Señorita, termina tu vida, por favor.
Här sitter jag nu och lyssnar nostalgiskt på min reggeatonmusik. Hade en fantastisk kväll med klassen i fredags och känslorna svämmar över. Men jag ska försöka sammanfatta det mesta av juni månad.
Den 7e såg jag nationalfirandet i mitt första land på datorn. Det finaste var de svepande helikopterbilderna över min vackraste stad till tonerna av Du gamla du fria.
Hemma hos Pedro råkade jag säga att jag nu var tvungen att njuta av allt chilenskt, som till exempel pisco sour. Vips var produktionen igång och jag noterade noga.
Grillning och mys.
Min supermysiga nona som klär på sig flera lager kläder för att med snabba korta steg gå från huset till bilen och som berättar för mig om hennes hårda liv och att man måste tro på gud och skrattar medans hon håller sin empanada i händerna och som efter ha spelat kort förhandlar om pengarna hon just förlorat eller vunnit.
Rodrigo har en speciell matvana. Här testar jag för första och sista gången en av hans efterrätter; glass med grädde och manjar.
Såhär ser tiden ut för mig i skolan. Kaffe, de obligatoriska kexen för 2 kr och phytagoras sats med Pato. Alla klagar när jag råkar plugga något. Det är helt sjukt hur mycket jag har förberett mig för ett slutprov jag aldrig kommer få göra på riktigt. Jag kommer vara nervös den dagen då mina klasskompisar skräckslagna sätter sig i provsalen.
En eftermiddag mötte jag upp med Jonatan och Owen (USA) som kom på patagonienvisit från Santiago. Han hade lyckan att se ett snöigt Eldsland.
Här är de två, fina killar.
Sjäkvklart besökte vi El roca.
I en butik med en mycket pratsam ägare hittade vi flaggor som kanske inte så har mycket med Chile att göra, mer med besökarna.
Puss på tån. Vet inte hur många gånger jag måste komma tillbaka till PUQ nu.
Sedan tänkte vi besöka skolan ett tag och vi råkade fastna på spanskalektionen. Haha, så himla konstigt att se
fel personer på fel plats.
Sedan var det utsikt med månljus som gällde.
Sedan fikade vi och så tog de bussen till Natales och vidare på andra äventyr.
Jag har köpt spanska spelkort. Måste bara på riktigt lära mig Truco som de spelar här nere.
VM är i full gång och här är allt och alla inblandade och passionen för La Roja - Chiles landslag - pulsar starkt. Så vid alla viktiga matcher samlas hela skolan i gympasalen.
Varför tråka mer sig med vanlig mellanmjölk när man kan dricka mjölk med vanilj-, jordgubbs, manjar, banan och chokladsmak. Dessutom innehåller de nyttiga A-, D och E-vitaminer.
Juanita var i ett bedrövligt tillstånd under Kroatien-matchen eftersom hon har ursprung därifrån och för hennes fotbollsnerver.
Under en tråkig lektion ägnade jag min tid åt att fördjupa mig i slipskonstens varierade värld. Den övre är den jag gör varje dag (har dock hört att majoriteten i min klass inte vet hur man knyter, det gör föräldrarna) och den undre kommer jag aldrig orka göra igen.
Inför Chiles första match samlades vi hos Yuyú och käkade asado. Jag hade, dagen till ära, i flera timmar hackat pebre med för mycket vitlök.
OCH VI VANN! Jag bidrog med mitt land. Sedan gick vi de 40 minutrarna hem till mig och myste vidare.
En morgon vaknade jag en aningens känslosam och tog därför en panoramabild utav mitt rum.
En söndag kom Jonatan hem till mig. Vi slappade mest, kollade på fotboll och åt once med la mamá och la nona. Plötsligt hörde vi sirener och gick ut. Det pågick ett begravningståg för en omtyckt brandman.
I skolan sitter vi mest och skrattar och retas, äter kex och stör de som pluggar.
Patito hade köpt ett klistermärkealbum till VM och ingen fick klistra på märkena förrutom honom.
En annan söndag letade Rodri fram färg och pensel och med Sultán springandes runt mina ben målade jag mitt namn på väggen utanför köksfönstret bland de andras barnens namn i familjen.
Engelskaläraren Basti gjorde en vadslagning med oss. Jag, Tube, trodde 3-1 till Spanien.
Alla skippade eftermiddagen för att se matchen. Vi köpte sandwitches (jag åt upp hela och hade magont fram till halvlek) och samlades hos Vicky.
I spänd koncentration och mummel/skrik från de framlutade killarna följde vi när Chile slog världsmästarna med 2-0. Det bästa på hela dagen var Diagos glädjetårar. Vi sprang med flaggor till stadens torg och skrek, sjöng och hoppade med resten av Chile.
På fredagen bjöd jag på hejdåkalas för min klass. Galet många kom, det langades pizzor från köket på löpande band, alla skrev hälsningar på min magallanesflagga och jag var så glad.
Morgon efter. Vill att vi ska vakna såhär varje dag.
:'(
På lördagen var det konsert i skolan. Här spelar Jorge, Nico och Yuyú. Jag sjöng inte, tänkte men herregud jag är alltid med på alla himla konserter, nu orkar jag inte längre.
Efter stack vi hem till Jorge. Tycker om dessa människor.
Idag har jag haft min sista idrottslektion och jag sa hejdå till min mysiga lärare.
Så. Nu har jag skrivit på det här inlägget i 5 dagar. För övrigt sitter min mamma i skrivande stund på flyget från Arlanda och hon kommer fram imorgon sent på kvällen. (!!!!!! :') :D ). Glädjs åt det så mycket men på samma gång känner jag att allt är upp och ner. Kan ju inte lämna allt här, här är mitt liv. Aja, berättar mer sen.
Kommentarer
Trackback
