Descanso entre aventuras maravillosas
La mitad y chileno
Nu har halva tiden gått. Glaset är halvfullt och halvtomt på samma gång. Lika mycket Chile som jag fått kommer jag nu att få. Som det stod i ett brev från YFU Sverige; först är det mycket ”sådd” och nu har stunden kommit för att ”skörda”. Jävlar vad fort det har gått.
För att fira denna milstolpe på mitt maraton i kuperad terrängmiljö kan jag presentera mitt språk; chilenskan! Att jag inte gjort det tidigare? Det kan såklart hjälpa med förkunskaper i spanska men ska försöka förklara tydligt.
Ordet ”po”. Kan sägas efter nästan vad som helst. Sipo, nopo, yapo, pero puedes caminarpo. Kommer från “pues” och är lite som svenskans “ju”. Gör allt man säger lite betydelselösare, ingen big deal, vänligt.
Om man ska snacka grammatik så skippar de vosotros-formen helt. Inget hablaís utan ”ni” och ”de” blir samma grej ungefär, alltså ”hablan” betyder både ni pratar och de pratar och man fattar vilken av samanhanget.
De svär som fan. Jag kan nog fler könsord på spanska än på svenska. Används mest hos ungdomar såklart och Juantina tjatar alltid på barnen att inte svära men visst kan hon dra till med några ord hon med. Ett ord som överanvänds något brutalt är ”weon”. Har egentligen ingen betydelse men jag tycker det är lite som dude, fast ohyffsat. Weon är någon dålig, weona är den feminina formen (även svärord måste ju användas korrekt) fast används också för kompis, polare. En gång lyssnade jag extra noga på en kille som pratade och typ hälften av orden han sa var po och weon. En klassisk fras som summerar upp chilenskan är ”ya po weon”. Ungefär amen komigen då. När jag väl tänker efter kan weon användas nästan som ett kommatecken, så ofta sägs det.
Sedan finns det såklart ord som är helt annorlunda från resten av spanskan, som bara används i Chile. Som bil: auto (och ej coche som i Spanien), pengar: plata, 1000 pesos: luca, fest: carrete, pojk/flickvän: pololo/a, avokado: palta
Det är ofta som ett tjejnamn sägs i bestämd form, alltså la Señora, la Pati. Kanske händer det för killnamn också men har inte hört det. Alltså: ”Dile a la Rosita que venga, y la Tove, ¿dónde está?”
Saker blir små. Så som vi svenskar överanvänder ”lite”. Substantiv får ändelsen ito/a. Jugo – jugito, Juana – Juanita, perro – perrito, flacita. Sista ordet är lite kul tycker jag för i spanskan kan man få in tre saker i ett och samma ord. ”Flacita” säger liten smal flicka, till exempel. Det här med att förminska saker gör det med gulligt och kärvänligt.
Cachai? Fattaru, hajaru? Överanvänds också. Ett verb som böjs som alla andra. Cacho, cachas, cacha, cachamos, cachan…
Sedan finns tusen andra så uttryck som: altiro – right away, chucha! – oj! Skit!, filo – strunt samma/okej, ni cagando – aldrig i livet/no way, la raja! – asbra!, wea – sak (fast ohyffsat), bacán! – grymt! Super!
Sedan snackar de slarvigt och tar ofta bort s:en på slutet. Detta har jag lyckats kopiera jättebra men det får jag tydligen inte glädjas åt för Tamara blir galen på att jag inte uttalar dem. När jag väl tänker efter pratar vi svenskar också superslarvigt. När jag försöker lära chilenare att prata svenska går det sådär. Hej, hur mår du, jag heter Tove = hei hu måru, ja hete Tove. Cierto? (ellerhur?)