Yo sólo quiero darte un beso
Hej svenskar!
Uppdatering. För en tid sedan hade vi skolfotografering! Här är min klass.
Förra söndagen följde jag med Tamara när hon röstade. Stod i kö och tittade och så.
Resten av dagen var det maraton framför TVn för att följa röstningen. Eftersom ingen fick över 50% ska det bli omval i december. Det står mellan presidentkandidaterna Michelle Bachelet och Evelyn Matthei.
Tamara och jag förbrukade en bortglömd present från USA.
Guu så gött! Med sirap också!
Skolveckan har sprungit, nej sprintat förbi, kan knappt komma på något som hände. Jo, har haft två prov, biologi och sportvetenskap, på spanska som gick sådär men jag är glad ändå. Under biologiprovet frågade de mig vad ett organ hette på engelska. Jag sa att jag bara visste på svenska och med faktiska svårigheter uttalade jag bukspottskörtel vilket de tyckte var jättkul. Har pratat med mamma och mormor på Skype och lättade mitt hjärta om saker och ting. Igår hände bästa grejen denna månad: jag fick ett stort grönt svenskt näst intill heligt paket från Astrid, Jossan och Ellen.
När jag läste breven grät jag floder och jag öppnade varje paket omsorgsfullt, nästan rituellt. Resten av eftermiddagen spenderades i vardagsrummet som dånade med Veronica Maggiomusik från CDn jag fått och jag och Rosita åt lösgodis i mängder och jag sverigemös för fullt.
På kvällen gick jag och Tamara på bio och såg Catching Fire som var såå bra och läskig och intense. Idag har jag pluggat, sprungit och hängt i Astrids vardagsrum med tjejerna fast i en datorskärm och skitsnackat medans de åt lussebullar.
Lite så. Nu har jag 8 skoldagar kvar sedan sticker jag till SANTIAGO i en vecka och sen har jag SOMMARLOV i nästan 3 månader!!!
Biología y rugby
Hej!
Livet just nu är inte så spännande. Trötta skoldagar och mycket plugg nu på slutet av läsåret. Det händer inte något nytt utan allt går på rutin. Skulle åkt på en klassresa till Argentina över helgen men kontoret där papper autoriseras strejkade så det blev inget med det. Tänker inte så jättemycket på spanskan längre. Kan verkligen inte förstå eller uttrycka allt såklart men föredrar spanska framför engelska. Om någon pratar engelska med mig blir jag mest irriterad och förvirrad och svarar på spanska. På måndag har jag ett specialprov i lenguaje bara för mig, det är frågor på en bok på spanska som jag hittills har läst 43 sidor i. I början markerade jag varje ord jag inte kunde och översatte men nu skumläser jag mest för att hinna med eftersom det går så långsamt.
Har lite Sverigelängtan. Går in på svtplay och myser med svenska intelektuella trevliga program och älskar allt och alla för gud så Sverige är fint. Och får lite ångest också. Det får jag varje gång jag gör/ser/läser/tänker något svenskt för jag vet inte hur mycket jag boorde och fåår och så vidare. Men jag har i alla fall en regel att läsa svenska bara på söndagar. Och tycker jag upplever Chile rätt så bra i alla fall.
Eh ja. Det jag egentligen ville visa var lite coola bilder från en biologilaboration. Förra veckan åkte vi till havet och mätte och tog prover och i fredags tittade vi i mikroskop. Asså guuud jag älskar mikroskop!!!
Den sista är en miniräka! Och de andra alger.
Och! Jag har sett min första rugbymatch! Eller två; först spelade laget i min skola och sedan vuxna. Det är verkligen brutalt men verkar sjukt kul också.
Tränaren hamnade i bråk och fick ett sprucket ögonlock.
På söndag är det val här i landet vilket blir mycket intressant att följa. Därför är allt stängt på lördag. Jag börjar tänka lite smått på när jag kommer hem till valet i Sverige och jag får rösta! Herregud för jag är 18! O, en kul grej hände idag. Skulle lösa in en check på bank (har hållit i min första check!) och mannen i glasburen tittade misstänksamt på mig och frågade hur gammal jag var. Tengo dieciocho! Ha!
Nu blåser det som aldrig förr. När jag gick på gatan blev jag liksom framknuffad av vinden och hår och pliserad kjol stod åt alla håll. Min kompis fick precis strömavbrott för ett träd hade fallit på en elkabel.
Hejdå!
Los glaciares de la Patagonia 4
Okej sista inlägget om denna resa jag lovar.
Här sitter jag och äter frukost ensam medans de andra drar sig. ***Kulturskillnad***
Stämningen var inte den bästa när vi återigen satte oss i den mindre båten i iskallt spöregn för att se en till glaciär. Men Tamy och jag sjöng lite för att lätta upp stämningen och när vi väl kom fram var det magiskt.
Här förtöjde de skeppet för att hämta vatten från ett vattenfall.
Dags för den sista utflykten. Juanita som egentligen är rädd för att åka båt (som mormor!) gjorde alldeles utomordentligt ifrån sig.
Vi gick iland och vandrade genom en miniskog för att komma fram till isen.
De hade byggt en snirklig gångväg genom den turkosblå lagunen. Guu så vackört.
Kläderna slängdes av igen och här står vi med en colombian som sedan drog av sin tröja.
Happy chey på utbyte, fri as a bird, hippie exploring the world, mina rubia osv osv osv...
Vi vandrade över moränhögarna, på stenvägen över vattnet, genom skogen och åkte den lilla båten till den stora båten. (Låter som en barnsaga)
Vackert på väg hem till hamnen.
Pappa, jag tänkte på dig när jag låg där i vinden och njöt.
På kvällen var det finmiddag med buffé och vita dukar.
Vid tolvslaget skulle det bli Tamaras 19 årsdag så hon och två gifta par som också fyllde år fast i sina äktenskap blev firade.
Jag var glad. Bakom mig sitter en fransos och ett mycket trevligt par från Australien. Totalt var vi 8 länder på båten: Chile, Sverige, Colombia, Tyskland, Frankrike, USA, Mexico och ett till, heh.
Sedan sköts borden undan och det bjöds upp till dans! Intressant när hela dansgolvet gungade...
Gänget med colombianer hade dansen i blodet, såklart. Jag måste säga att mina dansskills har förbättras anmärkningsvärt! Efter detta år kommer jag kunna dansa reggaeton, salsa, bachata, cueca, bugg och säkert massa mer!
Tamy med sin papi.
Nästa morgon åt vi den sista frukosten, sa adjö till diverse nyfunna vänner världen över ifrån, steg i land och kom hem till Punta Arenas lagom till lunchen.
Vilken fantastisk resa, gracias.
Los glaciares de la Patagonia 3
Jag har ingen aning om varifrån denna båt kom ifrån, plötsligt var den där och vi skulle på utflykt.
Det bjöds på kakor och varm choklad. Vädret var ruggigt och kallt men alltså vilken natur.
Turisterna med kameran i högsta hugg.
Det hackades is till whiskydrinkar. Glasen fick vi som present!
ESKAAL!
Nu kommer en av de vackraste stunderna jag har varit med om.
Patagoniska delfiner följde båten in i dimmar i Fjordo Calvo.
På kvällen lyssnade vi gammal raeggeton och myste.
Fotos de la gala
Nu har jag köpt mina foton från galan! Här är 3 av dem:
Los glaciares de la Patagonia 2
Vi vaknade av irriterande glad musik och en hurtig röst som sa åt oss att stiga upp, först på spanska, sedan på engelska. Första morgonen var det ganska kul, den sista not so much any more.
Damer och herrar, amigas y amigos. Vi närmar oss resans första glaciär.
Ganska så jävla mäktigt. Och vädret skiftade mellan allt möjligt under denna halvtimme som ni ser.
Gruppbilder och piscosourdrickande i llamamössa.
Tamy är Tamy och klädde av sig. Alltså jag avgudar hennes spontanitet.
När hon tagit sina foton och ville ha sina kläder tillbaka fick hon lida ett tag till. Mehehehehe
Dominospel i bar Zeus och pinsam översättning.
På eftermiddagen blev vi nedstoppade i mindre båtar för att få nudda vår första glaciär!
Och så vidare. God. Jag tror man inte riktigt vet hur man ska bete sig i närheten av så stor och kraftig natur. Så vi alla sänkte vårt IQ och fotade varandra i neonorangea flytvästar som lyste som små prickar mot den oändliga isen.
Sedan hände det bästa någonsin. Från andra sidan viken hördes ett dundrande brak från glaciären och ett stort isblock bröt sig loss i slow motion och störtade ner i vattnet, som på naturtvprogram om klimatkrisen på Sydpolen, och världens svallvåg byggdes långsamt upp och kom emot oss. Efter några sekunders oooohh och desperata kameraklick från den IQ-befriade människan började vi springa och halka upp till högre klippor bort från vattnet. Efter ett tag började det slurpa vid vattenbrynet och så var vågorna framme. Fett. Och detta hände två gånger.
När the fun var over återvände vi tillbaka till båten. Bildernas upplösning här på bloggen suger, annars kunde ni ha sett människorna på klippan där borta och förstå hur stor glaciären var.
Resten av dagen tror jag... äh jag har glömt bort ordningen på dagarna. Men nu stoppar vi här så kommer fortsättningen senare.
Los glaciares de la Patagonia 1
Den 1a november packade vi väskorna och reste 3 timmar bort till grannstaden Puerto Natales där kryssningsfärjan låg vid hamnen och väntade.
Vi stannade till vid ett hostel/fik för att dricka kaffe. In kom en busslast av engelsmän/australienare så vi flydde ut i solen och sedan vidare.
Här bodde Juanita under sin barndom. Då fanns hus och köksträdgård här men nu fanns det bara gräs. Puerto Natales är mycket mindre men jättefint ändå med gulliga hus och parker. Turister finns det också gott om eftersom detta är närmaste stoppet innan nationalparken Torre del Paine.
Vi åt jättegoda pizzor på en mysig restaurang.
Något annat det finns gott om här är utbytesstudenter! Jag messade min danske kompis Jonatan att jag befinner mig i din stad! så han kom förbi en stund. Såklart snackade vi spanska hela tiden, det känns liksom mest naturligt, så knäppt egentligen.
Blåsig gruppbild innan ombordstigning på vårt framtida hus för 4 dagar.
Så var vi iväg! Tänk att invånarna i Puerto Natales har detta som utsikt varje dag.
Mingel i fören på skeppet. Jag har aldrig känt så stark vind, någonsin. Nu åker vi igenom den smalaste passagen och naturen var ganska så fantastisk.
Photoshoot med Tamara, to be continued.
En snutt karta visande vår rutt.
Våra bordsvänner var 3 tjejer från Punta Arenas. Maten var helt fantastisk, jag kan inte föreställa mig hur de kunde trolla fram allt från det lilla köket och hur fullproppat matförrådet måste ha varit vid avfärd.
Nästa dag kommer nästa dag, helt enkelt.
El cementerio
Förra veckan var det allahelgona (santos nånting). Hela vår gata och vårt kvarter var fulla med bilar; så blir det när man råkar bo ett kvarter från kyrkogården. Vi gick dit som resten av staden för att rensa ogräs, sopa, vattna och sätta nya blommor i vaserna vid familjens två gravar.
Det var en fantastiskt vacker dag. Så fint att dagen för de döda är på våren då allt föds på nytt.
Chilenare sätter verkligen krut på det här med gravar. Att promenera runt här är som att gå på konstutställning. Och klart syns klasserna här också. I mitten står små hus för hela familjen, sedan öppna gravar med blommor och vackra stenar och sist bara en ruta på marken med fint målat staket. Längst bort finns väggar fulla med gravar som jag inte har bilder på.
Jag fick Sverigekänslor av alla blommor som också finns här. Förrutom maskrosorna som tar över stan har jag sett påskliljor, pingstliljor, pärlhyasinter, tulpaner, tusenstjärnor och andra jag inte kan namnet på.
Muy fint. Mycket bonito.
Hola. Me llaman Romeo...
Jag ska nu visa en sida av den chilenska själen.
Gud så jag börjar älska sydamerikansk musik. På fullt allvar.
