Feliz 18!
Den stora dagen var kommen! Efter fest i huset kvällen innan började familjen vakna runt 11, 12. Sedan satte vi på små klädprydnader i Chiles färger och åkte iväg till nationaldagsfirandet som är detsamma varje år med samma människor/traditioner/mat/hus och där stannade vi till inpå småtimmarna.
Här sparar man inte på vare sig krut eller ballonger. Det är lite svårt som svensk att förstå tyngden av en självständighetsdag när Sverige aldrig varit någon annans land än sitt egets.
Ååå hahaha. Bästa traditionen. Varenda person var tvungen att berätta ett skämt, sin cencuro. Alltså, grova snuskskämt avlöste varandra mellan skratt, rop och applåder. Barn som gubbar som mammor som tonåringar, alla gillar snusk. Eftersom jag är ganska insatt i svordomar och fula ord förstod jag när slutpoängen kom men annars skrattade jag bara för att skratt smittar. Såklart skulle la gringa (=utländskan, vanligt förekommande smeknamn) också säga ett skämt. Tamara skrev ner det och jag läste det nervöst innantill men det blev succé i alla fall. Llegue a Chile sin saber nada, y de a poco voy aprendiendo, vi que en la enyehuecia, llegan los viejos verdes y hay que, salir corriendo.
Branko, en kille i traditionella kläder och jag med Pisco sour - Chiles nationaldryck tror jag. Förrutom nationens födelse är denna dagen till för att dricka. Här lär jag mig inte bara spanska, min kunskap om alkohol har vuxit tremendously! Pisco med citron (som ovan), pisco med cola (sk piscola, obligatorisk på fest), vin med jordgubbar, vin med glass (ses längre ner), öl, vodka osv osv... Skulle kunna skriva ett helt blogginlägg men eftersom att dricka inte är ett av mina största intressen får det räcka nu.
Barnbordet. Att det alltid ska vara ett barnbord på kalas! Fast vi hade kul ändå, här spelar vi dudo, ett komplicerat men kul tärningsspel.
Här är en efterrätt. Torkad konserverad persika i sås med typ bulgur? Gott faktiskt. Glömde fota maten men massa empanadas såklart och en soppa innehållande majs, grönsaker, kyckling, ris, potatis och pumpa. Varför separera mat och mat, varför inte äta allt på en gång? Fast såå gott.
Matfestens huvudnummer. Ett lamm och två grisar; fast döda, skinnade och uppspända över eld i 5 timmar. "Typical Magallanes!" Men alltså. Gud så gott.
Vesna utropade att där står det på svenska! Jag sprang dit, letade ivrigt... och länge. Nej. Nej snälla kära lilla. Jag vet inte vilket språk det är men det är inte svenska.
Här sitter jag vid baren och blandar till en brasiliansk drink med en charmig gubbe och en tjej i min skola.
Det som kvarstod efter jag ätit upp allt kött. En liten anatomilektion i sig.
Jag hade en blond utländsk kompanjon! En tjej från Minnesota som gör ett omfattande projekt här nere i Patagonien. Hon kunde spanska och med henne hade jag nog de längsta och mest innehållsrika konversationerna på spanska hittills! Konstigt det där, att man pratar spanska bäst med de som borde vara en lättnad att få prata engelska med.
Vitt vin med ananasglass. Jag har slutat bli förvånad. Får komma ihåg att här är det jag som är konstig, inget annat.
Äntligen dags för dans! Nationaldansen cueca såklart. Sedan allt möjligt Chilenskt.
Systrarna Covacevich.
Här kör vi danslektion! Vesna är dansgalen. Vi demonstrerade rörelserna till Danza Kurudo.
När det räckte med dans för min del, eftersom det inte kommer så naturlig för mig = jag vet inte hur man gör, stack jag vidare för att spela kort med några vänner. Det var fullmåne så hela bakgården lystes upp av månljus. Ett mycket fint avslut på min chilenska nationaldag.
Dagen efter var de bakfullas dag. På kvällen åkte vi dit igen för att äta rester, skratta åt vad vi gjorde igår och spela kort. Huvudena av lammet och grisarna desikerades och åts. Här spelar vi ett kortspel där förloraren får ordet chanco skrivet på armen, det var så kul!
Tamara är proffesionell schackspelare sedan barnsben (annars också proffs på alla sporter och hyperaktiv) så hon kickade some ass medan vi andra tittade på och drack varm choklad.
Oj, så lång och mycket det blev. Jag är som en turistguide, haha.
Nu ska jag sova. Godnatt!
La naturaleza
Märker ni att jag skriver alla rubriker på spanska? Ambitiösa lilla jag *slänger med huvudet*
I måndags kom storebrorsan från Valdivia så nu är hela familjen samlad och huset fullt av människor. Nu är det ledighet som gäller vilket betyder att den annars låga stressnivån sänks ännu mer vilket gör mig stressad av bara tanken. Aja, spontant som alltid stack Branko, Tamy och jag ut till vildmarken och en sjö (!!!) för att flugfiska, se Sultan förvirrat lufsa omkring (stadshund som han är) och läsa. Det såg faktiskt lite ut som Sverige och våren är påväg så jag var glad.
Aviación Militar Chilena
När stoltheten endå är igång passar de flesta på att visa upp vad de har. Militären till exempel. Min värdmamma jobbar på något sätt inom militären så jag, hon och nyanlända storasystern Vesna från Santiago besökte basen för att kindpussas med en massa människor (jag bor i en väldigt populär familj, haha), ta foton på helikoptrar och se på både flyg- och dansuppvisningar.
Jag och Juaniii.
Vesna till vänster.
Ja. Lite så. Sedan blev det cueca.
Vesna hoppade in, haha.
På kvällen hade vi myscena med asado. Rodri var stolt över lamrevbensspjällen från familjens farm på Eldslandet.
Jag hade blivit bjuden till två fester den kvällen och efter mycket beslutsångest och diskussioner med systern åkte jag iväg till den ena vilket var skitkul. Kom hem 4 imorse (vilket ioförsig inte är sent alls) och idag har jag fått feber. Blir omsorgsfullt ompysslad av mamman med termometer, tabletter, ispåse och jag måste stanna i sängen och dricka mycket. Även fast jag nu har en ursäkt till att ta det lugn på riktigt och att jag är sådär lite mysigt småsjuk bara suger det för mina klasskompisar är ute och har kul och jag vill också!
Hejdå!
Viernes en el colegio
I fredags var det lite förpepp inför nationalfirandet i skolan. Själva nationaldagen är på onsdag. Vi slapp ha några klasser och gled mest runt och gjorde ingenting, kollade på lekar och nationaldräkter och käkade empanadas. Jag bidrog med att ta med mig min chilenska flagga.
Vicki, Cote, Gabi, yo, Yuyú
En Calafate
Hej. Nu är jag på körresa i Argentina. Bussresan skulle ta 8 timmar, fair enough, men eftersom administrativa saker ska vara complicerade väntade vi FYRA timmar vid gränsen för bussbolaget hade glömt ett tillstånd. Efter 13 timmar kom vi äntligen fram, middag vid 11 och läggdags vid 1. Jag måste vänja mig vid att sent inte betyder sent här.
Vi kommer sjunga på en gala med andra körer ikväll och imorgon med T-shirtar med skolans tryck eftersom vi alltid representerar skolan och vår region. På fredag blir det utflykt och jag kommer få se min första glaciär.
Just nu sitter vi runt ett bort i matalen som har wifi och de pratar och jag lyssnar, my life story.
Chao chao!
El primero mobilskal ever
En vacker morgon anländer jag till skolan som vanligt. Öppnar bildörren till ljudet av Abbamusik, säger chao och när jag kliver ut faller mobilen ur skolans mjukisbyxor ner på marken. Tre småsprickor vid knappen, några rispor på kanten, några tårar och insikten att den är utan försäkring senare har ett skal inköpts. Utbudet var inte det bästa dock och detta var det snyggaste av tre alternativ. "Det matchar din hårfärg." säger Tamara. Antar att det är något positivt, haha.
Vill ni veta något kul?
Tack vare någon kille i el quarto har jag fått ett smeknamn som jag nog kommer dras med för evigt.
Youtube.
Men vad bra. "Holaa Youtuube! Como estas? Jajajaja".
School Spirit
Rubriken: bra låt
En helgmorgon hittade jag min värdfamilj mysandes i den stora sängen.
Ett vackert hus en regnig eftermiddag.
Förstasidan på ett matteprov. Hahahahahaha WHAT? Tror jag skrapade ihop ca 10/72 poäng.
En tisdagseftermiddag gick jag, Cote och Seba till casinot i tron om att vi skulle hjälpa till inför en fashionshow. Men icke, någon hade tagit fel på dagen. Så vi satte oss på cafét i några timmar istället för att återvända till skolan och pratade i några timmar, mucho mysigt!
En vacker väggmosaik som avbildar en chilensk författare.
Uttråkad på musikalrepet när basen/gitarren/fiolen/flöjten lär sig sina slingor. Armbandet fick jag av en tjej i klassen som hade varit på en påvefestival i Brasilien.
En engelskalektion kom vår lärare med ett 30tal choripanes; små varma bröd med korvkött, ost och mayonesa och så kollade vi på Hangover 2, med engelskt tal tack och lov. Ja, mer ambitiöst än så blir det liksom inte.
En vacker kväll.
En biologilektion hade vi frukost! Temat just nu är matsmältning och någon kom på att vi kunde ta med en nyttig frukost dagen efter! Haha, här är chilensk frukost.
I skolan har det börjat en stor tävling där hela skolan deltar i tre lag i sporter och framfrädanden och allmänt konstiga saker för att samla poäng inför den kommande balen i oktober. Och vet ni vad, Tamara den jäveln utropade mig till drottning för vårt lag! Haha de sa att jag blev så röd i ansiktet, att jag aldrig kan slippa bli det. Antar att jag får vara beredd på att göra vad som helst inom den kommande framtiden.
Igåreftermiddags hade vi storfika med tårta, kakor, mackor och te för la Nonnas, mormoderns, namnsdag. Diverse släktingar och vänner kom över och jag hade intressanta diskussioner, mestadels på spanska, med ett trevligt par. Som att vi i Sverige får betalt för att gå i skolan medan det här i Chile bara är de rika som kan försörja sina barns utbildning.
Sedan sent på kvällen stack Tamy och jag ut; först till en kille i klassen och sedan till ett dansställe och kom hem vid 3. Annars består helgerna av musiklyssnande och ätandes. Ikväll ska jag förhoppningsvis kolla på Tamys basketmatch med Rosita. Jag säger förhoppningsvis för här planeras inget och om det görs blir det ändå inte så. Mitt kontrolfreak får sig en hård smäll men ärligt talat behöver jag en paus från 17 år av tidspassande.
Nos vemos!
Un mes
EN MÅNAD!
Jag har varit en månad i Chile, är inte det ganska lång tid? Den här veckan har jag varit så trött och mitt humör därefter men det har hänt kul saker också! I söndags åkte Juanita, Tamara och jag till en liten marknad, sedan till ett köpcenter och sedan till mataffären men Tamy och jag satt kvar i bilen och retade varann.
Såhär målade indianderna sig förr i tin.
El mercado och gamla människor.
I köpcentret fanns det både After Eight och Steig Larrson-böcker!
Vi tog en sväng förbi hamnen där de lastar av alla får från Eldslandet, om jag förstod det rätt. Mamma och pappa, regnjackan är regntät! Och snygg, vilket är det viktigaste.
Nu blire sightsing med mobilkamera genom bilruta i baksätet i dåligt väder i hastighet!
Kommer ni ihåg när min blogg var full av vackra välredigerade bilder i estetisk anda och allt var perfekt? Glöm det. Aja, ovan - staden.
I tisdags när vi har typ pluggtimme och sitter i biblioteket och gör ingenting.
Sedan hängde jag med på skolparad i staden vilket var mycket intressant. Fast större delen av tiden stod vi och väntade och frös ihjäl i våra skoluniformer enda tills vi i noggranna led marcherade förbi något högt uppsatt folk och representerade vår skola bland alla andra.
På tisdag är det matteprov. Jag har valt den lite svårare matten eftersom jag redan förstod allt som de arbetat med, men dessa är pain in the ass. Derivatan har jag inte sett än, dock.
På onsdagar är det idrott i två timmar, först uppvärmning och intervaller, sedan volleyboll. Alla är så bra och jag suger men när jag väl träffar bollen får jag applåder. Annars är killar och tjejer separerade vilket är både skönt och konstigt. Efter har jag kör till 6. Åh, med kören ska vi på tävlingsresa till Argentina!!! I september åker vi till Calafate som ligger 8 timmar bort med buss. Fett med Argentina ju.
Igår åt Tamy och jag lunch med hennes farbror och hans vän på en jättemysig restaurang och jag tror jag förstår lite mer när de snackar men är oftast ganska borta.
Sedan på kvällen käkade vi middag, eller cena, och dansade salsa i köket. Det pågår fönsterbyte vilket är helt underbart för värmen i huset är inte den varmaste.
På kvällen hängde jag med några tjejer från klassen. Vi spelade Wii, käkade quesadillas och snackade.
Nu ska jag promenera in till stan och sedan förhoppningsvis ut och springa. Hejdå!
Holaa!
Suecos!
Långhelgen är över och vardagen är tillbaka, inte lika spännande längre, får jag nog medge. Men ganska skön ändå, allt börjar liksom smälta ihop till något logiskt. Har powerpointpresentation på sport science på torsdag, todo sola, då min presentation ska vara på espanol och jag ska snacka på engelska, HAH! Det kommer gå fantastiskt. Sedan är det biologiprov på fredag och matteprov på tisdag. Men kolla, det här börjar likna mina blogginlägg när jag en gång i tiden bodde i Sverige och min enda sysselsättning var skolan. Vad roligt. Fast ärligt talat orkar jag inte stressa, tycker jag har det jobbigt som det är. Man ska väl inte gnälla men måste liksom fokusera på att fatta vad människorna säger först. Tamy säger att om en vecka kommer hon bara prata spanska med mig, nada mas. Fan, jag som hade så mysigt med den välkända engelskan.
Annars hände det något fantastiskt förra veckan. Jag fick ett piano av min musiklärare!!! Nu känner jag mig som mig själv igen!!!
Om det skiter sig och jag blir utmobbad har jag i alla fall en trogen vän. Vi delar ett språk utan ord, en kultur där man inte blir missförstådd och en kärlek djupare än Magellans Sund.
I love it
Nu tycker jag vi drar veckan som varit!
Förra lördagen var jag med några chilenare som varit utbytesstudenter på elfte våningen i casinot, fett utsikt!
På söndagen var det snöoväder. På eftermiddagen när jag inte ville titta mer på tv-serier bylsade jag på mig alla kläder jag hade och gav mig ut!
Jag gick in på kyrkogården och det var som en annan värld.
Sedan gick jag ned till sundet men kunde inte se Eldslandet som gömde sig i dimman.
Måndagstraditionen! Proteiner for the win.
En mattelektion, på spanska. Men jag fattade en fråga och fick gå fram och visa på tavlan. Whaat up?! De håller på med andragradare så jag ligger ganska lugnt till.
Tamara och jag gick in på bion och detta är vad vi ser.
Skoluniformaffären. Vilken business alltså.
Chilenska kakor. Som tjocka pepparkakor med glasyr på.
Fick flätor i skolan.
Haha, här spelar vi in en trailer på engelskalektionen.
Igår åkte vi skidor! Familjen hade skidutrustning som passade perfekt. Som ni ser har man fantastisk utsikt utöver i princip hela staden och kusten men snön var för perfekt så svängarna var allt jag tänkte på. Vi mötte upp ett gäng från skolan också och vi körde lite härlig offpiståkning i pudersnö. Men såklart blåste det så innihelvete; när man kom upp till toppen i den enda och lilla sittliften visste man inte om man skulle krypa ihop eller skrika.
Igårkväll var vi på ett ställe och dansade och det var så grymt kul! Imorgon blir det första skypen med mina kompisar, bakán!
Estuvo todo, chao!
Dos semanas
Andra skolveckan avklarad. Jag överlever fortfarande och livet blir bara bättre och bättre.
Såhär kan det se ut i skolan. Som ni ser är det mörkt ute, solen går upp sent och ner tidigt men nu går vi ju mot sommaren och ljusare tider, right?? ;) ;)
Fråga inte varför det hänger knutna trasor, något med gemenskapen i skolan. Den är väldigt liten, i varje årskurs är det bara en klass med ca 30 pers. Jag går tercero medio med 96or, näst sista klassen. The British School är både Junior (som ligger ett kvarter bort där jag har mina musiklektioner) och Senior.
Förra lördagen hängde jag med två klasskompisar när de letade kläder till musikalen i skolan. Kolla vilket konstigt köpcenter!! Mycket gammalt dock, det finns vanliga affärer också.
Här är vår hund Sultán! Alltid när man öppnar grinden kommer han fram och när vi äter står han utanför fönstret och vill vara med.
Empanadas! Varje söndag är det tradition med empanadalunch. Fettiga och ostiga och jättegoda. Maten här är inte den mest hälsosamma med tur för mig att min värdmamma är tandläkare. Nu bortsar jag tänderna TRE gånger om dagen.
La plaza och statyn av Magellan. I 7an eller 8an skrev jag en uppsats om upptäcksresaren Magellan men då visste jag inte att jag i framtiden skulle bo i staden där allt är uppkallat efter honom. Ödet.
Här hoppar Tamara och jag. Det är bäst att ha henne att fråga om allt.
Utsikten från ett klassrum en av de mycket långtråkiga lektionerna.
Äntligen har jag fått nycklar till huset och här är min nyckelknippa. Two worlds united.
En dag ville jag gå hem själv efter skolan, är ju van vid det och det känns så lyxigt att bli skjutsad överallt. På med halsduk och lovikavantar. Gick huvudgatan i centrum och jag märkte att folk tittade efter mig och mitt blonda hår.
Min avslagstavla. Ett armband jag fick av en mexikansk tjej på lägret, mamma som Emil och pappa som Ida, mina tjejer och skolschemat.
Goda nyheter! Jag är med i skolans musikal!!!! Man of la Mancha (Don Quijote) och jag spelar såklart piano. Jag som sörjde att jag skulle missa att vara med i VRGs musikal, det som jag hade sett fram till så mycket. Visste inte riktigt vad jag gav mig in på dock; det är 30 låtar i latinsk takt (6/8, 3/4) och mitt slarv med notläsningen kommer nu tillslut och biter mig. Men de andra i orkestern spelar så vackert och skådespelarna/sångarna äger. Här är en generalrepetition, musikalen är den 4e oktober. HEH.
Igårkväll gick jag med några kompisar till en talangjakt, MAM, som hölls i aulan i pojkskolan mittemot vår skola. Det var fett!
På sista bilden har killarna tagit av sig linnena och tjejskriken var öronbedövande. Welcome to chile.
Efter åkte vi hem till en kille i klassen och hängde. Eller, de hängde och jag iaktog men det var kul i alla fall.
Nu har jag fixat mitt student-ID, så kallat carnet! Nu är jag officiellt en chilenare!
Jag och mitt mysiga rum! Det är egentligen min storasyster Vesnas men hon bor i Santiago.
Tja, förvirringen är för det mesta mycket närvarande i nästan alla situationer men man kan inte förvänta sig att hoppa in i en främmande kultur och bete och tänka som dem efter bara två veckor. Allt jag visste innan var ju inom Sveriges gränser och perspektiv så klart det är förjävligt ibland.
Det var väl allt för denna gången. Chao!
El campamento
Här kommer nu bilder från den första tiden i Chile! Efterlängtade hoppas jag? Tyvärr inte alls mycket från Punta Arena (inget s här inte) eftersom jag inte vill gå runt och fota allt jag ser och i skolan och känna mig som en turist och jag har så dåligt samvete för att jag inte har fotat något alls med min kamera - du kommer användas jag lovar!
(Alltid när jag skriver inlägg lyssnar jag på musik så det blir som en ritual där jag bara koncentrerar mig på detta och ni kan förstå hur glad jag blev när jag upptäckte att Spotify fungerade här nere också! Mamma, fortsätt betala Unlimited tack.)
På Arlanda, mina tre förälrar.
Här står de och grinar.
Den mycket fancy flygplatsen i Paris där jag spenderade 7 timmar av mitt liv, ensam. Kul att få höra av norrmännen att de hade suttit bara en halv trappa nedanför mig hela tiden.
Santiagos flygplats. Mindblowing med palmer och snöiga berg, samtidigt. Två årstider i ett. Förresten! Idag snöade det här!
Utsikten till YFU-lägret i en stad inte långt från Valparaiso (jag ska dit någon gång punkt). Ser ni kaktusarna?
En kväll kollade vi på en chilensk film om klassklyftorna i landet. På bilden kan jag se: amerikaner, tyskar, danskar, en mexikan, en ötserrikare och en chilenare.
Jag gick runt och fotade och en dansk kom och erbjöd sig att fota mig. Ser ni tornet med den gigantiska vattenhinken? Och bergen bakomvar alldeles magiska. En tjej från Estland hade aldrig sett berg i verkligen innan, hon tyckte de var helt otroliga. Fastän detta nästan var öknen var det jättekallt, inomhus också eftersom det bara är kallt en månad på året.
Tja, det vi gjorde i princip hela tiden; pratade, åt, lekte olika lekar och hade lektioner.
Vi fick finbesök av ett danspar som visade nationaldansen Cueca!
Och såhär såg det ut när vi skulle försöka.
Bussresan tillbaka till Santiago. Berg, slitna färgglada byar.
7 miljoner staden med Chiles högsta byggnad.
Alla ut bytesstudenter precis innan några fick träffa sina familjer, till och med jag var pirrig! Och kartan som visar var i landet alla bor. Hittar ni mig?
Den andra svensken och en norsk. Och en 3 liters flasta fanta som är helt orange!
Santiago med dess vackra berg och avgasdimma.
Åh det var så härligt att träffa Magaly, en person jag känner och som kan den svenska kulturen.
Vid utskiksplatsen träffade vi de andra utbytesstudenterna som var och turistade.
Ett litet berg delar staden mitt itu och detta är den fattiga delen.
Magaly vinkade av mig vid hostellet där de andra bodde och vi spelade kort, skrattade och lyssnade på musik.
Tidigt nästa morgon bar det av till flygplatsen.
Scandinavian power!!!!
Planet mellanlandade i Puerto Montt och flög sedan vidare över Patagonien och dess breathtaking natur. Bilden ger den inte rättvisa.
Nu har Tamara kommit tillbaka från sitt utbytesår vilket är jättekul!
Hejdå!
3e dagen i PA
Gud så det händer mycket. Men okej, första dagen i skolan:
Efter en stressig och mycket förvirrad morgon skjutsade min värdpappa mig till skolan som började 7:50. Rektorn tog emot mig och visde mig till min klass. Gud så stelt, aja satte mig bredvid en kille och snackade om Avicii osv. Iaf, lektionerna är otroligt slappa här. Klassen får en uppgift att göra men alla bara sitter och pratar, läraren också eller så går han/hon ut ur klassrummet. Alla här frågar hur man uttalar mitt namn och snart vet jag inte själv hur det låter på riktigt, haha. För det mesta pratar vi engelska för de är bättre på engelska än vad jag är på spanska (fast de går på The British School, annars är det ingen som kan engelska) men idag försökte jag prata spanska lite mer.
Aja, igår hade jag lenguaje, biología, inglés och matemática. Vid kl 1 hämtade min värdmamma mig och vi åkte hem och åt linser (som är en måndagstradition i familjen). sedan tillbaka till skolan. På kvällen gick min värdmamma och jag in till stan (10 min promenad) och det är verkligen skitkallt när solen inte lyser och det blir mörkt tidigt på dagen. Iaf, vi skulle köpa skoluniform!! I en stor affär fick jag prova allt och försöka kommunisera vad som passade bäst på spanska. Åh imorgon blir första dagen i mitt liv med skoluniform. På kvällen satt jag med mina värdföräldrar och frågade massa nödvändiga frågor och fixade grejer och det kändes jättebra.
Idag åkte jag till skolan igen. Det är lite jobbigt att vara social med främmande människor men de tar med mig överallt och jag bara följer med. De frågar hela tiden om jag festar och berättar att här festar det jättemycket och det känns ju lite jobbigt eftersom jag aldrig festat. Men de är snälla iaf. Efter en lektion kom min värdpappa för vi skulle fixa med chilenska ID! Stod i två mycket långa köer hos polisen och en annan slags myndighet men efter papper, fototagning och fingeravtryck fixade vi det. Jag försöker prata spanska mer och mer och med värdpappan går det ganska bra. Vi hälsade också på på hans jobb (många kindpussar), tog ut pengar från kortet (det funkade!) och satte in pengar på telefonen. Allt drog ut på tiden så jag missade två lektioner men det känns inte som om jag går i skolan på riktigt än. Efter det köpte vi mer skoluniformkläder; för att sporta i, mjukisbyxor och tjocktröja och sånt. Sedan åt hela familjen lunch på kroatiska klubben (värdpappans farfar kom därifrån) och sedan tillbaka till skolan för två slappa lektioner till. Fast jag har fått i uppgift att skriva en essay om olikheterna mellan Sverige och Chile, på spanska!! Går inte bra, ärligt talat.
Min värdbror hämtade mig och nu har jag suttit på mitt rum i flera timmar och kollat på tv-serier och surfat. Ska nog gå ner till köket nu, oroar mig alltid om jag är för osocial, här är de übersociala, ska alltid prata, haha. Bilder kommer, har inte fotat alls mycket och då alltid med mobilen.
Hörs!
Nu börjar mitt andra liv.
Hej,
Nu är jag framme hos min familj. Men jag kan ta det från början.
Ella och jag kom till flygplatsen i Santiago och där möttes vi av YFU volontärer och tillslut var vi alla 57 utbytesstudenter (22 var tyskar). Vi käkade frukost och sen åkte vi buss i två timmar till en by som heter Olmué uppe i bergen och naturen var jättecool. Man såg de snötäckta Anderna och det växte kaktusar överallt. Byarna bestod av små slitna hus. Vi bodde på en resort ungefär med stugor man bodde i, jag sov med två tyska tjejer. Första dagen var jag så trött, magen var alldeles bubblig. De 4 dagarna bestod av att äta jättemycket mat, ha lektioner om kulturen, familjen, relationer, skolan, prata med alla på engelska (hej var är du ifrån, vart ska du) och dansa. Ledarna satte på chilensk musik och försökte lära oss reggaeton. En kväll kom ett danspar och visade nationaldansen också. Sista dagen åkte vi tillbaka till Santiago och till YFU kontoret. Där väntade alla familjer som bodde i staden. De hade delat ett rum i två med studenterna på ena sidan och familjerna på den andra och sedan tog de bort väggen och så blev de uppropade och kramades. Sedan blev jag och två tjejer till intervjuade till en film och vi åt lunch. Jag hade planerat att Vesna, min storasyster som pluggar i Santiago skulle besöka mig och Magaly skulle också komma. Men sen får jag ett sms av Vesna som säger att Tamara (som kom hem från USA den morgonen) också kommer så jag blev jättechockad när de kom men det var så kul. De pratade såå mycket om allt (på engelska) och skrattade och gav mig en chilensk flagga. Sedan kom Malagy också! Skönt med en person man känner och som vet om den svenska kulturen. Vesna skjutsade oss till Magalys lägenhet och jag sa hejdå till Vesna och Tamara (T kommer på torsdag). Vi träffade hennes man Rafael och sedan åkte vi till ett berg med otrolig utsikt över Santiago som är enormt. Där träffade vi också de andra utbytesstudenterna som turistade runt. Det kändes lite lyxigt att ha en chilenare som tog hand om mig. Vi åkte till Sydamerikas största shoppingcenter som ligger i Chiles högsta byggnad för att köpa simkort och shampoo och sånt. Sedan hem till hennes föräldrar som jag träffat förut i Sverige men som bara pratar spanska och blev bjuden på hallonjuice och apelsinkaka (alltid ska man käka nåt). Sedan hem till henne för att få en lugn timme på detta dygn och sedan till hostellet som de ca 10 andra utbytesstudenterna bodde på. De andra hade redan lämnat med buss så jag fick inte säga hejdå till dem. De som var kvar var de som skulle flyga, alltså upp till öknen eller långt söderut. Sa hejdå till Magaly och lovade att jag skulle besöka henne igen och joinade de andra. Åh det var så mysigt där. Vi sov i en sovsal och kl 5 blev vi väckta och äkte till flygplatsen. Några droppade av vid gater tills jag, en amerikan, två danskar och tre tyskar skulle ta planet till Punta Arenas med stop i Puerto Montt. man såg Patagoniens berg och fjordar och det var så vackert. Jag var inte alls nervös men när vi kom ut för att hämta våra väskor stod alla familjer på andra sidan av en glasvägg och Rodrigo, Juanita och Branko stod där med en jättefin skylt. Tog min väska, sa hejdå till de andra och mötte dem. Började nästan grina när jag kramade värdmamman men lyckades hålla mig. När vi kom ut blåste det jättemycket (såklart) och vi åkte in till stan och huset. gud, allt är helt annorlunda. Mitt rum är jättefint med helt galna färgmatchningar och allergifria lakan (gud så omtänksamt även fast det inte behövdes). Hunden Sultán är urgullig men alltid utomhus och jag har inte känt av den än. Vi åt empanadas (mycket snarlika pancerottis!!!) och sedan tog jag och värdbrorn Branko (han kan engelska) en lång promenad genom hela staden. Han visade huvudgatan, skolan, havet och berättade om allt. Sen fikade vi lite och sedan några timmar ensam på rummet, vilket gjorde mig lite deppig för då insåg jag allvaret. Men iaf, vi behövde frukostmat så jag och Branko åkte till el supermercado och köpte chokladflingor och jordgubbsmjölk. Nu har jag duschat och ska sova för imorgon 7:50 börjar jag skolan. Herrejävlar.
Mitt liv alltså. Jag känner mig helt uppochner och humöret växlar varje timme och jag är konstant trött. Men gud nu när jag mött hela familjen känns det bra och alla är så snälla mot mig. Jag är bara så rädd och nervös inför framtiden, typ om några timmar, dagar, veckor. Mamman pratar bara spanska men vill säga mig att om jag har några som helst frågor och vad som helst så ska jag fråga henne och pappan skrattar åt sina egna skämt och visar deras mycket avancerade dusch. Spanskan jag trodde inte fanns inom mig gör det om än mycket vagt och bara jag inte pratar för mycket engelska med syskonen (vilket är såå skönt!) kommer det nog gå framåt. Har lagt in alla mina kläder i garderoben och satt upp två foton av mina kompisar och mamma och pappa. Usch, får en klump i halsen när jag tittar upp på dem, inte bra.
Detta blir både blogginlägg och email för no way att jag skriver allt detta igen.
2 av 365
Hola mis amigos!
Jag är i Chile, mitt framtida hemland. Vi är 50 studenter som på landlös engelska umgås i 4 dagar i en by 2 timmar från Sandiago. De chilenska ledarna skämmer upp oss med alla kulturella skillnader och dos and donts och om det inte kändes verkligt förrut så är det det nu.
Nu vänder jag upp och ner på jordklotet
På Arlanda. Hade en underbar sista morgon med svensk mat och musik och mamma har packat ner leverpastejmackor. Hela familjen var med och när jag skulle gå grät vi, eller syskonen ville ha tidningar. Men jag är så redo. Chile väntar på mig. Nu får det hända. Ska tillbringa 7 timmar i Paris och sedan kommer Ella, den andra svenska tjejen och vi flyger till Santiago tillsammans. Där blir det YFU läger i några dagar. Sedan flyger jag ner till min blivande hemstad och familj och dagen efter börjar mim tid på the british school och IB programmet. Nu har mitt år börjat. Bara för min skull.
Dagen då jag byter hjärta
Idag är en mörk dag. Idag sviker jag min älskade knapptelefon som har varit min trogna följeslagare i nästan 4 år. Medans alla ha uppgraderat sig om och om igen har min kärlek till denna internetlösa mobil bara växt. Brutalt går jag nu till affären med pappa och ska införskaffa en Samsung Galaxy S3 (nej inte den nyaste jag vet, jag vill ha samma som Astrid har (när ska jag sluta härma henne)). Jag har exakt 5 dagar på mig att vänja mig vid touch, wifi, denfårinteplatsibyxfickan och vara som alla andra coola kids. Hur ska detta gå??? Men ska man till Chile och måste vara en del av detta moderna samhälle (=göra facebookupdates och när jag badar i Magellans Sund) så ska/måste man.
Jag tänker inte visa en bild på min snart nya telefon, för den vet ni hur den ser ut. Istället visar jag mina senaste captures. Och ja, kameran är nog inte som den var för 4 år sedan.
Det bästa med att åka bort för ett år är att det är som att dö. Alla vill vara med en hela tiden. Här tog jag med mig Bridgeblandning till Astrid för att spela kort med Ellen och gud så den blev trackaserad! Men det var inte mycket kvar när kvällen var slut.
En dag träffade jag Kris och vi åt quesadillas på färgglada plasttallrikar. Till kocken sa jag gracias och han blev förvånad och jag förklarade på mycket bristande spanska att jag skulle till Chile. Kris hade fått ett stort ärr vid örat och jag sa att om det är något ett ärr skulle passa på var det hans ansikte.
Så kom kom mammas amerikanska värdsyster med man och son och vi turistade i Stockholm. Stadion här ovan.
Kanotpaddlande, Vasamuseet, drinkar, middag i Gamla Stan.
Morgonen därpå träffade jag Helga för sista gången. Nu är hon på internatskola i Tanzania!
Samma dag for vi opp till Falun - älskade plats - för att bada, segla, ro under ljus midnattshimmel, grilla, gå i gruvan och fiska.
Vi åkte hem och dagen efter var jag i Frankrike.
Ser ni vildsvinen måntro? Några sekunder efter började den stora springa emot mig och grymta så då sprang jag också.
Ååh mamma hade köpt en grön ullkappa och med luva, halsduk och handledsvärmare såg hon ut som en bortirrad alv.
Twister!
Astrid blev Siris nya favorit under hela dagen. Hon ville sitta i hennes knä istället för mitt! :'( Astrid, komer du ihåg när du hatade barn? Haha. Kul att de där fram också håller hand.
I måndags var vi på konsulatet och fick mitt visum!!! Efter mycket oro, om och mens, (haha), fick jag papper med fingeravtryck, certifikat och ett kort, stämplar och frimärken i mitt pass. LYCKAN. Har också kopierat alla viktiga papper tre gånger om. Mitt miljöhjärta värker.
Sista med Sofia. Vi tittade på Life of Brian, sov i samma säng och hängde tvätt.
En otroligt vacker bild i svenskan. Denna översättare intervjuades och både hans yrke och allt i bilden tilltalade mig.
Smycken och kläder som planeras tas med. En hell of a rensning är dock nödvändig.
En fantastiskt bra bok! Är skriven av en chilenska och handlar om Chiles kvinnor. Man får följa en familj genom generationer och personbeskrivningarna är så målande och handlingen helt underbar.
Den ägodel jag kommer sakna mest, mitt piano med kandelabrar och oordnade noter.
Som en grand finale på detta massiva inlägg:
Tack min vita pärla.
Vattungarna
Att bo ute i naturen på en, av människan, obebodd ö långt bort från civilasionen och nära vattnet och vinden gör mig lugn. Jag tackar mina föräldrar för att jag som liten fick tillbringa mina somrar ute i kustbandet för när jag återvänder dit känner jag mig hemma.
Cykelturen till vattnet
På grund av att Astrid har varit jättesällsakpssjuk och för att jag åker ivåg om en vecka har vi setts tre dagar i rad. Först solade vi vid hennes pool, sedan kom hon hem till mig och vi tog en spontan cykeltur och tredje dagen följde hon med till Gröna Lund med pappa och fyra ungar. Vad toppen!
Ja. Vi dricker te ur prinsessglas med inbyggda sugrör. "Tove, varför gör jag bara tantiga saker med dig?"
Ut till kustbandet
Imorgon packar jag, pappa och syskonen båten med tält och triangakök och beger oss ut mot havs. I två nätter ska vi sova i tält på någon slät klippa med inget annat än vatten runt omkring oss. Åh så underbart. Förra året såg Himmelskär ut såhär.
