Santiago 1

Herregud okej nu kommer allt. Jag är själv så peppad på att visa allt och jag har ett stort arbete framför mig. Men eftersom jag inte har något planerat tills slutet på februari gör det inget. Parentes: (En kille i skolan som spelar bas heter Santiago. Tjena, jag heter Stockholm.)
 
Klockan 5 på morgonen åkte Tamara och jag trötta till flygplatsen för att ta direktflyget till huvudstaden över Patagoniens glaciärtäckta berg. Dett var min utsikt när jag samtidigt lyssnade på Lisa Nilssons mjuka röst i hennes sommarprat. På flygplasten mötte vi upp Tamys kompis Anders från Minnesota, dumpade våra väskor i Vesnas lägenhet och käkade lunch på ett populärt mackställe. 
 
"Jag äger på att ta selfie!" Förresten, under hela resan var det minst fem chilenare som frågade om jag och Anders var syskon. Såklart.
 
Vi satte oss i en park vid floden, söp in storstadsluft, vi är i Santiago!, och sov lite.
 
Det här är så typiskt Vesna, hela hon är positiv energi. Hon hade fullt upp med slutpresentationer men vi såg henne lite titt som tätt. 
 
Vi åkte till området Las Condes och såhär hette gatorna där!
 
Vi hälsade på Tamaras kompisar. Det är vanligt att de efter studenten flyttar till Santiago för att plugga och bor ensamma, fast med hushållerska såklart.
 
Vacker storstadssolnedgång. Ett av mina största orosmoment just nu (förrutom ostabil psykisk hälsa pga jordförflyttning) är mina och Ellas skor. De är de finaste skor jag äger men varje promenad är en riskfylld aktivitet. Hålen blir fler och större, sulbitarna måste jag försiktigt vika till innan jag sätter i fötterna och det börjar bli svårare att se att de faktiskt är olikfärgade. Men att tvätta dem är omöjligt för då försvinner ju mitt värdefulla klotter skrivet med tuschpenna och så kan vi inte ha det. Måtte de bara överleva tills de återförenas med sina partners.
 
Åter till röda tråden. Tamy är ju schacktönt så vi stack till klubben där en turnering pågick. Vi gick runt i svettig tyst koncentration och tittade på spelen. Efter en stund åkte vi med en av ledarna till Bellavista och satte oss på ett mysigt ställe. 
 
Sedan anslöt Tamys kompis och hans kompis. Ett tyskt par fick också vara med. Vi hade många intressanta diskussioner om vetenskap, religion, akupunktur och länder.
 
Sedan stack vi vidare till en kareokebar! Och det var den eminenta första dagen i Chiles huvudstad.

Kommentarer
Postat av: Astrid

Jag vill också gå på karaokebar! Det verkar hur skoj som helst! :)))) Du, ett tips om skorna, skaffa ett till par skor så att du kan variera mellan dem för då sliter du inte like mycket på Ella-skorna!

2013-12-18 @ 17:27:35
Postat av: Anders

Om du träffar schackfreaket igen så kan du hälsa att världens just nu bästa schackspelare kommer från vårt granland Norge och heter Magnus Carlsén och är bara 23 år gammal. Jag sitter och tittar på min hand som är i bandage och gipsskena, får inte operera på flera veckor, snyft...

2013-12-18 @ 19:53:52
Postat av: Anonym

Hej, å vilken resa! Avis! Ja, skorna är verkligen something else och så typiskt dej - ett par skor åt gången räcker - ett par för vintern och ett par för sommarn - inte behöver man ju flera par samtidigt!!!....
Anders, jag trodde du skulle fortsätta första meningen med att världens bästa schackspelare är faktiskt du själv - men handskadan har kanske tagit ner dej på jorden och fått dej att inse vissa personliga begränsningar....Karin

2013-12-19 @ 13:17:47
Postat av: E

Våra skooor. Kärlek!

2013-12-20 @ 08:59:27

Kommentera inlägget här:

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Skriv här

Trackback
RSS 2.0