I tisdags gick alltså jag och värdpappan till DAPs huvudkontor; flygbolaget som flyger till Antarktis. Det är vi två som ska åka, pappan och jag. Han fnittrade under hela visiten och promenaderna dit och tillbaka. Där fick vi möta de ansvariga för tävlingen och fick lite information. Resan blir av någon gång i sena februari och jag kommer få åka tillsammans med två ungdomar som vann utställningen om Sydpolen. Känns konstigt att jag inte gjort något arbete för att förtjäna denna resa, jag råkade bara vinna ett lotteri jag knappt visste jag var med i! Tidningen kom dit med intervjuare och fotograf och så blev jag plötsligt intervjuad på spanska om vem jag var och vad jag tyckte om Punta Arenas och den kommande upplevelsen. Vet inte om jag yttrade något vidare vettigt, inte det lättaste med ljudinspelare och kamera riktad mot en och PÅ SPANSKA med fett ändå, för dagen efter fanns artikeln på en helsida i lokaltidningen!!! Sedan posering med diplom och fotografering, tackanden och gratulationer. Gud vad jag känner mig hedrad. HÄR KAN NI LÄSA ARTIKELN: http://www.laprensaaustral.cl/cronica/alumna-sueca-de-intercambio-fue-la-ganadora-de-viaje-a-la-antart-32312 Jag förstod faktiskt allt när jag läste den, dels för att jag visste vad det handlade om. Översätt den ni för att se vad som står! Som överdrivet mycket grädde på moset åker familjen på en 4 dagars kryssning till glaciärerna imorgon och jag är såå PEPPAD! Gud vad mycket jag får uppleva. Hade ej räknat med allt detta när jag ansökte till utbytesår i Chile. Tack.

Men hej! Tänkte berätta om tisdagen som var extra fin. Eller innan vill jag visa en middag jag åt för mig själv för några dagar sedan. Avokado med pebre och två empanadas, en med ost och en med köttfyllning. Och lyxiga chokladpraliner som jag fick av min chilenska farbror. Okej, nu så. Jag vaknade utvilad och med en känsla att allt var möjligt. Nu var det Rodrigos tur att bli grattad på födelsedagen. I skolan blev det några koncentrerade stunder av plugg vilket behövdes. På lunchen gick jag, Yuyú och Pedro ut på stan för att äta. Och det var så varmt?? Helt galet väder. De säger att dessa dagar inte kommer ofta. Heelt underbart. Vi köpte 13 choripanes på det småkända stället Kiosco Roca som var fullt med folk som vanligt. Vi satte oss på en bänk och åt. Vi promenerade tillbaka till skolan men stannade utanför ingången för att sola, que rico! På engelskan läser vi inget annat än Romeo och Julia. Så varje lektion är det högläsning som gäller vilket är mycket underhållande med spansk brytning blandad med Thou art my Romeo osv. Denna dagen lyxade vi till det och gick ut oss satte oss i gräset! Sedan gick Rodrigo och jag och gjorde en sak men det ska jag berätta mer om i nästa inlägg. Centrum var fullt med människor som njöt av solen och jag promenerade lycklig hem. Hemma var det fin-once med tårta. Har käkat så mycket på sistone hahaha. På kvällen cyklade vi till stranden med Reid och Barbara och det var så varmt och vindstilla och vackert. Och det var den dagen!

Var ska jag börja. Jag trodde inte det var möjligt att uppleva så många betydelsefulla saker på en och samma dag. Min artonårsdag var helt fantastisk. Även fast de där barnsliga mysiga födelsedagskänslorna inte riktigt fanns där. Fast det är klart de försvinner när man fyller vuxen! Vädret bjöd mig på allt det kunde; kyla, värme, blåst, vindstilla, sol, regn, snö, skymning och gryning. Vi börjar vid början tycker jag. Nämligen klockan 19:00 dagen innan då jag biologiskt sett fyllde år i Sverige. Fast det märkte jag tyvärr inte i stunden för då lyfte jag skrot på gymmet (eller rättare sagt nervöst provade lite konstiga maskiner och frågade diverse muskelknuttar). På kvällen var det dags för min kompis Rodrigos artonårsfest! Pizza och härliga människor. Vid det chilenska tolvslaget sjöng alla för mig och senare ringde pappa från Sidney och grattade, ååh min fina fina pappa! Klockan 10:30 på morgonkvisten vaknade jag själv, hittade lite facebookhälsningar och email från svenskarna och sjöng ja må hon leva tyst för mig själv. En lite stund senare blev jag firad av mina underbara värdföräldrar med tårta och frukost på sängen. Sedan fick jag världens bästa födelsedagspresent. Hela familjen ska på kryssning till glaciärerna i Patagonien!!! Jag blev så otroligt glad och är så tacksam! Redan nästa vecka bär det av! Jag och Pati lagade "pebre"; en chilensk sås bestående av bla tomat, vitlök och koriander (såå gott, pappa det skulle du älska) inför en grej senare idag. Klockan 12 var det dags för prat med mamma. När hon i skyperutan visade upp födelsedagskoppen med choklad, födelsedagsljusen och en blombukett brast jag i grin och hon med. Gud så jag gråter jämt. Men här fanns ingen tid att förlora! Yuyú kom och så promenerade vi till andra sidan stan för att äta sushi! Jag tycker egentligen inte om sushi ju men måste säga att den chilenska är jättegod! Hur det nu kan vara så, men den är liksom smetig och wonderbaar! Vi gick till torget. Vi tittade på turistgrejer och konverserade med mysiga amerikanare som alltid älskar allt och alla. Och! Jag köpte äntligen en llamamössa! Alltså lyckan! Ni som känner mig vet hur mycket jag älskar mössor. Lagom paradoxalt att fylla 18 och se ut som 12. Och, det blåste mycket ja. Eftersom denna stod i kylen bjöd vi över Pedro och käkade och hade det trevligt. Jag skypade också ett litet tag med mobbo Anders och kusinerna. Plötsligt ringer Juanita och säger, nej mer ropar, att jag har vunnit en resa till Antarktis och att jag skulle skynda att hämta mitt ID och att hon snart skulle komma och hämta mig. Med spanskan och det hon faktiskt sa var förvirringen stor. Yuyú förklarade en gång till och jag sprang runt och letade efter grejer, sa que? va? what? och "eeeh jag tror jag har vunnit en resa till Antarktis och jag kan inte prata mer" till de stackars svenskarna i mobilen och mina kompisar iakttar mig och skrattar och i mitt huvud finns allt och inget. Vi åker allihopa till skolan där Antarktisutställningen är. Såhär är grejen: I lokaltidningen har det funnits kuponger till ett lotteri med priset en dagsresa till Sydpolen med en valfri person. I skolan såg jag en tjej fylla i en. Juanita sa vid en lunch att hon skulle fylla i kuponger med mitt namn, som ett skämt. Men sagt och gjort, en av de 6 hon klippt ut blev dragen. Vilken jävla helvetestur. Tamy förklarade att många nu var bittra eftersom lotteriet var till för los Magallanes och så får en utlänning lotten. Men vi fick det bekräftat att det funkade ändå OCH JAG SKA FÅ ÅKA TILL ANTARKTIS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! När och med vem är inte bestämt än. Men alltså jag är så tacksam för denna gåva från ovan, så glaaad! Det är som en dröm. Det är inte många människor som får möjlighet att åka till Antarktis. Vi åkte hem och försökte lugna ner oss. Samtidigt får Tamara reda på att hon med stor sannolikhet (det är ej helt bekräftat) fick brons i en nationell matematiktävling! Fatta vad coolt att hon är tredje bästa i landet! Dags för nästa sak denna galna dag. Jag fixade mig, plockade på min pebre, avokados och chucrut (vitkål i vinäger) för träffas med alla tjejer i klassen för att äta completos! Förvåningen när min klasskompis Flo hämtar upp mig med hennes vrålåk till bil! Vi plockar upp Gabi och accelererar bort till Coni. Där mosar vi avokados och mölar i oss chips med resten av tjejerna. Mättnaden efter en och en halv completos men gud så gott. Och jag har så fina klasskompisar! <3 Vid 12 drar vi vidare till en tjejs hus och hänger där ett tag. Här snapchattar Gabi och jag. Tillslut kom the moment; jag skulle få gå på klubb för första gången och visa upp mitt ID och säga ja, jag är arton! Väl när det gällde råkade jag ta upp mitt gymkort istället, att man aldrig lyckas. Väl inne var det superkul och vi dansade oss svettiga och jag kom i säng vid 6 medans det ljusnade utanför fönstret. Tack allihopa. Tack alla chilenare för att ni gjorde min dag så bra. Tack alla svenskar för gratulationerna på fb, mail, blogg, telefon och skype. Känns så skönt att ni fortfarande finns. (Idag vaknar jag 12, går inte ut, äter choklad och pluggar inte. Någonstans måste man ju kompensera.)

Just nu sitter jag i skolan. Mina klasskompisar sitter och ritar teckningar med europeiska flaggor till historian och är stressade. Jag frågar varför de slösar tid på att rita istället för att faktiskt lära sig om historia. Ifall teckningen är bra gjort - högre betyg. Egentligen skulle vi ha åkt till en utomhusidrottsplan men det fanns inga bussar så vi fick stanna i skolan, inte gå hem. Satt i datorsalen en stund men sedan stack jag, den mysiga idrottsläraren och två tjejer till ut och joggade upp för trappor, styrketränade och sprintade. Det var soligt och varmt och härligt. Igår var det körkonsert för föräldrarna så idag har vi inget körrep, ganska skönt faktiskt. Ikväll ska jag till gymmet och dansa. Annars har jag faktiskt otroligt mycket plugg just nu, dels för att allt kommer nu efter musikal och tävlingar och allt, dels för att jag varit lat och spelat på min korkad-utbytesstudent-roll lite för länge. Annars är jag arton, 18, ARTON!, om 3 dagar, mierda.

I lördags var det dags för galan! Tamara och jag åkte till hennes kusins frisörsalong och fick våra hår gjorda. Men allt blev försenat och Tamy var jättestressad för vi skulle ha förfest hemma hos oss. Såhär fint blev mitt hår! Snabbt på med klänning och jag och min kompis sminkade oss medans folk droppade in. Tillslut var det alldeles fullt med festklädt folk. Jag och min dejt! Fast ni kan vara lugna, han har flickvän. Sulti smet in och fick gos i soffan. Vid 11 åkte allihopa med taxis till skolan och balen! Det mesta vi gjorde var att dansa, såklart. De tre alliansernas band spelade ett tag också. Vi tog en massa foton i fotohörnet som sig bör på galor så ifall jag får dem ska ni få se dem också. Efter ett tag hade alla tjejer tagit av sig sina skor (som kallas tacos!) och när de tände i taket i gymnastiksalen åkte vi hem till min granne ett tag tills Tamy och jag trötta men nöjda gick hem. Mycket bra kväll och underbart att ha fått gå på en chilensk fiesta de gala!

I fredags var det fotbollsmatch mellan el colegio Británico och rivalskolan el colegio Aleman. Folk från båda skolorna satt på varsina läktare och hejade. Först spelade lärarna, sedan ett killag. Det var mycket fascinerande att lyssna på hejaramsorna och de mycket passionerade vrålen när något bra/dåligt hände på plan, satan vilken samhörighetsanda. Tyvärr förlorade vi de båda matcherna men kul var det i alla fall!

(Innan vi fortsätter har en en svarsstund. Anders och Mamma: Ja, familjen har en fårfarm på Eldslandet. Det kallas så för att Magellan såg från sin båt alla eldar ursprungsbefolkningen hade tänt för att skydda sig mot kylan. Astrid: Ja, det är fortfarande konstigt att fota allting. Känner mig som en turist när jag fotar saker de tycker är helt naturliga. Morgonen efter väcktes vi av en helt otrolig nyhet. Ni vet amerikanen? Han bor i en stad på Eldslandet och bestämde sig för att lifta hit kvällen innan. Vid vägkanten hade han på kvällen gjort upp en eld och övernattat själv ute i det vilda och sedan promenerat kilometerna in till gården morgonen efter! Vi hittade honom sittandes i köket sliten men levande. Jaha, ingen tid att förlora! Vi hoppade upp bakpå i bilen och skumpade runt medan Rodri körde runt på markerna. Kollade på fåren, ett träd och sedan såg vi Pedro med häst en bit bort. Vi gick dit och kollade vad som hände. Han höll på att ta bort ullen från ett dött får, sedan benen som skulle bli lunch. Magen var alldeles uppsvullen för fåret hade precis fött ett lamm. Det var så fascinerande! Vi åkte vidare och tittade på små trädplantor. Hemma vid huset sköt vi lite luftgevär, åt lunch och spelade kort. Sedan ville el gringo (utlänningen) rida! Det såg så kul ut så jag trotsade min allergi och rädsla och red jag med! Det var helt underbart faktiskt. Det var första gången jag satt på en häst och det kändes så konstigt att ett så stort djur lydde mina rörelser. Lyckades komma upp i en trav i några sekunder men sen fick det vara nog. (Ja, det behövs så här många bilder för det är inte ofta man ser mig på en häst.) Vid 6 åkte vi därifrån. Vi släppte av Ried vid en större väg och han blev upplockad direkt av en lastbil (vilken äventyrsanda alltså) för att sedan åkervända hem. När vi tog färjan över sundet var det nära storm. Jag gick ut och tittade ut över det vilda vattnet och vågorna stänkte över oss men från kontrolltornet tutade de att jag skulle gå tillbaka till bilen. Vi fick veta att det varit strömavbrott några timmar i Punta Arenas på grund av vinden men att det var bra nu. De sista timmarna förflöt i totalt mörker och mysig musik och när vi kom hem stupade vi i säng trötta men glada efter denna vildmarkstripp.

Förra helgen packade vi den stora pickupen för jag, Tamy och Rodrigo skulle till Eldslandet över helgen! Närmare bestämt till familjens fårfarm. Under detta dryga dygn fick jag uppleva så otroligt mycket nytt och jag pricka av ett stort antal saker jag inte sett/gjort förut i mitt snart 18-åriga liv. Resan blev också ett andningsrum för mig, som en befrielse att befinna sig på det öde pampas i den hårda vinden och slippa tänka på kompisar och skola och sånt. Bilresan tog ca 3 timmar och alla tre satt i framsätet och lyssnade på familjens klassiska roadtripmusik, cd efter cd. Tillslut kom vi fram till färjan som skulle ta oss över till Tierra del Fuego. Kolla vattnets färg! Ljust turkost men fortfarande iskallt. Vi hade turen att se två delfiner! Eller djur liknande delfiner, men jag hann inte fota dem. Vädret den här dagen var konstigt, lugnt vatten och nästan varma vindar. Strax kom vi över till det legendariska landet av eld vilket bara var ännu mer beige stäpp. Men gud så vackert. Fotade inte mycket för det kändes som om jag då skulle förstöra det jag såg. Civilisationen var nästan obefintlig, tyckte det liknade lite öknen i USA som den ser ut i filmer när en bil åker på en spikrak väg mitt ute i ingenstans ni vet. Längst vägkanten stod vilda guanacos och i hagarna betade hästar, kor och får såklart. Annars såg vi också kaniner och flamingos! Vi kände också lukten av en skunk tydligen. Efter en stund försvann asfalten och vi körde på grusvägar. Tillslut svängde vi in på familjens mark. Tittade lite på några planteringar och sedan körde vi in i fårhagen. Bilen hade helt galna stötdämpare, tack och lov. Vi såg nyfödda små lam och flera rävar som smög omkring bland fårflocken. Plötsligt dök en liten klunga hus upp och det var där vi skulle bo. Två personer jobbar heltid på gården och bor här ute jämt, tänk vilket häftigt liv. Tamy och jag gick på upptäcktsfärd och fann en dal med grönt gräs, en bäck och får som bräkade fridfullt. Överallt på stäppen låg skelettdelar från döda djur. Vi följde bäcken tillbaka till huset, såg några hästar. Dagen efter såg vi också en flock vildhästar! På gården fanns flera hundar, några katter och konstiga stora fåglar. Middagen åt vi med arbetarna; lamm som de slaktat med ben och allt och kokt potatis. Solnedgången färgade hela landskapet orange. Stugan påminde inuti om en skärgårdsstuga och var supermysig men det är mycket enkelt utan rinnande vatten och el från ett bilbatteri. Nästa dag blir i ett andra inlägg!