Esperando a mi mami, el fin y el comienzo

Just nu har jag tre stycken nummer i mitt huvud. 
 
Om 12 dagar anländer min mamma till Punta Arenas och jag kommer vara den lyckligaste dottern i världen. 
 
Om 17 dagar lämnar jag Punta Arenas, mitt nuvarande liv med familj och vänner och jag kommer vara den lesnaste magallanskan i världen.
 
Om 30 dagar lämnar jag Chile och återvänder till Sverige och jag kommer vara den mest förvirrade och känslostormade människan i världen.
 
 

ISLA DE PASCUA LA GIRA 3

Vid lunchen fick vi minibananer.
 
 
Och nu det allra bästa:
Hahaha. Okej, förlåt för enformiga bilder, vi går vidare.
 
Vad är detta?
 
Någon magnetisk sten. Vi låtsades den var magisk.
 
 
Sedan stack vi till stranden!
Efter dopp, sandkonst, tonfiskempanadas, fotande av kompisar, regnbåge och moais kom regnet och vi sprang upp till bussen.
 
Poolbad på hotellet.
 
Och här sitter jag och klappar hotellets huskatt! Röda ögon var ett billigt pris för de dundermysiga minutrarna av oändlig kärlek.
 
På kvällen sprang vi mellan hotellrum, fnittrade och tittade på stjärnhimlen; sånt man oftast gör på klassresor.

Punta Arenas City Tour

Här kommer en engelskaläxa i form av en video om Punta Arenas för engelsktalande turister som jag och Jorge gjort. Han har förresten bott i Malmö två år i sitt liv och precis flyttat från London, fast han är chilenare. 
 
Snälla skratta inte.
 

ISLA DE PASCUA LA GIRA 2

Dag 2 och dags för rundtur på ön i jakt på stenskulpturer.
 
Moai-info: Stenskulpturer som efterliknar ledare av klanerna som bodde här. Skapades när de levde och fraktades till de nuvarande platserna när de dog. Alla tittar inåt ön för att skydda invånarna. Under ett inbördeskrig vältes alla moias, de här till exempel. Tsunamin spolade bort en hel del också så alla som står upp nu är återställda. Kultur- och naturarvet är mycket viktigt på ön; ett fingerpet och du åker i fängelse.
 
Nu skulle vi bestiga en vulkan! Men titta först vad vackert.
 
I dess krater finns en sjö.
 
Och på dess sluttning en stor drös med utslängda mois! Det är nämligen här alla tillverkades, utav den porösa vulkanstenen. Antar att dessa inte fick bli de lyckliga vinnarna som fick fraktas och ställas på podium.
 
Säg hej till mina kramande älgar som älskar Sverige! De fick komma med till Påskön och visa upp sig med mig. Några du kanske känner igen Agata?
 
När det berättades att den största moiaen mätte 20 meter blev jag lite upprymd. Men här är den alltså, halvt urhuggen och under mina fötter.
 
Naturen är så otroligt drömsk, något med ljuset. Och på grund av många människor + liten ö är all skog slut. Nu täcks ön av kulliga sommarängar och vildhästar som betar i grupp. Hästarna är dock importerade.
 
Eftermiddagen tar vi i nästa. Hej svejs.

ISLA DE PASCUA LA GIRA 1

Here we go.
(Några bilder är Vickys, Pedros och Felipes. Fast de flesta är mina. Så.)
 
Hela klassen samlad på flygplatsen, supertaggade i våra gröna klassresetröjor!
 
Taggen på planet var total.
 
I Santiago installerade vi oss med mobilladdarstation, ready för 7 timmars väntan på en nattom terminal.
 
Den specialdesignade tröjan har en jättefin sköldpadda på ryggen, några flaggor på ärmen och så står det Rapa Nui (Påskön) och gen'14 The British School Punta Arenas.
 
O! Måste visa mitt dödsballa blåmärke på ögonlocket! Eller blir det blåtira då? Hur som, Yuyu var en kväll mycket ivrig att berätta något för Vicky och mig och slog helt enkelt våra huvuden ihop och jag var den som fick ta smällen. 
 
Var är alla samlade?!?!?! :'O   A, där.
 
När sömnen smög sig på vid 4 på natten norpade jag åt mig en filt och kudde och sov en timme.
 
På planet över Stilla havet! Jag såg på film, halvsov, satt obekvämt och hade gasig mage; som alltid när jag flyger.
 
Framme! Landningen var så sjukt häftig. Hav hav hav, och så plötsligt en klutt land. Ön är så ofattbart liten! På marken luktade luften jättegott och så fick vi blomsterhalsband.
 
Lagom primitivt bagageband.
 
Bästa rummet Moai 4! Hotellet var supermysigt. Småstugor, trädgård, pool och underbart god mat.
 
A, så här ser det faktiskt ut i öns enda by Hanga Roa.
 
Skickade två selfies till Tamara. Oj, första moiaen!
 
 
Redan efter första dagen hade vi hur kul som helst. Det här skulle bli en bra resa.

La guatita mala y el castellano

Hej! Klockan 5 på söndagsmorgonen landade vi på Punta Arenas flygplats och klassresan var slut. Helt fucking underbart. Älskar allt och alla.
 
Och som ett brev på posten kom en trevlig magsjuka vilket gör att jag fortfarande ligger i min säng och har inte gått ut på två dagar. Men det blir väl så när man äter otvättad guayavafrukt köpt på gatan och i allmänhet levt ett orutinerat liv i en vecka. 
 
Annars tänkte jag nu svara på en fråga jag fått, angående spanskan. Hur länge tog det för mig att prata någorlunda bra spanska och hade jag läst spanska innan?
 
I högstadiet läste jag spanska som C-språk, alltså i två år. Sedan gick det två till och det kändes som allt glömts bort. När jag kom till Chile förstod jag nästan ingenting. Fast jo, lite. Kunde ändå på något sätt komunisera med mamman när vi köpte skoluniformen fast prata var svårt. I skolan kunde de flesta av mina klasskompisar enelska så på det sättet överlevde jag. Överlag tyckte jag det gick jättelångsamt. Jag var förvirrad och kämpade och slet. Men jag tror nog det gick i ultrarapid utan att jag märkte det. Ju mer tiden gick ju mer kunde jag följa med i samtalen och bidra själv. Folk sa till mig innan att du kommer greja det efter 3-4 månader men jag måste nog säga att det istället tog 5-6 innan jag kände mig trygg.
 
Nu tänker jag inte på att vi pratar spanska, vi bara pratar på, jag märker liksom inte att jag lever i ett annat språk och det är så mäktigt. Självklart säger jag nog fel i var och varannan mening men det skiter jag i. Sedan måste jag ju säga att min spanska rent stilmessigt inte är den bästa, jag svär och slarvar och pratar lika grov chilenska som mina kompisar och vet ärligt talat inte om jag skulle kunna klara av att tenta av spanskan i Sverige, för grammatiken är inte den bästa om man säger så. Fast nu är jag nog lite hård mot mig själv, jag får ändå bättre resultat på spanska läsförståelsedelen i chiles högskoleprov än vissa i min klass.
 
God natt. Nu ska jag sova så att jag kan gå till skolan imorgon. 28 dagar kvar.

Desfile, empanadas y amigos

En kväll samlades vi och käkade pichanga (all snabbmat på samma tallrik ungefär) och spelade Mario.
 
En kväll lagade Rodrigo ostron, såå gott.
 
Förra söndagen samldes vi tidigt på morgonen i skolan, korrekt klädda i skoluniform. Vi skulle gå i parad!
 
Vi väntade i kanske 1 ½ timme.
 
Vi drack varm choklad och tittade på de andra skolorna (typ som de snygga killarna i Don Bosco).
 
Äntligen fick vi gå och så var det över efter några sekunder. 
 
Vi fick en stor bild bland alla andra i lokaltidningen.
 
Mina föräldrar vinkade frenetiskt när vi gick vilket förstörde mitt pokerface.
 
Äntligen har jag läst klart den argentiska boken. Helsidiga tankeflow med oklar handling och argentinsk slang.
 
Empanadabakning hemma hos Jorge! Jag hjälpte mostrarna att kavla lite deg.
 
En kul matteläxa! Men inte fick man räkna ifred utan att få ritade seriegubbar. Gracias chicos.
 
Igår köpte vi snacks som vi ska ta med till klassresan! Inget hotellrum utan choklad/chips/dricka. Tjejerna diskuterade vilt om olika typer av vattenflaskor och jag fnittrade.
 
Sedan hem till mig och äta nudlar.
 
Jag fixade fest! Vi firade de som precis avslutat sina slutprov, Chao IB! Här med mina tjejer.
 
Vicky fick ett Swedenarmband.
 
På brandstationen hittade vi ett sorgligt tomt dansgolv men vi dansade ändå. Sedan följde tjejerna hem till mig och vi sov.
 
Och nu peppar vi sönder för klockan 8 ska hela klassen samlas på flygplatsen och så äntligen sticker vi iväg till PÅSKÖN!!!
 
Nu sitter jag och följer EU-valet med spänning, dock att min röst inte är med. 
 
Hejdå för en vecka!!!

Chapuzón en el Estrecho de Magallanes!

Äntligen. Dagen var kommen. Nu skulle jag doppa mig i vattnet mellan Atlanten och Stilla havet. Till slut hade jag hittat två som också var lika galna som jag och på lördagen badade vi i Magellans Sund.
 
Strand ej anpassad för badning. Okej, svarade vi och sprang ner till vattnet.
 
Jag, Pedro och Jorge började ta av oss kläderna.
 
Lyckan, kylan, adrenalinet. Äventyr är underskattat, varför är folk så fega?
 
Himlen var så drömmig.
 
Våra rosa genomfrusna fingrar matchade den.
 
YEEEYYYYY!!!
 
Sen gick vi hem till en kompis hus och bytte kläder.

Día del alumno, votación y un poco entre medio

Kolla va fint jag har pimpat min ryggsäck! Med en pingvin från Puerto Montt och mina flaggor. (Herregud vad knäppt att man känner kärlek och stolthet över en plats man levt på i bara en liten stund.)
 
En torsdag träffades vi i vinterträdgården på argentinska konsultatet, hemma hos Vicky alltså. Det är nämligen så att fredagen var día del alumno, elevdagen, och enligt tradition går man ut dagen innan för att sedan komma till skolan.. litet tröttare än vanligt.
 
Gulliga killar med gullig hund. 
 
Vidare och partajja hos Iván.
 
Efter någon timmes sömn hos Vicky promenerade vi peppade och glada till skolan.
 
Där blev vi bjudna på tårt- och läskfrukost innan vi deckade på tjockmattorna i gymnasalen där piggare själar spelade diverse truneringar. 
 
Vid lunchtid stod lärarna och delade ut completos. Sedan åkte jag hem och sov.
 
En kväll bjöd jag hem på hämtpizza och film.
 
Och lakritschoklad! Visst smakade de lydigt men jag hörde inga hurrarop.
 
:'( :'( :'( Och där gick lovikavanten sönder!
 
Vi tog en nattpromenad och jag tog en dusch.
 
Röstpapprena som svenska ambassaden snällt skickade till mig. I skolan fyllde jag ivrigt i allting och två lärare fick agera vittnen. Iväg med det fort som fasen med expresspost och hoppas på det bästa! Och så ringer dem och säger att det inte går... :( Aja, det var kul att testa i alla fall!
 
Mina compañeros i fredags.

12 de mayo

Hej hola hej!
 
Nu är jag lite pirrig för jag ska rösta i EU-valet! Astrid påminde mig att det kanske var möjligt och visst ska jag göra allt jag kan för att påverka, guud så spännande. Pratade precis med svenska ambassaden i Santiago och de ska skicka valsedlarna med expressfart så att jag kan fylla i dem och hinna skicka brevet till Sverige innan valdagen. Nu ska jag bara komma på vad jag vill och tycker och plugga på om kandidaterna. ALLTSÅ det är så FETT att vara 18!
 
Annars har jag haft en rätt så galen helg med mycket festligheter och lite sömn. Då jag vädjar att mina kompisar inte ska gå hem från mig klockan 5 på morgonen för att jag tycker om dem så mycket och kommer på att det nog kommer kännas lite värre när det riktiga farvälet kommer. Jag kommer aldrig få chans att leva just precis det här livet igen. Varför utveckla och knyta nya relationer när allt ändå ska brytas upp. Jo, för att jag lever precis just nu.
 
Jag är lite överallt på en och samma gång. Sjunger svenska folkvisor som present till Juanita på mors dag, whatsappar bilder från kvällen innan och skriver jajajajaja, planerar mina sverigesommarveckor som troligen kommer vara helt underbara/förvirrade/lugna/förfärliga/fullproppade/ångestfylla/lyckorusiga, sitter och petar på polarna bredvid av uttråkning under skoldagarna som är som eviga håltimmar och längtar till att ensam gå till gymmet. Men för det mesta klurar jag på vad jag och världen är till för, som för det mesta. 

Menos que dos meses más

Nu verkar min blogg återigen vara en egotrippad resetiding, inte bra. Vi tar oss ner på jorden igen. Med mobilbilder från senaste tiden!
 
Här är mitt rum till exempel! Stökigt och mysigt. Dock bäddas min säng varje dag av Pati. Lite beskrivning? I sängen poserar Lin, i bokhyllan finns julbelysningen jag har satt upp, galaklackar, presenter, parfym, jonglerarbollar, sjalar, anslagstavla, prylar och på golvet värmaren (mycket användbar nu när kylan har kommit, var snöstorm för några dagar sedan). 
 
I andra hörnet hittar vi mina två flaggor; Chile och Magallanes (förlåt Sverigeflaggan), massa priser som Vesna vunnit, Sverigepaket med alla sparade brev, en keyboard, resväska och skolkläder.
 
Min vackra garderob. Har nog samlat på mig en hel del ändå. Vilken tur att mamma kommer med tomma resväskor. Har jag nämnt här att hon kommer på besök? Kankse inte. Men det gör hon i alla fall! Ögonblicket jag ser henne och får presentera henne för alla chilenare = höjden av lycka.
 
Påskharen hade varit förbi och givit mig chokladägg! Det var väl fint att den kunde stava mitt namn rätt.
 
Mina klasskompisar känner att de har mycket att göra i skolan, vissa mer än andra (YUYÚ). Här med sin papperspärm.
 
Cristóbal satte dit ett mynt för att visa extra tydligt hur stressad hon var.
 
En dag kom jag på att jag inte varit nere vi havet på ett tag så jag tog en liten promenad och hann med att få se en vacker himmel. Nu blir det mörkt vid 5-6.
 
En kväll lagade vi misslyckade hemmagjorda pizzor hos Vicky och tittade på film. 
 
Och en annan åt vi denna gourmet,
 
Och spelade fifa innan vi stack och dansade med resten av klassen i en svettig gympasal.
 
Men titta här! Köttbullelagning nummer två!
 
Det började med ett gott humör men efter 3 timmar av stekande hade det sjunkigt ganska så rejält.
 
Med lite färsk timjan ("det här växer i vår trädgård hemma!") blev det ändå helt ok.
 
Klotter under tråkig lektion.
 
Ett tjockt brev kom en dag från mamma vilket jag läste med en kopp te och en alfajor. Oj så mycket information och känslor på en gång.
 
I fredags åt vi italienskt på lunchen. Här sitter de och jämför resultaten från senaste PSU-provet. Jag tycker det är skitkul att göra dem och se hur många poäng jag lyckas få ihop, plus att det är grym träning inför svenska högskoleprovet.
 
!!!!! Bästa dagen EVÖR då pappas bokpaket äntligen kom fram! Vilken lycka. Litteratur. Choklad. Just nu läser jag nobelpristagarens noveller högt på svenska <3 för chilenarna på lektionerna tills de också vill läsa vilket är ren underhållning i sig.
 
Och Siri har suttit och knåpat ihop världens finaste pärlplattor och lagt i paketet som skeppats över Atlanten till mig.
 
Så var det partaj igen. Med Vicky och Joshua, mina fina kompisar.
 
Å, här är min anslagstavla i close up. När Tamy flyttade hemifrån satte hon upp foton på oss. Fina henne.
 
För att samla ihop pengar till vår klassresa fixades en fotbollsturnering. Här spelar de stora mot de små. Jag åt korv och stod och tittade på tills det blev mörkt.
 
Idag fick man videon av musikalen och skolans year book!
 
Men titta vem som finns där! Skrev ihop en liten text om mitt utbyte. Här har den dock mycket bättre grammatik än när jag skrev den, jaja. 
 
Annars har halva klassen IB examen varje dag i tre veckor vilket resulterar i att resten av oss inte gör ett skit under lektionerna. Min motivation att gå till skolan är därför nästan obefintlig. Vi sitter mest och flamsar och fördriver tiden. Idag till exempel skippade jag eftermiddagen. Ville hellre skypa med Emelie som i mars flyttade hem till Sverige efter sin tid i Santiago.
 
Adios!

Semana Santa, Domingo

Ja, sånt här existerar faktiskt på denna jord.
 
Vi gick ner till en sjö där familjen alltid tillbringade påskhelgen förr i tiden. På strandkanten plockade vi upp gasköket och fixade lunch.
 
Jag kunde inte hålla mig utan doppade fötterna i det klara vattnet.
 
Sedan kunde jag ha suttit i denna jungfrupose hela mitt liv om jag ville.
 
Vi svängde förbi la Cueva del Milodón som är en grotta som formats av is för jättelänge sedan och där det förrut bodde ett vidunderligt djur. Så vacker plats.
 

Bli världfamilj!

Hej. Nu ska jag göra reklam!
 
Eller jag ska så ett frö i er, som det så fint heter. Det handlar om att bli värdfamilj! Nu är det ioförsig bara mina kompisar och min släkt som läser min blogg (vilket mina stadiga 20 läsare om dagen visar på haha) men ändå. 
 
Såhär; i augusti någonting kommer en hel bunt utbytesstudenter till Sverige och de sitter just nu och väntar på att de ska få beskedet att en familj vill bjuda hem en till sitt hem. Jag kommer ihåg förra året då jag åkte att jättemånga inte hade fått än, det var i juni någon gång. Själv fick jag reda på min under en svenskalektion en fredagsförmiddag den 7e juni och då ringde jag mina föräldrar och grät i flera timmar (det var lite känslosamt, ja). 
 
Värdfamiljen är det viktigaste i ett utbytesår. Det är fristaden, tryggheten och den fysiska basen för personen som kommer. Jag är så otroligt lycklig över att jag kom en så vacker/galen/konstig/normal chilensk familj som jag nu kallar min. Den har format mig och mitt år totalt. Eller mitt liv kan man väl säga.
 
En värdfamilj kan se ut hur som helst och bo var som helst. Det viktiga är att den består av lagom kärleksfulla personer vilket de flesta av oss är. Jag och mamma har ju till exempel varit värdfamilj, trots att jag bodde halva tiden hos pappa och här i Chile hade jag en hemmaboende syster halva tiden tills hon flyttade hemifrån. Sådana saker kan verka stora till en början men är inget man egentligen behöver oroa sig över. Bara man är nyfiken och har en extrasäng går det bra.
 
Att låta en person från ett annat land komma in i sin familj är otroligt givande. Skitjobbigt också, men det är litet pris man får ta för att se personens utveckling och de relationer man skapar. Jag fick dela mitt liv med en amerikansk syster som jag sedan åkte och hälsade på och som alltid kommer finnas där. 
 
Jag är en aningens subjektiv i mina argument, såklart. Jag vill ju att alla ska få samma möjlighet som jag har fått och att ungdomar runt om i världen vill testa på att leva i Sverige och lära sig svenska (bara där en stor applåd alltså) är ju hur kul som helst! Kanske att du som läser detta blir lite sugen. Om inte, kolla runt i din närhet och se, finns det någon familj som skulle vara intresserad? Dra mig som referens och exempel så kanske det är någon som nappar, vem vet?
 
För att veta mer eller kanske fortsätta rida på inspirationsvågen du precis fick och anmäla; kika in här på YFUs hemsida. Sedan finns ju såklart andra utbytesorganisationer men jag litar stenhårt på att YFU Sverige gör ett bra jobb.
 
 
Äj gud så nostalgiskt det blev. Nu ska jag logga ut och äta de empanadas som blev över från lunchen med la Jua.

Semana Santa, Sabado

En onsdag eller något sånt sa Rodri att vi sticker till Torres del Paine över helgen! Okejdå. Eftersom fredagen var ledig sov vi på hotellet där två nätter. Det var så mysigt. Och så oändligt vackert. Vi tog faktiskt en minitur på några kilometer i lågt tempo och just den påskhelgen belömades vi med en fantastisk värmebölja. Jag var såklart superlycklig. 
 
Vi åt choripanes utomhus, och drack en skvätt piscosour såklart.
 
Vi gick åt andra hållet och såg vad som fanns där. Små gröna bulor?
 
Ett eco camp! Så vacker inredning.

En Stgo, Tamy style (+ un poco YFU) 3

Nästa dag var det äntligen slappardag. Jag sa hejdå till Jonatan och sen gick jag hem till Magaly där Moñi var och vaktade León!
 
Vi låg bara i sängen och tittade på TV men det var mysigt och välbehövligt. När jag kom hem till frugan vankades det mathandling.
 
The fabulous life of student. Och!!! Hon har en dramaten!!!!!!! Kunde inte titta på den utan att skratta men tydligen så är det poppis bland henne tjejkompisar också!
 
Hon matchade med en gumma som inte ville vara med på bild.
 
Hemma slog vi in den omogna avokadon i tidningspapper, så som Juantia alltid gör. Efter några timmars slappande drog vi ut igen.
 
Här skulle vi gå slack line!
 
Torres del Paine-gänget minus Mandi.
 
Det var så kul! Efter var man helt darrig i benen. Tamy och jag körde en dubbel.
 
Efter några snygga poser åkte vi hem.
 
Och lagade tacos! Så gott. Sedan kom massa kompisar och så tittade vi på film. Jag var supertrött.
 
Nästa dag vaknade vi tidigt för att ta vara på den sista dagen tillsammans. Vi skulle ut och cykla!
Santiago är underbart för varje söndag stänger de av några av de mest trafikerade vägarna för att folket ska få cykla. Bara sådär. 
 
Och det var så sjukt varmt?? Ett av stoppen på vår resa var...
 
Naked Run!
 
Vi tog en bild med några grabbar innan de sprang iväg.
 
Vi fikade för att balansera nyttighetsvågen. Min jordgubbsjuice smakade min och mammas trädgård.
 
Jag köpte en okänd frukt som hade namnet pepino, gurka alltså. Fast fruktsorten typ. Helt okej god. Sen planerade vi hur vi skulle kunna ses i slutet med min mamma vilket blir så fett. Vi kramades hejdå på tunnelbanan och så flög jag hem igen.
 
 
 

En Stgo, Tamy style (+ un poco YFU) 2

Nästa morgon var det dags för skola.
 
Hon sprang till sin lektion och släppte mig fri en timme.
 
Fett campus.
 
Jag satte mig i en av "ingengörstuttarna", två igloos där man kan plugga. Sedan var det dags för lektioner i matematik!
 
Här är den bästa läraren. Hela föreläsningssalen var full med extrastolar. Tamy hade paxat platser längst fram och där satt jag och förstod/inte förstod/blev mindblown av universitetsmatemaik.
 
 
Efter en lunch i gräset med matlådor med kall lasange stack jag hem ett tag och slappade. Sedan vankades traditionellt fredagsparty på ett annat universitet.
 
Så galet mycket folk!!! Där pluggar Barbara som också gick på Britanico i Punta Arenas. Och så träffade jag Mauricio från sommaren!
 
Första gången man dansat på utomhusdisko.
 
Sedan vidare till en Tamykompis som pluggade medicin och hade denna mystiska utsikt som var coolare i verkligenheten. Sedan var jag tvungen att åka till kvällens huvudarrangemang, maskeradfest på YFU!
 
Jag var hippie, Ida gudinna och Jonatan Mario-Captain America. 
 
(De två sista ej mina) Måste ge en stor applåd för alla utklädnander alltså.
 
Jag samlade ihop alla skandinavier <3
 
Och posade med mina två flaggor. Sedan följde Jonatan med hem och så däckade vi direkt.

En Stgo, Tamy style (+ un poco YFU) 1

ÄNTLIGEN var vi hemma i Santiago. Medan de andra väntade på sina värdfamiljer gick jag hem själv med min packning och nycklar till Tamys lägenhet. När jag kom in genom dörren med sömn/dusch/mänsklig isolering som högsta livsönskningar möttes jag av detta.
 
Tur att ni inte kan spanska (eller a, "slut" betyder ju end liksom ;) Och Shaliek ska föreställa kärlek) men bland massa instruktioner, några med tvivelaktig relevans, ville hon tydligen att jag skulle komma till hennes universitetscampus och fira med henne och hennes ingengörskompisar att de skrivit klart ett slutprov. Okejdå. Så efter dusch, kaffe och tankeboksskrivning tog jag tuben dit.
 
Blev lite starstruck av de ståtliga campusbyggnaderna och alla snygga studenter med hjärnor och ryggsäckar fullproppade med information och framtidstro. Var också gött att se Tamara efter några månader isär.
 
Firande på en sketen pub, sedan iväg till ett annat ställe där jag lyckades träffa Moñi! Men i all glädje glömde jag fota.
 
Bara en sedel med politiskt budskap rörande mitt Patagonia. "Patagonien säljs inte"
 
Whatsappade en bild till Tía Karin för att visa denna legendariska återförening. Helt ok första dag om ni frågar mig.
 
Nästa dag åt jag lunch med Magaly! Mycket givande stund, som vanligt med henne.
 
Jag hade köpt en supermjuk och len lamatröja åt León som han kommer växa i om ett tag. Sedan tog jag tunnelbanan till ännu en okänd stadsdel för att träffa finskan Aurora och laga köttbullar! Den kvällen skulle vi nämligen ha "International dinner" på YFU-kontoret.
 
I ett köpcenter stor musikhörnor utplacerade och just i den här stunden flödade musik från Amelie från Montmarte bland butikerna. Jag blev såklart salig och vi spelade en stund vi med.
 
Okej, vi gick vidare och köpte maten.
 
I production! Vi fick vara i hennes värdsfamiljs kök. Där svettades vi runt med tyskan Muriel i flera timmar.
 
Lite pinsamt att jag som svensk inte skulle klara mig en sekund utan mormors pedagogiska instruktioner på mail. Hur som, när allt äntligen var färdigstekt åkte vi iväg.
 
Kolla så fint de gjort det!
 
Jag myser och äter med alla utbytisar och Tamy som kom som "familj".
 
Efterrättstallriken!!!! Kanelbulle, kladdkaka, risgrynsgröt, pannkaka, grädde!!!!!!! Orkade kanske ta en tugga av allt, sedan var jag proppmätt. Köttbullarna försvann superfort så hann smaka en.
 
Talangjakt! Jag och Tamy skämde ut oss totalt med ett mycket pinsamt och misslyckat uppträdande med Propuesta indecente.
 
Äej men vaFAAN YFU Chile! Där slog ni allt huvudet på spiken! NEJ Sverige är inte Schweitz! "Är ju fan deras jobb att veta skillnaden" som Ella fint uttryckte.
 
Glad gruppbild. Sedan stack jag och Tamy ut i natten igen.

Al Sur con YFU - Termas Calientes, Valdivia

Denna dag kommer jag faktiskt inte ihåg att vi gjorde så mycket, vi åkte buss.
 
(Ej min) Jag och tysken Robert som varken kunde prata spanska eller engelska utan att alla skrattade, stackarn. 
 
Fast en sak gjorde vi! Badade!!!
(Ej min) I en pool med jättevarmt vatten från varma källor i bergen. Var 10e minut var man tvungen att duscha iskallt och i duschrummet, som saknade lyse, var det kaos. Men jag var glad! Bästa turistattraktionen på denna resa.
 
Efter massa buss till kom vi sent fram till Valdivia. Där Branko bor ju! Fast vi hann aldrig ses. Nästa dag såg ut såhär:
Stan och dess flod. Kanske inte visade sig från sin ljusaste sida, dock är det regnrekordsstaden här i Chile. 
 
(Ej min) Vi sydbor.
 
(Ej min) Sista flaggbilden, jag lovar.
 
(Inte mina heller)
 
(Ej min) När vi gick ut från hotellet fick vi stor uppmärksamhet från eleverna i skolan mittemot. De stirrade, vinkade, tog foton och vi gjorde det samma. 
 
Vi åt lunch där de tillverkar sin lokala öl. Mycket tysklandinfluerat.
 
(Ej min)
 
Ännu en båttur!
 
Det var ruskväder och därmed mycket guppigt.
 
Ännu en ö, ännu ett fort.
 
(Ååå det ser ut som fågeln flyger precis ovanför oss! Men det är två bilder)
Vackert med skog och dimma.
 
Åter till staden och den sista marknaden. Sedan in på snabbköpet för att köpa choklad och chips och efter en natt på vägen vaknade vi upp i ett nyvaket Santiago, så som jag ensam gjorde en morgon i februari.
 
Och det var den resan. Nu väntade Tamara på mig.

Al Sur con YFU - Chiloé: Castro y Ancud

Vi vaknade tidigt för att ta bussen mot nya äventyr. Men plötsligt ser Ida att vulkanen vackert tittar fram i soluppgången och vi springer allt vi har till slutet av vägen för att fånga den.
 
(Ej min) Sen sprang vi tillbaka till bussen i lyckorus där alla satt och väntade. Vi åkte till Puerto Montt där vi tog färjan över till den mytomspunna ön Chiloé.
 
(Ej min) Jag omringad av fina danskar.
 
Gillade hur det såg ut på Chilé. 
 
(Ej min) Lite klubba.
 
Här är det speciella med denna ö, hus som står på pålar! Mycket fin plats för övrigt.
 
(Ej min) Obligatorisk gruppbild, check.
 
Vi besökte ett fint torg.
 
(Ej min)
 
Titta vilket fint sagoslott!!!!! Fast, nä, det är faktiskt en kyrka.
 
Svenskorna!
 
(Ej min) Så var det dags för båttur! 
 
De kan det här med att hitta på kul hus de.
 
Här, på övervåningen i detta hus som också står över vattnet, åt vi lax med potatis. Fasaden, som liknar fiskefjäll, är typisk för regionen och syntes överallt.
 
Åter en marknad för att plocka på sig ännu några fler souvenirer. Men de sålde också vackert garn. Nu ser vi på mer arkitektur.
 
Sista stoppet denna dag, ett fort.
 
Sedan sov jag en timme på hotellrummet pga utmattning av resande och människor, sedan vid middagen råkade jag sätta mig vid ett bord men bara tyskar, som pratade på tyska. 

Al Sur con YFU - Puerto Varas, Petrohué, Peulla

Dag... 3. Utflykt till naturen! Trevligt, sånt gillar ju jag. Efter en otroligt vacker bussresa i gryningen genom dimmbeslöjade kohagar kom vi fram till ett vattenfall.
 
(Alltså förlåt men kan inte låta bli att klaga på hur bilderna mister all deras färg och skärpa när jag lägger upp dem här,arrgh!)
 
I det klarblå vattnet simmade lax! Ja, Chile är världens andra största laxproducent.
 
Vulkanen Osorno envisades med sina moln.
 
(Ej min bild. De flesta är Idas) Fint fint. Vi fortsatte vidare för att åka båt!
 
(Ej min) På färjan deckade vi ett slag. Kolla, är vi inte lite lika, liksom i ansiktet? Jag och Gustas från Litauen.
 
Inte för inte att jag fick lite vibbar av kryssningen i Patagonien i november. Vackört.
 
(Ej min) men föreställer mig.
 
Vi kom i land och besökte en pytteliten avskild by. Här är en flicka och hennes hund som hon snällt visade upp.
 
ÄLSKADE SKOG
 
Solljus som strilade ner genom lövverket.
 
Här är vi ungefär 2 mils promenad från den kända argentinska byn Bariloche. 
 
(Ej min)
 
Sedan åt vi äntligen lunch, här.
 
(Ej min)
 
Och så tog vi båten tillbaka. Vi solade på decket. 
 
Haha, precis lika min.
 
(Ej min)
 
På kvällen mös vi runt i Puerto Varas och drack varm choklad. Fin dag!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0