Varje eviga dag färdas och går jag på Odengatans alltid så fyllda vägar och trottoarer. Och det gör också några 1000 till. På grund av den ack så trogna stressen är det svårt att stanna upp och titta sig omkring, att se något vackert bakom reklamskyltarna och 4:ans blåa metallkropp. Men igår när jag tvingades avbryta min powerwalk vid ett rödljus lyfte jag huvudet en aning och såg de vackra fasaderna och den missplacerade kyrkan mitt i korsningen Odengatan/Birger Jarlsgatan.