en växt fungerar, att skriva kompskiss och musicera på riktigt och veta vilka vi är.
 
Varje kväll sätter jag noga upp några till foton på min vägg. Ger några extra fina ögonblick hedersplatser, låter de stå längst fram på scenen.
 
Hur blir det i höst? Norge, New York, Karibien och Costa Rica på en och samma gång? Eller ska jag fokusera på mitt liv här? Här där jag pluggar, jobbar som barnvakt/köksa/YFU-volontär, försöker hålla i vännerna, gamla som nya och mår bra och göra det jag vill. Ja, det klarar jag."

Mitt svenska sommarlov i dunderfart

Hej, oj, skit! Nu kör vi Sverige på heltid här framöver. Såsom sommarlov och skolstart!
 
Packat upp, nostalgiat, visat allt för mamma och fortfarande ligger saker kvar på golvet.
 
Myste med tjejerna en hel dag.
 
Småsystrarna sov över hos mamma en kväll.
 
Suttit på utomhusbar och känt mig fancy.
 
Stortrivts med Ella på hennes Utö och bageri.
 
Grävt upp sommarens potatisskörd bestående av 3 goda sorter. Åh, snart är det dags för äpplena!
 
Varit på Skansen under Pride.
 
Klippt bort mycket av detta. Här ser det ju faktiskt så snyggt ut, som det alltid gör timmarna innan en klippning.
 
Träffat farmor och lyssnat till hennes historier i flera timmar. Sedan umgåts med mina fina Linköpingskusiner.
 
Mamma köpte hem chilenskt vin. Nu kommer hon väl inte våga göra annat.
 
Minnen uppsatta på väggen.
 
Bjudit barnen på manjar när Sofia var på besök innan hon stack till Frankrike.
 
Fikat med Astrid och en främmande tysk.
 
För att sedan följa VM i Triathlon och vänta på...
 
... att han skulle simma/cykla/springa klart, min chilenske kompis! Såå härligt och konstigt att träffa en person från mitt år. Och att få prata chilenska, aah!
 
Satt upp flaggor på alla håll och kanter.
 
Och varit allmänt glad!
 
Superkul att vara tillbaka till min vardag som jag gillar väldigt mycket. Klassen är huur härligt som helst. Mitt enda riktiga problem är väl att jag vill göra för mycket. Plugga, jobba, njuta, kula runt och resa. Och vara lite grann i Chile.

Mi último día en Chile

"Det har börjat regna i Santiago". Dagen då jag åkte från landet.
 
 
Snipp, snapp, slut så tog mitt utbytesår där slut. 

San Pedro de Atacama 1


Portillo y Valle Nevado

Ca 2 minuter efter detta ögonblick snoddes min mobil. Jag var ett lätt byte sett får långt håll får jag nog ta och säga. Men nu har jag fått min nya och jag är tillbaka i internetbubblan igen!

Con la mamá y la hermana en Santiago


Letrero, chapuzon 2 y regalos

 

Hur känns det nu?

Gud, ett av mina största livsproblem (eller intressen?) måste nog vara att leta efter mina känslor. Vill alltid kolla av hur jag känner mig, reflektera över det, känna mer utav de som jag borde ha för stunden och vara på alla platser i mitt sinne på samma gång. Men för det mesta går jag runt ganska så förnöjd i mitt vardagsliv.
 
Min största önskan just nu är att få min mobil som är flera veckor försenad så att jag kan upprätta en bättre kontakt med Chile. Börjar sakna mina vänner rejält nu, som ni kanske märker på alla blogginlägg som kommer på löpande band. Det blir inte bättre av det lovade skypesamtalet med kompisarna som jag alltid skjuter upp.
 
Jag har levt som i en smekmånad den sista tiden. Fått uppleva det bästa av sommarsverige och pratat och myst med de som känner mig utan och innan. Nu åker jag äntligen upp till Falun och sedan blir det fjällvandring och släktträff innan skolan drar igång. Har nog aldrig varit mer peppad på skola än nu! 
 
Just det, har spikat upp 3 flaggor och 3 tavlor hittills - och det är bara i pappas rum.

Mundial y cena

 

La mami conociendo mi mundo

 

El día que llegó mi mami

Nä, nu sätter jag igång. Bilderna är mina och mammas. Min mobil blev stulen i Santiago och många foton försvann. Har fortfarande inte whatsapp för att få mina kompisars bilder men orkar inte vänta längre. Nu kör vi, utan text dock, den har jag skrivit.
Å, vacka ljuva tid i mitt liv:
 
 

Hej nu blir rubrikerna på svenska igen

..Skriver jag med mycket vedmod. Mamma och jag hittade precis av en slump en latinamerikansk radiokanal och mitt Chilehjärta vaknade till liv igen. Annars så hinner jag inte med att tänka. Jag åker från skärgårdsö till skärgårdsö, promenerar flera stadsdelar i Stockholm, träffar alla älskade personer som om jag inte ens varit borta, kommer ingen vart i mitt upppackande för att jag lätt fastnar i halvtimmar i en pappershög full med minnen, mina vänner på andra sidan jorden skickar hola och jag vill förklara men kan inte, måste skaffa ny mobil/ID-kort/ställa mig i bostadskö/klippa mig, påtar i trädgårn i 30-gradig värme, sover i samma rum som fnittriga små blonda barn, äter middag med mamma framför TVn och längtar efter framtiden samtidigt som jag håller mina avlägsna gårdagar hårt i handen och vill att de ska följa med mig.

Volví a Suecia

Mitt utbytesår är slut. Jag är hemma i Sverige. På flygplatsen väntade pappa, Marie, Sander, Hedda, Siri, mormor och morfar och jag grinade igen. Vi åt svensk middag ute på altanen och syskonen pratade i mun på varandra medans jag berättade om mitt andra hem. Å min familj är så fin. Mitt liv ligger fortfarande nerpackat i väskorna.
 
Och allt är så likt. Det är som om jag åkte igår, som om mitt hela år i Chile är ett avlägset minne utav en bra film. Luften luktar sommarblomster, jag skuttar vant ner i trappan, sitter snett vid matbordet med fötterna på stolen bredvid och sneglar på mikroklockan, datorn ansluter automatiskt till husets internet och jag häller filmjölk med All Bran i skålen. 
 
Nu ska jag köra bil på första gången på ett år till Mörby centrum efter att ha packat upp Pisco-flaskorna ut Taxfree-påsarna och slängt alla smutskläder i tvätten. Jag har en lång lista med ärenden och många personer att träffa. 
 
Det känns så farligt normalt. Det enda konkreta bevis som kan övertyga mig om att något faktiskt är annorlunda är att jag bär på ett till språk inom mig, som ett hemligt vapen som sprudlar och längtar efter att få användas igen.

En San Pedro de Atacama

Hej jag lever, reser, njuter och fattar ingenting. Lämnade mitt kära hem och min trygghet på de vackraste av sätten och fylls av kärlek och tacksamhet för de fina människorna som jag har ynnesten att få älska. Mamma jag jag har nu hunnit tillbringa några fartfyllda dagar i Santiago med Tamara, åkt skidor på Chiles två bästa skidställen belägna på cirkus 3000 meter med Magaly och hela den vackra familjen och nu är vi på jordens torraste plats Atacama-öknen bland indianruiner, saltade berg och hippies. Om 6 dagar återvänder jag till Sverige men om ni frågar mig och min logik är jag bara på semester och ska snart åka hem till Punta Arenas och fortsätta mitt vanliga liv där jag är en självklar del av samhället. 
 
Äh, nu ska jag hjälpa mamma laga till middag på vårt mysiga hostel och sedan sitta med de andra långa blonda utlänningarna runt elden under stjärnorna.

El último día

När mamma visade sig på flygplatsen grät jag. Hon är precis sig lik, bara på en lite fel plats bara. Hur hon hör mig prata smattrig spanska som den naturligaste saken i världen och se mig i skoluniform och förskräckligt långt hår. Relationen som hon och mina chilenska föräldrar skapar är helt fantastisk, deras förståelse och vänskap mellan varandra är så vacker att titta på. Också hur la nona, efter att ha sett två blonda galna tjejer bada i det kalla havet och fått en dalahästservetthållare som ingen får plocka bort från hennes bord, med gråt i ögonen tar avsked från oss, troligen för alltid i hennes liv. Sultán som äntligen har någon som bryr sig om honom, som på svenska leker med honom och hans plastkyckling utan huvud. När Rodrigo, jag och mamma fnittriga åker med stege och spikar för att sätta upp träskylten min pappa och mina syskon har snickrat i Sverige på en påle på utskiksplatsen. Där står det Djursholm Sweden 14780 km. 
 
När jag lite försenad som alltid kommer till skolan och klassen har pyntat med ballongflaggor, ordnat fika och mat, otroliga presenter och kramar mig. Och när jag bjöd hem mina vänner på completo och alla skrattar och pratar i mun på varandra och och mamma filmar denna unika gemenskap som jag har fått här på andra sidan jorden. När vi fram till klockan 5 på morgonen njuter av att vi finns till. Jag säger ett tacktal som utlöser gråtkalas men jag kan inte för jag är för glad för jag fattar inget. Och när vi dagen efter ligger i en hög på sängen och ser Chile åka ut ur VM i bedrövlig tragik.
 
Nu är det dagen som tungt får bära ordet SISTA. Måndagen, skolan, vännerna, linslunchen, Patty, Rosita, oncen, solnedgången, läggningen.
 
I alla fall i Punta Arenas. För mamma och mig väntar många äventyr och jag är inte på långa vägar klar med Chile. Men nu känns det förjävligt.

Señorita, termina tu vida, por favor.

Här sitter jag nu och lyssnar nostalgiskt på min reggeatonmusik. Hade en fantastisk kväll med klassen i fredags och känslorna svämmar över. Men jag ska försöka sammanfatta det mesta av juni månad.
 
Den 7e såg jag nationalfirandet i mitt första land på datorn. Det finaste var de svepande helikopterbilderna över min vackraste stad till tonerna av Du gamla du fria.
 
Hemma hos Pedro råkade jag säga att jag nu var tvungen att njuta av allt chilenskt, som till exempel pisco sour. Vips var produktionen igång och jag noterade noga.
 
Grillning och mys.
 
Min supermysiga nona som klär på sig flera lager kläder för att med snabba korta steg gå från huset till bilen och som berättar för mig om hennes hårda liv och att man måste tro på gud och skrattar medans hon håller sin empanada i händerna och som efter ha spelat kort förhandlar om pengarna hon just förlorat eller vunnit.
 
Rodrigo har en speciell matvana. Här testar jag för första och sista gången en av hans efterrätter; glass med grädde och manjar.
 
Såhär ser tiden ut för mig i skolan. Kaffe, de obligatoriska kexen för 2 kr och phytagoras sats med Pato. Alla klagar när jag råkar plugga något. Det är helt sjukt hur mycket jag har förberett mig för ett slutprov jag aldrig kommer få göra på riktigt. Jag kommer vara nervös den dagen då mina klasskompisar skräckslagna sätter sig i provsalen.
 
En eftermiddag mötte jag upp med Jonatan och Owen (USA) som kom på patagonienvisit från Santiago. Han hade lyckan att se ett snöigt Eldsland.
Här är de två, fina killar.
 
Sjäkvklart besökte vi El roca.
 
I en butik med en mycket pratsam ägare hittade vi flaggor som kanske inte så har mycket med Chile att göra, mer med besökarna.
 
Puss på tån. Vet inte hur många gånger jag måste komma tillbaka till PUQ nu.
 
Sedan tänkte vi besöka skolan ett tag och vi råkade fastna på spanskalektionen. Haha, så himla konstigt att se
fel personer på fel plats.
 
Sedan var det utsikt med månljus som gällde.
 
Sedan fikade vi och så tog de bussen till Natales och vidare på andra äventyr.
 
Jag har köpt spanska spelkort. Måste bara på riktigt lära mig Truco som de spelar här nere.
 
VM är i full gång och här är allt och alla inblandade och passionen för La Roja - Chiles landslag - pulsar starkt. Så vid alla viktiga matcher samlas hela skolan i gympasalen.
 
Varför tråka mer sig med vanlig mellanmjölk när man kan dricka mjölk med vanilj-, jordgubbs, manjar, banan och chokladsmak. Dessutom innehåller de nyttiga A-, D och E-vitaminer.
 
Juanita var i ett bedrövligt tillstånd under Kroatien-matchen eftersom hon har ursprung därifrån och för hennes fotbollsnerver.
 
Under en tråkig lektion ägnade jag min tid åt att fördjupa mig i slipskonstens varierade värld. Den övre är den jag gör varje dag (har dock hört att majoriteten i min klass inte vet hur man knyter, det gör föräldrarna) och den undre kommer jag aldrig orka göra igen.
 
Inför Chiles första match samlades vi hos Yuyú och käkade asado. Jag hade, dagen till ära, i flera timmar hackat pebre med för mycket vitlök.
 
OCH VI VANN! Jag bidrog med mitt land. Sedan gick vi de 40 minutrarna hem till mig och myste vidare.
 
En morgon vaknade jag en aningens känslosam och tog därför en panoramabild utav mitt rum. 
 
En söndag kom Jonatan hem till mig. Vi slappade mest, kollade på fotboll och åt once med la mamá och la nona. Plötsligt hörde vi sirener och gick ut. Det pågick ett begravningståg för en omtyckt brandman.
 
I skolan sitter vi mest och skrattar och retas, äter kex och stör de som pluggar.
 
Patito hade köpt ett klistermärkealbum till VM och ingen fick klistra på märkena förrutom honom.
 
En annan söndag letade Rodri fram färg och pensel och med Sultán springandes runt mina ben målade jag mitt namn på väggen utanför köksfönstret bland de andras barnens namn i familjen.
 
Engelskaläraren Basti gjorde en vadslagning med oss. Jag, Tube, trodde 3-1 till Spanien. 
 
Alla skippade eftermiddagen för att se matchen. Vi köpte sandwitches (jag åt upp hela och hade magont fram till halvlek) och samlades hos Vicky.
 
I spänd koncentration och mummel/skrik från de framlutade killarna följde vi när Chile slog världsmästarna med 2-0. Det bästa på hela dagen var Diagos glädjetårar. Vi sprang med flaggor till stadens torg och skrek, sjöng och hoppade med resten av Chile.
 
 
På fredagen bjöd jag på hejdåkalas för min klass. Galet många kom, det langades pizzor från köket på löpande band, alla skrev hälsningar på min magallanesflagga och jag var så glad.
Morgon efter. Vill att vi ska vakna såhär varje dag.
 
:'(
 
På lördagen var det konsert i skolan. Här spelar Jorge, Nico och Yuyú. Jag sjöng inte, tänkte men herregud jag är alltid med på alla himla konserter, nu orkar jag inte längre.
 
Efter stack vi hem till Jorge. Tycker om dessa människor.
 
Idag har jag haft min sista idrottslektion och jag sa hejdå till min mysiga lärare.
 
Så. Nu har jag skrivit på det här inlägget i 5 dagar. För övrigt sitter min mamma i skrivande stund på flyget från Arlanda och hon kommer fram imorgon sent på kvällen. (!!!!!! :') :D ). Glädjs åt det så mycket men på samma gång känner jag att allt är upp och ner. Kan ju inte lämna allt här, här är mitt liv. Aja, berättar mer sen.

La guatita mala y el castellano

Hej! Klockan 5 på söndagsmorgonen landade vi på Punta Arenas flygplats och klassresan var slut. Helt fucking underbart. Älskar allt och alla.
 
Och som ett brev på posten kom en trevlig magsjuka vilket gör att jag fortfarande ligger i min säng och har inte gått ut på två dagar. Men det blir väl så när man äter otvättad guayavafrukt köpt på gatan och i allmänhet levt ett orutinerat liv i en vecka. 
 
Annars tänkte jag nu svara på en fråga jag fått, angående spanskan. Hur länge tog det för mig att prata någorlunda bra spanska och hade jag läst spanska innan?
 
I högstadiet läste jag spanska som C-språk, alltså i två år. Sedan gick det två till och det kändes som allt glömts bort. När jag kom till Chile förstod jag nästan ingenting. Fast jo, lite. Kunde ändå på något sätt komunisera med mamman när vi köpte skoluniformen fast prata var svårt. I skolan kunde de flesta av mina klasskompisar enelska så på det sättet överlevde jag. Överlag tyckte jag det gick jättelångsamt. Jag var förvirrad och kämpade och slet. Men jag tror nog det gick i ultrarapid utan att jag märkte det. Ju mer tiden gick ju mer kunde jag följa med i samtalen och bidra själv. Folk sa till mig innan att du kommer greja det efter 3-4 månader men jag måste nog säga att det istället tog 5-6 innan jag kände mig trygg.
 
Nu tänker jag inte på att vi pratar spanska, vi bara pratar på, jag märker liksom inte att jag lever i ett annat språk och det är så mäktigt. Självklart säger jag nog fel i var och varannan mening men det skiter jag i. Sedan måste jag ju säga att min spanska rent stilmessigt inte är den bästa, jag svär och slarvar och pratar lika grov chilenska som mina kompisar och vet ärligt talat inte om jag skulle kunna klara av att tenta av spanskan i Sverige, för grammatiken är inte den bästa om man säger så. Fast nu är jag nog lite hård mot mig själv, jag får ändå bättre resultat på spanska läsförståelsedelen i chiles högskoleprov än vissa i min klass.
 
God natt. Nu ska jag sova så att jag kan gå till skolan imorgon. 28 dagar kvar.

Desfile, empanadas y amigos

En kväll samlades vi och käkade pichanga (all snabbmat på samma tallrik ungefär) och spelade Mario.
 
En kväll lagade Rodrigo ostron, såå gott.
 
Förra söndagen samldes vi tidigt på morgonen i skolan, korrekt klädda i skoluniform. Vi skulle gå i parad!
 
Vi väntade i kanske 1 ½ timme.
 
Vi drack varm choklad och tittade på de andra skolorna (typ som de snygga killarna i Don Bosco).
 
Äntligen fick vi gå och så var det över efter några sekunder. 
 
Vi fick en stor bild bland alla andra i lokaltidningen.
 
Mina föräldrar vinkade frenetiskt när vi gick vilket förstörde mitt pokerface.
 
Äntligen har jag läst klart den argentiska boken. Helsidiga tankeflow med oklar handling och argentinsk slang.
 
Empanadabakning hemma hos Jorge! Jag hjälpte mostrarna att kavla lite deg.
 
En kul matteläxa! Men inte fick man räkna ifred utan att få ritade seriegubbar. Gracias chicos.
 
Igår köpte vi snacks som vi ska ta med till klassresan! Inget hotellrum utan choklad/chips/dricka. Tjejerna diskuterade vilt om olika typer av vattenflaskor och jag fnittrade.
 
Sedan hem till mig och äta nudlar.
 
Jag fixade fest! Vi firade de som precis avslutat sina slutprov, Chao IB! Här med mina tjejer.
 
Vicky fick ett Swedenarmband.
 
På brandstationen hittade vi ett sorgligt tomt dansgolv men vi dansade ändå. Sedan följde tjejerna hem till mig och vi sov.
 
Och nu peppar vi sönder för klockan 8 ska hela klassen samlas på flygplatsen och så äntligen sticker vi iväg till PÅSKÖN!!!
 
Nu sitter jag och följer EU-valet med spänning, dock att min röst inte är med. 
 
Hejdå för en vecka!!!

Tidigare inlägg
RSS 2.0