Antártica Isla Rey Jorge

Nu kommer det sista av mina sommaräventyr, Antarktika.

 

Min chilenska kusin hämtade upp mig och så åkte vi till flygplatsen. Där träffade jag på en svensk men det var faktiskt lite svårt att förstå hans grova skånska. Han och resten av flyget skulle åka på kryssning bland isbergen.

 

Drakes sund, ett av de mest svårnavigerade haven. Jag satt bredvid ukrainska forskare och pratade med den mycket trevliga kvinnan bredvid mig. 

 

I flygstolstidningen fanns en artikel om mig! Hon ville ha min autograf och skulle lämna tidningen på den ukrainska basen, tänk så knäppt. Snart skymtades små isberg i vattnet och tillslut sydpolens glaciärer.

 

När vi landade var det barmark med snöfläckar, sommarväder! Vi fick vänta ett tag men tillslut kördes vi till den chilenska basen. Där blev vi motagna av en snäll man som visade oss runt. Vi klädde på oss och gick på promenad.

 

Vi är alltså inte på fastlandet sydpolen utan på en ö, på 62 breddgrader (Stockholm ligger på 59). Här ser ni nästan hela populationen. I området samsas Chile, Ryssland, Kina, Uruguay och Sydkorea. Vissa chilenska militärer lever här året runt med sina familjer. Här pågår framför allt forskning. Antarktika är den enda landsmassan som inte "ägs" av någon nation och det finns alltså stränga regler på vad man får göra här. Men 2041 är ett mörkt årtal för då försvinner detta avtal. Usch, vågar inte tänka på vad giriga människor kommer tycka att de har rätt till att göra. 

 

Vi besökte den ortodoxa kyrkan som är byggd av den ryska basen. 

 

Ett par har vigts här!

 

Min fönstervy.

 

På kvällen visade de oss kartor (jag som älskar kartor!) och förklarade massa intressanta saker. Alla på basen åt middag i matsalen som lagades där i köket.

 

Sedan riggades det upp minibio! Vi såg en superdålig film och en flygplanskrasch som vi skrattade gott åt. Efter samlades vi alla och firade flera personerns sista kväll här. Vi pratade och skrattade enda tills klockan 3. Alltså folket här var så otroligt trevliga och intressanta! Djupa analyser av samhället, vetenskap och länder. Jag har samlat på mig olika visitkort från hela världen. 

 

Nästa morgon var det lätt snöstorm så planerna på att åka till pingvinön och glaciären ställdes in. Istället gick vi ut till fots.

 

Trots minusgraderna, snön och blåsten klädde jag av mig för jag hade förberett mig...

 

Det var Sverigetröjan det, bra, nu har man representerat sitt land. Av med den för att visa nästa.

 

YFU såklart! Adrenalinet höjdes, kroppstemperaturen skönk, kameran immades igen; dags för att ta på jackan igen.

 

Vi travade vidare. Plötsligt såg jag en svart prick som vankade fram där borta på stranden...

 

Antarkiska pingviner!!! Vi hade tur för de brukar inte vara just här. Vilka fina djur.

 

De två sista bilderna är Jorges. Nöjda gav vi oss av tillbaka till basen.

 

Genast hoppade vi in i en slags vagn efter en bil för alla på ön var bjudna på lunch på den kinesiska basen!

 

Där inne träffade jag forskade från Ryssland och Tyskland! Mycket skrattiga och trevliga personer.

 

Den basen var enorm! Med flera våningshus, jättemånga personer, gympasal och stort buffébord med kinesisk mat. 

 

Lite presentlotteri. Kineserna fotade och skrattade hela tiden. 

 

Jag minglade runt med lite olika människor (militärer, mariner, öns bankman, polare från basen, forskare, researchare, chefer, arbetare) och berättade på engelska eller spanska vad denna blonda lilla flicka 

gjorde här.

 

Jorge, kinesiska chefen och jag. Sedan var det dags att åka hem till sydamerikanska kontinenten.

 

Vi var ett stort gäng som skulle åka samtidigt. Här är jag vid en skyltstolpe. Såg en bild på en annan prydd med massa svenska städer! 

 

Vårt monster till transportmedel hem!!! Det är nog inte många 18åriga tjejer som åkt i en Hercules.

 

Alltså!!!

 

Jag var i extas. Som i en actionfilm. Det var ett skitstarkt buller hela vägen och fönster fanns inte så man visste inte var man befann sig. Jag lyssnade på musik hela vägen eftersom det inte gick att prata.

 

Ja, jag smygfotade den galet.. välformade venezuelanen. 

 

Plötsligt var vi hemma i Puq (Punta Arenas) igen.

Jag har inget annat ord att beskriva detta med än: J-Ä-V-L-A-R!

Nej, inte jag heller. Alltså herre min JE!

Det enda jag kan kommentera är en detalj - din namnteckning TOVE....var det lite stressigt där??.....
Mamma

Helt FANTASTISKT vad mycket du får uppleva Tove! Det är jättekul att få följa din blogg.

Kram från "din ingifta moster" Anna:)

Fick tårar i ögonen när jag läste! Men vi såg fler pingviner i Sydafrika... /Kramar B

Alltså; vara på Antarktis, flyga Herculesplan från en grusad startbana helt knäppt häftigt. Själv har jag varit i Liverpool men såg tyvärr inga Pingviner. Kram Mobbo

Gud vad sjukt himla coolt!!! Lyckost

Lilla Tovselofs, tänk vilka äventyr du är ute på... Men jag undrar, finns det ngn toalett i ett Herkulesplan..? /Din älsklingsmoster