Jag märker att bloggen blir mer och mer avlägsen, vilket är synd. Livet kommer emellan antar jag. Men jag vill inte tappa den, det ska jag inte låta hända. Så sålänge citerar jag min senaste sida ur tankeboken som är som ett suddigt fotografi på just den här stunden av mitt liv.

 

"Cyklar på morgonfuktiga gator mellan buskar i tung äppeldoft. Kommer på skulle-ha-tankar om Chile, såsom hur roliga människor jonglerarkompisarna verkade vara. Vad som skulle hända om jag kom tillbaka nu med min nya energi.

 

Om man kan stanna upp och titta bakom märker man vad intressanta saker vi faktiskt lär oss; Ebolautbrott, radianer, CV på proffsnivå, hur fan en växt fungerar, att skriva kompskiss och musicera på riktigt och veta vilka vi är.

 

Varje kväll sätter jag noga upp några till foton på min vägg. Ger några extra fina ögonblick hedersplatser, låter de stå längst fram på scenen.

 

Hur blir det i höst? Norge, New York, Karibien och Costa Rica på en och samma gång? Eller ska jag fokusera på mitt liv här? Här där jag pluggar, jobbar som barnvakt/köksa/YFU-volontär, försöker hålla i vännerna, gamla som nya och mår bra och göra det jag vill. Ja, det klarar jag."