Con Magaly en Santiago

Efter några dagar hemma satte jag mig ensam på flyget till Santiago. Helt sjukt hur normalt jag tycker det är att flyga. Som att ta bussen till skolan. När jag var liten såg jag en flygning till Italien som en farlig labyrint med många potentiella hinder, kanske för att mitt resesällskap var min mamma och då kan ju allt spännande hända. Nu har jag själv flugit till 4 nya världsdelar, bara fyllda 18 år. 

 

Väl framme hämtades jag upp av Magaly, Rafael och äntligen fick jag träffa lilla León. Vi tog en promenad i kvarteret, la barria.

 

En möbelmarknad och så en glass. Vi åt nog glass nästan varje dag.

 

Nästa dag gick vi till köpcentret och sedan åt vi lunch på en brandstationens restaurang. Att vara brandman är volontärarbete här i Chile.

 

Kolla vad snygg arkitektur.

 

En dag kom Magas mamma och brorsdottern över. Gud vad roligt det var att umgås med ett barn! Lika gammal som Siri, lika pratig som Hedda och superlik Sofias italienska syster Flavia. 

 

Jag hängde en hel del vid poolen på bakgården. Är ju inte så van vid poolkultur men det gick helt okej.

 

Det jag köpte var sandaler, bikini och solkräm. 

 

En kväll åt vi lasange, ñoqui och ravioli. Här är lyckliga familjen.

 

Santiago kan vara så snyggt. Jag älskar Santiago. Dock är jag medveten att jag bara rört mig i de fina kvarteren och att majoriteten av staden är fattig och farlig. Till exempel, Maga jobbar på ett överfullt sjukhus en timme bort och opererar skottskadade ben. Klass är så tydligt här i Chile och syns (eller inte syns eftersom de separeras) överallt; i områden, utbildning, sjukvård, arbete, värderingar, umgängesgrupper, trender och möjligheter i livet. Hur som haver, jag tog tunnelbanan för att träffa en efterlängtad person...

 

EMELIE! Gud vilken härlig människa. Vi skrattade om våra liv, sa det här året är inte på riktigt och peppade. Efter en kaffe och glass på ett av deras stammishak till café sa vi hejdå för hon skulle på klättring men det var inte sista gången vi sågs. 

 

Vackra gator. En till Chilegrej är alla dessa par. Gud så de är ihop! Alla är flickvän eller pojkvän och de skriver söta kärleksförklaringar på facebook, parkerna är fulla med omslingrande hånglande par i alla åldrar och de som inte har någon haffar på diskon (som jag jejeje). 

 

Jag gick hem hela vägen, det kanske tog några timmar men jag lyssnade på musik och fick ett av det största lyckorus jag fått i mitt liv. Så uppfylld av livets goda, framtidstankar, en känsla av att världen är min, att jag och hela min varelse är det bästa som finns och av Santiago. 

 

På kvällen satt jag i deras mysiga kökshörna, drack te och bläddrade i denna fantastiska bok och lärde mig mer om min kära hemstad. Smått nostalgiskt.

 

Nästa morgon gick vi på promenad allihopa. Å vad jag mådde bra med dessa människor, så varma.

 

Efter att sprungit i vattenspridare i parker bar Rafaela min ryggsäck hem till Magas mamma där vi åt lunch och drack färsk melonsaft. Och titta vad jag hittade där...

 

Mmmmm...Sedan promenerade jag en 40 minuter bort till Baquedano för att återigen träffa Emelie!

 

Vi köpte glass och travade till deras andra favvocafé som drivs av spanjorer. Upptäckte fler gemensamma intressen och henne vill jag verkligen hänga mer med i Sverige. 

 

Hon visade mig sitt Santiago såsom moderna museet, en kyrka som överlevt alla jordskalv och ett hus där politiska fångar torterats.

 

Över denna middag bestående av sallad, småpajer och camembertmackor hade jag och Magaly ett av de mest givande samtal jag haft. Vi trasslade ut min anpassning här i detta land, personligheter, hur bra vi förstod varandra och drog sammanband som fick mitt huvud att explodera. Vilken smart människa och vän jag har. (Förlåt mamma, hon var din vän först.)

 

Var tvungen att fota mig själv i spegeln för att se om jag växt nåt för så kändes det. 

 

Min frukost i balkongens solljus. 

 

Hippie-Tove i sin utblomning. 

 

Jamen hur är utbudet i de chilenska bokhandlarna? Svenskt. 

 

När jag kom hem för att äta lunch ensam fanns detta främmande knyte i en kastrull. Skar lite i det, tuggade tveksamt på de trådiga bladen, nää... åt innehållet istället. När Maga kom hem berättade hon skrattade att det är en traditionell maträtt gjort på majs och att hon hade trott att jag hade ätit det förut. 

 

 

En kväll kom ett färgglatt paket från Sverige... 

Mamma hade skickat ett lapptäcke! Hon brukar göra ett för varje nyfött barn hon känner. Åh, känner igen varje tygstycke. 

 

Nästa dag skulle vi på nya äventyr.

Åh jag blir så nostalgisk av alla Santiagobilder! Det är verkligen fint på sommaren. Även många fattigare delar har sin charm och jag har aldrig känt mig otrygg någonstans i Santiago :) Tyckte mig se en glass från Emporio La Rosa, där hängde jag nog lite väl mycket under mitt sommarlov! :D
Humitas (maten) brukar chilenare äta med socker (såklart!) men jag tycker det är jättegott med klassisk tomat och löksallad, älskade när min värdmormor kom på besök och lämnade humitas i frysen!

Hoppas Karin gör ett lapptäcke åt min framtida bebis :)

Självklart Astrid! Lovar att ta mej an projektet med liv och lust. Karin