ISLA DE PASCUA LA GIRA 6

Denna morgon skulle bli mycket speciell. Vi åkte och dök! Med gastuber och våtdräkt och allt! På riktigt! Hela veckan hade jag varit nervös men när stunden väl var kommen tog endorfinerna över.
 
Först fick vi viktiga instuktioner (1. andas 2. cyklopet 3. tryckutjämna 4. skit, det var något mer..).
 
Sedan hoppade vi ner grupp efter grupp och försvann under ytan med heta instruktörer.
 
Tillslut var det min tur. Andas kunde jag göra (det var så coolt!) men öron ploppade inte ur, vilket jag hade förfarat. Jag och världens gulligaste instruktör försökte flera gånger. Till sist sa han att om jag inte lyckades blev det ingen dykning för min del. Äj för fan tänkte jag och testade en gång till, dåså! Han rufsade mig i håret och vi simmade längst botten bort mot korallerna, hand i hand. där mötte jag de andra i min grupp och vi tog foton, höll i korallerna och såg färgglada fiskar. Jag hade också turen att se en stor plattfisk visa sig under sanden. Måste få göra det igen!!! Sedan gick vi bort till stranden till de andra och fick lunch.
 
Mina älgar klättrade i palmer.
 
Jag älskar dem så mycket! Och nu det bästa...
 
Sedan åt vi den sista middagen. Och! Yuyú tatuerade sig! Jag och Pedro följde med och jag var nog den mest nervösa. Efteråt var jag som i extas och hade stora planer på att tatuera Chiles karta längst fotleden bak på ena sidan av hälen. Skulle nog blivit fett coolt men tror jag lägger den planen på is ett tag.
 
Carpning av sista kvällen.
 
Morgonen då vi lämnade ön lade jag mig en 20 min och sög i mig all sol och lycka utav veckan som gått.
 
Kom på, men! Jag har glömt att ha på mig min hippietröja på den mest hippiga platsen på jorden!
 
Sådärja, den mest fulländade selfien någonsin.
 
Precis innan vi stack till flygplatsen köpte vi ett par påsar med guayabafrukt från en tant på gatan; jag lyrisk över att kunna bidra med denna för mig nya frukt till Juanitas fruktsallad till frukosten.
 
Men så sa de att de inte kunde passera tullen. Så vi åt allt vad vi orkade.
 
Här äter jag också min första färska passionsfrukt. Gudars.
 
Sörgning av frukterna. Hoppas tullpersonalen äter upp dem. 
 
Hejså Rapa Nui!
 
Den sista bilden.
 
Snipp snapp slut, så var denna klassresa slut.

ISLA DE PASCUA LA GIRA 1

Here we go.
(Några bilder är Vickys, Pedros och Felipes. Fast de flesta är mina. Så.)
 
Hela klassen samlad på flygplatsen, supertaggade i våra gröna klassresetröjor!
 
Taggen på planet var total.
 
I Santiago installerade vi oss med mobilladdarstation, ready för 7 timmars väntan på en nattom terminal.
 
Den specialdesignade tröjan har en jättefin sköldpadda på ryggen, några flaggor på ärmen och så står det Rapa Nui (Påskön) och gen'14 The British School Punta Arenas.
 
O! Måste visa mitt dödsballa blåmärke på ögonlocket! Eller blir det blåtira då? Hur som, Yuyu var en kväll mycket ivrig att berätta något för Vicky och mig och slog helt enkelt våra huvuden ihop och jag var den som fick ta smällen. 
 
Var är alla samlade?!?!?! :'O   A, där.
 
När sömnen smög sig på vid 4 på natten norpade jag åt mig en filt och kudde och sov en timme.
 
På planet över Stilla havet! Jag såg på film, halvsov, satt obekvämt och hade gasig mage; som alltid när jag flyger.
 
Framme! Landningen var så sjukt häftig. Hav hav hav, och så plötsligt en klutt land. Ön är så ofattbart liten! På marken luktade luften jättegott och så fick vi blomsterhalsband.
 
Lagom primitivt bagageband.
 
Bästa rummet Moai 4! Hotellet var supermysigt. Småstugor, trädgård, pool och underbart god mat.
 
A, så här ser det faktiskt ut i öns enda by Hanga Roa.
 
Skickade två selfies till Tamara. Oj, första moiaen!
 
 
Redan efter första dagen hade vi hur kul som helst. Det här skulle bli en bra resa.

Chapuzón en el Estrecho de Magallanes!

Äntligen. Dagen var kommen. Nu skulle jag doppa mig i vattnet mellan Atlanten och Stilla havet. Till slut hade jag hittat två som också var lika galna som jag och på lördagen badade vi i Magellans Sund.
 
Strand ej anpassad för badning. Okej, svarade vi och sprang ner till vattnet.
 
Jag, Pedro och Jorge började ta av oss kläderna.
 
Lyckan, kylan, adrenalinet. Äventyr är underskattat, varför är folk så fega?
 
Himlen var så drömmig.
 
Våra rosa genomfrusna fingrar matchade den.
 
YEEEYYYYY!!!
 
Sen gick vi hem till en kompis hus och bytte kläder.

En Stgo, Tamy style (+ un poco YFU) 3

Nästa dag var det äntligen slappardag. Jag sa hejdå till Jonatan och sen gick jag hem till Magaly där Moñi var och vaktade León!
 
Vi låg bara i sängen och tittade på TV men det var mysigt och välbehövligt. När jag kom hem till frugan vankades det mathandling.
 
The fabulous life of student. Och!!! Hon har en dramaten!!!!!!! Kunde inte titta på den utan att skratta men tydligen så är det poppis bland henne tjejkompisar också!
 
Hon matchade med en gumma som inte ville vara med på bild.
 
Hemma slog vi in den omogna avokadon i tidningspapper, så som Juantia alltid gör. Efter några timmars slappande drog vi ut igen.
 
Här skulle vi gå slack line!
 
Torres del Paine-gänget minus Mandi.
 
Det var så kul! Efter var man helt darrig i benen. Tamy och jag körde en dubbel.
 
Efter några snygga poser åkte vi hem.
 
Och lagade tacos! Så gott. Sedan kom massa kompisar och så tittade vi på film. Jag var supertrött.
 
Nästa dag vaknade vi tidigt för att ta vara på den sista dagen tillsammans. Vi skulle ut och cykla!
Santiago är underbart för varje söndag stänger de av några av de mest trafikerade vägarna för att folket ska få cykla. Bara sådär. 
 
Och det var så sjukt varmt?? Ett av stoppen på vår resa var...
 
Naked Run!
 
Vi tog en bild med några grabbar innan de sprang iväg.
 
Vi fikade för att balansera nyttighetsvågen. Min jordgubbsjuice smakade min och mammas trädgård.
 
Jag köpte en okänd frukt som hade namnet pepino, gurka alltså. Fast fruktsorten typ. Helt okej god. Sen planerade vi hur vi skulle kunna ses i slutet med min mamma vilket blir så fett. Vi kramades hejdå på tunnelbanan och så flög jag hem igen.
 
 
 

En Stgo, Tamy style (+ un poco YFU) 2

Nästa morgon var det dags för skola.
 
Hon sprang till sin lektion och släppte mig fri en timme.
 
Fett campus.
 
Jag satte mig i en av "ingengörstuttarna", två igloos där man kan plugga. Sedan var det dags för lektioner i matematik!
 
Här är den bästa läraren. Hela föreläsningssalen var full med extrastolar. Tamy hade paxat platser längst fram och där satt jag och förstod/inte förstod/blev mindblown av universitetsmatemaik.
 
 
Efter en lunch i gräset med matlådor med kall lasange stack jag hem ett tag och slappade. Sedan vankades traditionellt fredagsparty på ett annat universitet.
 
Så galet mycket folk!!! Där pluggar Barbara som också gick på Britanico i Punta Arenas. Och så träffade jag Mauricio från sommaren!
 
Första gången man dansat på utomhusdisko.
 
Sedan vidare till en Tamykompis som pluggade medicin och hade denna mystiska utsikt som var coolare i verkligenheten. Sedan var jag tvungen att åka till kvällens huvudarrangemang, maskeradfest på YFU!
 
Jag var hippie, Ida gudinna och Jonatan Mario-Captain America. 
 
(De två sista ej mina) Måste ge en stor applåd för alla utklädnander alltså.
 
Jag samlade ihop alla skandinavier <3
 
Och posade med mina två flaggor. Sedan följde Jonatan med hem och så däckade vi direkt.

En Stgo, Tamy style (+ un poco YFU) 1

ÄNTLIGEN var vi hemma i Santiago. Medan de andra väntade på sina värdfamiljer gick jag hem själv med min packning och nycklar till Tamys lägenhet. När jag kom in genom dörren med sömn/dusch/mänsklig isolering som högsta livsönskningar möttes jag av detta.
 
Tur att ni inte kan spanska (eller a, "slut" betyder ju end liksom ;) Och Shaliek ska föreställa kärlek) men bland massa instruktioner, några med tvivelaktig relevans, ville hon tydligen att jag skulle komma till hennes universitetscampus och fira med henne och hennes ingengörskompisar att de skrivit klart ett slutprov. Okejdå. Så efter dusch, kaffe och tankeboksskrivning tog jag tuben dit.
 
Blev lite starstruck av de ståtliga campusbyggnaderna och alla snygga studenter med hjärnor och ryggsäckar fullproppade med information och framtidstro. Var också gött att se Tamara efter några månader isär.
 
Firande på en sketen pub, sedan iväg till ett annat ställe där jag lyckades träffa Moñi! Men i all glädje glömde jag fota.
 
Bara en sedel med politiskt budskap rörande mitt Patagonia. "Patagonien säljs inte"
 
Whatsappade en bild till Tía Karin för att visa denna legendariska återförening. Helt ok första dag om ni frågar mig.
 
Nästa dag åt jag lunch med Magaly! Mycket givande stund, som vanligt med henne.
 
Jag hade köpt en supermjuk och len lamatröja åt León som han kommer växa i om ett tag. Sedan tog jag tunnelbanan till ännu en okänd stadsdel för att träffa finskan Aurora och laga köttbullar! Den kvällen skulle vi nämligen ha "International dinner" på YFU-kontoret.
 
I ett köpcenter stor musikhörnor utplacerade och just i den här stunden flödade musik från Amelie från Montmarte bland butikerna. Jag blev såklart salig och vi spelade en stund vi med.
 
Okej, vi gick vidare och köpte maten.
 
I production! Vi fick vara i hennes värdsfamiljs kök. Där svettades vi runt med tyskan Muriel i flera timmar.
 
Lite pinsamt att jag som svensk inte skulle klara mig en sekund utan mormors pedagogiska instruktioner på mail. Hur som, när allt äntligen var färdigstekt åkte vi iväg.
 
Kolla så fint de gjort det!
 
Jag myser och äter med alla utbytisar och Tamy som kom som "familj".
 
Efterrättstallriken!!!! Kanelbulle, kladdkaka, risgrynsgröt, pannkaka, grädde!!!!!!! Orkade kanske ta en tugga av allt, sedan var jag proppmätt. Köttbullarna försvann superfort så hann smaka en.
 
Talangjakt! Jag och Tamy skämde ut oss totalt med ett mycket pinsamt och misslyckat uppträdande med Propuesta indecente.
 
Äej men vaFAAN YFU Chile! Där slog ni allt huvudet på spiken! NEJ Sverige är inte Schweitz! "Är ju fan deras jobb att veta skillnaden" som Ella fint uttryckte.
 
Glad gruppbild. Sedan stack jag och Tamy ut i natten igen.

JAG SÅG PRECIS VÄRLDENS BÄSTA TV-PROGRAM

Hade långtråkigt och gick in på SVTplay och såg bland annat Trädgårdsmåndag och...
 
<3 FISKA MED ANDERS SPECIAL <3
 

Alltså!!! Har nu suttit och skrattat för mig själv i en halvtimme.Hans dialekt! Kläderna! Den fåordiga Petrus! Specialeffekterna! Den dramatiska musiken! Att det är ett barnfiskarprogram! Jag älskar Anders!!!
 
 

Praktexemplar till kontaktannons på nätet

 
Jag heter Tove, Tobé, Tubee, Tåve, Youtube, Tubecker, eller bara ella (hon) och så pekar de på mig. 
 
Jag är för tillfället lite skolstressad men har bestämt mig för att testa att prestera dåligt och se hur jag känner mig. Jag är också förväntansfull inför helgen då 3 födelsedagar ska firas.  
 
Jag är bra på att promenera, komma i tid, klara saker på egen hand och musik.
 
Jag tycker mycket men säger desto mindre. Annars tycker jag att mina kompisar är fantastiska människor.
 
Jag är dålig på att hälsa på folk och ta första steget.
 
Jag läser ”Boquitas Pintadas” av argentinske Manuel Puig men väntar på bokpaketet från pappa som aldrig kommer?!? (Ja, det är en pik, vill ju hinna läsa innan jag ska hem igen).
 
Jag gillar mig själv, mänskliga rättigheter och att ha mysigt.
 
Jag sjunger svenska folkvisor i moll i duschen, födelsedagssången på fyra språk på Juanitas födelsedag och när jag dansar.
 
Jag älskar mina tre familjer och min dator.
 
Jag är inte speciellt bra på skönhetsprylar och sånt.
 
Jag föredrar naturlighet, vilket kan appliceras på fantastiskt många ämnesområden. 
 
Jag tycker om att tänka på framtiden. Gud så kul jag kommer ha det!
 
Jag är beroende av att lyssna på musik. Har lurarna i när jag går, pluggar, väntar… 
 
Jag har på mig skoluniform. Ni anar inte vilka variationsmöjligheter som finns! (eller inte) Kavaj eller ej, och om; knäppt eller oknäppt?, strumporna ovanför eller nedanför knät?, skjortärmarna nere eller uppkavlade? Livets stora frågor!
 
Jag dricker helst te, kaffe eller varm choklad. 
 
Jag lyssnar på spanska, Romeo Santos, Daddy Yankee, Carlos Vives, filmmusik, svenska artister, morgonpasset i P3 och allt där emellan.  
 
Jag blir arg och frustrerad på ineffektiviteten och orättvisan i den chilenska skolan. 
 
Jag blir rädd när jag är på väg till sociala sammanhang även fast det sedan blir kul. 
 
Jag är pinsamt dålig på att inte äta choklad, eller något som innehåller choklad. Fast varför ska det vara en sak att vara dålig på?
 
Jag är uppväxt på Kungsholmen, Danderyd, i skärgården och hos mormor och morfar.
 
Lista lånad utav bloggerskan Flora.

La mitad y chileno

Nu har halva tiden gått. Glaset är halvfullt och halvtomt på samma gång. Lika mycket Chile som jag fått kommer jag nu att få. Som det stod i ett brev från YFU Sverige; först är det mycket ”sådd” och nu har stunden kommit för att ”skörda”. Jävlar vad fort det har gått.

För att fira denna milstolpe på mitt maraton i kuperad terrängmiljö kan jag presentera mitt språk; chilenskan! Att jag inte gjort det tidigare? Det kan såklart hjälpa med förkunskaper i spanska men ska försöka förklara tydligt.

Ordet ”po”. Kan sägas efter nästan vad som helst. Sipo, nopo, yapo, pero puedes caminarpo. Kommer från “pues” och är lite som svenskans “ju”. Gör allt man säger lite betydelselösare, ingen big deal, vänligt.

Om man ska snacka grammatik så skippar de vosotros-formen helt. Inget hablaís utan ”ni” och ”de” blir samma grej ungefär, alltså ”hablan” betyder både ni pratar och de pratar och man fattar vilken av samanhanget.

De svär som fan. Jag kan nog fler könsord på spanska än på svenska. Används mest hos ungdomar såklart och Juantina tjatar alltid på barnen att inte svära men visst kan hon dra till med några ord hon med. Ett ord som överanvänds något brutalt är ”weon”. Har egentligen ingen betydelse men jag tycker det är lite som dude, fast ohyffsat. Weon är någon dålig, weona är den feminina formen (även svärord måste ju användas korrekt) fast används också för kompis, polare. En gång lyssnade jag extra noga på en kille som pratade och typ hälften av orden han sa var po och weon. En klassisk fras som summerar upp chilenskan är ”ya po weon”. Ungefär amen komigen då. När jag väl tänker efter kan weon användas nästan som ett kommatecken, så ofta sägs det.

Sedan finns det såklart ord som är helt annorlunda från resten av spanskan, som bara används i Chile. Som bil: auto (och ej coche som i Spanien), pengar: plata, 1000 pesos: luca, fest: carrete, pojk/flickvän: pololo/a, avokado: palta

Det är ofta som ett tjejnamn sägs i bestämd form, alltså la Señora, la Pati. Kanske händer det för killnamn också men har inte hört det. Alltså: ”Dile a la Rosita que venga, y la Tove, ¿dónde está?”

Saker blir små. Så som vi svenskar överanvänder ”lite”. Substantiv får ändelsen ito/a. Jugo – jugito, Juana – Juanita, perro – perrito, flacita. Sista ordet är lite kul tycker jag för i spanskan kan man få in tre saker i ett och samma ord. ”Flacita” säger liten smal flicka, till exempel. Det här med att förminska saker gör det med gulligt och kärvänligt.

Cachai? Fattaru, hajaru? Överanvänds också. Ett verb som böjs som alla andra. Cacho, cachas, cacha, cachamos, cachan…

Sedan finns tusen andra så uttryck som: altiro – right away, chucha! – oj! Skit!, filo – strunt samma/okej, ni cagando – aldrig i livet/no way, la raja! – asbra!, wea – sak (fast ohyffsat), bacán! – grymt! Super!

Sedan snackar de slarvigt och tar ofta bort s:en på slutet. Detta har jag lyckats kopiera jättebra men det får jag tydligen inte glädjas åt för Tamara blir galen på att jag inte uttalar dem. När jag väl tänker efter pratar vi svenskar också superslarvigt. När jag försöker lära chilenare att prata svenska går det sådär. Hej, hur mår du, jag heter Tove = hei hu måru, ja hete Tove. Cierto? (ellerhur?)

 

 

Mi mejor cumpleaños

Var ska jag börja. Jag trodde inte det var möjligt att uppleva så många betydelsefulla saker på en och samma dag. Min artonårsdag var helt fantastisk. Även fast de där barnsliga mysiga födelsedagskänslorna inte riktigt fanns där. Fast det är klart de försvinner när man fyller vuxen! Vädret bjöd mig på allt det kunde; kyla, värme, blåst, vindstilla, sol, regn, snö, skymning och gryning. Vi börjar vid början tycker jag. Nämligen klockan 19:00 dagen innan då jag biologiskt sett fyllde år i Sverige. Fast det märkte jag tyvärr inte i stunden för då lyfte jag skrot på gymmet (eller rättare sagt nervöst provade lite konstiga maskiner och frågade diverse muskelknuttar). På kvällen var det dags för min kompis Rodrigos artonårsfest! Pizza och härliga människor. Vid det chilenska tolvslaget sjöng alla för mig och senare ringde pappa från Sidney och grattade, ååh min fina fina pappa!
Klockan 10:30 på morgonkvisten vaknade jag själv, hittade lite facebookhälsningar och email från svenskarna och sjöng ja må hon leva tyst för mig själv. En lite stund senare blev jag firad av mina underbara värdföräldrar med tårta och frukost på sängen. Sedan fick jag världens bästa födelsedagspresent. Hela familjen ska på kryssning till glaciärerna i Patagonien!!! Jag blev så otroligt glad och är så tacksam! Redan nästa vecka bär det av!
Jag och Pati lagade "pebre"; en chilensk sås bestående av bla tomat, vitlök och koriander (såå gott, pappa det skulle du älska) inför en grej senare idag. Klockan 12 var det dags för prat med mamma. När hon i skyperutan visade upp födelsedagskoppen med choklad, födelsedagsljusen och en blombukett brast jag i grin och hon med. Gud så jag gråter jämt. Men här fanns ingen tid att förlora! Yuyú kom och så promenerade vi till andra sidan stan för att äta sushi!
Jag tycker egentligen inte om sushi ju men måste säga att den chilenska är jättegod! Hur det nu kan vara så, men den är liksom smetig och wonderbaar!
Vi gick till torget. Vi tittade på turistgrejer och konverserade med mysiga amerikanare som alltid älskar allt och alla.
Och! Jag köpte äntligen en llamamössa! Alltså lyckan! Ni som känner mig vet hur mycket jag älskar mössor. Lagom paradoxalt att fylla 18 och se ut som 12. Och, det blåste mycket ja.
Eftersom denna stod i kylen bjöd vi över Pedro och käkade och hade det trevligt. Jag skypade också ett litet tag med mobbo Anders och kusinerna. Plötsligt ringer Juanita och säger, nej mer ropar, att jag har vunnit en resa till Antarktis och att jag skulle skynda att hämta mitt ID och att hon snart skulle komma och hämta mig. Med spanskan och det hon faktiskt sa var förvirringen stor. Yuyú förklarade en gång till och jag sprang runt och letade efter grejer, sa que? va? what? och "eeeh jag tror jag har vunnit en resa till Antarktis och jag kan inte prata mer" till de stackars svenskarna i mobilen och mina kompisar iakttar mig och skrattar och i mitt huvud finns allt och inget. Vi åker allihopa till skolan där Antarktisutställningen är. Såhär är grejen: I lokaltidningen har det funnits kuponger till ett lotteri med priset en dagsresa till Sydpolen med en valfri person. I skolan såg jag en tjej fylla i en. Juanita sa vid en lunch att hon skulle fylla i kuponger med mitt namn, som ett skämt. Men sagt och gjort, en av de 6 hon klippt ut blev dragen. Vilken jävla helvetestur. Tamy förklarade att många nu var bittra eftersom lotteriet var till för los Magallanes och så får en utlänning lotten. Men vi fick det bekräftat att det funkade ändå OCH JAG SKA FÅ ÅKA TILL ANTARKTIS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! När och med vem är inte bestämt än. Men alltså jag är så tacksam för denna gåva från ovan, så glaaad! Det är som en dröm. Det är inte många människor som får möjlighet att åka till Antarktis. Vi åkte hem och försökte lugna ner oss. Samtidigt får Tamara reda på att hon med stor sannolikhet (det är ej helt bekräftat) fick brons i en nationell matematiktävling! Fatta vad coolt att hon är tredje bästa i landet! Dags för nästa sak denna galna dag. Jag fixade mig, plockade på min pebre, avokados och chucrut (vitkål i vinäger) för träffas med alla tjejer i klassen för att äta completos!
Förvåningen när min klasskompis Flo hämtar upp mig med hennes vrålåk till bil! Vi plockar upp Gabi och accelererar bort till Coni. Där mosar vi avokados och mölar i oss chips med resten av tjejerna.
Mättnaden efter en och en halv completos men gud så gott. Och jag har så fina klasskompisar! <3
Vid 12 drar vi vidare till en tjejs hus och hänger där ett tag. Här snapchattar Gabi och jag. Tillslut kom the moment; jag skulle få gå på klubb för första gången och visa upp mitt ID och säga ja, jag är arton! Väl när det gällde råkade jag ta upp mitt gymkort istället, att man aldrig lyckas. Väl inne var det superkul och vi dansade oss svettiga och jag kom i säng vid 6 medans det ljusnade utanför fönstret. Tack allihopa. Tack alla chilenare för att ni gjorde min dag så bra. Tack alla svenskar för gratulationerna på fb, mail, blogg, telefon och skype. Känns så skönt att ni fortfarande finns. (Idag vaknar jag 12, går inte ut, äter choklad och pluggar inte. Någonstans måste man ju kompensera.)

Nu kan jag dö känd

Asså. Knäppaste grejen. Vi hade körrep som vanligt och plötsligt kommer TV-killar in och börjar filma oss. Det var inför vår körresa till Argentina och körfestivalen. Såklart sjöng vi sämre än vanligt, haha. Och herregud de zoomade in på mig, såklart. Hörde att de ville intervjua mig också men det skulle ju bli lite svårt med språket där. Om ni känner er osedda och normala, åk till ett ställe där ni är de enda blonda. 
 
HAHAHAHAHA.
 
Här är länken till hela videon:
http://www.24horas.cl/regiones/austral/alumnos-del-colegio-britanico-viajaran-a-cantar-a-argentina-818507
 
Nu fick ni också höra hur chilensk spanska låter. Detta är alltså det enda jag hör och måste förstå mig på.
Later!

GIG & GIVE

Nu blir det känslosamt. Vi musiktvåor hade vår konsert i tisdags. Och det var alldeles underbart. Innan repade vi nästan konstant och klockan 2 började genrepet men världens bästa ljudtekniker, Arvid, som pratade dalmål.
 
Vi gick och köpte middag. Här posar jag med M&Ms, chokladvatten, omatchad sallad, tofsar och photo bomber. Angående tofsarna; tidigare på dagen hade vi dansuppvisning och vi körde 90tal och What is Love och jag trivdes fantastiskt i denna frisyr!
 
 
Fotona nedan är tagna av Frida, en smattrande applåd för underbar exponering! Åh, mitt hjärta fylls över av kärlek till dessa människor.
 
Och dessa har Astapasta tagit:
Det sista framträdandet då jag sjöng och kvällens look. Fett cool. Jackan är mammas och utochinvänd.
 
Mina tre favoritpersoner på fel plats i världen; min busshållplats på Odenplan. 
 
Jag kommer sakna att musicera med er så otroligt mycket. Det har varit två fina år. 

Lotta Lundgren

Via en lång historia hittade jag den här tumblrn. Jag älskar Lotta Lundgren, har jag kommit på. Såg alla avsnitt av Historieätarna, brilliant. Hennes sommarprat var också ett av de bästa.
 
http://lottalundgrengifs.tumblr.com/ För guds skull.
 

Collin i Istanbul VIDEO

Igår träffades vi igen och tittade på alla bilder från Istanbulresan. Sofia och jag klippte ihop en video med alla videoklipp hon filmade när vi var där. Så mycket minnen! Vi skrattade konstant när vi gjorde den. Det är så mycket internskämt i den så för utomstående syns väl bara toppen på isberget, I guess. Aja. Låt mig presentera Sofias och mitt mästerverk genom tiderna:
 

GISSA VAD MAMMA OCH JAG LAGADE TILL MIDDAG


Go Pro Trumbone

 
 
Duet Deluxe.
 
Jag dör.

Filmmaraton Deluxe

Här kommer de filmer vi såg i fjällen. Känns bra att tanka huvudet fullt med nya filmer, så att man säga "ah den ja" så fort någon nämner en film. Okej, Bamse var väl till för nostalgin. 
 

Life of Pi

 
 

Astrid och min tantdag

Nu när det är höstlov ska man vara kulturell och ta vara på Stockholms kulturliv. Det tyckte i alla fall Astrid och jag. I onsdags (efter att jag hade varit på en tandläkarundersökning som jag råkade boka 8.10 på morgonen) träffade jag Astrid och vi satte oss i Stadsbiblioteket i några timmar och studerade bland andra intelligenta studenter. 
 
Astrid, som inte hade besökt denna vackra byggnad innan, tog kort.
 
Sedan begav vi oss genom stan till Nationalmuseum. Här är jag vid en häststaty.
 
Där var det gratis inträde för tanter under 19 år! Vi beundrades av kvinnliga konstnärers tavlor från 18-1900 tal och åt pumpasoppa och tjuvlyssnade på damerna bredvid oss som hade tuperat hår och mindes diverse döda släktingar.
 
I presentshopen pillade vi på målarböcker, onödiga designade köksredkap och provade humörsringar. Jag var cool och Astrid var neutral. 
 
Den här produktinformationen. "Kunderna kommer ofta med synpunkter som "WOW" för dess utseende och hur väl den fungerar". Det är en handtork.
 
Vi avslutade vårt besök med fotografering. Jag försökte fota med Astrid nya telefon. Som ni ser levde jag ut min tantsida till fullo. 
 
Hemma försökte vi skriva en låt av klyshiga sångtexter men det gick sådär. Istället översatte vi en 1D-låt så att den handlade om tonårskillars dåliga självkänsla istället för att det ska va så synd om oss klart instabila tjejer. För att avrunda denna fantastiska dag åt vi chokladtårta och läste varsin tidningsdel i tystnad. 
 
På återseende.

HIPSTER

I helgen hade jag min halv åtta hos mig-middag. Temat var HIPSTER. Gud. vad. kul.
 
Okej. Dip dye, mittbena, mörka ögonbryn, glajjor, lagom skum tröja (mormors) med batik, tygpåse och gemörhängen som inte syns.
 
Och med denna stereotypiska pose visar jag min rumpa i überkorta jeansshorts med synliga fickor och hipsterskor (mammas gamla, riktigt sköna faktiskt!)
 
Oh, hipsters, vad skulle man annars underhålla sig med om inte med ert mode? 
 
Jag var inte ensam!
 
 
 
 
Och så två traditionsenliga gruppbilder!
 
Mamma och jag var ute i skogen tidigare den dagen och plockade massor av svamp så det fick bli kantarelltoast till förrätt. (Det luktar perfektion!)
 
Och så en soppa med lite av allting, och nybakat bröd. Efterrätten försvann innan jag hann fota den men det var cheesecake.
 
YOLO YOLO YOLO YOLO YOLO YOLO YOLO YOLO YOLO YOLO YOLO YOLO YOLO YOLO YOLO
 
Sedan bjöds det upp till dans till de ljuva tonerna av svårtolkad hipstermusik. Inget illa menat där dock, alla låtar fanns innan på min Spotifylista.
 
Vad är oddsen att alla tog med sig hipsterglasögon? Ganska stora. 

Tidigare inlägg
RSS 2.0