Nu är jag framme hos min familj. Men jag kan ta det från början.

Ella och jag kom till flygplatsen i Santiago och där möttes vi av YFU volontärer och tillslut var vi alla 57 utbytesstudenter (22 var tyskar). Vi käkade frukost och sen åkte vi buss i två timmar till en by som heter Olmué uppe i bergen och naturen var jättecool. Man såg de snötäckta Anderna och det växte kaktusar överallt. Byarna bestod av små slitna hus. Vi bodde på en resort ungefär med stugor man bodde i, jag sov med två tyska tjejer. Första dagen var jag så trött, magen var alldeles bubblig. De 4 dagarna bestod av att äta jättemycket mat, ha lektioner om kulturen, familjen, relationer, skolan, prata med alla på engelska (hej var är du ifrån, vart ska du) och dansa. Ledarna satte på chilensk musik och försökte lära oss reggaeton. En kväll kom ett danspar och visade nationaldansen också. Sista dagen åkte vi tillbaka till Santiago och till YFU kontoret. Där väntade alla familjer som bodde i staden. De hade delat ett rum i två med studenterna på ena sidan och familjerna på den andra och sedan tog de bort väggen och så blev de uppropade och kramades. Sedan blev jag och två tjejer till intervjuade till en film och vi åt lunch. Jag hade planerat att Vesna, min storasyster som pluggar i Santiago skulle besöka mig och Magaly skulle också komma. Men sen får jag ett sms av Vesna som säger att Tamara (som kom hem från USA den morgonen) också kommer så jag blev jättechockad när de kom men det var så kul. De pratade såå mycket om allt (på engelska) och skrattade och gav mig en chilensk flagga. Sedan kom Malagy också! Skönt med en person man känner och som vet om den svenska kulturen. Vesna skjutsade oss till Magalys lägenhet och jag sa hejdå till Vesna och Tamara (T kommer på torsdag). Vi träffade hennes man Rafael och sedan åkte vi till ett berg med otrolig utsikt över Santiago som är enormt. Där träffade vi också de andra utbytesstudenterna som turistade runt. Det kändes lite lyxigt att ha en chilenare som tog hand om mig. Vi åkte till Sydamerikas största shoppingcenter som ligger i Chiles högsta byggnad för att köpa simkort och shampoo och sånt. Sedan hem till hennes föräldrar som jag träffat förut i Sverige men som bara pratar spanska och blev bjuden på hallonjuice och apelsinkaka (alltid ska man käka nåt). Sedan hem till henne för att få en lugn timme på detta dygn och sedan till hostellet som de ca 10 andra utbytesstudenterna bodde på. De andra hade redan lämnat med buss så jag fick inte säga hejdå till dem. De som var kvar var de som skulle flyga, alltså upp till öknen eller långt söderut. Sa hejdå till Magaly och lovade att jag skulle besöka henne igen och joinade de andra. Åh det var så mysigt där. Vi sov i en sovsal och kl 5 blev vi väckta och äkte till flygplatsen. Några droppade av vid gater tills jag, en amerikan, två danskar och tre tyskar skulle ta planet till Punta Arenas med stop i Puerto Montt. man såg Patagoniens berg och fjordar och det var så vackert. Jag var inte alls nervös men när vi kom ut för att hämta våra väskor stod alla familjer på andra sidan av en glasvägg och Rodrigo, Juanita och Branko stod där med en jättefin skylt. Tog min väska, sa hejdå till de andra och mötte dem. Började nästan grina när jag kramade värdmamman men lyckades hålla mig. När vi kom ut blåste det jättemycket (såklart) och vi åkte in till stan och huset. gud, allt är helt annorlunda. Mitt rum är jättefint med helt galna färgmatchningar och allergifria lakan (gud så omtänksamt även fast det inte behövdes). Hunden Sultán är urgullig men alltid utomhus och jag har inte känt av den än. Vi åt empanadas (mycket snarlika pancerottis!!!) och sedan tog jag och värdbrorn Branko (han kan engelska) en lång promenad genom hela staden. Han visade huvudgatan, skolan, havet och berättade om allt. Sen fikade vi lite och sedan några timmar ensam på rummet, vilket gjorde mig lite deppig för då insåg jag allvaret. Men iaf, vi behövde frukostmat så jag och Branko åkte till el supermercado och köpte chokladflingor och jordgubbsmjölk. Nu har jag duschat och ska sova för imorgon 7:50 börjar jag skolan. Herrejävlar. 

 

Mitt liv alltså. Jag känner mig helt uppochner och humöret växlar varje timme och jag är konstant trött. Men gud nu när jag mött hela familjen känns det bra och alla är så snälla mot mig. Jag är bara så rädd och nervös inför framtiden, typ om några timmar, dagar, veckor. Mamman pratar bara spanska men vill säga mig att om jag har några som helst frågor och vad som helst så ska jag fråga henne och pappan skrattar åt sina egna skämt och visar deras mycket avancerade dusch. Spanskan jag trodde inte fanns inom mig gör det om än mycket vagt och bara jag inte pratar för mycket engelska med syskonen (vilket är såå skönt!) kommer det nog gå framåt. Har lagt in alla mina kläder i garderoben och satt upp två foton av mina kompisar och mamma och pappa. Usch, får en klump i halsen när jag tittar upp på dem, inte bra. 

 

Detta blir både blogginlägg och email för no way att jag skriver allt detta igen.