Min fotoinspiration har varit noll. Senast jag fotade var vid nyår. Men imorse när mamma och jag gick upp tidigt tidigt pressade jag luice av blodapelsiner och ballade ur över hur vackra dom är. Fram med kameran, gröten får vänta! Klickade på mitt svåra objektiv också, därav den fantastiska bokehn. 

 

På lördagsmorgonen vaknade jag klockan 8, glad och ivrig som aldrig förr och satte på datorn och skype... och väntade... Efter en halvtimme skickade jag ett meddelande fyllt av gråtande smilysar till Ella och undrade om hon hade glömt mig. Och så hade jag missuppfattat tiden totalt! Guud så jag längtar till nästa lördag!

 

Sedan "jobbade" jag större delen av dagen. Vi åkte pulka på tomten, spelade spel och ritade. På kvällen gick mamma och jag på dejt. Middag på ett fullt Vapiano mellan två grabbgäng, ett skånskt och ett stockholmskt och sedan bio på Rigoletto. Vi såg Django Unchained. Tarrantino är ett geni!

  

 

Denna söndag har tack och lov inte varit som alla andra. För idag var jag och träffade massa YFUmänniskor! Några volontärer och ca 15 utresande, de flesta skulle till USA. Vi bowlade på Gärdet och gick sedan en lång promenad till ett café. Det var så otroligt kul. Jag pratade med alla möjliga personer om allt som har med utbyte att göra och nu är jag hur peppad som helst!

 

Ikväll var det föräldrabyte och jag gav barnen mina kära Bratzdockor och oj vilken succé! Nu ska jag ta en kort bastu och sedan plugga gärnet till fysikprovet på tisdag. Hejdå!

Tänkte skriva av mig lite. Vad vet jag inte än, men det känns som om jag behöver det.

 

Jag visade låten Same Love till Helga och hon blev alldeles till sig och vi började genast klura på den. Det är så underbart när sånt händer, att båda känner så starkt för en låt och man hittar de rätta ackorden och hon får världens lyckoattack och hon rappar och Ellen sjunger stämmor och kör cajon och vi skippar lunchen bara för att jobba vidare med den. Det är så fullt med inspiration. Jag älskar inspiration. Senare i vår ska vi ha en riktig konstert med paus i mitten och 20 låtar. En riktig konstert med inträde. På riktigt. Och jag älskar att spela trummor, så otroligt kul. Trodde aldrig att det skulle bli mitt... (sång, piano, gitarr, trummor) fjärde instrument. Och på allt det här repar jag rockband, skrålar Ronjas Rövarsången på kören och spelar klassiskt. Musik är bäst. 

 

Jag börjar få panik över spanskan. Om ett halvår ska jag fan enbart höra och prata det, annars överlever jag inte. Jag läser långsamt högt ur mammas gamla spanskaböcker och försöker babbla spanska med mina stackars klasskompisar. Jag ska nog kontakta min gamla spanskalärare, hon kommer bli galen, och fråga om gamla stenciler. Vad som helst. Tengo que aprender espanol. Inmediatamente! YFU sa att jag skulle få veta vart jag ska flyga så att jag kan boka biljetter nån gång januari/februari och jag kollar min mail flera gånger om dagen. Och allt galet som händer när jag har fått reda på min familj orkar jag inte ens tänka på. Det är för mycket och samtidigt känner jag oftast ingenting. Det här är en stor grej Tove, fattaru inte att du ska flytta till Sydamerika?? Nej, inte än. Eller jo, eller jag vet inte. 

 

På sportlovet ska pappa, jag och syskonen hälsa på min mormor och morfar. Hold it, va? Det passar inte ihop. Två av mina världar kommer mötas, vilket känns mycket konstigt. Jag kan inte se mina syskon stå i deras hus. Men jag längtar ihjäl mig. Att mina syskon får förstå att jag har en mycket större familj och ett annat liv kommer kännas underbart. Allt knyts ihop liksom. 

 

Och jag ska resa till Istanbul.