Desfile, empanadas y amigos
En kväll samlades vi och käkade pichanga (all snabbmat på samma tallrik ungefär) och spelade Mario.
En kväll lagade Rodrigo ostron, såå gott.
Förra söndagen samldes vi tidigt på morgonen i skolan, korrekt klädda i skoluniform. Vi skulle gå i parad!
Vi väntade i kanske 1 ½ timme.
Vi drack varm choklad och tittade på de andra skolorna (typ som de snygga killarna i Don Bosco).
Äntligen fick vi gå och så var det över efter några sekunder.
Vi fick en stor bild bland alla andra i lokaltidningen.
Mina föräldrar vinkade frenetiskt när vi gick vilket förstörde mitt pokerface.
Äntligen har jag läst klart den argentiska boken. Helsidiga tankeflow med oklar handling och argentinsk slang.
Empanadabakning hemma hos Jorge! Jag hjälpte mostrarna att kavla lite deg.
En kul matteläxa! Men inte fick man räkna ifred utan att få ritade seriegubbar. Gracias chicos.
Igår köpte vi snacks som vi ska ta med till klassresan! Inget hotellrum utan choklad/chips/dricka. Tjejerna diskuterade vilt om olika typer av vattenflaskor och jag fnittrade.
Sedan hem till mig och äta nudlar.
Jag fixade fest! Vi firade de som precis avslutat sina slutprov, Chao IB! Här med mina tjejer.
Vicky fick ett Swedenarmband.
På brandstationen hittade vi ett sorgligt tomt dansgolv men vi dansade ändå. Sedan följde tjejerna hem till mig och vi sov.
Och nu peppar vi sönder för klockan 8 ska hela klassen samlas på flygplatsen och så äntligen sticker vi iväg till PÅSKÖN!!!
Nu sitter jag och följer EU-valet med spänning, dock att min röst inte är med.
Hejdå för en vecka!!!
Chapuzón en el Estrecho de Magallanes!
Äntligen. Dagen var kommen. Nu skulle jag doppa mig i vattnet mellan Atlanten och Stilla havet. Till slut hade jag hittat två som också var lika galna som jag och på lördagen badade vi i Magellans Sund.
Strand ej anpassad för badning. Okej, svarade vi och sprang ner till vattnet.
Jag, Pedro och Jorge började ta av oss kläderna.
Lyckan, kylan, adrenalinet. Äventyr är underskattat, varför är folk så fega?
Himlen var så drömmig.
Våra rosa genomfrusna fingrar matchade den.
YEEEYYYYY!!!
Sen gick vi hem till en kompis hus och bytte kläder.
Día del alumno, votación y un poco entre medio
Kolla va fint jag har pimpat min ryggsäck! Med en pingvin från Puerto Montt och mina flaggor. (Herregud vad knäppt att man känner kärlek och stolthet över en plats man levt på i bara en liten stund.)
En torsdag träffades vi i vinterträdgården på argentinska konsultatet, hemma hos Vicky alltså. Det är nämligen så att fredagen var día del alumno, elevdagen, och enligt tradition går man ut dagen innan för att sedan komma till skolan.. litet tröttare än vanligt.
Gulliga killar med gullig hund.
Vidare och partajja hos Iván.
Efter någon timmes sömn hos Vicky promenerade vi peppade och glada till skolan.
Där blev vi bjudna på tårt- och läskfrukost innan vi deckade på tjockmattorna i gymnasalen där piggare själar spelade diverse truneringar.
Vid lunchtid stod lärarna och delade ut completos. Sedan åkte jag hem och sov.
En kväll bjöd jag hem på hämtpizza och film.
Och lakritschoklad! Visst smakade de lydigt men jag hörde inga hurrarop.
:'( :'( :'( Och där gick lovikavanten sönder!
Vi tog en nattpromenad och jag tog en dusch.
Röstpapprena som svenska ambassaden snällt skickade till mig. I skolan fyllde jag ivrigt i allting och två lärare fick agera vittnen. Iväg med det fort som fasen med expresspost och hoppas på det bästa! Och så ringer dem och säger att det inte går... :( Aja, det var kul att testa i alla fall!
Mina compañeros i fredags.
12 de mayo
Hej hola hej!
Nu är jag lite pirrig för jag ska rösta i EU-valet! Astrid påminde mig att det kanske var möjligt och visst ska jag göra allt jag kan för att påverka, guud så spännande. Pratade precis med svenska ambassaden i Santiago och de ska skicka valsedlarna med expressfart så att jag kan fylla i dem och hinna skicka brevet till Sverige innan valdagen. Nu ska jag bara komma på vad jag vill och tycker och plugga på om kandidaterna. ALLTSÅ det är så FETT att vara 18!
Annars har jag haft en rätt så galen helg med mycket festligheter och lite sömn. Då jag vädjar att mina kompisar inte ska gå hem från mig klockan 5 på morgonen för att jag tycker om dem så mycket och kommer på att det nog kommer kännas lite värre när det riktiga farvälet kommer. Jag kommer aldrig få chans att leva just precis det här livet igen. Varför utveckla och knyta nya relationer när allt ändå ska brytas upp. Jo, för att jag lever precis just nu.
Jag är lite överallt på en och samma gång. Sjunger svenska folkvisor som present till Juanita på mors dag, whatsappar bilder från kvällen innan och skriver jajajajaja, planerar mina sverigesommarveckor som troligen kommer vara helt underbara/förvirrade/lugna/förfärliga/fullproppade/ångestfylla/lyckorusiga, sitter och petar på polarna bredvid av uttråkning under skoldagarna som är som eviga håltimmar och längtar till att ensam gå till gymmet. Men för det mesta klurar jag på vad jag och världen är till för, som för det mesta.
Menos que dos meses más
Nu verkar min blogg återigen vara en egotrippad resetiding, inte bra. Vi tar oss ner på jorden igen. Med mobilbilder från senaste tiden!
Här är mitt rum till exempel! Stökigt och mysigt. Dock bäddas min säng varje dag av Pati. Lite beskrivning? I sängen poserar Lin, i bokhyllan finns julbelysningen jag har satt upp, galaklackar, presenter, parfym, jonglerarbollar, sjalar, anslagstavla, prylar och på golvet värmaren (mycket användbar nu när kylan har kommit, var snöstorm för några dagar sedan).
I andra hörnet hittar vi mina två flaggor; Chile och Magallanes (förlåt Sverigeflaggan), massa priser som Vesna vunnit, Sverigepaket med alla sparade brev, en keyboard, resväska och skolkläder.
Min vackra garderob. Har nog samlat på mig en hel del ändå. Vilken tur att mamma kommer med tomma resväskor. Har jag nämnt här att hon kommer på besök? Kankse inte. Men det gör hon i alla fall! Ögonblicket jag ser henne och får presentera henne för alla chilenare = höjden av lycka.
Påskharen hade varit förbi och givit mig chokladägg! Det var väl fint att den kunde stava mitt namn rätt.
Mina klasskompisar känner att de har mycket att göra i skolan, vissa mer än andra (YUYÚ). Här med sin papperspärm.
Cristóbal satte dit ett mynt för att visa extra tydligt hur stressad hon var.
En dag kom jag på att jag inte varit nere vi havet på ett tag så jag tog en liten promenad och hann med att få se en vacker himmel. Nu blir det mörkt vid 5-6.
En kväll lagade vi misslyckade hemmagjorda pizzor hos Vicky och tittade på film.
Och en annan åt vi denna gourmet,
Och spelade fifa innan vi stack och dansade med resten av klassen i en svettig gympasal.
Men titta här! Köttbullelagning nummer två!
Med lite färsk timjan ("det här växer i vår trädgård hemma!") blev det ändå helt ok.
Klotter under tråkig lektion.
Ett tjockt brev kom en dag från mamma vilket jag läste med en kopp te och en alfajor. Oj så mycket information och känslor på en gång.
I fredags åt vi italienskt på lunchen. Här sitter de och jämför resultaten från senaste PSU-provet. Jag tycker det är skitkul att göra dem och se hur många poäng jag lyckas få ihop, plus att det är grym träning inför svenska högskoleprovet.
!!!!! Bästa dagen EVÖR då pappas bokpaket äntligen kom fram! Vilken lycka. Litteratur. Choklad. Just nu läser jag nobelpristagarens noveller högt på svenska <3 för chilenarna på lektionerna tills de också vill läsa vilket är ren underhållning i sig.
Och Siri har suttit och knåpat ihop världens finaste pärlplattor och lagt i paketet som skeppats över Atlanten till mig.
Så var det partaj igen. Med Vicky och Joshua, mina fina kompisar.
Å, här är min anslagstavla i close up. När Tamy flyttade hemifrån satte hon upp foton på oss. Fina henne.
För att samla ihop pengar till vår klassresa fixades en fotbollsturnering. Här spelar de stora mot de små. Jag åt korv och stod och tittade på tills det blev mörkt.
Idag fick man videon av musikalen och skolans year book!
Men titta vem som finns där! Skrev ihop en liten text om mitt utbyte. Här har den dock mycket bättre grammatik än när jag skrev den, jaja.
Annars har halva klassen IB examen varje dag i tre veckor vilket resulterar i att resten av oss inte gör ett skit under lektionerna. Min motivation att gå till skolan är därför nästan obefintlig. Vi sitter mest och flamsar och fördriver tiden. Idag till exempel skippade jag eftermiddagen. Ville hellre skypa med Emelie som i mars flyttade hem till Sverige efter sin tid i Santiago.
Adios!
Semana Santa, Domingo
Ja, sånt här existerar faktiskt på denna jord.
Vi gick ner till en sjö där familjen alltid tillbringade påskhelgen förr i tiden. På strandkanten plockade vi upp gasköket och fixade lunch.
Jag kunde inte hålla mig utan doppade fötterna i det klara vattnet.
Sedan kunde jag ha suttit i denna jungfrupose hela mitt liv om jag ville.
Vi svängde förbi la Cueva del Milodón som är en grotta som formats av is för jättelänge sedan och där det förrut bodde ett vidunderligt djur. Så vacker plats.
Bli världfamilj!
Hej. Nu ska jag göra reklam!
Eller jag ska så ett frö i er, som det så fint heter. Det handlar om att bli värdfamilj! Nu är det ioförsig bara mina kompisar och min släkt som läser min blogg (vilket mina stadiga 20 läsare om dagen visar på haha) men ändå.
Såhär; i augusti någonting kommer en hel bunt utbytesstudenter till Sverige och de sitter just nu och väntar på att de ska få beskedet att en familj vill bjuda hem en till sitt hem. Jag kommer ihåg förra året då jag åkte att jättemånga inte hade fått än, det var i juni någon gång. Själv fick jag reda på min under en svenskalektion en fredagsförmiddag den 7e juni och då ringde jag mina föräldrar och grät i flera timmar (det var lite känslosamt, ja).
Värdfamiljen är det viktigaste i ett utbytesår. Det är fristaden, tryggheten och den fysiska basen för personen som kommer. Jag är så otroligt lycklig över att jag kom en så vacker/galen/konstig/normal chilensk familj som jag nu kallar min. Den har format mig och mitt år totalt. Eller mitt liv kan man väl säga.
En värdfamilj kan se ut hur som helst och bo var som helst. Det viktiga är att den består av lagom kärleksfulla personer vilket de flesta av oss är. Jag och mamma har ju till exempel varit värdfamilj, trots att jag bodde halva tiden hos pappa och här i Chile hade jag en hemmaboende syster halva tiden tills hon flyttade hemifrån. Sådana saker kan verka stora till en början men är inget man egentligen behöver oroa sig över. Bara man är nyfiken och har en extrasäng går det bra.
Att låta en person från ett annat land komma in i sin familj är otroligt givande. Skitjobbigt också, men det är litet pris man får ta för att se personens utveckling och de relationer man skapar. Jag fick dela mitt liv med en amerikansk syster som jag sedan åkte och hälsade på och som alltid kommer finnas där.
Jag är en aningens subjektiv i mina argument, såklart. Jag vill ju att alla ska få samma möjlighet som jag har fått och att ungdomar runt om i världen vill testa på att leva i Sverige och lära sig svenska (bara där en stor applåd alltså) är ju hur kul som helst! Kanske att du som läser detta blir lite sugen. Om inte, kolla runt i din närhet och se, finns det någon familj som skulle vara intresserad? Dra mig som referens och exempel så kanske det är någon som nappar, vem vet?
För att veta mer eller kanske fortsätta rida på inspirationsvågen du precis fick och anmäla; kika in här på YFUs hemsida. Sedan finns ju såklart andra utbytesorganisationer men jag litar stenhårt på att YFU Sverige gör ett bra jobb.
Äj gud så nostalgiskt det blev. Nu ska jag logga ut och äta de empanadas som blev över från lunchen med la Jua.
Semana Santa, Sabado
En onsdag eller något sånt sa Rodri att vi sticker till Torres del Paine över helgen! Okejdå. Eftersom fredagen var ledig sov vi på hotellet där två nätter. Det var så mysigt. Och så oändligt vackert. Vi tog faktiskt en minitur på några kilometer i lågt tempo och just den påskhelgen belömades vi med en fantastisk värmebölja. Jag var såklart superlycklig.
Vi åt choripanes utomhus, och drack en skvätt piscosour såklart.
Vi gick åt andra hållet och såg vad som fanns där. Små gröna bulor?
Ett eco camp! Så vacker inredning.
En Stgo, Tamy style (+ un poco YFU) 3
Nästa dag var det äntligen slappardag. Jag sa hejdå till Jonatan och sen gick jag hem till Magaly där Moñi var och vaktade León!
Vi låg bara i sängen och tittade på TV men det var mysigt och välbehövligt. När jag kom hem till frugan vankades det mathandling.
The fabulous life of student. Och!!! Hon har en dramaten!!!!!!! Kunde inte titta på den utan att skratta men tydligen så är det poppis bland henne tjejkompisar också!
Hon matchade med en gumma som inte ville vara med på bild.
Hemma slog vi in den omogna avokadon i tidningspapper, så som Juantia alltid gör. Efter några timmars slappande drog vi ut igen.
Här skulle vi gå slack line!
Torres del Paine-gänget minus Mandi.
Det var så kul! Efter var man helt darrig i benen. Tamy och jag körde en dubbel.
Efter några snygga poser åkte vi hem.
Och lagade tacos! Så gott. Sedan kom massa kompisar och så tittade vi på film. Jag var supertrött.
Nästa dag vaknade vi tidigt för att ta vara på den sista dagen tillsammans. Vi skulle ut och cykla!
Santiago är underbart för varje söndag stänger de av några av de mest trafikerade vägarna för att folket ska få cykla. Bara sådär.
Och det var så sjukt varmt?? Ett av stoppen på vår resa var...
Naked Run!
Vi tog en bild med några grabbar innan de sprang iväg.
Vi fikade för att balansera nyttighetsvågen. Min jordgubbsjuice smakade min och mammas trädgård.
Jag köpte en okänd frukt som hade namnet pepino, gurka alltså. Fast fruktsorten typ. Helt okej god. Sen planerade vi hur vi skulle kunna ses i slutet med min mamma vilket blir så fett. Vi kramades hejdå på tunnelbanan och så flög jag hem igen.
En Stgo, Tamy style (+ un poco YFU) 2
Nästa morgon var det dags för skola.
Hon sprang till sin lektion och släppte mig fri en timme.
Fett campus.
Jag satte mig i en av "ingengörstuttarna", två igloos där man kan plugga. Sedan var det dags för lektioner i matematik!
Här är den bästa läraren. Hela föreläsningssalen var full med extrastolar. Tamy hade paxat platser längst fram och där satt jag och förstod/inte förstod/blev mindblown av universitetsmatemaik.
Efter en lunch i gräset med matlådor med kall lasange stack jag hem ett tag och slappade. Sedan vankades traditionellt fredagsparty på ett annat universitet.
Så galet mycket folk!!! Där pluggar Barbara som också gick på Britanico i Punta Arenas. Och så träffade jag Mauricio från sommaren!
Första gången man dansat på utomhusdisko.
Sedan vidare till en Tamykompis som pluggade medicin och hade denna mystiska utsikt som var coolare i verkligenheten. Sedan var jag tvungen att åka till kvällens huvudarrangemang, maskeradfest på YFU!
Jag var hippie, Ida gudinna och Jonatan Mario-Captain America.
(De två sista ej mina) Måste ge en stor applåd för alla utklädnander alltså.
Jag samlade ihop alla skandinavier <3
Och posade med mina två flaggor. Sedan följde Jonatan med hem och så däckade vi direkt.
