Paine Grande 30 km
Vid frukosten fick vi lite choklad- och mjölkpulver av en australienare och vi åt vår frukost i skjulet. Vattnet fick man hämta i bäcken med den vackraste utsikten man kan få.
På med ryggsäckarna igen och så gick vi 7,5 lättgående kilometer till vårt sista stopp.
Nu kom vi in i området som brann för några år sedan. Ganska kusligt men vackert på samma gång.
Framme! Kolla så fint det var här.
Vi åt lunch i det runda huset och sedan traskade vi naiva upp till glaciären Grey, 11 km upp.
Vi började tveka på om vi skulle hinna bort till glaciären, 22 km på en eftermiddag är ju en hel del. Men vi fortsatte. Den medhavda päronspriten behövde ju is för att drickas!
Lufta fötterna, en liten skål och så snabbt vidare.
Skit vilken eld i baken vi hade på hemvägen. Vi hade nog en rätt så hög medelhastighet upp över klipporna och ner i dalarna för att komma hem innan mörkret.
Tamy illustrerar vår frustration över kartorna som alltid visade fel. De sista timmarna var all min energi slut, fötterna skrek, humöret dippade och jag gick på tankekraft. Från motsatt håll träffade vi en ensam tjej som desperat letade efter sin väska. När vi kom ner sa vi till vakterna och sent på kvällen kom de tillbaka med både väska och tjej i behåll.
I restaurangen fann vi en trevlig överraskning. Australienaren Alex som vi träffade på fuskbussen första dagen! Som att återse en gammal vän, särskilt när man själv var trött, hungrig och en aning känslosam. Han hade råkat köpa en tom gasbehållare av en annan kampare, haha. Vi lagade middag i en överfull matplats och satt sedan i baren för att fira att vandringen var över!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Vilken fantastisk vandring!!! Mamma
Postat av: Astrid
Åh vad härligt allt ser ut!!!
Trackback
