(Innan vi fortsätter har en en svarsstund. Anders och Mamma: Ja, familjen har en fårfarm på Eldslandet. Det kallas så för att Magellan såg från sin båt alla eldar ursprungsbefolkningen hade tänt för att skydda sig mot kylan. Astrid: Ja, det är fortfarande konstigt att fota allting. Känner mig som en turist när jag fotar saker de tycker är helt naturliga. Morgonen efter väcktes vi av en helt otrolig nyhet. Ni vet amerikanen? Han bor i en stad på Eldslandet och bestämde sig för att lifta hit kvällen innan. Vid vägkanten hade han på kvällen gjort upp en eld och övernattat själv ute i det vilda och sedan promenerat kilometerna in till gården morgonen efter! Vi hittade honom sittandes i köket sliten men levande. Jaha, ingen tid att förlora! Vi hoppade upp bakpå i bilen och skumpade runt medan Rodri körde runt på markerna. Kollade på fåren, ett träd och sedan såg vi Pedro med häst en bit bort. Vi gick dit och kollade vad som hände. Han höll på att ta bort ullen från ett dött får, sedan benen som skulle bli lunch. Magen var alldeles uppsvullen för fåret hade precis fött ett lamm. Det var så fascinerande! Vi åkte vidare och tittade på små trädplantor. Hemma vid huset sköt vi lite luftgevär, åt lunch och spelade kort. Sedan ville el gringo (utlänningen) rida! Det såg så kul ut så jag trotsade min allergi och rädsla och red jag med! Det var helt underbart faktiskt. Det var första gången jag satt på en häst och det kändes så konstigt att ett så stort djur lydde mina rörelser. Lyckades komma upp i en trav i några sekunder men sen fick det vara nog. (Ja, det behövs så här många bilder för det är inte ofta man ser mig på en häst.) Vid 6 åkte vi därifrån. Vi släppte av Ried vid en större väg och han blev upplockad direkt av en lastbil (vilken äventyrsanda alltså) för att sedan åkervända hem. När vi tog färjan över sundet var det nära storm. Jag gick ut och tittade ut över det vilda vattnet och vågorna stänkte över oss men från kontrolltornet tutade de att jag skulle gå tillbaka till bilen. Vi fick veta att det varit strömavbrott några timmar i Punta Arenas på grund av vinden men att det var bra nu. De sista timmarna förflöt i totalt mörker och mysig musik och när vi kom hem stupade vi i säng trötta men glada efter denna vildmarkstripp.