Valparaíso
När vi kommit fram till gatukonstens stad köpte vi glass. Stensnubben bakom oss gjorde att Chile vann ett krig mot Peru.
Valparaíso besår alltså av några kullar och alla vägar är branta med målade hus. Antingen går man i trappor eller så åker man små bergsbanor.
Var man än vänder huvudet finns det något intressant. Som en pianotrappa!
Vi hade bara några timmar i denna stad vilket kändes alldeles för lite, jag behövde mer tid för jag hade mer att se och upptäcka.
Vi besökte kompisens universitet som liknade Hogwards. På innergården fanns en pool.
Vi sa hejdå och gick ner till stranden och såg solen gå ner.
Det började bli sent och vi var tvungna att åka tillbaka till Santiago eftersom vi skulle hem tidigt nästa morgon. Vi tog en buss som körde galet fort till bussterminalen och där väntade vi i en evighet på att vännen skulle lämna sin väska med oss som Anders skulle ta hem till USA. Stämningen var ej bra.
Jag skulle ha kunnat träffa både Magaly och hennes nyfödda bebis på sjukhuset och mina svenska vänner en gång till men icke.
Hela bussresan oroade vi över om vi skulle hinna med sista tunnelbanan och tack vare att vi sprang med den tunga väskan och allt hann vi!
Vi damp ner sura och trötta på ett completoställe vid baren och åt midnattskäk. Nästa dag flög vi hem; jag med saltigt smutsigt hår.
Tack för denna resa, den gjorde mig gott.
Kommentarer
Postat av: Astrid
Det låter som att ni hade behövt lite Jossan-planering där i slutet av resan ;)
Postat av: Karin
Fina bilder. Kanske kan vi åka dit - om du tigger och ber och är snäll....
Trackback
