Joggingnovell

Ska jag ut och springa? Hinner jag innan middan? Äh, what the hell. På med springskorna, Turbuhailer, hålla andan i 10 sekunder..... Ut genom dörren, duggregnar. Lite kyligt om axlarna, bäst att hålla uppe tempot. Upp för backen, ner för backen, bäst att inte snubbla. Jo, det här går ju bra, kämpa på. Förbi ängen, det gula huset, förbi bänken vid vattnet vid sjön där jag för länge sen stannade och vilade, helt utpumpad. Ler, fortsätter in på skogsvägen med de hala rötterna och smala broarna. Kom igen Tove, nu är det inte långt kvar till gungorna. Framme, men ingen säger åt mig att stanna och vila. Så då fortsätter jag, nyfiken på om jag kan. Det snälla duggregnet förvandlas till en skön störtskur och jag hoppar över leriga vattenpölar. Nu börjar det kännas tungt, fram till skogsbrynet bara. Yes, framme. Stannar pustande och lutar mig på knäna men glider av, för hela jag är dyngsur. Sätter mig på en stock men då kommer myggor flygande runt mina lerstänkta ben. Börjar gå men efter ett tag börjar jag springa, ler. Spurtar bort till stängselhörnet där det ibland går kor. Går, springer bort till den långa bryggan, går ut till bänkarna ute i sjön som är full av blommande näckrosor och fåglar. Å, där är det så fint. Fortsätter runt sjön och tillbaka hem. Där är pappa och kramar om mig. Ner och duschar sen... KÄK!!!


Kommentarer
Postat av: Jacob

Tove vad du är duktig!

2010-08-26 @ 20:13:28
Postat av: Astrid

Haha, jag gillar texten! :D

2010-08-27 @ 14:03:53

Kommentera inlägget här:

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Skriv här

Trackback
RSS 2.0