Pingüinos!
Nästa dag var vi alla trötta och lite småsjuka och det enda vi gjorde av värde var att vi åkte och tittade på pingviner!!! Dock hade en hund dödat runt hundra stycken men visst levde en hel del fortfarande.
Här har vi dem! Små och fina. De kan dyka jättedjupt och vara i vattnet hur länge som helst.
Det var vacker natur också.
Och det var den lilla utflyckten!La fiesta de graduación
Såklart skulle vi på avslutningsfest också. På med galaklänningen igen och iväg.
Hela familjen skulle med! Juani fick sitta i knät på Rodri. Men igår till en fest blev nog rekordet, 12 pers! Jag och 3 andra i bakluckan.
Mkt fint och så vidare.
Tamy och Nico var först ut och sedan var det igång fram till klockan 5.
Läggdags!
Torres del Paine
Aaaa guu detta är så stressigt, är flera veckor bakom nutid och det händer saker hela tiden som jag måste dokumentera men jag kommer aldrig ikapp!!! Vilket dilemma...
Hur som! Vi tog bilen till Puerto Natales, käkade lunch och åkte vidare in i nationalparken. Tog en himla mycket kort såklart men det är så trögt att ladda upp bilder så ska försöka skala ner lite. (och kvalitén på bilderna blir så mycket sämre!)
Såklart var landskapet helt fantastiskt. Knallblå sjöar, bergen i bakgrunden och den ständigt närvarande vinden.
Anders mamma Kari hade skickat med dessa läskiga tomtar för att fota med vid vackra platser. Antar att idén kom från Amelie Poulet!
Guanacos, överallt! Det är nog mitt favoritdjur nu.
Denna vackra sjö heter inget mindre än Lago Nordensköld! Vi hade mycket kul åt att uttala detta namn, namnet på min egen sjö i en av världens vackraste platser.
Vi gick runt med klistermärken på byxorna som vi hittade på mjölkpaket. Mitt höll sig fast längst och förloraren var tvungen att ta sitt straff...
"Varning, zon med starka vindar." På den lilla promenaden till vårt slutmål höll jag på att ramla flera gånger, SÅ JÄVLA STARK VIND!
Tamara med sin sexiga sjö Lago Pehoé.
Vi tog en huvudpaus.
För något år sedan utlöstes en skogsbrand orsakad av några personer, så den skog som fanns är nu bara spöklika grenar.
Där nere i dalen skulle vi övernatta i en stuga.
Vi skålar för vår lilla stuga. Eskaal!
Blondinerna, syskonen från den nordliga hemisfären.
Utanför gick det en flock hästar helt som de ville. Resten av kvällen åt vi middag, skrattade och hade det supermysigt.
Hahaha förlåt men gud vilken underbar bild. Vi väcktes motvilligt klockan 1 och ute spöregnade det. Så vi åt och läste och städade.
Just det! Tamara utförde sitt loserstraff för klistermärket, att springa utan tröja. I regnet, fast hon va sjuk.
Sedan sade vi hejdå till stugan och åkte med bilmusik hela vägen hem.
Jag hoppas att jag kommer få möjligheten att vandra vid bergens fot också, för jag vill tillbaka!
Licenciatura
Samma dag vi kom hem till Punta Arenas hade Tamara sin skolavslutning! Hon fick en himla massa priser, det sjöngs och pratades, skrevs och fotograferades.
Den omvända oreon och jag och Mauricio!
Å här ser ni Rosita!!! Hon vill aldrig vara med på bild men jag tycker om henne jättemycket. Vid once brukar vi sitta och diskutera viktiga saker.
Valparaíso
När vi kommit fram till gatukonstens stad köpte vi glass. Stensnubben bakom oss gjorde att Chile vann ett krig mot Peru.
Valparaíso besår alltså av några kullar och alla vägar är branta med målade hus. Antingen går man i trappor eller så åker man små bergsbanor.
Var man än vänder huvudet finns det något intressant. Som en pianotrappa!
Vi hade bara några timmar i denna stad vilket kändes alldeles för lite, jag behövde mer tid för jag hade mer att se och upptäcka.
Vi besökte kompisens universitet som liknade Hogwards. På innergården fanns en pool.
Vi sa hejdå och gick ner till stranden och såg solen gå ner.
Det började bli sent och vi var tvungna att åka tillbaka till Santiago eftersom vi skulle hem tidigt nästa morgon. Vi tog en buss som körde galet fort till bussterminalen och där väntade vi i en evighet på att vännen skulle lämna sin väska med oss som Anders skulle ta hem till USA. Stämningen var ej bra.
Jag skulle ha kunnat träffa både Magaly och hennes nyfödda bebis på sjukhuset och mina svenska vänner en gång till men icke.
Hela bussresan oroade vi över om vi skulle hinna med sista tunnelbanan och tack vare att vi sprang med den tunga väskan och allt hann vi!
Vi damp ner sura och trötta på ett completoställe vid baren och åt midnattskäk. Nästa dag flög vi hem; jag med saltigt smutsigt hår.
Tack för denna resa, den gjorde mig gott.
Viña del Mar
Nästa dag bar det av på utflykt! Vi steg upp mycket tidigt för att ta bussen till turistorten Viña del Mar; här skulle det slappas på stranden!
Bussresan dit tog ca en timme. Jag lyssnade på musik, tittade ut över det vackra landskapet och fick en klump i halsen. Tänk att mitt liv fört mig hit.
Plötsligt blev det grönare och vilda palmer dök upp på sluttningarna. Tillslut kom vi in till staden.
Vi tog en skruttbuss till stranden, guu så pepp på det!!!
Vädret när vi kom kram. Grått, kallt och tomt på folk. Haha vilken flopp!
Men humöret var på topp ändå, jag var superfnittrig.
Hur kom det sig att vi tog en töntig systerbild?!? Brukar spontant inte hoppa upp på någon annans rygg men det liksom försvinner bland alla andra tokiga saker jag gör.
Det här är mer jag. ***Personlighetskris***
Det sprack upp!!! Glädjen.
Jag förberedde mig inför det som skulle komma sedan.
Och så jag har badat i Stilla Havet!
Detta killgäng uppskattade tydligen min simtur och ville ta en bild med mig. Bara om någon badar med mig, tyckte jag.
Eh ja. Vi går vidare i historien.
En kille kom förbi och ville öva sin engelska med Anders.
Sedan svängde vi inåt och på en empanadarestaurang mötte vi upp en amerikansk tjej som de kände.
Så gott och trevligt.
Vi gick igenom Viña för att träffa Tamys kompis som skulle få vara vår guide i Valparaíso.
Vi tog tunnelbanan som binder ihop de två städerna. Hur det såg ut när vi kom fram får ni se i nästa avsnitt.
Majestic Casual
(Jag har insett att jag har så mycket jag vill visa från resan med Tamy och Anders och min tid efter det och julen så allt kommer inom sin tid.)
Men nu är dagarna händelselösa och ganska ensamma. Men tack vare Tamys jonglerarkompisar har jag hittat ny musik och det är ju alltid fantastiskt. Youtubekanalen Majestic Casual. De gör helt underbara remixer och här är några av mina favoriter:
Äj asså guu va svårt att välja ut, finns så många fler bra!
Hur som haver, just nu är min tillvaro relativt tom och tråkig. Men får intala mig själv att jag upplevt så mycket fantastiskt redan och att jag faktiskt aldrig har haft så här mycket fritid förrut i mitt ungdomliga/vuxna liv och att det är sällsynt. Alltså njuter jag extra mycket av vackra saker, såsom denna musik.
Santiago 5
Näst sista dagen bar det av in till staden.
De andra hade köpt en erotisk novellsamling på spanska till sin kompis i USA.
Sedan fortsatte vi till en marknad med billiga kläder!
Vi gick runt ett bra tag och det enda som köptes var ett par hippiebyxor! Har på mig dem var eviga dag just nu och är högt älskade.
Och en halv färsk mango! Guuud så gott.
Vi åt kebab och fortsatte till en matmarknad.
Svart majs, yukapalm, ingefära, tomater?, det där gröna där uppe???
Jag har ingen aning om vad det heter men gott var det. Friterat bröd med stark pebre. Ah, sopaipillas står det där tydligen. På eftermiddagen stack jag ensam till ett köpcenter för att försöka shoppa lite mer vilket såklart gick sådär.
Men denna magtröja fick det bli! Barnslig och orange och superfiin.
När jag själv tog tunnelbanan hem hamnade jag i eftermiddagsrushen! Helt galet, folkmassan täckte varje liten yta och gungade långsamt framåt som pingviner. Tog kanske 10 minuter att komma upp till gatan.
Jag köpte min andra riktiga kaffe och läste i hängmattan. Tillslut möttes vi upp alla tre och stack till ett lyxköpcentrum.
Vi åt crêpes och kände oss lite malplacé men hade superkul i alla fall.
Det blev krig om efterrätten.
Vi tog bussen hem, min första lokalbusstur här i Chile. Men kolla vad vi hittade på torget vid busshållsplatsen...
Ett piano!!! Knuffade undan killen i bakgrunden och drog av en Chopin.
Mina två klädesplagg jag lyckades köpa i Santiago. Användbara och bra. Innan sängdags fotade jag två fina stycken i Andarnas hus.
Morgondagen skulle bli spännande.
Santiago 4
Söndag.
Min frukost + en apelsin i ett solhörn på balkongen. Vi var bara hemma och slappade hela dagen fram till klockan halv fem då vi gick ut på utflykt.
Vi korsar den... tvivelaktika flod som flyter genom staden. Vi kallar den chokladfloden istället. Där borta står skyskrapan också.
Vi promenerade till Cerro San Cristóbal!
Efter ett par serpentinsvängar uppför kullen kom vi fram till en park. Där sprang några ungar omkring och hade vattenkrig. Jag skvätte några droppar på Tamy jag med och så var kriget igång.
Gud det var längesedan jag hade så roligt! Vi blev helt dyngsura.
Vi hängde upp linnena och solade ett tag.
Jag köpte en mintmagnum!
Jag och Anders chillar vid kantn'.
Stället är populärt att träna i. Vilka kämpar som cyklar eller springer upp i konstant uppförsbacke men fin belöning får de tillslut.
På toppen stod en virgen, jungfru, med böljande klädnad och utsträckta armar.
Vi gick ner i solnedgången och de pratade minnen och personer från Minnesota.
Linnena fick dingla och lufttorka från min ryggsäck hela dagen, fast det hjälpte inte dock. Det är lite synd om min ryggsäck också. Använder den nästan varje dag, har sytt lite i axelbanden för att förstärka, snörena börjar bli lite slitna och den behöver en till tvätt. Och jag går fortfarande stolt runt och bär på Tredje Vågen-pinnen. Heja feminismen!
Den här bilden har en mycket spännande historia! Vi gick in i den här kiosken och jag tog ut pengar. Tamy hade pillat lite på lejonet här. Sedan gick vi till Pizza Hut runt hörnet. Då upptäcker jag att Tamy fortfarande håller i lejonet. Hon skrattar och springer tillbaka. När hon kommer tillbaka har hon med sig mitt bankkort som jag glömt i automaten och som expediten sett! Ödet alltså...
Vi åt våra pizzor och tittade på film med Vesna. Vi såg The kids are alright och en av karaktärerna såg precis ut som mig och jag kunde koppla så mycket mer till mitt liv så när den var slut var jag helt tagen.
Sagan om året som delades itu
Nu är det inte många dagar kvar på året 2013, konstigt egentligen att tänka så, för finns år och tid över huvud taget?
Hur som haver hittade jag den här listan som jag fyllde i när jag var 14 år. Svaren blev ett snäpp annorlunda och gud så fantastiskt allt har tett sig. Vart tiden tagit mig och jag har insett hur mina egna val, min vilja och mitt mod tagit mig framåt.
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? O gud. Massa nytt. Bland annat flyttat hemifrån och till andra sidan jorden för att leva helt nytt liv (känner redan nu att varje svar i den här listan kommer innehålla något om Chile), besökt 3 nya världsdelar, upplevt helt nya känslor, träffat galet mycket nytt folk, blivit vuxen.
2. Höll du några av dina nyårslöften? Hade nog inga nyårslöften, är ju så ångestladdande tycker jag och så glömmer man bara bort dem. Men visst har jag lyckats detta år, det kan jag lugnt påstå.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja! Magaly födde sin son Leon när jag var i Santiago men jag hann inte besöka dem.
4. Dog någon som stod dig nära? Tack och lov nej.
5. Vilka länder besökte du? Oj. Sverige, Turkiet, Australien, Frankrike, Chile och Argentina. Gills mellanlandningar? Det tycker vi. Storbritannien, Norge och Singapore.
6. Är det något du saknat år 2013 som du vill ha år 2014? Nej, inte alls faktiskt. Eller kanske de människor som varit borta från mig på grund av utbytesår. Och mitt modersland såklart.
7. Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas? Den 7e juni då jag fick veta min chilenska stad och familj, den 23e juni då jag kramade min familj hejdå och den 26e oktober då jag fyllde 18. Bland många andra.
8. Vad var din största framgång 2013? Utvecklats enormt inom musiken, fixat bra betyg, lärt mig ett nytt språk och lyckats överleva 5 månader i ett främmande land.
9. Största misstaget? Glömde fixa visum till Australien (men det löste sig i panikstress på Arlanda).
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? Nej, och tack för det! Eller har haft lite vacker hjärtesjuka men det får man ha ibland.
11. Bästa köpet? YFUs utbytesprogram, jeansen Sharp Bengt och flyg/SL-biljetter.
12. Vad spenderade du mest pengar på? Resor och mat. Spenderade i princip nada för att spara inför Chile och här shoppar jag inget heller eftersom det inte finns mycket att hurra för i Punta Arenas och jag får i allmänhet lätt ångest av överkonsumtion.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? Att se Ella igen, att åka in till stan och skolan på morgonen, alla mina fantastiska vänner, vara hos mormor och morfar, brev och paket från Sverige, galna och vackra händelser och personer här i Chile och att titta igenom min blogg från detta år och skriva den här listan.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2013? Ooo gud vilken kul fråga! Thrift Shop, Same Love, Äppelknyckarjazz, Nocturne C sharp minor, Clare de lune, Rockenroll blå ögon – igen, Helplessness blues, La la la, Wake me up, musiken från Man of la Mancha, Maggios album, Propuesta Indecente, reggeatonlåtarna.
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Har både varit så fruktansvärt glad och ledsen men tycker jag är helt underbart. Dramatiskt ska det va!
16. Vad önskar du att du gjort mer? Ansträngt mig mer i att lära känna mina chilenska klasskompisar och skitit i min blyghet. Skönt att jag har ett halvår kvar.
17. Vad önskar du att du gjort mindre? Kanske haft mindre kontakt med Sverige och spelat mindre Candy crush som jag egentligen hatar.
18. Hur tillbringar du julen? Jadu, önskar att jag visste det. Men hela familjen ska samlas och jag är mycket förväntansfull inför min chilenska jul!
19. Blev du kär i år? Jag vet inte, nä det tror jag icke, nej, absolut inte. Men annars älskar jag så många fina människor, mest mig själv!
20. Favoritprogram på TV? Kobra, Korrespondenterna, allt som SvTplay kan bjuda på som är öppet för hela världen.
21. Bästa boken du läste i år? Andarnas Hus, helt klart.
22. Största musikaliska upptäckten? El reggeaton, por supuesto.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år? En minnesvärd artonårsdag, vilket jag fick med hull och hår! Hade inte önskat mig några presenter men fick helt galna saker som Patagonienkryssning, körkort och resa till Antarktis.
25. Något du önskade dig men inte fick? Nej. Eller Sverige då, men det har jag fått alla andra födelsedagar.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2013? Festade vid 12 slaget, fick telefonsamtal från en pappa i Sidney, grattades av chilenska föräldrar på morgonen, skypade med mamma, käkade sushi, köpte lamamössa, åt tårta med vänner, vann en resa till Antarktis genom lotteri, åt completo med klasstjejerna, gick ut på klubb och dansade och såg soluppgången. Skare va 18-årsdag så skare.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Tycker inte jag kan begära mer. Det har varit jobbigt stundtals men skulle inte vilja ta bort det.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2013? Bra! Testade lite nytt som mammas gamla tantskor och stora jeans. Annars har ju skoluniformen fått stå som ansvarig för min stil under 4 månader.
29. Vad fick dig att må bra? Okej, börjar bli lite less på dessa frågor nu. Men jag mår bra när jag är mig själv och känner mig hemma, som de flesta människor. Att lyckas med det i en främmande miljö gör det ännu bättre!
30. Vilken kändis var du mest sugen på? Haha, va? Har verkligen noll intresse för kändisar. Alltså avgudar all form av kultur men det är inte ofta jag är ”sugen” på en kändis.
31. Vem saknade du? Oj här blev det relevant! Mamma och pappa, resten av min familj och hela min släkt, Ella, Astrid, Jossan, Ellen, Sofia, alla klasskompisar som inte längre är mina klasskompisar och många, många fler. Ibland mig själv när jag kände att jag tappade vem jag var.
32. De bästa nya människorna du träffade? Min värdfamilj och Tamara, alla klasskompisar och lärare, fina utbytesstudenter som jag hoppas få träffa mer i framtiden, och främmande personer som lett till intressanta möten, minst sagt.
Tack 2013.
Min anslagstavla med minnen. Vykort från mamma i Italien, glowstick från en danskväll, armband från Yatzini från Mexiko, pin från kolgruvan på Isla Riesco, Tamaras karta över Santiago, mamma och pappa som Emil och Ida när de fortfarande var tillsammans, pin från nationaldagen, mitt gäng från 9ans bal, bänk- och platsnummer när jag och Tamara såg Catching Fire på bio, örhängen från galan, och mina två scheman från gymmet och skolan. Än finns det nålar kvar.
Santiago 3
(Måste säga att jag lånar hej vilt från Anders och Tamys kamerabilder.)
Dag 3. Den startade heelt underbart för jag träffade för första gången på 4 månader SVENSKAR och pratade SVENSKA! Flytande! Det gick till såhär.
Min vän Emelie och hennes två svenska kompisar bor och jobbar i Santiago och vi möttes upp för en brunch och åt detta och drack RIKTIGT kaffe och pratade ut om allt och jag passade på att prata så mycket jag kunde. Vackert andningshål. Men att jag inte fick en bild på dem!!!
Sedan mötte jag upp de andra vid lägenheten. Hur liten är inte världen när Magalys föräldrar bor i det vita huset vägg i vägg med vårt? Hur som haver, vi skulle ut och turista.
För det mesta åkte vi tunnelbana. Varmt och mysigt med chilenskt vardagsfolk.
Vi besökte presidenthuset, La Moneda, som visserligen var under renovering men här är baksidan. För några dagar sedan vann Michelle Bachelet och hon är nu för andra gången Chiles president.
Vi gick vidare i centrum.
Vi lyssnde på gatuopera och föll i kärlek i dessa killar. På torget hände bästa grejen.
Jag blev porträtterad!!! Av en mycket sympatisk man, vi pratade hela tiden.
En piscodrickande, flaggklädd, dansande blondin med opropotionella bröst och muskulösa ben med en senare tillkommande gatuhund; mitt nya jag.
Runtomkring torget blandades gamla byggnader som sparats med nya minimalistiska. Här är schackpaviljongen.
Tamy armbågade sig fram mellan gubbarna och drog åt sig en bra skara åskådare.
Vi kom fram till Cerro Santa Lucia och poserade lite där.
Vi satte oss ner ett tag och drack ur min vattenflaska och tittade lite på min karta jag fått av Vesna. Tamy tyckte det var töntigt med karta, "du kommer bli rånad direkt", men en av de saker jag älskar mest här i världna är kartor. Jag var också mamman i familjen som bar med allt nödvändigt och deras saker i min ryggsäck (och drog upp dem ur sängen, och diskade, och blev retad).
Vi vandrade uppåt mellan klippblock.
Tillslut kom vi upp till 360 graders utsikt.
Santiago ligger alltså som i ett hål omringat av berg. En timme bort eller så finns skidcenter.
Fint och så vidare. Vi gick ner och åt glass.
Vi återvände hem. Fläktarna pyste ut behagligt vattenstänk. Hemma åt vi middag medans Tamaras kompis och hennes pojkvän kom förbi. På kvällen tog vi många tunnelbanestationer bort till ett mycket speciellt ställe.
Ett mycket flaite ställe, som man säger. Det sägs att det var här sk terremotos, vin med glass, uppfanns, därav populäriteten. Vi käkade också pommes, kött, korv och ägg från samma talrik och pratade bland annat om parets militärutbildning. Sedan, mycket spontant, stack vi och dansade!
Mycket trevligt, mycket bra musik, lite svensk såklart.
Och det var den dagen, en supertoppendag!
Tiempo de Navidad
Igår var en minnesvärd dag.
Jag gjorde fudge!!! Denna handling ligger mig, som ni väl vet, mycket varmt om hjärtat. Efter tre turer till Unimark tills jag hade allt jag behövde, några tio stycken kulprov och provsmakningar och 2-3 timmar var det klart.Det har försvunnit en hel del så jag måste gömma dem men det ser jag som ett mycket gott tecken! Vi fortsätter denna berättelse i julens tecken.
Vi klädde julgranen! Och det under överdådig julmusik; Tamara sjöng med på spanska, jag på svenska. Plastig och fin var granen, klädd med fyra olika ljusslingor, kulor och handgjorda prydnader från dagistiden. Ser ni fotona på syskonen? Det bestämdes att jag skulle få äran att också vara med!
Tube, 14 años. Fint va. Sedan plockade vi fram och ställde alla möjliga fina och fula prydnader på varje möjlig plats i huset.
Jag pyntade lite i mitt rum också.
Santiago 2
Nästa dag satte jag mig här och väntade på Magaly som tillslut kom och mötte mig; höggravid och med sin mamma. Vi åt lunch med hennes familj på en vegetarisk restaurang.
Jag berättade om hur jag haft det och vi pratade om Chile och Sverige och jag förstod allt och kunde säga allt jag ville säga. Det var så mysigt!
På eftermiddagen gick jag runt ensam, bland annat till köpcentret Costanera Center som ligger i Sydamerikas högsta skyskrapa. Där fanns rubbet av internationella affärer, bla H&M såklart.
Känns lite nice sådär att själv hitta bland gatorna, som om jag bodde där.
Så såhär ser det ut i stadsdelen Providencia. Lägenhetshus, glaskontor och lummiga träd. Köpte en milkshake och satte mig på ett torg och tittade på människor.
Vesna har en hängmatta på sin balkong, hur underbart är inte det?
Utsikten. Jag väntade på de andra som hade tillbringat eftermiddagen vid en kompis pool. Vi åt middag och sedan stack vi hem till Tamys polare. Nu var jag inte ensam med att inte förstå något men kommunikationen gick bra ändå och vi hade jättekul.
Santiago 1
Herregud okej nu kommer allt. Jag är själv så peppad på att visa allt och jag har ett stort arbete framför mig. Men eftersom jag inte har något planerat tills slutet på februari gör det inget. Parentes: (En kille i skolan som spelar bas heter Santiago. Tjena, jag heter Stockholm.)
Klockan 5 på morgonen åkte Tamara och jag trötta till flygplatsen för att ta direktflyget till huvudstaden över Patagoniens glaciärtäckta berg. Dett var min utsikt när jag samtidigt lyssnade på Lisa Nilssons mjuka röst i hennes sommarprat. På flygplasten mötte vi upp Tamys kompis Anders från Minnesota, dumpade våra väskor i Vesnas lägenhet och käkade lunch på ett populärt mackställe.
"Jag äger på att ta selfie!" Förresten, under hela resan var det minst fem chilenare som frågade om jag och Anders var syskon. Såklart.
Vi satte oss i en park vid floden, söp in storstadsluft, vi är i Santiago!, och sov lite.
Det här är så typiskt Vesna, hela hon är positiv energi. Hon hade fullt upp med slutpresentationer men vi såg henne lite titt som tätt.
Vi åkte till området Las Condes och såhär hette gatorna där!
Vi hälsade på Tamaras kompisar. Det är vanligt att de efter studenten flyttar till Santiago för att plugga och bor ensamma, fast med hushållerska såklart.
Vacker storstadssolnedgång. Ett av mina största orosmoment just nu (förrutom ostabil psykisk hälsa pga jordförflyttning) är mina och Ellas skor. De är de finaste skor jag äger men varje promenad är en riskfylld aktivitet. Hålen blir fler och större, sulbitarna måste jag försiktigt vika till innan jag sätter i fötterna och det börjar bli svårare att se att de faktiskt är olikfärgade. Men att tvätta dem är omöjligt för då försvinner ju mitt värdefulla klotter skrivet med tuschpenna och så kan vi inte ha det. Måtte de bara överleva tills de återförenas med sina partners.
Åter till röda tråden. Tamy är ju schacktönt så vi stack till klubben där en turnering pågick. Vi gick runt i svettig tyst koncentration och tittade på spelen. Efter en stund åkte vi med en av ledarna till Bellavista och satte oss på ett mysigt ställe.
Sedan anslöt Tamys kompis och hans kompis. Ett tyskt par fick också vara med. Vi hade många intressanta diskussioner om vetenskap, religion, akupunktur och länder.
Sedan stack vi vidare till en kareokebar! Och det var den eminenta första dagen i Chiles huvudstad.
En vez de Luciatåg y Nobelfest
Buenas tardes,
Under dessa dagar har jag upplevt och känt så otroligt mycket. Som att livet drastiskt ökade i densitet. Och jag har varit så lycklig. Utbyte är verkligen inte lagom någonstans, det är antingen skitbra eller skitdåligt. På bara några dagar jag har besökt Santiago, Viña del Mar, Valparaíso, Puerto Natales, Torres del Paine och Punta Arenas. Nu sitter jag sjuk och försyld för första gången här i Chile, men så blir det ju när man reser mellan olika klimatzoner. Jag har så många bilder att visa er, det kommer bli inläggsföljetong för hela slanten. Ikväll ska jag tydligen följa med på Tamys avslutningsparty för hennes klass med finmiddag och dans, det fick jag veta igår. Och idag har jag inte gjort ett skit, precis som jag ville ha det.
Bered er.
Café Karukinka
Hola.
Nu sitter jag ensam på ett café jag alltid gått förbi men inte besökt, dricker aprikosjuice, och har lyckats komma åt wifiet. På TV spelas latinamerikanska musikvideos med lättklädda tjejer och mörka killar i solglasögon. Jag skolkar. Sitter här i min buzo. Igår hostade Tamy party i huset för alla som skrivit PSU men jag la mig klockan 11 med öronproppar. Vaknade av matlukt och av att solen sken starkt. Halv 10, varför väckte ingen mig??? Eftersom jag skippade förra eftermiddagen ville jag verkligen gå idag eftersom det är sista dagen för mig. Kom lagom till engelskalektionen där läraren och 4 personer fanns. Jag spelade Truco, ett klurigt kortspel med spanska kort (som alltid här i Chile), med Pedro och min rätt så speciella engelskalärare hade satt på en Ingmar Bergman film, den med schack och död. Sedan berättade han att jag hade fått högsta betyg, en 7a, i både engelska och theory of knowledge, och sa att han inte kommer tillbaka nästa år. Så synd - eftersom han var amerikan, gringo, har jag känt en trygg samhörighet med honom.
Sa hejdå till några klasskompisar, betsämde att vi skulle ses under sommarlovet och gick bort till Junior för att ensam ha musiklektion med läraren som kanske kommer, man vet aldrig. Pratade en lång stund med portvakten och vände sedan tillbaka. Mötte faktiskt musikläraren och följde honom till gympasalen där konsertrep höll på. Barn inte mer än 10 år gamla spelade och sjöng som om de vore äldre och mycket större i kroppen. Och nu sitter jag här. Måste tillbaka hem till lunch klockan 1. På eftermiddagen ska vi till fotbollsplanerna och äta varmkorv, completo. Hoppas jag. Om inte alla stannar hemma eller det händer något annat eller inget alls. Det får en åtminstone att leva i nuet.
Jag kanske kan berätta om min Santiagoresa också. Tamara och jag flyger tidigt imorgonbitti. På flygplatsen möter vi upp hennes kompis Anders från Minnesota och vi alla ska bo hos storasyster Vesna. Vi kommer göra massa kul saker men jag har egna planer också. Först och främst ska jag träffa Magaly som är höggravid och ska föda när som helst! Sedan träffa Emelie, som bor och jobbar i Santiago, och hennes kompisar och njuta av att prata obehindrat. Sedan ska jag shoppa. Förhoppningsvis mycket. Annars är jag allmänt taggad på 30 granders värme efter månader av kyla, storstadsliv och nya erfarenheter från andra plaster i Chile.
Bueno, tengo que pagar mi jugo y ir a la casa. Chao!
Qué difícil es hablar el español
Teatro, desayuno y gringos
Nu kommer nästa lass mobilbilder. (Yeeeyy!!!)
Gatukonst. Det finns så mycket gatukonst här och alla hus är målade i roliga färger, det spelar ingen roll om allt är lite slitet eller trasigt, fantasin finns ändå. Min dröm är att få åka till Valparaíso, gatukonstens stad.
Annars har jag varit ensam denna vecka för Tamy har varit på basketturnering i Argentina, som ett smakprov på nästa termin då hon börjar plugga i Santiago.
En idrottslektion. Några få kom men vi tre var de som överhuvutaget deltog. Och det är därför Chile inte är ett i-land! utropar idrottsläraren frustrerat. Vi joggade, stretchade och körde lite intervaller. Sedan hjälpte vi till att städa förrådet och chillade i omklädningsrummet. Nu gör vi verkligen inget på lektionerna, om man kan jämföra med innan.
Mauricio, portvakten vid Junior, är så söt. Alltid när jag kommer förbi får jag kindpussar och karameller. Nu fick jag också en biljett till en ungdomsteater så den gick jag på helt ensam en torsdagskväll. Förstod ärligt talat inte ett skit men känslosamt var det och duktiga var de.
I fredags var det los cuartos sista skoldag så de kom i vanliga kläder och vi terceros hade traditionellt fixat en desayuno. En skillnad mot Sverige är att alla olika årskurser umgås med varandra mycket mer; kompisgängen sträcker sig mellan 15 och 18 år och åldern spelar ingen roll.
Det bjöds på choripanes, torta, och bebida. Prisutdelning med smeknamn och pinsamma bilder. Musik och applåder.
Här är den arga ballongen Jum. Chilenskt uttal [chom (chh långt bak i gommen)], argentinskt uttal [shom (shh som norrlänskt shh], svenskt uttal [jum]. Jag, Rodrigo och Vicki skrattade mycket åt detta och jag ännu mer när de försökte läsa på svenska, lite som blattesvenska.
Satte på mig Tamaras avslutningshatt och lekte cuarto (vilket jag egentligen skulle varit).
Åt lunch. Så här ser bordet ut varje dag, fullt med sallad, varmt bröd och tillbehör. Och mosad banan i apelsinsaft, obligatorisk efterrätt.
Sedan hände bästa grejen. Ett gäng 20åriga amerikanare som pluggar i Valparaíso kom med sina ryggsäckar hem till oss för att nästa dag vandra i 5 dagar i nationalparken Torre del Paine! Jag som var ensam hemma fick välkomna dem och visade runt dem i staden på en lång promenad. Jag njöt i fulla drag av att prata engelska och jag kände verkligen hur allt släppte; min blyghet, tystnad och förvirring. Och att sedan komma på att jag faktiskt kan prata ett till språk ännu bättre var en häftig uppenbarelse.
Här är de, fina människor.
De köpte bussbiljetter och planerade mat och jag ville också med.
Men istället åkte jag på födelsedagsonce hos Barbara. Jag kom försent men var ändå den första ***kulturskillnad***. Vi åt galet mycket mat och jag förstod ganska mycket av vad de sa, bra Tove.
På lördagen stack jag till gymmet. Alltså människor, jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle börja lyfta vikter och springa på springband som en vana och tycka det är kul??? ***Personlig utveckling*** Sedan begav jag mig i regnstorm till andra sidan stan till min kompis Yuyú.
Himlen var heelt fantastisk, men min mobilkamera pallade inte trycket och förstörde alltså allt.
Vi åt sushi (ja, sushi är plötsligt jättegott?) och tittade på film.
Idag är det min världens bästa mammas födelsedag så jag grattade henne tidigt på morgonen. Sedan pratade jag länge med Ella och tankades på med framtidsinspiration, uppenbarelser och självförtroende. Annars har denna söndag bestått jag dess obligatoriska element; empanadas, kortspel med la nona och slappande till 100%.
Tamara har STÄNGT in sig på sitt rum och vill inte att någon ska prata med henne för imorgon är det PSU, ett slutprov som bestämmer alla cuartos utbildningsöde. Själv provet liknar högskoleprovet men man får bara en chans på sig och i skolan de har förberett sig i ett HALVÅR inför just denna dag. Om man råkar faila kommer man inte in där man vill och får vänta tills nästa år. Annars är det orättvist för de dyra privatskolorna ger en bra förberedelse inför provet medans de skolor som är gratis och inte är lika bra gör det svårt för de studenterna att klara provet. Fast vad spelar det för roll när själva univeristetet ändå kostar en förmögenhet. Vilket bra system!
Idag läste jag också ut min första spanska bok! HURRA. Fast pissTOKensayon skriver inte klart sig själv. Hejdå!
