En sprudlande glad Tove i Eiffeltornets topp

Okej, jag ska försöka berätta så gott det går om min Parisresa. Den mest föräldralösa, mest spännande, roligaste, nervösaste resa jag har upplevt.

"Min" fransos som jag bodde hos heter Théophile och han var så snäll och bra. Vi blev polare ganska direkt, gick på Paris gator och pratade om allt och inget på knagglig engelska. I en vecka fick jag liksom leva en fransk tonårskilles liv, och om typ två månader kommer han till mig och få leva mitt liv en vecka. Det känns helt overkligt, det är verkligen två helt olika världar. Och, åh, det var så underbart att hoppa fram i tiden till vår och värme bara för ett litet tag.

På dagarna när fransoserna gick i skolan var vi svennebor och turistade runt i Paris med kameror på magarna och solbrillor på. Vi såg Versaille, Notre Dame, Eiffeltornet, Saine, Louvren, Champs Élysées, tja you name it. Och jag är så glad, för vi var världens bästa grupp. Vi hade roligt hela tiden och jag fick många nya vänner. =) Lite shopping blev det ju också av, som ni har fått se. Jag har också ätit både jättegod och konstig mat, crèpes och glass, chokladflingor, massa ost i alla former, baguetter och massa mer.

Nu de här dagarna har jag liksom gått in i en deprission. Jag saknar Paris och allt som har med det att göra så otroligt mycket. När vi åkte hem därifrån var det 20 grader och sol och allt var så bra. Och så ska man halka över is och snö här hemma och begrava sig i skola och plugg.

Men jag ska leva på alla minnen tills Théophile kommer hit, å vad jag längtar.