Isla Riesco
Tidigt en morgon promenerade Tamara och jag till släktingarnas hotell. Efter strul med bilbatteri och dramatik och väntan var vi äntligen påväg, som en klassisk mysig familjeutflykt, lagom sena. När vi kom till sundet där färjan skulle ta oss över till ön missade vi båten med några minuter. För att döda 1 och en halv timme promenerade vi runt i området och solade på en gammal kärra.
Tillslut kom vi över till Chiles fjärde största ö. Har ju varit här förrut med klassen för att besöka kolgruvan. Vi åkte på torra vägar och sand kom in i bilen men vädret var underbart.
Det unga paret som vi hälsade på (någon avlägsen släkting) bor i världens finaste stuga och såklart blev jag helt frälst. De åker in till Punta Arenas kanske två gånger i månaden för att handla mat och annat nödvändigt men annars är det ensamheten som gäller.
Ett litet lamm!
Och ett gammalt sto med sitt föl. Barnet heter ett så kul namn: Amador. Människobarnet alltså.
Mitt inre jag uppnådde lycka när jag fick kontakt med denna ko och smekte dens ansikte.
Jag och Sofia, Santiagobo ett år äldre en jag, gick ner till vattnet.
Vi åt lammkött (såklart), bröd och sallad och myste och pratade.
Tamara tog en siesta under ett träd.
Vi tog sista färjan hem och el tío berättade historier hela vägen hem, han hade en lista med hundratals historier i sin mobil. Såhär ser vägskyltarna ut förresten; Ruta del Fin del Mundo.
Tack för den lilla utflykten!
Kommentarer
Postat av: Astrid
Amador, vilken cooling! Kommer säkert att krossa många hjärtan i framtiden :)
Härligt att höra om din connection till kon <3
Postat av: Anonym
Jaa, vad fina djur och ffa kon. Låt oss köpa några stycken! Karin
Postat av: E
Vad fint och soligt du har det!
Trackback
