Tovetott -

Al Sur con YFU - Santiago, Frutillar, Puerto Montt y Puerto Varas

Dagen innan vi reste kom Jonatan hem till mig och sov över. Vi åt middag och han tittade på när jag packade. Nästa morgon, klockan 5 på morgonen, mötte vi upp Line (danska som också bor i Puerto Natales) på flygplatsen och så bar det av!

Så vackert att flyga genom soluppgången till den väntande huvudstaden.

Väl där hämtade en volontär oss och vi åt lunch på ett flådigt ställe. Sedan mötte vi upp alla på YFU-kontoret och lyckan när jag fick träffa alla vänner och panikprata på svenska och tagga inför resan!

Sedan tryckte vi in oss och våra väskor i bussen som skulle bli vårt hem i en vecka och stack iväg! (ej mina bilder)

(Ej min bild) Här stannade vi och åt middag. Jag var helt död i kropp och hjärna efter resande hela dagen och alla nya människor. Sedan var det bara att trycka i öronproppar och lägga sig till rätta i busstolen och hoppas att man skulle få sova natten ut.

Vi vaknade av att vi kom fram till byn Frutillar där vi, mer döda än levande, åt frukost. Sedan gick vi längst stranden och det var så vackert och fridfullt. Fick lite Rättvik-känsla.

(Ej min bild) Här är de flesta utbytesstudenterna som åkte med på resan! Jobbigt att inte vara ensam blond längre.

Det mycket vackra konserthuset som, likt Noaks ark, ligger på vattnet.

Jonatan och Aurora från Finland som har svenska som modersmål och pratar världens gulligaste finlandssvenska!

(Ej min bild) Jonatan hade tagit med Magallanesflaggan! Så vi körde med en fin tradition.

Grejen med denna region är att den blev koloniserad av tyskar i början av 1900-talet; på Chiles initiativ. Chile ville nämligen snabba upp utvecklingen och bjöd in ekonomideprimerade tyskar till denna folktomma plats. Grejen var att det inte alls var folktomt, men indianerna röjde man undan lite snabbt sådär. Därför är husen i tysk anda och mycket stora dessutom eftersom varje familj tilldelades mer mark för varje pojke som föddes. Vi reste vidare.

Till Puerto Montt! Det är här jag mellanlandar med flyget och här slutar den civiliserade delen av Chile, eller a, den med sammanhängande bilvägar. Inte sådär jättekul stad men dock viktig i många samanhang.

Patagonerna upptäcker vidare.

Att man alltid måste ställa upp sig på varenda ställe. Vi skymmer ju utsikten.

SANTIAGO-ERNST-GATAN! Det ska jag döpa min son till, för att binda ihop mina två hem.

Vi åt Pichanga, en härlig hög med pommes frites, kött, korv, ost och lite ättiksgrönsaker. Skulle tydligen vara typiskt här.

Jag och min fina norska Ida. Tröjan köpte jag till henne på torget i Punta Arenas. Efter denna resa hade alla minst en lamatröja efter alla besök på turistmarknader.