Día del alumno, votación y un poco entre medio
Kolla va fint jag har pimpat min ryggsäck! Med en pingvin från Puerto Montt och mina flaggor. (Herregud vad knäppt att man känner kärlek och stolthet över en plats man levt på i bara en liten stund.)
En torsdag träffades vi i vinterträdgården på argentinska konsultatet, hemma hos Vicky alltså. Det är nämligen så att fredagen var día del alumno, elevdagen, och enligt tradition går man ut dagen innan för att sedan komma till skolan.. litet tröttare än vanligt.
Gulliga killar med gullig hund.
Vidare och partajja hos Iván.
Efter någon timmes sömn hos Vicky promenerade vi peppade och glada till skolan.
Där blev vi bjudna på tårt- och läskfrukost innan vi deckade på tjockmattorna i gymnasalen där piggare själar spelade diverse truneringar.
Vid lunchtid stod lärarna och delade ut completos. Sedan åkte jag hem och sov.
En kväll bjöd jag hem på hämtpizza och film.
Och lakritschoklad! Visst smakade de lydigt men jag hörde inga hurrarop.
:'( :'( :'( Och där gick lovikavanten sönder!
Vi tog en nattpromenad och jag tog en dusch.
Röstpapprena som svenska ambassaden snällt skickade till mig. I skolan fyllde jag ivrigt i allting och två lärare fick agera vittnen. Iväg med det fort som fasen med expresspost och hoppas på det bästa! Och så ringer dem och säger att det inte går... :( Aja, det var kul att testa i alla fall!
Mina compañeros i fredags.
12 de mayo
Hej hola hej!
Nu är jag lite pirrig för jag ska rösta i EU-valet! Astrid påminde mig att det kanske var möjligt och visst ska jag göra allt jag kan för att påverka, guud så spännande. Pratade precis med svenska ambassaden i Santiago och de ska skicka valsedlarna med expressfart så att jag kan fylla i dem och hinna skicka brevet till Sverige innan valdagen. Nu ska jag bara komma på vad jag vill och tycker och plugga på om kandidaterna. ALLTSÅ det är så FETT att vara 18!
Annars har jag haft en rätt så galen helg med mycket festligheter och lite sömn. Då jag vädjar att mina kompisar inte ska gå hem från mig klockan 5 på morgonen för att jag tycker om dem så mycket och kommer på att det nog kommer kännas lite värre när det riktiga farvälet kommer. Jag kommer aldrig få chans att leva just precis det här livet igen. Varför utveckla och knyta nya relationer när allt ändå ska brytas upp. Jo, för att jag lever precis just nu.
Jag är lite överallt på en och samma gång. Sjunger svenska folkvisor som present till Juanita på mors dag, whatsappar bilder från kvällen innan och skriver jajajajaja, planerar mina sverigesommarveckor som troligen kommer vara helt underbara/förvirrade/lugna/förfärliga/fullproppade/ångestfylla/lyckorusiga, sitter och petar på polarna bredvid av uttråkning under skoldagarna som är som eviga håltimmar och längtar till att ensam gå till gymmet. Men för det mesta klurar jag på vad jag och världen är till för, som för det mesta.
Menos que dos meses más
Nu verkar min blogg återigen vara en egotrippad resetiding, inte bra. Vi tar oss ner på jorden igen. Med mobilbilder från senaste tiden!
Här är mitt rum till exempel! Stökigt och mysigt. Dock bäddas min säng varje dag av Pati. Lite beskrivning? I sängen poserar Lin, i bokhyllan finns julbelysningen jag har satt upp, galaklackar, presenter, parfym, jonglerarbollar, sjalar, anslagstavla, prylar och på golvet värmaren (mycket användbar nu när kylan har kommit, var snöstorm för några dagar sedan).
I andra hörnet hittar vi mina två flaggor; Chile och Magallanes (förlåt Sverigeflaggan), massa priser som Vesna vunnit, Sverigepaket med alla sparade brev, en keyboard, resväska och skolkläder.
Min vackra garderob. Har nog samlat på mig en hel del ändå. Vilken tur att mamma kommer med tomma resväskor. Har jag nämnt här att hon kommer på besök? Kankse inte. Men det gör hon i alla fall! Ögonblicket jag ser henne och får presentera henne för alla chilenare = höjden av lycka.
Påskharen hade varit förbi och givit mig chokladägg! Det var väl fint att den kunde stava mitt namn rätt.
Mina klasskompisar känner att de har mycket att göra i skolan, vissa mer än andra (YUYÚ). Här med sin papperspärm.
Cristóbal satte dit ett mynt för att visa extra tydligt hur stressad hon var.
En dag kom jag på att jag inte varit nere vi havet på ett tag så jag tog en liten promenad och hann med att få se en vacker himmel. Nu blir det mörkt vid 5-6.
En kväll lagade vi misslyckade hemmagjorda pizzor hos Vicky och tittade på film.
Och en annan åt vi denna gourmet,
Och spelade fifa innan vi stack och dansade med resten av klassen i en svettig gympasal.
Men titta här! Köttbullelagning nummer två!
Med lite färsk timjan ("det här växer i vår trädgård hemma!") blev det ändå helt ok.
Klotter under tråkig lektion.
Ett tjockt brev kom en dag från mamma vilket jag läste med en kopp te och en alfajor. Oj så mycket information och känslor på en gång.
I fredags åt vi italienskt på lunchen. Här sitter de och jämför resultaten från senaste PSU-provet. Jag tycker det är skitkul att göra dem och se hur många poäng jag lyckas få ihop, plus att det är grym träning inför svenska högskoleprovet.
!!!!! Bästa dagen EVÖR då pappas bokpaket äntligen kom fram! Vilken lycka. Litteratur. Choklad. Just nu läser jag nobelpristagarens noveller högt på svenska <3 för chilenarna på lektionerna tills de också vill läsa vilket är ren underhållning i sig.
Och Siri har suttit och knåpat ihop världens finaste pärlplattor och lagt i paketet som skeppats över Atlanten till mig.
Så var det partaj igen. Med Vicky och Joshua, mina fina kompisar.
Å, här är min anslagstavla i close up. När Tamy flyttade hemifrån satte hon upp foton på oss. Fina henne.
För att samla ihop pengar till vår klassresa fixades en fotbollsturnering. Här spelar de stora mot de små. Jag åt korv och stod och tittade på tills det blev mörkt.
Idag fick man videon av musikalen och skolans year book!
Men titta vem som finns där! Skrev ihop en liten text om mitt utbyte. Här har den dock mycket bättre grammatik än när jag skrev den, jaja.
Annars har halva klassen IB examen varje dag i tre veckor vilket resulterar i att resten av oss inte gör ett skit under lektionerna. Min motivation att gå till skolan är därför nästan obefintlig. Vi sitter mest och flamsar och fördriver tiden. Idag till exempel skippade jag eftermiddagen. Ville hellre skypa med Emelie som i mars flyttade hem till Sverige efter sin tid i Santiago.
Adios!
Voviendo de otro viaje, otra vez
Ännu en storslagen resa genomlevd. Gud så jag lever. Ännu en lyckokick, måste vara något med Santiagos magi, och Tamara såklart. Just det, "södern" var också helt underbar. Samtidigt är jag glad att återvända till mitt liv här i Punta Arenas. Har min familj och kompisar som väntat på mig, saker att göra, någonstans att landa och en plats att hinna suga ut allt ur innan THE END.
Såklart ska jag visa er allt men för stunden får ni två bilder som sammanfattar allt ganska bra.
Alerta de emergencia, terremoto en Chile
Igårkväll inträffade en jordbävning här i Chile; jordens aprilskämt på den chilenska befolkningen. Jag hade gått runt hela dagen och tänkt om jag inte skulle utföra ett skämt ändå men det fixade sig av sig självt.
Den inträffade ute i havet nära staden Iquique i norr och uppnådde 8,2 på richerskalan. (Jordbävningen utanför Concepción 2010 nådde 8,8). Det slog rikslarm och alla mobiler började tjuta. Städerna i norr evakuerades och här hemma satt vi i TVsoffan och såg på stillastående bilköer och småspringande människor som berättade om sina nedfallna, trasiga tavlor med skälvande röst. Det varnades för tsunami i egentligen alla närliggande länder men det som hänt är att vattnet drog sig tillbaka och kom igen med två meter höga vågor. Nu farar man för efterskalv. Mer kan ni läsa i artikeln här:
Se här också:
http://www.svtplay.se/video/1940563/2-4-09-00?tab=program&sida=3 (Ha, vad ironiskt att jag visar er svenska nyheter, dock använder de samma bilder som här i Chile)
Här i Punta Arenas kände vi inte någonting. Eftersom det typ är en kuststad rekomenderades evakuering till gatan ovanför oss men hur seriöst det togs vet jag inte. Hela kvällen spammades klassens gruppchatt och jag bidrog med kommentaren Porqué vení a este país?? Varför kom jag till det här landet?? Det bästa med allt är att alla skolor ställdes in! Så nu kan jag i godan ro hinna göra klart mitt plugg och packa inför resan imorgon.
Las tres semanas pasadas
Oj! Hej! Det var på tin. Nu är det är dags att fylla på med mobilbilder.
För... 3! veckor sedan bjöd jag några klasskompisar på kladdkaka!
Den blev faktiskt jättegod, alla tog minst två gånger. Tack vare Sofias handskrivna recept på svenska. Måste göras igen och igen!
Äntligen har jag lyckats hitta alla de andra utbytestjejerna i min stad! Vi samlade ihop oss och åt kaka. Här ser ni ambasadörer från Italien, Tyskland, USA, Thailand och Sverige!
La Jua kom med en damtiding och sa att princesa Magdalena, vänta va? Madelene heter hon va? Aja, att hon fått en dotter! Jag som inte ens visste att hon var gravid.
En dag fyllde klasslärarinnan Miss Paula år så vi bjöd på tårta och kakor och överraskade henne i biblioteket.
Så fin klassbild där alla skrattar och ler.
Kisade argt i solen men var full med endorfiner efter gym.
En ny trevlig tradition är fester där hela klassen är bjuden. Det skålar vi för!
Ännu ett klassfoto. Kan aldrig sägas för många gånger: chilenare älskar gruppfoton. Klumpa ihop sig och samlas och posera.
Jag och Yuyu sov över hos Vicky. Å gillar de två.
En söndag när jag var söndagsdeppig gick jag till gymmet. När jag kom fram var det sängt. Skickade iväg ett gråtsms till mina svenskor och så bestämde vi skypedejt om 20 minuter!
Här har vi en mysig Ellen men Astrid var också med. De berättade om studenten och gymnasiet och det är så svårt för mig att förstå att deras liv också går framåt.
Nagelmålning och lektionsplanering i språk.
Frukost nummer 2 på biologin! Påminner mig om mina två oskrivna biologirapporter men om vi istället käkar kakor så tänker jag att mäh, då behöver jag väl inte bry mig om dem.
Dags för Yuyus 18årsfest!
Vi byggde bland annat en pyramid!
Kul vare!
Jag sov över hos Yuyu och innan vi somnade drack vi lite te.
Dagen efter fick jag se ståtliga paradbåtar för marinenmilitären som var på besök från Chile, Argentina, Colombia och Brasilien. Pedros kusin har studerat på Chiles båt 8 månader ute till havs så med honom slank vi ner och fick se hur de bor där nere.
Äj gu så fint med segelbåtar, sånt gillar ju jag. Pedros bilder:
Kusinen berättade allt han kunde, dock på spanskt båtspråk, men gud så coolt att åka jorden runt och klättra i master och stjärnskåda på nattpass.
Sedan snabbt vidare för att fira thailandesan Mo! Där bjöds det på completos och tårta.
Där fanns alla utbytisar och en nyanländ finska! Hon visade upp Veronica Maggio på sin mobil och vi pratade om allt möjligt. Den här veckan gick jag och tjejen i vitt på baile entretenido.
Sedan åt jag lamm med Rodri och stack iväg på en till fest ungefär då var min energi slut.
På söndagen gick jag inte ut men tittade ner på Sultán och Rodri som mekade på en maskinen så att hela huset osade bensin.
Den här veckan har gått skitfort! Men såhär kan de se ut under rasterna.
Jag iklädd buzo, gympauniformen. Fast den får vi bara ha på oss en förmiddag då vi har idrott. På eftermiddagen måste vi ha bytt om till den vanliga uniformen. Bra, okomplicerade regler, tummen upp!
En av mina chaiskor blev misshandlad, produkten av uttråkhet.
Den dagen kom en värme från ingenstans och så blev det plötsligt 18 grader!!! Jag slängde i mig lunchen och satte mig på taket utanför Tamaras fönster och solade så länge jag kunde.
Varje eftermiddag promenerar jag förbi denna cykelpark (?) där det oftats hänger killgäng som stylar för varandra.
När skolan slutade gick vi och käkade choripanes.
Igår var en stor dag gott folk! Då fick jag nämligen äntligen träffa den andra svenskan som bor här i Patagonien, men på andra sidan gränsen i Argentina! Hon heter Hilde och vi har pratat under hela året om de bra och de dåliga sakerna med livet här. Hon kom hit för dagen med sin familj för att shoppa billigt i taxfreezonen så jag åkte dit! Åh, hon och hennes argentiska syster har såå skön argentinsk dialekt så det är inte sant. Fast mest babblade vi på på svenska och njöt av våra likheter och tankar.
De hann med en visit i mitt rum också!
Nu är vi framme till idag.
Idag presenterades rollistan för detta års musikal, GREASE. Hur grymt är inte det?? Är såå avundsjuk, vill också va meed!
Oj, nu har jag suttit flera timmar med det här inlägget. Hoppas ni har det bra där hemma, puss!
Entre medio de la vida
Nu har jag gått i skolan i 6 dagar och gått tillbaka till en vardag igen. Fast i sista året, utan Tamara, med mer självförtroende, i nedförsbacke till slutet.
Tiden innan gick jag ner i en dvala; har nog aldrig utövat så lite aktivitet någonsin. Men ibland gick jag ut ur huset och träffade andra människor.
Träffade mina nyfunna vänner från sydpolen, en portuges och en chilenare. Gud, kommer aldrig mer behöva bo på hotell när jag reser. Vi drack kaffe och gick på promenad genom hela staden.
Majoriteten av dagarna satte jag mig några timmar på caféer för att skriva alla dessa blogginlägg och känna mig som en frilansande författare.
En dag gick jag gladlynt till min chilenska kusins frisörsalong för att toppa mitt lite slitna hår. När jag sedan promenerade tillbaka började paniken växa för det vägde ingenting. Hon hade med något konstigt verktyg tunnat ut mitt hår!
Det ser ju inte illa ut men när jag gråtandes visade för mamma via skype förstod hon min sorg. Nu har jag dock lugnat mig lite. Hahaha, visste inte hur mycket jag gillade mitt hår.
En dag hade jag lite mer inspiration än att koka nudlar eller gå över gatan och köpa empanadas. Då testade jag att rosta kikärtor med mercén som jag hade provat på en restaurang, stekte kyckling och tillsatte en avokado såklart.
Det var portugesernas sista kväll så vi träffades en kortis.
Nej, jag brukar vanligtvis inte ta en öl med 8 år äldre personer, men trevligt var det.
Så plötsligt kom en kul överraskning, Jonatan! Han var i stan med sin familj över dagen och ville träffa mig. Så gick jag ännu en stadsvandring och vi pratade av oss och hann dricka några klunkar te innan vi i spöregn sprang till busshållplatsen.
En eftermiddag, dag nummer 8 eller så av min självvalda isolering från världen, hade tristessen och deppen smutig sig på. Då gick jag resolut ut i regnet och till kyrkogården för att titta på gravar och låtsas att man var i en film. (Gud vad jag märker hur påverkad ja blir av kultur, det här är inte bra.)
Aa. Fast med ett gäng kompisar har jag faktiskt tittat på bio, skräckfilm och Oscarsgalan också. Och sen plötsligt började skolan och jag var tvungen att kliva ur mitt ide.
Maitencillo 2
Jag fortsätter längta mig tillbaka.
Mer strandhäng, nu i opropotionella hippieglajjor. En mamma sittandes i sin bil hallåade mig och frågade viskande var jag köpt dem.
Rafa med sitt barn som i en kokong, flygandes i sin pappas armar.
En lunch på altanen. För det mesta åt vi sallad med massa goda tillbehör. Och massa frukt!
En till strand.
Poppis med tält, camping eller vad är grejen?
Vi åt glass på ett fik som deras kompis hade. Han var i sin ungdom i Norge på utbyte, bara en sån sak, och sa glatt: jag snakker norsk!
En eftermiddag, efter många övertalningar och tummanden, stack vi ut och sprang på stranden. Jag, Nico och Mauricio. Så härligt att springa barfota vid vattenbrynet. Vi gick upp till Maus lägenhet och han tog en bild med hans gamla analoga kamera.
Sista stranddagen. Magaly och jag simmade ut till en sten en bit ut i vattnet och klättrade upp på den, precis så som vi gjorde hemma hos mormor och morfar.
Sista kvällen. Efter sista myshänget på vår balkong blev det partaj på en strandbar med månen som speglade sig i vattnet. Vi var nog en 20 pers till slut.
Vi åt hejdålunch och sa gud så sorgligt att det är slut.
Con Magaly en Santiago
Efter några dagar hemma satte jag mig ensam på flyget till Santiago. Helt sjukt hur normalt jag tycker det är att flyga. Som att ta bussen till skolan. När jag var liten såg jag en flygning till Italien som en farlig labyrint med många potentiella hinder, kanske för att mitt resesällskap var min mamma och då kan ju allt spännande hända. Nu har jag själv flugit till 4 nya världsdelar, bara fyllda 18 år.
Väl framme hämtades jag upp av Magaly, Rafael och äntligen fick jag träffa lilla León. Vi tog en promenad i kvarteret, la barria.
En möbelmarknad och så en glass. Vi åt nog glass nästan varje dag.
Nästa dag gick vi till köpcentret och sedan åt vi lunch på en brandstationens restaurang. Att vara brandman är volontärarbete här i Chile.
Kolla vad snygg arkitektur.
En dag kom Magas mamma och brorsdottern över. Gud vad roligt det var att umgås med ett barn! Lika gammal som Siri, lika pratig som Hedda och superlik Sofias italienska syster Flavia.
Jag hängde en hel del vid poolen på bakgården. Är ju inte så van vid poolkultur men det gick helt okej.
Det jag köpte var sandaler, bikini och solkräm.
En kväll åt vi lasange, ñoqui och ravioli. Här är lyckliga familjen.
Santiago kan vara så snyggt. Jag älskar Santiago. Dock är jag medveten att jag bara rört mig i de fina kvarteren och att majoriteten av staden är fattig och farlig. Till exempel, Maga jobbar på ett överfullt sjukhus en timme bort och opererar skottskadade ben. Klass är så tydligt här i Chile och syns (eller inte syns eftersom de separeras) överallt; i områden, utbildning, sjukvård, arbete, värderingar, umgängesgrupper, trender och möjligheter i livet. Hur som haver, jag tog tunnelbanan för att träffa en efterlängtad person...
EMELIE! Gud vilken härlig människa. Vi skrattade om våra liv, sa det här året är inte på riktigt och peppade. Efter en kaffe och glass på ett av deras stammishak till café sa vi hejdå för hon skulle på klättring men det var inte sista gången vi sågs.
Vackra gator. En till Chilegrej är alla dessa par. Gud så de är ihop! Alla är flickvän eller pojkvän och de skriver söta kärleksförklaringar på facebook, parkerna är fulla med omslingrande hånglande par i alla åldrar och de som inte har någon haffar på diskon (som jag jejeje).
Jag gick hem hela vägen, det kanske tog några timmar men jag lyssnade på musik och fick ett av det största lyckorus jag fått i mitt liv. Så uppfylld av livets goda, framtidstankar, en känsla av att världen är min, att jag och hela min varelse är det bästa som finns och av Santiago.
På kvällen satt jag i deras mysiga kökshörna, drack te och bläddrade i denna fantastiska bok och lärde mig mer om min kära hemstad. Smått nostalgiskt.
Nästa morgon gick vi på promenad allihopa. Å vad jag mådde bra med dessa människor, så varma.
Efter att sprungit i vattenspridare i parker bar Rafaela min ryggsäck hem till Magas mamma där vi åt lunch och drack färsk melonsaft. Och titta vad jag hittade där...
Mmmmm...Sedan promenerade jag en 40 minuter bort till Baquedano för att återigen träffa Emelie!
Vi köpte glass och travade till deras andra favvocafé som drivs av spanjorer. Upptäckte fler gemensamma intressen och henne vill jag verkligen hänga mer med i Sverige.
Hon visade mig sitt Santiago såsom moderna museet, en kyrka som överlevt alla jordskalv och ett hus där politiska fångar torterats.
Över denna middag bestående av sallad, småpajer och camembertmackor hade jag och Magaly ett av de mest givande samtal jag haft. Vi trasslade ut min anpassning här i detta land, personligheter, hur bra vi förstod varandra och drog sammanband som fick mitt huvud att explodera. Vilken smart människa och vän jag har. (Förlåt mamma, hon var din vän först.)
Var tvungen att fota mig själv i spegeln för att se om jag växt nåt för så kändes det.
Min frukost i balkongens solljus.
Hippie-Tove i sin utblomning.
Jamen hur är utbudet i de chilenska bokhandlarna? Svenskt.
När jag kom hem för att äta lunch ensam fanns detta främmande knyte i en kastrull. Skar lite i det, tuggade tveksamt på de trådiga bladen, nää... åt innehållet istället. När Maga kom hem berättade hon skrattade att det är en traditionell maträtt gjort på majs och att hon hade trott att jag hade ätit det förut.
En kväll kom ett färgglatt paket från Sverige...
Mamma hade skickat ett lapptäcke! Hon brukar göra ett för varje nyfött barn hon känner. Åh, känner igen varje tygstycke.
Nästa dag skulle vi på nya äventyr.
Un día en mi vida en el continente blanco
Hej.
Jag har redan återvänt från Antartica. Vi skulle varit med ett gäng elever som hade vunnit en vetenskapstävling men i Punta Arenas blev 19/11 st magsjuka (typ förgiftning) så deras resa ställdes in! Och därför var vi tvungna att återvända direkt. Supersynd, speciellt för dem, men vilken tur att vi, jag och min chilenska kusin, åkte dit lite tidigare än dem. Fick uppleva 26 timmar där fast det kändes som en evighet. 4 av dem sov jag och under de andra levde jag i lyckorus hela tiden. Det var helt fucking underbart. Har sett pingviner på riktigt nära håll, varit på mingelfest på den kinesiska basen och fått forskarvänner från hela världen. Fick påminna mig själv flera gånger att jag bara är en liten 18 årig flicka för det kändes inte så. På tillbakavägen flög vi i ett Herculesplan, alltså ett militäriskt lastflygplan, bara en sån sak. Tack tack tack för denna upplevelse och alla ni underbara människor.
Nu ser min vardag ut såhär att jag bor ensam i huset i fem dagar till då Rodrigo kommer hem. Juanita kommer i mars för hon stannar ett tag i Santiago med Tamara. Rosita kommer om kvällarna så att jag slipper sova själv. Skolan börjar jag den 5 mars och till dess ska jag ordna upp mitt liv och bara ta det lugnt. Eller, jag har ett gigantiskt jobb med alla oskrivna blogginlägg framför mig. Vet inte hur jag ska göra. Om jag ska ta det i ordning kommer ni få höra om mina senaste upplevelser om en väldigt lång tid men det är väl så det får bli. Med knaggligt internet i huset går det ännu segare. Tack och lov att jag nu äntligen har hittat ett café med både wifi och RIKTIGT gott kaffe! Och missförstå mig inte, jag tycker det är superkul att pilla ihop komplicerade och egentligen överambitiösa inlägg, det tar bara lite tid.
Om två dagar har jag levt 7 månader i Chile.
Kärlek [Shaliek]
Nu är jag hemma. Och återigen har världen vänds upp och ner, eller så känns det i alla fall. Att man kan få vara med om så mycket och tänka så stort. Känslostormar hit och dit, minnen och analyseringar, framtidsplaner som planeras.
Iförgårkväll tog jag snabbt avsked av Branko och Tamara. Jag vet inte om jag kommer se Branko igen. Tamara kommer jag aldrig bo med mer, någonsin. Taxi ensam till La Serenas bussterminal med kaos och ångest och klump i halsen, nattbusstur bredvid bolivianare genom öknen, vaknar upp i ett Santiago badar i soluppgång (almanecer), metro från Estación Central till Pajaritos, buss till Aeropuerto, väntan i 8 timmar, dricker dåligt kaffe och pratar med mamma på telefon, träffar klasskamrat, flygtur över Patagoniens för mig nu välkända toppar och tillslut taxi hem genom min stad och Rosita som öppnar grinden och Sultán som gläfsande kommer hoppandes mot mig. När jag kommer in i huset känner jag dess lukt och minnen från min första vecka kommer till mig med överraskande styrka. Fastän jag har tusen saker att göra dricker jag kaffe med Rosita och pratar om livet och om att flytta hemifrån och sorger och tiden. På min anslagstavla har Tamy hängt upp utprintade foton på oss och ett meddelande på en papperslapp.
Ringer Antarktis-Nicolás och han säger att vi åker den 19e februari och kommer hem den 23e februari. Ska alltså tillbringa 4 dygn på sydpolen. Hahahaha va? Okejdå.
Packar ur sandaler och svettiga linnen, packar ner skidkläder och svensk fotbollströja. Klockan 7 ikväll ska jag ringa igen för att få veta när vi imorgon åker till Antarktis.
Sommarlovslycka i februari
Kan väl skriva lite då. Jag har mått så bra den senaste tiden. Som om jag gick på glädjesparlåga under hösten/våren/förra säsongen och nu gasar det på rejält. Jag utnyttjar svenskens soldyrkaregenskap och bränner mig vid bikiniranden på rumpan, sitter prickstilla för att ett barn sover på mitt bröst, skrattar på spanska och tycker inte nya människor är så läskiga längre, samtalar djupt med Magaly och det känns som om jag fysiskt växer som människa och fylls med insikter om mig själv, äter det godaste köttet jag smakat i mitt liv, avokado, vattenmelon och marmelad gjord på aprikoserna från deras hus uppe i bergen, hör Stilla havets vågor från mitt rum, får salta kallsupar och lyckas stå upp på brädan om vartannat, köper läderhalsband med "riktiga" tänder och pillar på ett par runda hippieglasögon.
Nu måste jag dra ner till stranden, vi från festen igårkväll har planer.
Descanso entre aventuras maravillosas
Hej mina vänner,
Jag är hemma från vildmarken och en av mina bästa upplevelser i livet. Hinner inte visa allt nu för ska vidare på nya äventyr. Istället får ni läsa den enda text jag hann skriva under vandringen, en liten inblick på hur jag kände just då.
Är redan vid dag 3, läger Los Cuernos. Det här är fan helt underbart. Är riktigt skitig, har skrubbsår, tovigt hår, torr hud, sömnigt solbränt ansikte men lever ändå. Tog såklart ett tag att komma in i gruppen men känner mig bra och fri. Det är så coolt att bära allt man behöver på sin rygg, vandra 1,5 mil per dag och tömma kroppen helt på energi och faktiskt klara det. Har mött 2 svenskor och 2 svenskar och massa andra intressanta personer. Måste nog säga att det här är en av de vackraste platserna på jorden, andra plats efter Mormor&Morfars hus. Det ser ut att bli dåligt väder.
Nu på söndag flyger jag ensam till Santiago för att få bo hos kära Magaly. Jag ska träffa de svenska tjejerna och förhoppningsvis klasskompisar och såklart njuta av Santiago och värmen. Sedan får jag följa med Magaly på familjesemester! De har hyrt ett hus vid stranden i Maintencillo. Efter en vecka åter till huvudstaden där jag möter upp med mina chilenska föräldrar och så åker hela familjen till La Serena och strandar lite där med. Men efter några dagar måste jag resa hem själv för ska ner till Antarktis en sväng och härja. Den 27e februari börjar skolan igen. Pju, vilka planer va?
För tillfället ägnar jag min tid åt att tänka, dokumentera, planera, lyssna på musik och vara lycklig.
Asados, onces, cenas...
Hej folket,
Vi börjar med en frågestund! Mobbo Anders frågade om lamor faktiskt spottar så som de gör i Tintin i Solens tempel. Jag tror de gör det, har faktiskt inte sett en lama spotta än, knappt sätt några lamor alls faktiskt eftersom de bor i öknen i norr. Här dere är det ju guanacos som gäller och har hört att de är värre på att spotta!
Hur har min början på 2014 sett ut? (Såklart händer miljoner saker till i mitt liv men jag väljer att reducera ner det jag visar till de foton jag tagit, för enkelhetens, minnets och hemligheternas skull.)
Farmor! Titta vad som har kommit fram! Tack så mycket. Det enda problemet var att chokladen såklart hade smält och stelnat igen och tog slut för fort. Jag ser fram emot att träffa min skyddsängel när jag kommer hem.
Vi barn gav föräldrarna en spavisit med massage och bad och när de kom hem, loja och mosiga, hade vi fixat en liten supé! Olika ostar, skaldjur, kex, chips, oliker, choklad, vin, pisco sour, nötter och värmeljus.
Men det bästa av allt; denna teckning Tamy ritade. O gud. Och jag med mina hippiekläder.
Mysmänniskor. Trivs så bra med min familj. Så synd bara att Vesna åker idag, söndag till Australien för ett år för att återförenas med sin kanadenske pojkvän och att jag tillslut kommer vara det ensamma barnet hemma.
En kväll besökte vi några släktingar och det bjöds på jättegod asado och mysiga konversationer. Jag gillade atmosfären på något sätt. Tamara och jag blev också medbjudna på en utflykt dagen efter men den kommer i ett eget inlägg!
I fredags fyllde mormodern år och vi bjöd på en storslagen once för hela släkten.
För det mesta går jag till gymmet jätteofta. Det blir springband, styrketräning och zumba som leds av den energirikaste människa jag sett, han är så bra.
Annars har jag gått i mataffär. Här har vi sötningsmedelavdelningen.
Och här mjölkavdelningen. Som jag sagt tidigare står den i skafferiet tills den öppnas. Jag köpte ett paket kex, eller kakor kanske det är, eller galletas heter det såklart. Gud så de äter galletas. Ska försöka prova alla sorter.
Igår fikade jag på Tapiz igen med Florencia.
Åååå måste berätta en superbra sak. Om en vecka ska jag få vandra i Torres del Paine!!! Jag, Tamy och 4 tjejer till ska överleva 5 dagar i vildmarken, sova i tält, bära på tunga ryggsäckar och laga nudlar med stormkök. Det här har ju varit en dröm för mig och jag är så taggad!!! Men för att göra det möjligt behövde jag ett par egna kängor. Dessa köpte jag igår och nu ska jag har på mig dem hela tiden och gå in dem.
Branko grillade massa kött och vi satt tillsammans ute på bakgården och myste.
Superdupermysigt. Sedan, efter en del krångel, fortsatte jag och Tamara till en fest utanför stan, utomhus och det var helt mörkt och ganska skumt men nästan hela Punta Arenas var där och marken rörde på sig när alla hoppade och dansade.
Och med dessa uppspärrade ögon avslutar vi detta inlägg. Nu ska jag ut och gå med mina kängor.
Cosas que pasaron 2
Vi fortsätter intressera oss för mitt liv!
Jag skrev, tillsammans med Rosita, ner fudgereceptet till henne, fint va? Är så stolt över denna samling spanska ord skrivna av mig.
En eftermiddag spenderades ensam på favoritcafét med en hallonjuice och böcker att läsa och skriva ner tankar i.
En kväll då vi åt grillade lamrevben och korvar. Sultán fick komma in i huset och blev överöst med kärlek.
Mina fina jonglerarbollar jag fick av Tamara! Övar lite då och då över min säng och kan kasta ungefär 6 gånger och börjar nog få in knixen men är för snabb, måste få upp dem högre.
Grannarna och kusinerna hämtade hem ett lamm från deras gård som hörs bräkande enda in i vårt hus. Vi hälsade på och jag fick mata det. Och när det springer hoppar det med alla fyra benen samtidigt!
En kväll vi hängde hos Iván.
Titta vilken fin magnet som fanns på hans kylsåp!
La nona och la Vesna och jag spelade kort i flera timmar. Åh när mormodern skrattar; det är det sötaste som finns.
Min myshörna jag spenderar mest tid i och min nya tankebok jag inte skulle kunna leva utan.
Och jag har en till roligt sak att berätta! Jag har börjat ta spanskalektioner med en lärare! Vesna och jag besökte hennes gamla språklärare och igår hade jag min första lektion. Vi två satt i hennes vardagsrum och gick igenom grammatik och frågetecken efter frågetecken rätades ut. På måndag blir nästa lektion! För jag tänkte såhär; när jag väl är i ett land i ett år vill jag få ut hela språket och inte slarva igenom med talspråk, jag vill ha hela spanskan och på riktigt behärska tre språk. Fatta vad cooolt!
Cosas que pasaron 1
Nu drar vi ett samlingsinlägg, jaa!
För en evighet sedan besökte utvbytesstudenten och vännen Yatzini från Mexiko Punta Arenas med sin pojkvän. Vi gick till Skybar och pratade om våra chilenska liv. Hon ska hem nu i januari!
Ett fint hus under en långpromenad med sommarprat i hörlurarna.
En kväll stack Tamy och jag till la costanera för det vankades konsert!
CUMBIA! Gubbar i blå kostymer med trummor av olika slag, trumpeter och piano spelandes salsaliknande rytmer.
La Barbara kom förbi och jag köpte en Magallanesflagga! Det är faktiskt bara den tolfte regionen i Chile som har en egen flagga för invånarna här kallar sig ibland independenta. Viva Magallanes Patagonia!
En dag mötte jag upp Pedro och vi fikade på detta mysiga café. Drack mangojuice och spelade Truco.
Såhär fina ser pepparkakor ut här! De är lite tjockare och smakar såklart inte likadant men goda är de!
Ett vackert stycke ur Andarnas Hus.
Min första 1 peso! 0,012 kronor.
Tamy och jag gick för att se hennes kompis och hans band spela vid vattnet. Har aldrig hört liknande musik tidigare men spännande var det!
Blev längtig efter att spela och sjunga i band...
Kände mig vuxen och bohemisk i denna utstyrsel. Skjalen har mamma skickat med paket tillsammans med en mörkgrön skinn - förlåt, plastjacka och är nu en favorit.
En söndag var det dags för cirkusträning! Tamaras kompisar satsar på cirkus som yrke och drömmer att flytta till Stockholm och gå på en känd jonglerarskola. Jag följde med och känpade på med tre bollar som inte ville lyda.
Helt galet vad folk är duktiga.
Feliz Año! Que te vaya bien!
GOTT NYTT ÅR! FELIZ AÑO NUEVO!
2014, året jag kommer spendera 6 månader till i Chile, återförenas med alla mina Sverigemänniskor, börja trean och fylla 19. Känner att jag har livet framför mig och att det ser ljust ut. Är så lycklig och stolt.
Mitt nyår spenderades först med familjen på middag hos några familjevänner med god mat och dans i vardagsrummet. Chilenare har en hel drös nyårstraditioner och skrock så att det nya året blir lyckat; springa ett varv runt huset med en resväska, äta tolv vindruvor, en för varje månad, äta en sked linser, ha på sig gula trosor och att den första personen man kramar ska vara en man.
Här äts det.
Vi såg lite fyrverkerier från bakgården men det är förbjudet att privat köpa och skjuta upp pga många olyckor.
Rodri sprutade konfetti och det dracks champagne. Alla kramade varandra och sa feliz año och jag njöt av alla kramar under den kvällen för här kramas man annars aldrig.
Juani och Ridro lånade varandras jackor till alla andras förtjusning.
Mysfamiljen. Stackars Tamara har varit sjuk i en månad nu och inte kunnat göra annat än att ligga i sängen och kunde inte ens gå ut på nyårsafton.
Vid 1 hämtades jag upp av Iván och så åkte vi till previa hos Javier och det var fullt med folk!
Bland andra Gabi! Jag kan lugnt säga att jag var glad att jag valde mina converse.
Vid 3 stack vi vidare till den stora nyårsfesten där hela Punta Arenas var och dansade. Mötte så många jag kände och tappade samtidigt bort alla men hade superkul! Vid 5 var det ljust som mitt på dagen och jag åkte hem.
Idag vaknade jag vid 12 med sminket på och tänkte inte göra ett skit idag, precis som alla andra dagar.
Pingüinos!
Nästa dag var vi alla trötta och lite småsjuka och det enda vi gjorde av värde var att vi åkte och tittade på pingviner!!! Dock hade en hund dödat runt hundra stycken men visst levde en hel del fortfarande.
Här har vi dem! Små och fina. De kan dyka jättedjupt och vara i vattnet hur länge som helst.
Det var vacker natur också.
Och det var den lilla utflyckten!La fiesta de graduación
Såklart skulle vi på avslutningsfest också. På med galaklänningen igen och iväg.
Hela familjen skulle med! Juani fick sitta i knät på Rodri. Men igår till en fest blev nog rekordet, 12 pers! Jag och 3 andra i bakluckan.
Mkt fint och så vidare.
Tamy och Nico var först ut och sedan var det igång fram till klockan 5.
Läggdags!
Licenciatura
Samma dag vi kom hem till Punta Arenas hade Tamara sin skolavslutning! Hon fick en himla massa priser, det sjöngs och pratades, skrevs och fotograferades.
Den omvända oreon och jag och Mauricio!
Å här ser ni Rosita!!! Hon vill aldrig vara med på bild men jag tycker om henne jättemycket. Vid once brukar vi sitta och diskutera viktiga saker.
