En espanol

Nu ska jag skriva om spanskan. 
 
Fast det är svårt. För det är så abstrakt men samtidigt så närvarande. Jag tror min hjärna jobbar nonstop med spanskan; lagrar, sätter ihop, kommer ihåg, hittar det glömda och sliter. Under lovet har jag gjort framsteg, det känner jag. Uttryck kommer naturligt och när jag chattar används slang. Vid lunchkonversationer förstår jag ord, och ifall jag anstränger mig, bitar av sammanhanget. Jag är bra på att fråga eftersom frågor utgör majoriteten av det jag säger och jag kan hålla en vettig konversation om ämnen jag vet och har ordförråd för. Med grammatiken tar jag lättaste vägen ut, bara för att bli förstådd och överleva. Presens, en futurum och en dåtidsform, that's all. De andra formerna vet jag om men hör faktiskt inte användas så mycket, eller så tror jag de är okända ord utan att fatta att de är enkla verbböjningar. Igår sa jag till familjen att rätta mig, fast bara litegrann, för nu har jag snackat i snart två månader och allt har kanske varit helt fel, haha. Uttalet har jag ingen aning om om jag har eller inte. Jag försöker bara prata som dem.
 
Jag har såklart blivit tvingad att prata svenska av mina kompisar och det känns så främmande, som att jag knappt förstår själv eller ens hör att jag pratar, svårt att förklara. Men jag börjar förstå hur litet svenskan är, ett totalt främmande språk från nordligaste sidan av jorden. Bokstavskombinationerna är helt annorlunda, allt de hör är konstiga ljud. Alltid när Sverige eller svenska kommer upp refereras det till Tyskland eller att det låter som tyska. Hell no! Liksom nej, jag och Sverige har inget med Tyskland att göra. Fast det är klart, härbortifrån ser man ingen skillnad, det får jag hålla med om. 
 
 

Kommentarer
Postat av: Astrid

Åhhh intressant inlägg! Har varit väldigt nyfiken om spanskan så :))

2013-09-24 @ 16:00:35
Postat av: Karin

Håller med Astrid. Hon är ju en så klok tjej!!! Du med! Ja, Dn hjärna jobbar nog på högvarv med spanskan även när du själv inte alltid orkar med. Herrejävlar, så bra du kommer att bli!

2013-09-25 @ 00:11:56

Kommentera inlägget här:

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Skriv här

Trackback
RSS 2.0