You give me something

Det här är en sån här dag man önskar alla dagar var som.
Jag grejade en rätt hyfsad outfit till ovanlighetens skull, tyckte biologin var intressant, fnittrade med alla andra på en flummig mattelektion och när vi gick ut på innegården var det sol och klarblå himmel. Och fredag. Ellen och jag ville inte gå hem så vi gick till ett mysigt konditori mamma hade tipsat om. Efter varm choklad och kanelbulle satt vi och pratade i vad som kändes som evigheter om ditt och datt. Sen kom hennes syster som har fina tefärger och vi vinkade hejdå. När jag kom hem tog jag av mig jackan och satte på mig kameran istället. Vackra höstlöv i motsolsljus får man bara inte missa. Gick runt sjön i eufori och snart ska ni få njuta med mig.
När jag kom hem fick jag se pappas gamla kompis som bär med sig massa gamla barnminnen.
Nu sitter jag redo med glass och bra musik för att ta tag i bilderna och fixa till slutklämmen i GIMP.
PS. Det är nåt fel, för alla styckeindelningar försvinner i texterna jag skriver här på bloggen, har ni märkt  det? Så jag försår om det blir lite jobbigt att läsa dom. DS.

Kommentarer
Postat av: Astrid

Ja, jag har märkt det. Jag har även märkt hur OTROLIGT estetiga dina texter har blivit!?

2011-09-30 @ 22:03:59

Kommentera inlägget här:

Namn
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Skriv här

Trackback
RSS 2.0