Valle Elqui
Morgonen började med solkrämspåtagning.
Den bästa solkrämen evör. Som tog slut ganska fort pga överförbrukning. Vi hoppade in i en minibuss och tillsammans med en guide och en bunt andra semestrare for in i Valle Elqui, en grön dal mitt i öknen. Första stoppet var en papayaodling!
Såhär växer papaya! Inte visste jag att sådant fanns på jordklotet.
Trädet ger frukt året runt och de mognar allt eftersom och dimper gula och fina ner på marken.
Chirimoyaträd fanns också fast utan frukt. Jag försökte lista allt som odlades i dalen: papaya, chirimoya, avokado, mandariner, mandlar, potatis, kronärtskocka, sallad, vindruvor (till vin och pisco), zuchini, tomat, vindruvetorkning till russin och kaktus.
Familjefoto vid fet natur.
Vi fortsatte upp i dalen med minibussen.
Vi besökte Gabriela Mistrals barndomshem och skola. Hon har ju kammat hem Nobelpriset för litteratur för tusan. Alltså fanns många svenska saker, till exempel en likadan gammeldags våg som står i mormor och morfars kök!
Jag och Juani posar med Gabi och hennes lärljungar.
Denna dal är mest känd för att det alltid är soligt och för att det är PISCONS vagga! Denna by heter Pisco Elqui.
Här uppe i öknen är de lite mer andliga av sig, som ni ser på lappen. Men gud, blir mer och mer frustrerad när jag kommer på att ni inte förstår spanska! Alltså meditation i naturen i solnedgången med tibetanska sagor på en cambing.
Men det var inte för det vi var här. Vi skulle ha pisco!
Sådär ja.
Och lite kyrkbesök med korstecken över bröstet.
Hade en informativ konversation med Astrid via Snapchat.
Äntligen lunch! På en restaurang med en speciell tillagningsmetod.
Solenergi aucustic style.
Sedan gick vi ut i öknen. Alltså det var just det här jag åkte till Chile för. Att gå bland kaktusar i ett stekhett, annars dött landskap för att 3 dygn senare befinna mig i snöstorm på sydpolen. (Inte för att jag någonsing kunde ha föreställt mig att jag skulle få uppleva det just så extremt).
Vi hittade hängmattor, satte alarm på 5 minuter och njöt.
En vanlig kaktus selfie. Ser förresten nu hur mitt hår och huvud liknar en kaktus. Det var väl kul.
Rundtur på en psicofabrik! Som dock var inte var igång.
Det var väl ganska kul. Sista stoppet var en liten by.
Vid torget fanns charmiga aliens, marknad och en konsert.
Som förvandlades till ett skumparty!!!
Tack men nej tack. Vi fortsatte hemmåt.
Otrolig utsikt från en flodstoppare (?).
En kvinna med rötter i Italien som körde runt i sin smakfullt inredda bil med sin nittioåriga mamma. Hon gör som hon vill: köp på sina tider, stannar för de hon vill, orkar inte med män. Hon stack ut handen och vek ner skylten, nu mamma åker vi längs stranden.
På kvällen åt vi middag och det var lite sorgligt alltihop. Sedan sa jag hejdå till alla och åkte till bussterminalen men det var jag redan berättat om.
Lyckan när jag tillslut hittade min buss som kom enda från Arica.
Och det var min solsemester.
Kommentarer
Postat av: Astrid
Svenskan glöms bort mer och mer märker man...
KAKTUS-TOVE!! PISCO! ÄNNU MER PISCO!!
Postat av: Anonym
Ända..enda...
Vilka Chilekontraster!
Mamma
Trackback
