OOoo gud så svårt detta kommer bli. Det är som terapi, eller rehab. Jag kommer nu visa otroligt många bilder utan att skriva en textrad under. Jag har egentligen såå mycket att säga och förklara men NEIN! Jag ska hålla emot. Ni får fantisera själva. 

 

Hej. 

 

Jag har nu förstått att jag har 7 veckor kvar med min klass. Och det är först nu jag riktigt uppskattar att vara med dem. Jag tänker ut en avskedsfest och planerar sommaren så gott det går mellan mamma pch pappa och släktingar och mig själv. Har fått hem en handbok från YFU med tips vid hemlängtan och mailar med den andra i organisationen som ska till Chile. Förhoppningsvis åker vi flyger ner tillsammans - den 23e juli 2013. 

 

Jag hade tänkt berätta om mitt liv i allmänhet, som man brukar göra i en blogg, men som ni ser är det inte lätt att inte prata om det här. Det känns som om i varje dialog jag för kommer Chile upp, och det på gott och ont. Carpe diem ju!

 

Så! Idag har jag varit produktiv. Gått upp tidigt, sprungit i det varma vårvädret med pappa, barnvaktat (=ätit sushi, köpt lördagsgodis och spelat fotboll = jag älskar mitt "jobb"), sovit nån timme sådär, pluggat matte och sett på intressanta dokumentärer på SVTplay. 

 

Sedan vill jag också meddela att Australienbilder kommer, och dom är jävligt många; tog upp hela kameraminnet. Dock blir det utan redigering (för egentligen är det bara jag som bryr mig om sånt) och text. Mamma börjar bli orolig över hur perfektionistisk jag är över mina bilder och blogginlägg och jag håller med. Men det blir toppen ändå!

Sista Istanbulinlägget. Gud så skönt! När var det egentligen vi åkte, mars nångång? I alla fall, vid matmarknadens slut fann vi vad vi sökte, en prisbelönad restaurang. 

Via en lång historia hittade jag den här tumblrn. Jag älskar Lotta Lundgren, har jag kommit på. Såg alla avsnitt av Historieätarna, brilliant. Hennes sommarprat var också ett av de bästa.

 

http://lottalundgrengifs.tumblr.com/ För guds skull.

 

Sista dagen i Istanbul! Fast ni kanske vill se bilder från kvällen innan när tittade på bilder, skrattade och skrev vykort? Jamen då ska ni få det!

 

Jag har varit i akut behov av ett par nya springskor länge. Australien tog kol på de förra. Dessa är mina nya. Totalt otippade, trodde inte jag skulle vara någon av dem som har de rätta springskorna. Men gud, de känns som ulltofflor, vågen i kemisalen skulle inte känna av dem och de lyser (lyste om några användningar om jag känner mig själv) som jag vet inte vad, jävligt neongrönt i alla fall. Mamma och jag var mycket stolta över detta köp och efter långsökta kopplingar mellan "Jag känner mig lite som att jag går upp 5 för en springtur, en timmes yoga och en smoothie innan jobbet." och " Jag dricker bara chailatte med sojamjölk." döpte vi skorna till Chaidojjorna. Snälla döm mig inte.

 

Nästa morgon. Vår utsikt - detta är Istanbul.

Vi hade blivit tipsade om en restaurang inte så långt ifrån oss. Den var väl gömd på en bakgata bakom två dörrar men när man steg in där var det som att komma till en annan värld. Det var så hemtrevligt och stämningen helt en annan än övriga kaosartade Istanbul. Jag trivdes, kan man lugnt säga. 

 

Nu är jag hemma från Australien. 30 timmar och 3 flyg senare. Jag kan inte förklara hur det känns för det har varit som en dröm. Alldeles underbart. Det var fantastiskt att få tillbringa hela 11 dagar med Ella och hänga med i hennes Australienska liv. Nu dröjer det minst ett år tills vi ses igen men det känns inte för jobbigt för vi vet att vi klarar det. Hittills har det gått dunderbra. 

 

Pappa hämtade mig klockan 11 på Arlanda och när alla andra var i skolan åt vi lunch på restaurang. Nu ska jag sova igenom min grova jetlag och imorgon väntar verkligheten och allt jag måste ta itu med och missat de här dagarna. Woooop.

 

Men framförallt har min världsbild ändrats och jag är så lycklig.