Teatro, desayuno y gringos
Nu kommer nästa lass mobilbilder. (Yeeeyy!!!)
Gatukonst. Det finns så mycket gatukonst här och alla hus är målade i roliga färger, det spelar ingen roll om allt är lite slitet eller trasigt, fantasin finns ändå. Min dröm är att få åka till Valparaíso, gatukonstens stad.
Annars har jag varit ensam denna vecka för Tamy har varit på basketturnering i Argentina, som ett smakprov på nästa termin då hon börjar plugga i Santiago.
En idrottslektion. Några få kom men vi tre var de som överhuvutaget deltog. Och det är därför Chile inte är ett i-land! utropar idrottsläraren frustrerat. Vi joggade, stretchade och körde lite intervaller. Sedan hjälpte vi till att städa förrådet och chillade i omklädningsrummet. Nu gör vi verkligen inget på lektionerna, om man kan jämföra med innan.
Mauricio, portvakten vid Junior, är så söt. Alltid när jag kommer förbi får jag kindpussar och karameller. Nu fick jag också en biljett till en ungdomsteater så den gick jag på helt ensam en torsdagskväll. Förstod ärligt talat inte ett skit men känslosamt var det och duktiga var de.
I fredags var det los cuartos sista skoldag så de kom i vanliga kläder och vi terceros hade traditionellt fixat en desayuno. En skillnad mot Sverige är att alla olika årskurser umgås med varandra mycket mer; kompisgängen sträcker sig mellan 15 och 18 år och åldern spelar ingen roll.
Det bjöds på choripanes, torta, och bebida. Prisutdelning med smeknamn och pinsamma bilder. Musik och applåder.
Här är den arga ballongen Jum. Chilenskt uttal [chom (chh långt bak i gommen)], argentinskt uttal [shom (shh som norrlänskt shh], svenskt uttal [jum]. Jag, Rodrigo och Vicki skrattade mycket åt detta och jag ännu mer när de försökte läsa på svenska, lite som blattesvenska.
Satte på mig Tamaras avslutningshatt och lekte cuarto (vilket jag egentligen skulle varit).
Åt lunch. Så här ser bordet ut varje dag, fullt med sallad, varmt bröd och tillbehör. Och mosad banan i apelsinsaft, obligatorisk efterrätt.
Sedan hände bästa grejen. Ett gäng 20åriga amerikanare som pluggar i Valparaíso kom med sina ryggsäckar hem till oss för att nästa dag vandra i 5 dagar i nationalparken Torre del Paine! Jag som var ensam hemma fick välkomna dem och visade runt dem i staden på en lång promenad. Jag njöt i fulla drag av att prata engelska och jag kände verkligen hur allt släppte; min blyghet, tystnad och förvirring. Och att sedan komma på att jag faktiskt kan prata ett till språk ännu bättre var en häftig uppenbarelse.
Här är de, fina människor.
De köpte bussbiljetter och planerade mat och jag ville också med.
Men istället åkte jag på födelsedagsonce hos Barbara. Jag kom försent men var ändå den första ***kulturskillnad***. Vi åt galet mycket mat och jag förstod ganska mycket av vad de sa, bra Tove.
På lördagen stack jag till gymmet. Alltså människor, jag hade aldrig kunnat tro att jag skulle börja lyfta vikter och springa på springband som en vana och tycka det är kul??? ***Personlig utveckling*** Sedan begav jag mig i regnstorm till andra sidan stan till min kompis Yuyú.
Himlen var heelt fantastisk, men min mobilkamera pallade inte trycket och förstörde alltså allt.
Vi åt sushi (ja, sushi är plötsligt jättegott?) och tittade på film.
Idag är det min världens bästa mammas födelsedag så jag grattade henne tidigt på morgonen. Sedan pratade jag länge med Ella och tankades på med framtidsinspiration, uppenbarelser och självförtroende. Annars har denna söndag bestått jag dess obligatoriska element; empanadas, kortspel med la nona och slappande till 100%.
Tamara har STÄNGT in sig på sitt rum och vill inte att någon ska prata med henne för imorgon är det PSU, ett slutprov som bestämmer alla cuartos utbildningsöde. Själv provet liknar högskoleprovet men man får bara en chans på sig och i skolan de har förberett sig i ett HALVÅR inför just denna dag. Om man råkar faila kommer man inte in där man vill och får vänta tills nästa år. Annars är det orättvist för de dyra privatskolorna ger en bra förberedelse inför provet medans de skolor som är gratis och inte är lika bra gör det svårt för de studenterna att klara provet. Fast vad spelar det för roll när själva univeristetet ändå kostar en förmögenhet. Vilket bra system!
Idag läste jag också ut min första spanska bok! HURRA. Fast pissTOKensayon skriver inte klart sig själv. Hejdå!
Kommentarer
Postat av: Jossan
STÄNKT?!?!?!?!!?!?!?!?!? STÄNGT TOVE, STÄNGT!!! GGGGGGGGGG
Postat av: Astrid
Hahah, svenskan försvinner :D
Häligt inlägg Tove!! Igår blåste det jättemycket så man fick gå framåtböjd och då tänkte jag på dig och dina chilenska vindar <3
(Älskar att läsa om din personliga utveckling<3)
Postat av: Karin
Stycket om din mammas födelsedag läste jag med stort intresse. För övrigt verkar det gå framåt med mycket. Helt klart spanskan. Du kanske ska satsa på ett frisörbesök i Santiago?
Mamma
Trackback
