Vi fortsätter. Första dagen har precis hunnit blivit 12. Vi gick till The Sultan Café och åt toasts. 

Äntligen, finalmente! (Ni kommer få se lite spanska ord smyga in lite då och då, måste ju få vardagsspanskan intryckt i mig. (hej desperat)).

 

Detta blir en salig blandning av mina och Sofias bilder. Men who cares.

 

Igår träffades vi igen och tittade på alla bilder från Istanbulresan. Sofia och jag klippte ihop en video med alla videoklipp hon filmade när vi var där. Så mycket minnen! Vi skrattade konstant när vi gjorde den. Det är så mycket internskämt i den så för utomstående syns väl bara toppen på isberget, I guess. Aja. Låt mig presentera Sofias och mitt mästerverk genom tiderna:

 

Stulen från niotillfem.

 

Någonstans mellan 06:45 och 07:00. Åt knäckbröd med skinka, te, en blodapelsin och fil med massa äppelmos (Vi har så mycket äppelmos i frysarna och på detta sätt bidrar jag till hushållet, äta ur förråden). Sedan lyssnade jag på Morgonpasset i P3 och min kärlek till dem bara växer. Till exempel DETTA. Spola fram till 01:30. 

 

Glad faktiskt! Mitt humör varierar så, men det är väl bara att tacka och ta emot alla dessa hormoner. Det är stjärnklart och månen är en vacker skärva, jag har kommit på att jag älskar romantik (litteraturepoken alltså), mamma är sjuk och jämrar sig tillgjort och vill ha min uppmärksam hela tiden och jag åt precis upp min ostkaka. 

 

Ja, i pekfingret sedan Helga och jag gjorde dramatiska brottningsrörelser på idrotten. Det var nämligen boxning och det var skitkul! Lufsa runt i svettiga handskar och ta ut sin aggression med kraftiga högerkrokar. Träningsvärk, du är välkommen. Ta mig bara. 

 

En kaffe och en chokladboll när jag fikade med Niki på sportlovet. Har handlat med cash på sistone. Det kan ni skriva ner på en lapp och fästa upp på väggen i erat Stalka-Tove-rum. 

 

Nu var det nog bloggen men brukar vara Facebook. Annars mail, sl och alla bloggar jag följer. Tack och lov att jag inte har en mobil som man kan sufra på. Bästa icke-köpet någonsin. 

 

Tja, kvällen är ju redan här! Men borde duscha, förbereda mig inför bokdiskussionen om Brott och Straff och redigera fler bilder.

 

Har ju alltid min Spotifylista i rullning. Annars hade vi musik idag. Körde Nobody's Wife och Same Love. med rockbandet i kväll körde vi Come As You Are och Wasting Time. (Dags att uppdatera Stalka-Tove-Väggen!)

 

Lite som ett husdjur man inte tar upp och kelar med så mycket fast man borde. Men gillar den jättemycket, hoppas den finns kvar hela mitt liv. Och den handlar ju om mig och det säger ju sig självt då! B)

 

Började känna mig lite småsjuk och sa till mamma, tänk vad skönt om jag var sjuk imorgon. Sådär lagom sjuk så att man kan titta på dålig TV, äta glass och hasa runt i fleece och tofflor. Och önskan slog i uppfyllelse!

 

(Den här listan skulle fyllas i på morgonen egentligen) Några tyckte jag var en lirare på trummor, Helga vrålade DET ÄR BRA KÄMPA PÅ på boxningen och mamma kramar mig fast jag låtsas om att jag tycker det är jobbigt. 

 

Tupperade håret för att sätta upp det i knut (NU FAN SKA DEN HÅLLA!), strumpbyxor, tubkjol och mammas gamla avklippta collagetröja. Denna:

 

Tack för mig och hig.

 

 

Det är morgon. Ganska fint ute, det börjar bli vår. Jag dricker te och kokar ett ägg och bläddrar i DN. I tidningen kan jag läsa en artikel om Alexander. Han är en 35-årig tvåbarnspappa från Rumänien som har lurats till Sverige av människohandlare för att sälja sex till svenska kvinnor. Han ville inte, trodde att resan handlade om städjobb på ett byggföretag, men när han vägrar blir han inlåst i en lägenhet av sin före detta flickvän och hennes medarbetare. De misshandlar honom svårt, hotar att döda hans barn. När svensk polis stormar lägenheten utvisas Alexander utan utredning till Rumänien, där människohandlarna väntar på flygplatsen. Mardrömmen börjar om igen.

 

För att muntra upp mig lite går jag in på Aftonbladet.se. Där kan man i alla fall läsa om Oscarsgalan. Vad männen hade på sig, och vad de kvinnliga skådisarna och regissörerna har uträttat under året. Sådär som det brukar vara. Jag kollar också på ett klipp från galans inledning, ett spexigt sång- och dansnummer där konferencieren redogör för vilka manliga skådisars snoppar vi har fått se på film under året. Rätt kul, faktiskt, även om skådisarna själva verkar lite obekväma. Äh slappna av lite, tänker jag. Det är ju helt naturligt med snoppar! Vi pratar ju bara om dem för att vi gillar dem!

När jag kommer till Handels är jag taggad till tänderna inför min nya kurs, Genus och entreprenörskap. Jag har läst på i flera dagar och fast min kompis frågade hur sjutton det kan finnas 600 sidor skrivna om manliga entreprenörer, vad finns det är säga liksom?, känns det toppen att vi i alla fall är fem personer som är intresserade av det. Man börjar ju bli lite trött på att alla tar för givet att entreprenörer är kvinnor. Entreprenörskap kan faktiskt vara ett utmärkt sätt för män att hinna jonglera familj och arbete, har artiklarna förklarat för mig.

 

Efter jobbet tar jag en sväng förbi releasefesten för en branschkollegas nya bok. Han har intervjuat några framgångsrika män som har jobbat i reklambranschen. Det behövs fler manliga förebilder, förklarar han för SvD Näringsliv. Det duger inte att bara ha kvinnor på ledande positioner när man ska kommunicera med alla. Det är bedrövligt att en manlig art director tjänar 3 800 kronor mindre än en kvinnlig. Och för projektledare är skillnaden 8000!

 

När jag går hem har det hunnit bli kväll. Jag går ganska fort, det har blivit kallt ute, och jag ser hur killen som går framför mig snabbar på stegen när han hör mina klackar bakom sig. Han vänder hastigt på huvudet. Jag märker hur hans axlar sänks när han ser mig; jag är ser nog inte ut som en typisk brottsling. Men ändå korsar han han över till andra sidan gatan. Jag tycker att det är bra. Man ska inte utsätta sig för risker i onödan. Han vet ju faktiskt inte vem jag är och folk är inte alltid så snälla som de ser ut. Jag påminner mig om att berätta det den dagen jag själv kanske får en son.

 

Jag kommer hem, dyker i säng och släcker lampan. Imorgon är en ny, helt vanlig dag.

Jag ska till Australien och till Ella. I 7 månader har vi varit ifrån varandra men om 18 dagar flyger jag ensam till andra sidan jorden och hälsar på henne och hennes familj i Adelaide. I min väska kommer det ligga mannagrynsgröt, lösgodis och knäckebröd. Och bikinis, vandringsskor och kamera. Jag ska få hälsa på på hennes australienska skola, vi ska på filmfestivaler, tälta bland kängurus, bada i havet, fika och kramas och ta igen allt som missats sedan i augusti. Jag är så otroligt förväntansfull!!!!!!!!!

Vi tar en svängom från då vi träffades.

 

God fredag.

 

Jag förstår att frustrationen hos mina bloggläsare är stor. Själv går en del av mig sönder när ingen av alla mina utbytesbloggar, som jag följer slaviskt, uppdaterar för att deras liv är så underbara att dom inte hinner med att blogga.

 

Inlägg om Istanbul kommer. När jag har redigerat alla bilder osv. Det var, hur som haver, helt fantastiskt. Jag tror inte jag har skrattat så mycket på flera år. Collinarna är bäst. Vi kom dit tidigt på morgonen och efter att ha deckat i hotellobbyns soffor var det bara att ignorera sömnbristen och ge sig ut. Sedan följde 3 dygn fullproppade av intryck. Gud så mycket man kan hinna med på en helg. Min bild av Istanbul och turkar har ändrats totalt, till det bättre, och jag skulle gärna vilja besöka staden igen. 

 

Just nu är jag hemma och är sjuk. Fast bara sådär lagom sjuk, så att man kan äta scones och titta på dålig TV. Och jag ska ta och ladda över alla bilder från kameran för ett stort arbete ligger framför mig.

 

Hejdå!