Already have done it
I brist på annat kan jag väl visa bucketlist-bilder. Dock inte det jag vill göra utan det jag redan gjort. En del är så självklara för mig att ha gjort och andra låter så fantastiska fastän de inte alls var så speciella (skulle kunna skriva "tolkningsfråga" under varje bild, haha). Att rada upp dessa dramatiska bilder på en gång får mitt liv att se så otroligt bra ut. Men varför klaga över det, nu kör vi!
Businessmöte
Denna höst är det dags igen, vi tjejer (da fearsome four som vi nu kallas på fb) drar igång ännu en säsong Halv åtta hos mig! Första middagen höll Astrid i; temat var det geniala Kontor/business.
HAHA Vilken tönt kom på hur vi skulle så? Hur som haver: Jag som ansvarig för international affairs på investföretag (mamma var eld och lågor över denna dresscode, jag fick hindra henne ungefär vid två par skor), Astrid som Anders Borg (till och med ring i ena örat!), Jossan som sekreterare och Ellen som kontorsråtta (också kallad Toffeln).
Arre fick inte vara med. För kort.
Okej, nu vet vi hur vi såg ut.
Vi åt middag och berättade om allt som hänt (dom berättar om snygga killar i deras skola (bra då vet jag)) och vad som förhoppningsvis kommer hända.
Jag hade donut, pärlörhängen och namnskylt.
Det roliga är ju att jag trivdes i kontorskläder. Mammas kostymbrallor är såå sköna!! Så bra passform och samtidigt så strechtiga!
Min man Arre.
Han har några fina sidor, jag lovar.
Även de allra mossigaste kontorsråttorna kan vara snygga.
Måste bara visa den gudomliga chokladtårtan. Eller mer chockladmoussekaka med chokladglasyr. Aaaarrrggghgh. (Annars får jag ursäkta mig för den usla bildkvalitén. Detta var inte en bra fotodag.)
Sedan dansade vi på vardagsrumsgolvet, vilket har blivit tradition varje gång vi ses. Får inte visa de underbart smickrande dansbilderna men denna kan väcka er fantasi.
Mitt huvud kastas upp och ner
Måste lätta mitt hjärta. Sånt man gör när man har en blogg.
I helgen var det deppigt för jag fick två jobbiga besked på en och samma gång. Dels att jag inte fick ett barnvaktsjobb (jag är DESPERAT efter en inkomst) på grund av att jag inte tålde deras katter. Sedan att jag inte kunde åka till Chile för att jag tydligen var för gammal och för mina allergier. Allt jag har tänkt på varje dag krossades, bara sådär. Allt kändes så orättvist. Jag som har sökt jobb som en dåre och som verkligen ville bort ett år; att tänka att "nähä, får väl stanna i Sverige nästan år också" var så deprimerande.
Plötsligt får jag ett sms av en mamma (hade lagt upp en annons om barnvaktsjobb på grannar.se) som ville ha hjälp. En ängel från ovan! Så efter ett besök hos dom några dagar senare har jag ett jobb! Äntligen! Den dagen ringde också mamma. Hon hade skickat ett mail till YFU och frågat varför det inte gick och förtydligade mina allergier (alla som känner mig vet hur komplicerade dom är) och nu sa hon att jag ändå kunde åka till Chile!! Idag hade vi också fått alla papper man ska fylla i, så nu är det igång!
Och kan väl fortsätta med att det positiva. Tex har jag kört bil på motorväg in till stan! Och igår sprang pappa och jag 3,4 km, rekord! Och det bästa av allt det här är att när jag stretchade kunde jag nudda mina tår!
Okej, nu taggar vi ner.
Hejdå.
Lite mer Edsgarn
Här kommer "några" favoritbilder från de följande dagarna på Edsgarn. Förrutom alla möjliga familjer som var där så hade jag 3 kompisar där. Astrid, Ellen och Lovisa!
Och det var det sista vi får se av min sommar 2012.
Georgia
Georgia är jazzens stolta klassiker. Här framförs den av Ella Fitzgerald (i Stockholm!), en av mina sångidoler. Nu ska jag försöka mig på den på sången, det ska bli kul!
Edsgarn med Ella
Idag skypade jag med Ella i över en timme. Älskar att sitta där nyvaken i morgonrock och prata med Ella, som har två hoodträjor på sig, om allt som händer här och allt som händer där. Det är nu en månad sedan hon åkte till Down Under (har hört att man kan säga så) och då kan jag ju visa bilder från när hon besökte mig på landet i somras.
Kan förvarna att det kan bli lite klyshigt. Men om det är nån gång man får vara det är det ju tiden innan två personer inte får träffa varandra på två år.
Vi bodde ute i lilla stugan, Ella och jag. Det här är en av mina favoritbilder.
Vi fiskade, DISEKERADE, filéade och åt fisk.
Spelade kort med småsyrrorna. (Dom var för övrigt på mig och alla mina populära kompisar som myggor hela 2 veckor)
Aaauuuurrrrggghghgh (från långt ner i strupen)
Här sitter jag och filosoferar på stoltheten själv, f18 Hobie Cat Wild Cat. Pappa tog ut oss på en tur, Ellas första på en katamaran. Vi körde i över 17 knop (sjukt fort) med ena skrovet över vattenytan, var ute i trampets, kapseisade, räddade av motorbåt med reggaemusik, välte tillbaka båten och åkte hem igen. Men Ella är redan äventyrsskadad så detta var ingenting för henne.
Kommer inte på något djupt att säga, bilden säger väl allt det där sorgliga, vackra etc.
Vi skrev på våra skor.
Och så åkte hon iväg med bussen. Inga tårar dock, vi är så dåliga på det. Och sen kan vi ju glömma att jag vid detta tillfälle visste om överraskningsfikat som var några dagar innan hon åkte, haha.
Du är bäst Ella. Vi ses snart.
Paus från logaritmerna
Sjunger för tillfället med i Linnea Henrikssons låtar. Väldigt kär/obegripligt ensam är så otroligt bra för att vara sådan renodlad pop och texten i Jag vet nåt som inte du vet är KLOCKREN!
Annars bläddrar jag frustrerat mellan mattetalen och facit för alla fel med alla logaritmer och exponentialfunktioner. Sedan har man också en idrottsuppsats på ENGELSKA om hur man ska träna dessa 6 kommande veckorna. Bra grej ioförsig, antar jag.
Wisconsin, USA 5
Här kommer absolut sista delen på USA-resan.
Sista dagen skulle vi ta vara på. Vi tänkte, på något logiskt sätt, att vi gör jättemycket grejer innan jag åker så att jag skulle kunna sova på flyget. Tanken var väl bra , antar jag. Så klockan 6 åkte vi till ett naturreservat med en jättefin strand.
Vi gick en smal stig precis vid en brant klippvägg vid vattnet. Redan nu på morgonen var det varmt.
Det var helt otroligt vackert.
Äntligen kom vi fram till stranden.
Min högt älskade sandeler från Walmart.
Sen försvann det.
Och så vidare.
Vi åkte tillbaka genom majsfält.
Och villaområden.
Kolla det här! En regnbåge i en attenspridare!
Och en klängerväxt som ser ut som en dinosaurie! USA är väl ett fantastiskt land.
Ja, såhär ser det ut ungefär överallt.
När vi kom hem var Kris där så vi vindsurfade!
Men titta, den är uppe!
Kris grejade det lite bättre än vad jag gjorde. Efter några smärtsamma sekunder ramlade jag i av mig själv för det var så jobbigt i ryggen!
Kali körde också en stund.
Sedan var det dags att packa och säga hejdå till grandmaDee. Kris, Meluska, Kali och jag åkte till Green Bay och och shoppade i en mall några timmar. Under tiden smälte alla mina chocolate chips-påsar till en enda stor klu,p i bakluckan på bilen i den 40gradiga värmen. Sedan bar det av till flygplatsen och jag sa hejdå till alla och flög hem till Sverige. Resten är historia!
Youth
(Ja, rubriken är en låttitel. Man måste ju verka mystisk.)
Idag var det gymnasiets första kemilabb! Det är därför man valt natur, för att nörda runt i skyddsglasögon, hälla farliga kemikalier och bli så otroligt glad när experimentet lyckas.
Detta är då en presentation av en pågående destillation, gott folk. Destillation av kopparsulfat och diväteoxid.
Annars så kan jag visa en bild på en pärlplattesjöhäst jag gjorde någon gång. Hedda insisterade på att spara den för den var den vackraste pärlplattesjöhästen hon hade sett.
Wisconsin, USA 4
Följande morgon gick vi upp till vägen där vi såg trilatontävlande snabbt cykla förbi. Vi hejade på och jag fotade.
Vissa var glada och vinkade tillbaka. Man kunde tydligt se vilka som tävlande på liv och död.
En fick hjälteaktigt dra sin kompis.
Dagens största händelse var att vi stack till en farm! Eller, inte en riktig bondgård, för poängen var att man skulle mata gulliga killingar och klappa hästar. Men det var såå kul för alla djur var såå söta!
Jag var glad, som ni ser.
Trots att den bara var en låtsasgård var den väldigt fin.
Kolla rufset!
Nykläckta kycklingar! Äggskalen ligger precis bredvid.
Ena hästen var skitstor!
Kalis face!
Påfåglar!
Fast man har sett dom på bild många gånger är de ändå lika häftiga.
Denna hane försökte impa på bruden och skakade så att hela solfjädern prasslade men hon var inte alls intresserad av hans tönterier.
Så han gav upp.
Han pratar ut om misslyckandet, man to man.
Albinokanin!!!
De hade också en fin örtträdgård.
Det ser ju lite jobbigt ut det här. Både för mamman och kultingarna.
Nu ska ni få se en underlig sak. Vad gör man med träden om de råkar stå i vägen för elledningsstolpar?
Så skumt! Det ser ju faktiskt helt stört ut! Men sen börjar jag tänka... hur gör vi egentligen med våra träd vid stolparna i Sverige?
På kvällen hälsade vi på Kalis mamma. Vi lagade Mac n' Cheese och såg på bästa filmen 21 Jump Street.
Nu finns det bara ett inlägg till på denna USA-resa!
Vad händer i september?
I helgen var jag i Uppsala hos Sofia och Ulla. Tänk att det tar lika lång tid att åka tåg till en annan stad som det tar att åka till skolan. Sofia och jag satt mest i soffan och tittade på gamla barnfilmer som vi såg flera gånger när vi var små och berättade allt som har hänt sedan vi sist sågs (alledeles för länge sedan). På lördagen tog vi på oss alla regnkläder vi kunde hitta och gick ut i det oändliga regnet. Vi gick genom blöta ängar med hoppande rådjur i tills vi återvände hem, några timmar senare. På söndagen var alla tre sjuka, trots alla scones och tekoppar.
Just nu är det måndag och jag är sjuk. Fast bara sådär lagom sjuk, så att man kan njuta av att vara hemma från skolan. Stackars pappa, som också var sjuk, ville att jag skulle laga pannkakor till honom och mig. Okejdå, för det är ganska mysigt att steka pannkakor till en sjuk pappa. Sedan gick jag den långa vägen till pianot, lite för fort för min kropps bästa, och övade mollskalor och finjusterade drillar.
Jag har också kommit på att när jag tänker på september kan jag inte minnas något som hänt då. En ganska jobbig tanke tycker jag. Jag får väl ta hjälp av bloggen. Tack och lov att jag har den.