Syndigt om mig

Den här dagen har varit en jävla pissdag. Hela dagen har varit ett helvete. Problem på problem om och om igen tills jag inte kan ta det. Tårarna rinner försiktigt ner när skolan är tyst och tom. Jag har köpt två chokladpaket för det behöver jag. Nu ska jag bara sitta på min säng, äta choklad och tycka synd om mig själv.

Min bästa vän

Nej! Jag tänker inte sålla bland mina vänner för att bestämma vem som är snällast! För den lyckliga vinnaren finns isånnafall inte! Alla mina vänner är bäst på sitt sätt.

Men jag kan väl berätta om en favoritperson, så att ni får något roligt att läsa om. =)

Mormor Stina



Mamma sa att jag tyckte mormor var bäst redan några dagar efter födseln. Jag har ärvt så mycket av henne, jag är som en minikopia. När vi tittade på gamla bilder på mormor när hon har i tonåren var det precis som om jag stog där i vit klänning och log! Jag har fått hennes tjocka hår, hennes sätt att tänka, tex att vi har svårt för att låtsas vara glada när vi inte känner för det.

Varje gång vi ska upp till mormor och morfar i Falun blir jag så glad, för dom bor i världens fina hus i världens fina trädgård. En sak som vi tycker olika om är att åka båt. Det var många år sen hos åkte med och seglade. Fast det är iförsig inte så konsitgt, morfar har åkt på grund och skrotat båtar många gånger.

Jag önskar att hon ska vara med mig tills jag blir gammal gumma och dör.

Ps. A morfar, fast du kör som en galen sjörövare så är du mysig att krama. Och min musikalitét är helt din förtjänst.

Vad är kärlek

Ojdå, vad svårt att förklara. Alla har ju sin uppfattning och det finns inget att ta på.

Men för mig är kärlek skratt, trygghet, värme, lite pirr och omtänksamhet. Den ser ju olik ut beroende av vilka den är emellan. Man kan ha kärlek med sin familj, vänner och med en "partner" om vi säger så. Jag har nog aldrig varit riktigt kär i någon, så det är ju lite svårt att förklara då. Men kärlek kan också vara en blomma, en kram, ett asgarv, eller bara att man finns där.

Jag hoppas jag får bli kär, gärna så snart som möjligt. =)

Tankar vid pianot

Pianot är min bästa vän. Det är där jag tänker. Försvinner bort från tagnenterna med musiken.

Denna gång tänkte jag på:

Jag vill så gärna hålla på med filmmusik i framtiden. Den är så kraftfull i filmer, utan att man ens tänker på själva musiken i första taget. Och så är den så vacker...

Just en tagnent, låga D, när jag trycker på den skallrar något i gardinstången vid fönstret. Det är så otroligt störande.

Jag är faktiskt en himla bra lirare på piano.

Besöka dåtiden

Söndag idag.
Igår var det förjulfeeest hos Ellen. Det var supernice. Kom hem kl halv 11 och gick och la mig innan småsyskonen. Bra där. Sov till halv 12 och har ätit årets första risgrynsgröt. Gjort utfallssteg och fått riktigt ont i rumpan och tänker gå en långpromenad.
Kankse till kvarteret där pappa bodde förut. Tänk att man kan befinna sig så nära ett område men inte vara där på flera år. Det känns som en värld som bara fanns då. Så nu är det bäst att återuppleva den och minnas rondellen där jag lärde mig cykla.

Meningslöst och värdefullt

Den här helgen har varit så tråkig, ensam och meningslös. Om jag inte va sjuk skulle jag ha gått på gymnasiemässa, på HarryPotterbio med Shannon och minipianokonsert. Och det känns ju inte så bra att halka efter i skolarbetet och träningen och allt man nu skulle ha gjort. Ingen ork alls. Har inte ens varit ute på nästan hela helgen.

Men det ledsammaste är att mamma åkte till Chile idag och hon kommer vara borta i två veckor. Jag kommer nog inte inse det förän jag sitter och längtar efter henne jättemycket. Hon är till och med borta på sin födelsedag så jag kan inte gratta henne på sängen. Och pappa, varför måste du alltid åka till Kina/Japan/London hela tiden?

Den 26e smäller det!

Oj oj oj!

Om 6 dagar fyller jag år! Jag har haft så fullt upp med allt att jag knappt hunnit förbereda mig!

Men min önskelista ser ungefär ut såhär...

* 2 st 2 kg hantlar (måste ju börja biffa upp mig!)

* En engelsk Elle-tidning

* Massa böcker, helst på engelska

* Spotify Premium

* Snygga silversmycken, helst armband och ringar

* Ett stämt och lagat piano, *host pappa host*

* Presentkort
(så att jag kan SHOPPA konstiga kläder!!)

Ja... nu kommer jag inte på mer...

Eller, annars kan man ju fylla i med lite grejer som kärlek, vänskap, värme, skivkontrakt.... haha.


Vem bestämmer här i Sverige?

Eftersom alla stora bloggar snackar om politik och vilket parti man ska välja, tänker jag också göra som dom.
Fast på mitt egna lilla sätt.
Läs sidorna 12-13 i Svenska Dagbladet. Håller fullständigt med deras åsikter, kunde inte ha uttryckt det bättre!


Joggingnovell

Ska jag ut och springa? Hinner jag innan middan? Äh, what the hell. På med springskorna, Turbuhailer, hålla andan i 10 sekunder..... Ut genom dörren, duggregnar. Lite kyligt om axlarna, bäst att hålla uppe tempot. Upp för backen, ner för backen, bäst att inte snubbla. Jo, det här går ju bra, kämpa på. Förbi ängen, det gula huset, förbi bänken vid vattnet vid sjön där jag för länge sen stannade och vilade, helt utpumpad. Ler, fortsätter in på skogsvägen med de hala rötterna och smala broarna. Kom igen Tove, nu är det inte långt kvar till gungorna. Framme, men ingen säger åt mig att stanna och vila. Så då fortsätter jag, nyfiken på om jag kan. Det snälla duggregnet förvandlas till en skön störtskur och jag hoppar över leriga vattenpölar. Nu börjar det kännas tungt, fram till skogsbrynet bara. Yes, framme. Stannar pustande och lutar mig på knäna men glider av, för hela jag är dyngsur. Sätter mig på en stock men då kommer myggor flygande runt mina lerstänkta ben. Börjar gå men efter ett tag börjar jag springa, ler. Spurtar bort till stängselhörnet där det ibland går kor. Går, springer bort till den långa bryggan, går ut till bänkarna ute i sjön som är full av blommande näckrosor och fåglar. Å, där är det så fint. Fortsätter runt sjön och tillbaka hem. Där är pappa och kramar om mig. Ner och duschar sen... KÄK!!!


Vi ber en tyst minut

Idag vaknade jag halv 12 och har inte gått utanför vår tomt.
Men ändå har dagen varit fylld med många olika känslor som jag har slitits emellan.

Lycka, för det fina vädret och fina mamma.
Stress, för att jag måste göra massa grejer som tar lång tid.
Hunger, för att vi bara åt frukost och idag är det en sån dag att man är hungrig hur mycket man än äter.
Glädje, för att mammas kompis Magaly är här och vi har fullt bullbak här i köket.
Förväntan, för imorgon då jag ska springa med Astrid och Shannon igen och bada i Astrids pool och gå på Ellas födelsedagskalas.

Men den största känslan idag har varit sorg.
En kille i min skola har dött. Jag kände inte honom så bra men grät ändå. Jag kan inte fatta det. Han hade hela livet framför sig men så släcks det på en sekund.
Jag har tänt ett ljus för honom.
Hejdå.

50 år tillsammans





Så länge har min mormor och morfar varit gifta. Kan ni förså? Tänk vad bra de känner varann, vad mycket de har gjort tillsammans.
Ni är mina finaste människor, ni är bäst.

Något bra att tänka på

Silences make the real conversations between friends. Not the saying but the never needing to say is what counts.

-Margaret Lee Runbeck

En ganska perfekt beskrivning av våran vänskap hörni.

Recension av The Nanny Diaries

Igår såg jag på filmen The Nanny Diaries som gick på 4an. Jag kollade på tv.nu vad den handlade om och rollistan. Scarlett Johansson, ja men hon är ju bra tänkte jag, Alicia Keys, hell yeah! Kul att se henne skådespela också!
Men filmen var skitbra. Den handlar om en tjej som börjar jobba som nanny på snuskigt rika Manhattan hos familen X. Hon behandlas som en slav och har jättemånga reglar och ingen fri tid. Hon skulle egentligen vilja sluta men har blivit för fäst vid pojken hon tar hand om. Även om familjen är svinrik ser hon hur den slits sönder mer och mer. Filmen går också ut på att hon vill hitta sig själv.

Själva handligen är ungefär som i "Djävulen bär Prada"; en stackars tjej som får uppgift efter uppgift att göra, medans hennes privatliv också får lida. Det är bara ett annat yrke. Men enligt mig är denna film bättre, jag känner faktiskt igen mig i vissa situationer.
Jag börja nästan girna ett tag, det krävs mycket för mig att girna till filmer. 







 


Typ meningsfulla ord.

Bästa vänner är det bästa man kan ha.
Jag ska försöka att inte låta så töntig som alla andra tjejer när de ska ha sin "jag-älskar-dig-for-ever-kommer-aldrig-nämna-dig-älsklings-gumman"-förklaring till sina vänner och när man står och kramas och pussas hit och dit och åh så lyckliga vi är.

Men man vet när man har just bästa kompisar. När de är stenlojala och trogna, oavsett vad. När man inte behöver bry sig om hur man har håret, om man har fel på sig. När dom gör att självförtroendet stiger och man bara känner sig såå cool. Inte "åh-jag-får-vara-med-i-rökargänget"-cool, utan att man är cool bara för att man finns. När man kan prata om allt och göra läskigt fula grimarser. Man behöver inte göra något för att få bekräftat att dom gillar en, det behövs inte.

Nu tänker jag inte säga att "jag älskar er" eller nåt löjligt. Utan,
Ni är bara så stencoola.

Nu ska jag gå och sova min skönhetssömn. Hoppas inte ungarna springer sina maratonlopp i köket imorron.

Peace Out!


I huvet just nu

1. Väntar till ikväll.
2. det börjar bli väldigt tungt att ha så mycket hår uppe på huvudet.
3. jag fick MVG på biologiprovet!
4. Kalcium, Natrium, K-vitamin, B12...
5. Ganska nystädat i rummet.
6. Solsken.
7. Leverpastejmackor och för stark mjölk.
8. Spruckna läppar.
9. Blue eyes - Mika.
10. tredje inlägget.

Uttråkad men ändå stressad.


Misslyckad känsla

Idag har jag köpt en eyeliner. För en stund smetade jag på lite och efter många försök lyckades jag få det ganska bra. Fast nu är det lite irriterande för mina ögon vattnas hela tiden och jag få blinka som en galning.
Och idag var det biologiprov och det gick jättebra!

Fast annars finns det inget mer att glädjas åt. Allt känns bara så fel och misslyckat. (kan ju bero på att min underbara PMS just knackade på dörren). Jag måste plugga till två prov också och mina ögonlock orkar inte hålla sig uppe ibland (och så blinkar jag hela tiden ju) för jag är så trött. Och jag har ätit massa onyttigt men får inte den hyperenergin jag behöver. Mamma kommer också hem ganska sent och jag är säker på att jag bara kommer göra massa onödiga saker istället för att plugga.
Och så är det alldeles mörkt ute. Och jag måste klippa naglarna men hittar inte nagelsaxen så jag kan inte heller spela gitarr för då låter det fult.

Hejdå på er. Hoppas ni har det bra iaf.

Januaris sista tankar

Lite grejer jag tänker på just nu.

Min framtid kommer nog vara bra. Jag känner på mig att jag kommer bli nåt stort.
Hur det blir mer praoen.
Snart kommer jag säkert få en hyperattack, drack precis kaffe.
Jag ska snart frysa ner vispad vaniljsås så att det blir glass.
Jäklar vilken träningsvärk jag har i ljumskarna, har ingen aning om varifrån!
Bon Iver är bara för mysig.
Det finns så mycket fina saker från H&Mhome så snart flyttar jag seriöst ut!
Måste tvätta håret, ingen vacker syn idag.
Min mobil är verkligen jättefin, jag älskar den nog lite grann.
Mina nya fina jeans har dock knappjylf.
(hur banne mig stavas [jylf]??)
Jag är jäkligt bra på piano!
Jag tror inte många ungar i min ålder kan spela Månskenssonaten utantill alltså.
Men det kan jag.
Mamama, mamama, maama.
Sjöng med i Skinny love.
Den här listan blev lång.
Skit vad mycket jag kan tänka på sammtidigt.
Och om man lägger ihop allt är jag nog ganska glad.
Fast jag känner mig sådär normalslö och glad.
Hejdå med er.
Tycker om alla er.

Otur i turen

Jo, jag har börjat fundera på att äta lite nyttigare. Under julen frossar man ju massa gott och det är inte så bra. Jag tar extra mycket sallad i skolan och försöker tänka på vad jag stoppar i mig.
Men. Lättare sagt än gjort. Såklart.

Och nu så kom Marie hem och frågade "du tål väl inte nötter va?" jag skakade på huvudet (hade flingor i munnen) "Vad bra, för vi tänkte äta sånt som innehåller nötter så då kan du ju ta den här" och räckte fram en 200grammMarabou Mjölkchoklad. Jag ba "å, tack! får jag hela själv?" "avisst, ta den du!"

Fan. Där sprack det. Jag som hade kommit så långt. Så, vad gör man? Den kan ju inte bara ligga där och bli dammig? (inte för att chokladen blir dammig i påsen men)

Fast jag ska försöka spara på den så gott det går. Fast det är omöjligt att klå dig Astrid. Men du är min förebild.

Nu ligger chokladen här brevid mig och stirrar dumt. Ena hörnet är borta dock.
Men what the hell! Det är ändå fredag!

:D


Stå på er!

Hejsan. Små-fötter-astrid: Svar på dina kommentarer: 1. Du är en sån jepardynörd! (14 gr pruttar man) och 2. Vad bra, du var alltså väldigt trött! Haha....

Jag har precis börjar läsa en bok som jag fick låna av Astrid. Den är som en ordbok om hur det funkar i en klass mellan killar och tjejer. En riktigt smart bok verkar det vara.
Här är ett stycke ur boken. Det är väldigt långt, men är mycket värt att läsa! För det som händer är så j*vla sant!:

"Där var småbarnen, de som just börjat skolan och deras lärare och föräldrar. De spelade brännboll. Tjejerna var lika ivriga som killarna och såg så glada ut i ansiktet. En tjej skulle slå och då ropade en pappa på utelaget: "Flytta närmare allihop! Hon kan inte slå så långt!" Hela utelaget flyttade nära ehnne, så nära att de stod mitt uppe i ansiktet på henne. Flickan som hade greppat slagträet med iver och glädje, såg förvåad ut då hon hörde den där pappans ord. Hon såg besviken och skärrad ut fast hon ögonblicket dessförinnan hade haft seger i blicken. Nu blev hon osäker. Hon missade bollen två gånger. Hennes lag blev otåligt och stönade medan de där ute skrattade menande. Pappan flinade nickande, som "jag sa ju det". En vuxen jävla man! Blickar utväxlades - vilken sopa hon är! "Men slå nu då!" gnällde killarna i hennes lag otåligt. Hon slog iväg den sista bollen rakt i händerna på den där belåtne pappan. Hon lunkade ledsen till den första pinnen - hon hade just gett bort fyra poäng till det andar laget, istället för att springa frivarv som hon föreställt sig. Jag bestämde mig för att stanna kvar och titta. Jag var arg. Nästa som skulle slå var en kille. Han hade iver och seger i ögonen när ahn adnsade ut för att slå iväg bollen, precis som flickan före. "Backa nu allihop! Det här kan bli farligt!" ropade samme pappa på utelaget och blickade menande åt killen som genast morskaed upp sig lite extra. Utelaget backe och spred sig, beredda på att han skulle klämma iväg bollen långt. Han missade alla tre gångerna. Men ingen stönade. Ingen skrattade. Ingen hummade menande. Alla översåg det. Som om det var en högst formsvacka, otur, kanske ojämt underlag eller något. Killen var kanske lite sur på  sig själv, men han såg inte det minsta ledsen ut då han traskade iväg till den första pinnen och puttade undan tjejen som stod där och väntade. Så kom en flicka i gul klänning, flätor och söta skor. Hon hade seger och iver i ögonen, precis som de andra, till och med mera för efter så många missar viste hon att nu måste hon se till att sätta fart på sitt lag. De andra ropade uppmuntrande till henne, men så talade en farsa i hennes eget lag. Han hade ett råd att ge i denna spännande stund. Han sa: "Hörru, hoppa över det om du vill. Du behöver inte, gumman. När jag kommer slår jag iväg oss allihop på frivarv!" Jag tror faktisgt att det var hennes egen pappa som rådde henne att ge upp direkt. Hennes sträckta hållning sjönk ihop en aning, hon såg förlägen ut och som om hon ett ögonblick övervägde det han sa och kom fram till att han säkert hade rätt, så istället för att skjuta iväg bollen som hon hade sett för sin inre syn, hafsslog hon efter bollen utan att ens försöka träffa den och så lommade hon iväg med böjd nacke. Men när det strax därpå var pappans tur blev alla som väntade vid pinnen ivriga och glada ich hela utelaget spred sig och backade och såg nervösa ut."

Förstår ni? Här fanns ingen jämnställdhet mellan killar och tjejer alls! Och alla idiotiska pappor som säkert drömmer att få en son som han kan träna upp till en himla sportkille och cotchar honom fullt upp. De förväntar sig inte att tjejer kan vara (är!) minst lika bra som killar! Och de vuxna visar ju vart man står, vad som är rätt och fel. De här tjejerna trodde verkligen på sig själva och tyckte det var kul, ville verkligen visa vad dom går för, men då kommer glädjedödarna och sätter sina låga och dåliga förväntningar på dom. Det är ju då dom ska visa de andra att man faktisgt kan göra ett frivarv, men då har man ju ingen energi på att göra det!

Boken heter "Tusen gånger starkare" och är skriven av Christina Herrström.



Greenheart

Jag vill ha en ny mobil. Önskar mig det i födelsedagspresent. Och jag behöver en ny! Ska räkna upp alla grjer som funkar dåligt/inte funkar:
1. det tar typ 20sek för kmeran att komma upp,
2. ljudlösheten funkar inte,
3. när bluetoothen är på segar mobilen snabbt ihop,
4. när man har startat den måste man vänta några minuter innan man ska göra nåt, annars segar den ihop,
 Och det värsta, som kom för några dagar sen, är att jag ibland inte kan ringa/ta emot samtal, för det hörs ingeting! Men ibland funkar det, så fattar ingeting...

Men det braiga är att garantin har gått ut. Vilket tyder på att...jag behöver en ny mobil.

Och i sånna fall vill jag ha den här.

Ha, miljömedveten som jag är... den är tillverkrad i återvunnet matrial
Men jag har dock hört att den är ganska dyr...

 

Aja, den står i alla fall stolt på min önskelista som jag håller på med i Word!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0